Sverige har ingen nationalblomma

Vi har både nationalsång och nationaldag men vi har ingen nationalblomma. En del menar att vi borde ha linnea med tanke på vår världsberömde botanist m.m. Carl von Linne. Finland har liljekonvalj som nationalblomma.

Okej, vi har ingen blomma men däremot fick vi nyligen koltrasten som vår nationalfågel.

Om vi ska ha en nationalblomma så tycker jag vi ska ha två, en gul och en blå. Mina förslag är förgätmigej och smörblomma eller gullviva. Visserligen är gullvivan Närkes landskapsblomma men det tror jag att närkingarna kan bjuda på. Dalslänningarna får bjuda på förgätmigejen, som är deras blomma.

Fakta om invandring och migration

Jag har flera gånger efterlyst enkla fakta om invandringen: hur många kommer hit, varifrån kommer de, vad får de i bidrag osv. Det finns en sådan webbplats: www.migrationsinfo.se.

Gå in och kolla om du är intresserad. Lättfattligt och överskådligt.

Där kan du läsa och få veta att 16 % av Sveriges befolkning är född utomlands och att hälften kommer från Europa, främst Finland, Irak och Polen. Förra året kom det 162 877 asylsökande men det var även många som lämmade landet så netto-invandringen blev 78 410 personer. Av landets folkökning förra året svarade invandringen för 77 %.

Men det du inte får veta är andra mer detaljerade fakta, på t.ex. kommunnivå, som att Danderyds kommun tar emot ett hundratal ensamkommande flyktingbarn. Av dessa är nästan alla placerade i andra kommuner. Danderyd har bara några av dem. Ett av barnen som är placerat utanför Danderyd kostar kommunen/skattebetalarna 6 000 kr per dygn! Det blir nästan 2,2 miljoner kr per år.

För att få en bättre bild av invandringen skulle det behövas ännu mer fakta. Det vore bra om man fick veta vad invandringen kostar oss skattebetalare, såväl brutto- som nettokostnad, för att få bilden mer komplett.

Forskare: Invandrare kostar i många år

Många politiker med S-ledaren i spetsen hävdar att vi behöver invandrare i arbetsför ålder för att klara välfärden framöver. Man använder ekonomiska skäl för att motivera invandringen. Det är fel, menar två forskare vid Linnéuniversitetet i Växjö. Den ene är professor och den andra docent, båda i nationalekonomi. De har på uppdrag av Finanspolitiska rådet gett ut en rapport som talar ett helt annat språk. (Källa: SvD Debatt 2016.05.16.)

De konstaterar att för de invandrare som klarat asylprocessen, fått uppehållstillstånd och blivit folkbokförda här så tar det i snitt sju år innan hälften av dem fått sysselsättning. Då först börjar de betala skatt. Till detta ska läggas att de flesta av dem dessutom har låga löner.

Det medför att en flykting under många år lever på bidrag och får etableringsstöd, försörjningsstöd, bostadsbidrag, barnbidrag samt får sjukvård m.m. - transfereringar som alla andra skattebetalare är med och betalar. Värdet på detta överstiger med råge värdet av de skatter och avgifter som invandrarna själva genererar.

Det blir en nettokostnad som första året efter folkbokföring uppgår till ca 195 000 kr per individ. Sju år senare är motsvarande nettokostnad ca 95 000 kr. I dessa belopp är inte asylkostnaden inräknad, dvs. den kostnad Migrationsverket står för från ankomsten till beviljat uppehållstillstånd. Forskarna har kommit fram till att det tar tio till femton år efter invandring innan en flykting ger ett ekonomiskt tillskott till den offentliga sektorn.

Att hävda att flyktingar är ett måste för att vi ska klara välfärden framöver är ett felaktigt argument. Att flyktingar tas emot av humanitära skäl är däremot korrekt. Men, som sagt, det kostar. Massor. För att minska dessa kostnader är det viktigt att få dem i arbete så fort det bara går. Detta borde debatten i stället handla om, menar forskarna.

Om det är korrekta fakta som de redovisar så är det mycket intressant och borde få ordentlig uppmärksamhet. Men som vanligt kanske man måste ta även detta med en nypa salt. Har de rätt? Vilken partifärg har de? Vad säger andra nationalekonomer? (Jag har dock inte sett någon replik på deras debattartikel från andra experter.)

Tja, vad är sant, vad är mindre sant och vad är falskt i debatten om invandringen?

Reportage i repris

Förra året var vår familj och delar av vår släkt föremål för ett reportage i "Hemmets Journal" (nr 21). Ämnet var ungefär "stor-familj på sommartorpet". Många som delar fritidsbostad brukar boka in sig olika veckor. Men det gör inte vi. Vi försöker i stället vara tillsammans så många som möjligt samma tid för att få rå om varandra! Det var tydligen så unikt att det blev intressant.

Nu har ett liknande reportage om oss, fast med flera andra bilder, publicerats i specialtidningen "Amelia Sommar" på sidorna 48-49. För tre tjugor får du tidningen med bilagor i närmaste pressbyråkiosk.

Så gott som all post kommer fram

Post som inte kommer fram eller kommer till fel mottagare är på tapeten i medierna nu. Det verkar också vara många som får sin post först efter flera dagar. En del får den mitt i natten i sin lägenhets-brevlåda. Mycket verkar märkligt.

Vi har två stora aktörer som delar ut post i brevlådor: Vårt gamla postverk som gått samman med den danska motsvarigheten och heter Postnord samt City Mail/Bring, som ägs av Postverket i Norge.

Under hela min yrkesverksamma tid, 43 år, hände det en gång att ett brev som jag skickat inte kom fram utan försvann på vägen. Tyvärr var det pinsamt, då det innehöll ett unikt fotografi som jag fått låna av en professor i Lund. Sånt händer, tyvärr, men mycket sällan.

I mitt privata liv har det varit först på senare år som jag fått andras försändelser i min villabrevlåda. Det brukar hända ett par gånger per år. Ett brev - en räkning från EON - kom inte fram, då jag fick en påminnelse om att betala.

Sen kan det vara andra brev till mig som inte kommit fram. Det har jag ingen aning om. Men jag tycker nog, trots den kritik som nu förs fram, att en överväldigande del post kommer fram.

Jag kan förstå att det kan vara knepigt ibland för brevbärarna att hitta rätt brevlådor, i alla fall i villaområden. Många villor och deras brevlådor saknar nämligen tydligt uppsatta gatunummer. Är det en vikarie som delar ut posten kan jag förstå om en del brev hamnar i fel lådor.

En sak som jag tycker funkar bra är skylten "Ingen reklam, tack!" på min brevlåda. Det är ytterst sällan jag får oönskad reklam. När det sker är det ofta ett hemmasnickrat reklamblad som en enskild hantverkare själv delat ut.

Trots den kritik som nu förs fram är jag dock nöjd med posten!

PS. Se där, nu var jag väl i alla fall lite positiv?

Det mesta är plastförpackat

När jag kör iväg med mina sorterade sopor till återvinning är plasten i majoritet. Mer än papper och papp och mycket mer än glas och plåt. Det är inte så konstigt då 40 % av all plast i Europa används till förpackningar. Hälften av alla varor i Västeuropa är nämligen förpackade i plast. Det är helt absurt.

Det är märkligt att allt ska vara inplastat. I matbutiken är det mycket som är plastat; alla kött- och charkvaror, allt mjukt bröd (utom det butiksbakade) och numera även många grönsaker. Varför ska varenda liten palsternacka eller paprika vara inslagen i tunn plast? Och alla plastpåsar som vi lägger frukt och grönt i. Och sedan plastkassar när vi bär hem matvarorna. Plast, plast och åter plast!

I alla affärer får man varorna i en plastpåse. Jag brukar avböja påsen. När jag handlar mat (och vin och sprit) har jag alltid egna väskor med mig. Det är ju löjligt att betala ett par spänn för varje påse. Det sägs att den vara som Systembolaget har störst avans på är plastpåsen.

Plast har funnit länge. Redan på 1860-talet uppfanns det första plastmaterialet. Det var den eldfarliga celluloiden. Nästa plast som kom var bakeliten i början av 1900-talet, som man bl.a. länge gjorde toasitsar av. Under 1930- och 40-talen kom de moderna plaster vi har idag. Nu har vi plast till det mesta och det som till äventyrs inte skulle vara gjort av plast förpackar vi i plast.

Jag retar mig ofta på plastförpackningar, framför allt de som är gjorda av den hårda varianten. Det är tur att jag än så länge med hjälp av kniv och sax kan tränga mig in och få ut varan som är inkapslad. Nästan varenda pryl jag köper på t.ex. Clas Ohlson är hårdinplastad. Det är ett jävla slit att få bort den!

Jag tänker att nästa gång jag handlar något som är hårdinplastat ska jag be kassören att frilägga innehållet så kan han behålla förpackningen. Jag skiter i bytesrätten.

När vi städade landsvägsrenen och dito diket vid vårt torp i Bergslagen hittade vi mängder av plast. Den var i majoritet av allt skräp vi hittade längs vägen. Det är märkligt vad folk slänger mycket utefter vägkanterna, framför allt plast.

Plasten är miljöfarlig. Mikropartiklar av plast tas inte upp i våra reningsverk utan kommer ut sjöar och vattendrag och vidare in i magarna på fiskar och andra djur, som vi sedan äter. Ute i världshaven lär det finnas stora flytande öar av plastsopor. Längs våra ständer flyter det iland allehanda plastprylar. Det är många miljoner ton det handlar om.

Vad kan jag göra åt detta? Inte mycket. Bara fortsätta att ha mina egna väskor och tygkassar när jag handlar - och sopsortera. Suck!

Tydligen viktigt värna växter och vilda djur

Det finns växter och vilda djur som jag inte tycker man ska värna. Hit hör bl.a. ogräs av olika sorter, t.ex. maskrosor, samt djur som fästingar och mördarsniglar. Vargar, kanadagäss och vildsvin kan vi också klara oss utan. Det har vi gjort förr.

Militanta naturvänner och djurkramare har på senare år fått luft under vingarna med märkliga konsekvenser som följd.

Om någon sett en rar vattensalamander i en pöl måste ett motorvägsbygge dras om med förseningar och fördyringar som följd. Vi skattebetalare får stå för fiolerna. Om det växer en rar murkla i en avverkningsmogen skog hos en skogsbonde får han inte avverka. I stället uppmanas han av länsstyrelsens miljömuppar att låna ihop pengar till sin försörjning och låta skogen och murklan stå kvar. (Det är faktiskt sant!)

EU har utfärdat direktiv som innebär att många fåglar och djur som kanske är sällsynta i någon annan del av Europa ska skyddas i hela EU-kollektivet. Alltså även i Sverige, trots att de finns i mängder här. Det innebär att skogs- och jordbruk samt utbyggnad av infrastruktur kommer att försvåras och även helt förhindras på stora arealer i vårt land. Helt i onödan.

Det finns tusentals småskaliga vattenkraftverk i landet. De har funnits på sin plats i decennier. Innan låg där kanske en liten kvarn, som funnits där sedan 1500-talet. Man byggde en damm, frilade mark nedanför och fick vattenkraft, först till kvarnen och senare till turbinen som gav elektricitet. El från vattenkraft har alltid varit miljövänlig men är det tydligen inte längre.

Nu är dessa små kraftverk hotade. Dammarna och fallen hindrar fiskar att vandra fritt. Trots att de varit ett hinder för fisken i hundratals år får de inte fortsätta att vara det. Kraftverkens ägare, en enskild bonde eller ett byalag, måste bygga rännor m.m. så att de små fiskarna kan ta sig fram. Det kostar massor, vilket man inte har råd med.

Så kallade älvräddare och militanta delar av sportfiskar-organisationerna värnar fiskens rätt att vandra fritt i åar och andra vattendrag. Det verkar vara ett tämligen nymornat intresse som kommer att leda till att många små kraftverk tvingas lägga ned. Dammarna rivs, åkermark nedanför som varit torrlagd i århundraden blir obrukbar.

Ja, säger då det. Sunt förnuft?

Rucklet får stå kvar

Vi har ett fult, halvruttet och brandskadat f.d. garage som står fritt i ett hörn på vår villatomt. Det används som förråd för ved, cyklar, redskap, trädgårdsmöbler m.m. och har stått där i mer än 60 år. Nu har jag tröttnat på det och tänkte riva ned det och bygga upp ett lika stort på samma plats, fast med sadeltak i stället för sluttande tak.

Därför kontaktade jag kommunen för att få veta om det krävdes några tillstånd. Det gjorde det. Minsann.

Om jag ska riva det krävs rivningstillstånd. För att förändra takets form krävs bygglov (liksom även om jag skulle vilja måla det i annan färg, sätta in ett fönster eller byta dörrar).

Bygglov kan jag inte få då garageförrådet står på prickad mark. Det går nämligen en kommunal markremsa på andra sidan staketet och då är min mark prickad, dvs. obyggbar, sex meter från tomtgränsen och in. Att medge undantag från den regeln går inte.

Nähä, tänkte jag. Men ett Attefallshus då? Då krävs ju inte bygglov, bara en enkel bygganmälan. Nej, det gick inte heller. Visserligen får man placera ett Attefallshus på prickmark, men då måste det i alla fall stå minst 4,5 meter från tomtgränsen. Det går inte i mitt fall då tomten är liten. Att medge undantag från den regeln går inte.

Men om förrådet brinner ned: Får jag bygga upp det om jag bygger ett exakt likadant? Nä, det går inte heller, svarade kommunbyråkraten. Det enda jag får göra är att reparera förrådet - planka för planka - och utan att förändra något i övrigt. Suck!

Att riva ett fult ruckel och på samma yta bygga ett snyggare förråd går alltså inte. Det är helt omöjligt. Ibland önskar jag att Sverige vore ett korrumperat land. Då skulle några tusenlappar diskret i handen på kommunens bygglovshandläggare ha fixat det hela.

Trots allt är det nog bra att Sverige är tämligen förskonat från den typen av korruption. Och jag får stötta upp mitt förråd - för funktionen är det inget fel på - så att det håller ihop så länge jag bor kvar.

Så här ser det ut. Det är snyggare på bild än i verkligheten.

Sverige behöver mer sunt förnuft

Nästan varje dag möts man av besked och beslut som strider mot sunt förnuft. I många fall handlar det om nysvenskar som ska utvisas, trots att de har jobb, bostad och pratar förståelig svenska samt i många fall varit här i flera år. De har inte gjort något ont eller brottsligt och ligger inte samhället till last. Varför kan de då inte få stanna? Det sunda förnuftet säger ju det?

Det är de svenska lagarna med dess byråkrati och regeltrogna jurister som är orsaken. Ytterst är det förstås våra politiker som stiftat lagarna och inte heller orkar ändra dem som är bovarna. Tänk om något av våra etablerade partier som hänger på gärdesgården (riksdagsspärren på 4 %) kunde etablera sig som "Partiet som är för det sunda förnuftet".

Det har varit flera andra beslut där det sunda förnuftet fått ge vika. Nu senast beloppsgränsen på tio miljoner till de barn och unga som drabbas av narkolepsi för att de tog vaccinet mot svininfluensan för några år sedan. Boven i det dramat är staten, som mer eller mindre tvingade oss medborgare att ta ett vaccin som inte var tillräckligt testat. Sverige borde ha gjort som våra grannländer: gett de oskyldiga offren full kompensation för ett livslångt inkomstbortfall. Men inte Sverige. Bara nej och hänvisning till lagar och byråkratiska hinder.

Ett annat fall som strider mot sunt förnuft är Försvarsmaktens och Migrationsverkets inställning till de afghanska tolkar som hjälpte de svenska soldaterna att fullgöra sin uppgift i Afghanistan. Utan tolkar hade det inte gått. Andra länder lät tolkarna få uppehållstillstånd på direkten och tog hem dem. De är nämligen dödshotade i Afghanistan. Visserligen har till slut några tolkar fått komma till Sverige och har fått en fristad här, men inte alla. Det självklara borde givetvis ha varit att ta hem dem så fort det bara gått. Men inte Sverige. Bara nej och hänvisning till lagar och byråkratiska hinder.

Den stackars mörkhyade nysvensken i Boden som jagades av Säkerhetspolisen därför att han pekats ut som en farlig terrorist fick ynka 12 000 kr i skadestånd för de tre dygn han satt häktad. Att han hängdes ut i medierna som livsfarlig terrorist med bild och allt borde ha gett honom ett rejält skadestånd. Själv krävde han en miljon, men han borde åtminstone ha fått ett par hundra tusen. Men inte Sverige. Bara nej och hänvisning till lagar och byråkratiska hinder.

Ja, så här kan man hålla på. Exemplen är många där det saknas sunt förnuft. Men nu säger vän av ordning och jurister att det går inte att ha sunt förnuft i lagarna. Jasså, säger jag. Då får man ändra lagarna och se till att det finns utrymme för sunt förnuft. Jag kan hålla med om att det kan skapa nya problem. Men då får man väl lösa dem då. Ett försök kan väl inte skada?

När andra länder i liknande fall kan ha en mer generös och human syn, grundad på sunt förnuft, borde väl även Sverige kunna det? Nä, det går inte. Sverige ska tydligen alltid tolka lagar och regler, såväl inhemska som dito från EU och övriga världssamfundet, på det absolut sämsta sättet för landet och dess medborgare. Andra länder verkar gå åt motsatt håll.

När jag började jobba på Skatteverket för 45 år sedan var verket en hatad myndighet som stod lägst i kurs hos medborgarna. Nu är Skatteverket en av landets mest uppskattade myndigheter! Vad kan det bero på?

Jo, verket har under decennierna jobbat stenhårt på att bli en myndighet i medborgarnas tjänst. Gamla tabun och rigida regeltolkningar har försvunnit eller ändrats. Det skrivna språket och hela kommunikationen med medborgarna och medierna har ändrats. Tekniken har nyttjats till fullo och gett medborgarna nya kontaktmöjligheter och medfört att mycket gammalt elände försvunnit. Skattetjänstemännens attityder har förändrats från stelbent, rigid byråkrati och "sätta-dit-mentalitet" till vänlighet, empati och förståelse för medborgarnas situation.

Lite mer av samma positiva förändringsmentalitet skulle behövas i det offentliga samhället, hos övriga myndigheter och rikspolitiker.