Kungen har fyllt 70 år. Grattis!

Vår kung fyller 70 år just idag, den 30 april, på självaste Valborgsmässoafton. Det är flaggdag idag (och även i morgon, då det är Första Maj - arbetarrörelsens högtidsdag).

Jag brukar hissa svenska flaggan båda dagarna men jag hade en granne i kvarteret bredvid som flaggade när kungen fyllde men inte dagen efter. Det var tydligt var hans sympatier fanns. Jag tycker man ska flagga alla flaggdagar - plus alla egna högtidsdagar. Har man en flaggstång ska den användas. När det inte är flaggdag ska stången ha en vimpel.

När det gäller monarkin så håller jag med om att den är otidsenlig och odemokratisk. Men trots det tycker jag Sverige ska var en monarki. Det har landet varit i tusen år, minst.

Från början valdes kungen. Men Gustav Eriksson (som sedan Gustav III:s tid blivit kallad Gustav Vasa) införde arvsrätt för kungens förstfödde av manligt kön. Fanns ingen son fick det bli en dotter som blev regent, t.ex. drottning Kristina. Så var det tills för några år sedan då regelverket ändrades och Victoria blev kronarvtagare i stället för sin lillebror.

Man ska inte ärva sitt ämbete, menar republikanerna. Om man inte vill ha sitt arv kan man  avstå från det. Om Victoria inte vill bli drottning kan hon abdikera. Svårare är det inte, även om det skulle bli ett himla liv. Inom finans- och näringslivet är det många "ämbeten" som går i arv. Se bara på Wallenbergarna och klädhandlarna Persson i Hennes & Mauritz.

Dessutom tror jag inte det skulle bli billigare för skattebetalarna med republik och president. Slotten, vaktparaden och allt annat som hör till måste vi ha kvar i alla fall. Även presidenten och hans omgivning kostar pengar, liksom presidentvalen.

Vem kan du tänka dig som president just nu? Förmodligen skulle det vara någon avdankad sosseminister som  Göran Persson  (med Anitra Steen som rikets första dam - huamej!) eller Ingvar Carlsson eller kanske Jan Eliasson som nu jobbar åt FN.

Exprins Daniel kunde alltid köra igång sitt gym igen med Victoria i receptionen. Carl Philip har ju sin lilla lantgård i Sörmland och Madde kan leva på sin finansvärldsmake. Kungen och Silvia har ju sin pension (får man hoppas) + den egna förmögenheten. Så nog skulle familjen klara sig!

Men, jag tycker trots allt att vi ska ha ett litet odemokratiskt statsskick. Tänk på kungen: han blev faderlös tidigt och hade en frånvarande moder. Det kunde ha gått hur snett som helst med honom.

Skillnad mellan in- och utrikesfödda

En del politiker framhåller med emfas att de flesta av våra nya svenskar är högt utbildade. Häromdagen gjorde Löfven det och fick genast på moppe från högerhåll. Anledningen till att vänstern vill framhålla den höga utbildningsnivån hos våra nyanlända är väl att slippa fixa enkla jobb.

LO (som främst värnar om de som redan har jobb) vill som bekant inte ha fler låglönejobb. Alla ska i stället utbildas och på så sätt bli anställningsbara, trots att det tar 7-8 år för en nyanländ att komma i egen försörjning.

Jag har botaniserat på SCB:s webbplats och hittat följande siffror rörande utbildningsnivån hos alla folkbokförda utrikes- respektive inrikesfödda 2015. Kom då i håg att förra årets asylinvandrade inte är folkbokförda hos oss och flera av dem kommer inte att bli det. Jag såg en uppgift för ett tag sedan och den sa att ca hälften av dem som kom förra året har mycket låg eller låg utbildning.

Här är SCB-statistiken för 2015 i sammandrag:

Inrikesfödda
Folkskola eller grundskola: 17 %
Gymnasium: 46 %
Eftergymnasial utbildning: 35 %

Utrikesfödda
Folkskola eller grundskola: 23 %
Gymnasium: 34 %
Eftergymnasial utbildning: 33 %

Av dessa två kategorier har alltså 81 % av de inrikesfödda gymnasie- eller högskole/universitetsstudier i bagaget, jämfört med 67 % för de utrikesfödda. Utbildningsnivån för utrikesfödda är alltså lägre. V.s.b.

Gubbarna borde ha sittplatser i dambutikerna

När vi var i London för många år sedan besökte vi en Laura Ashley-butik, som främst innehåller varor som intresserar kvinnor. Vi två gubbar som var med våra kvinnor slog oss ned i en bekväm soffa som fanns precis innanför entrén.

Min kompis Gunnar somnade ganska snart, vilket hördes på hans ljudliga snarkningar. Han hade placerat sig halvliggande i soffan med sina raka ben utsträckta. De nya kunder, framför allt kvinnor, som kom in i butiken log överseende när de tog ett kliv över Gunnars ben.

När jag är med min fru i hennes klädbutiker så blir jag omedelbart trött, såväl fysiskt som psykiskt. Men det är ytterst sällan det finns någon sittplats i butiken. Det är en stor brist.

Om vi gubbar hade bekväma fåtöljer att sätta oss i medan våra kvinnor letar blusar, toppar, klänningar, jumprar, byxor, kjolar och diverse tillbehör till allt detta skulle vi bli på bättre humör och därmed positivt inställda till deras val. Det skulle butikerna tjäna på.

Om fåtöljerna dessutom kompletterades med ett litet bord där det fanns herrtidningar att bläddra i skulle vi genast bli mer generösa och ännu mer positivt inställda till deras inköp.

PS. Med herrtidningar menar jag sådana som handlar om bilar, historia, datorer, sport och liknande. Vad annars?

"Den demente"

Jag är varken skald eller poet. Och kommer nog aldrig att bli det. Men trots det händer det vid mycket sällsynta tillfällen att jag kan få till några rader med (nöd)rim. Jag fick ordet "dement" i skallen och sen kom "cement" som rimord två. (Cement kan liknas vid det plack som är grogrund för demens).

Det blev några rimmade rader:

Den demente

Jag har blivit dement
med hjärnan full av cement.
Ibland är jag dock glad
men vet inte för vad.

Mitt liv har blivit kallt
då jag glömt nästan allt.
Har tappat kontakt med vänner
och alla andra jag känner.

Livet börjar snart ta slut
vet inte om jag står ut.
Tar en dag i sänder
med livet i andras händer.

Vården min är dock bra
(Ja, i alla fall i da`).

 

 

 

Miljömupparna har gjort bort sig - igen

Jag tänkte inte kommentera miljömupparnas senaste fadäser, men jag kan inte låta bli. Det har varit många "skandaler". Här är några av dem.

Först ut var Åsa Romson som har en båt målad med miljöfarlig bottenfärg och går på felaktigt diesel. Nästa gång hon var i hetluften var när hon jämförde flyktingkatastroferna på Medelhavet med förintelselägret Auschwitz (som hon dessutom inte uttalade korrekt). Det senaste är att hon kallade nine-eleven-katastrofen i New York för en "olycka". Suck!

Det tidigare talröret Peter Eriksson kritiserades för att köra omkring med en stor bensinslukande bil. Så Åsa är i gott sällskap i sitt parti.

Den svenske turken Mehmet Kaplan gjorde bort sig så rejält att han tvingades lämna sin ministerpost. Han har umgåtts med fel personer och gjort klandervärda uttalanden. Dessutom har han gjort många resor "i tjänsten" för att hälsa på släkten i Turkiet. Felet var att Löfven inte sparkade honom direkt eller att han själv gick direkt när det började blåsa.

All krishantering går ut på att när man har byxorna nere lägga sig platt och erkänna sina fel på studs - utan bortförklaringar - och helst ta tjuren vid hornen och avgå så snabbt som möjligt. Då dör kritiken ut på några dagar. Sen går det oftast lättare att komma tillbaka med snedstegen glömda och förlåtna. Fast det kan ta olika lång tid.

Dessa fadäser hade varit tillräckligt för miljömupparna. Men så kom den unge miljömuppsmuslimen Khan som inte ville handhälsa på en kvinnlig reporter. Det ingick inte i hans kultur och uppfostran, förklarade han. Då var han körd och hoppade av alla sin politiska åtaganden. Det var en korrekt krishantering. Jag skulle tro att han dyker upp igen om några år, slätrakad och salongsfähig. Eller också åker han till Syrien och ansluter sig till IS?

Jag har svårt att ta miljömupparna på allvar. En av mina grannar är en sån och har till och med suttit i kommunfullmäktige. Han har tomten full av rostiga cyklar och skrotbilar. Dessutom värmer han - som den ende i kvarteret - sin gamla kåk med avgasstinkande eldningsolja, som förbränns i en på tok för gammal oljepanna med dito gammal brännare. Men han är en trevlig värmlänning.

Var finns det sunda förnuftet?

Då och då torgför medierna häpnadsväckande historier om invandrare som hamnat i kläm mellan olika paragrafer. Resultatet blir att de ska ut ur landet, trots att de varit här i flera år, talar fullt förståelig svenska, har egen bostad, jobbar och betalar skatt.

Anledningarna är flera. Ibland har invandraren haft några kronor för låg lön i några månader eller också har han skaffat sig jobbet på egen hand och inte via Arbetsförmedlingen.

Det här framstår som helt absurt för Svenne & Irma, dvs. normalsvenskarna. Samtidigt som de här väletablerade nysvenskarna ska utvisas så tar vi emot tiotusentals andra med betydligt sämre förutsättningar för att kunna etablera sig i vårt land.

Det som saknas är sunt förnuft i regelverken. Men om man för sunt förnuft i lagstiftningen på tal med en jurist blir han som förbytt. "Det är omöjligt!" blir svaret. "Lag är lag. Sunt förnuft är godtycke."

Men jag undrar ändå om det inte skulle gå att skapa en "ventilparagraf" någonstans i lagstiftningen som skulle kunna låta det sunda förnuftet komma till tals. En förutsättning måste då vara att det inte skulle leda till men för någon annan eller kosta samhället stora pengar. Låt sedan någon domstol eller nämnd fatta besluten enligt den paragrafen.

Valet tillbaka till skatten

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) blev central valmyndighet för att kunna genomföra de allmänna valen 1970. Då behövde myndigheten förstärkas, bl.a. på blankettenheten. Man behövde någon som kunde hjälpa till att ta fram de blanketter m.m. som behövdes.

Jag anställdes hösten 1969 på CFU:s blankettenhet, trots att jag hade noll erfarenhet av blanketter och trycksaker. Det gick trots det bra. Jag lärde mig snabbt. Fick gå nån kurs. Sen rullade det på.

År 1971 gick CFU i graven och blev en del av det nybildade Riksskatteverket (RSV). Verket var från början även Central valmyndighet och administrerade de allmänna valen i många år och såg till att det fanns valsedlar och valkuvert, producerade utbildning för valförrättare, informerade de röstberättigade, skickade ut röstkort m.m. RSV var från början även chefsmyndighet för landets kronofogdemyndigheter.

Jag blev så småningom "informationschäfer" och ansvarade för informationen om skatter, allmänna val och kronofogderiet, som sedan delades upp på tre olika myndigheter. Den självständiga Valmyndigheten, helt skild från Skatteverket, bildades 2001 och den självständiga Kronofogdemyndigheten bildades 2008 och skildes helt från Skatteverket då.

Man brukar ibland säga att utvecklingen är som en pendel, som går fram och tillbaka. Det verkar vara sant. Nu har Valmyndigheten blivit en del av Skatteverket igen. Inte fullt ut, rent juridiskt, utan bara administrativt.

Sedan den 1 april i år är Skatteverket nämligen värdmyndighet för Valmyndigheten. Värdskapet innebär att Skatteverket ska upplåta lokaler och sköta administrativa uppgifter åt Valmyndigheten inom IT, juridik, kommunikation, inköp, internservice, ekonomi, personal, säkerhet och krisberedskap.

Jaha, så kan det alltså gå. (Nu återstår bara att Kronofogden blir en del av Skatteverket så är ordningen återställd. Sic!)

När generaldirektören blev överraskad

Vi som jobbade med Riksskatteverkets information och presstjänst på 1980-talet ville få med vår generaldirektör i Aktuellt och berätta om nyheter inför deklarationen. Därför kontaktades Aktuellts programledare Åke Ortmark.

Han var en av dåtidens mest kända tv-journalister, en av de så kallade "Tre O:na" (förutom honom Herbert Olivecrona och Lars Orup). Det var Ortmark som tillsammans med Herbert Söderström introducerade skjutjärnsjournalistiken i Sverige, förmodligen efter amerikansk förebild.

Vi lyckades och generaldirektören Lennart Nilsson iklädd folklig kofta var med i direktsändning i Aktuellt. Inslaget inleddes med lite småprat om årets deklarationsnyheter. Sedan frågade Ortmark om Nilsson kände till affären med en bilhandlare som tvingats avveckla sitt företag på grund av en skatterevision, som sedan överklagats. Resultatet blev att bilhandlaren friades från sina skulder, men det var för sent för att rädda hans firma som gått i putten på grund av revisionen.

Den historien kände Nilsson till. Då frågade Ortmark om han hade träffat bilhandlaren. Det hade han inte och Ortmark undrade då om Nilsson ville träffa bilhandlaren om han fick tillfälle till det. Javisst, det kunde Nilsson tänka sig (vad skulle han annars ha svarat?).

Då plötsligt mitt i direktsändningen i Aktuellt kom bilhandlaren in i studion!

Generaldirektören klarade detta galant (han hade ju medietränats och fått goda råd av oss på presstjänsten, såklart!) Men det måste ha känts konstigt i alla fall. Snacka om att bli tagen på sängen. Det var inte så trevligt gjort av Ortmark.

Men det var så skjutjärnen Ortmark, Olivecrona och Orup jobbade. De var nästan värre än vad Janne Josefsson är idag.

PS. Flera år senare nyttjade Nilsson samma teknik som Ortmark. Bakgrunden var denna: Riksskatteverket hade utsett chefskronofogden i Sollentuna till ny chef för Kronofogdemyndigheten i Göteborg. Det gillade naturligtvis inte de goa gubbarna på myndigheten i Götet. De samlade en delegation som åkte upp till verket i Solna för att protestera.

När göteborgsfogdarna hade satt sig ned på Nilssons rum och skulle börja lägga fram sin kritik mot Sollentunafogden bad Nilsson dem vänta, öppnade dörren och släppte in fogden från Sollentuna. ´"Nu kan ni börja", sa han.

Sollentunafogden tillträdde sin tjänst i Göteborg, men blev inte väl mottagen. Han blev allvarligt sjuk och gick bort alldeles för tidigt.

Vänskapskorruption har alltid funnits

Nu är upprördheten stor över SVT-programmet "Uppdrag gransknings" avslöjande att Skatteverkets överdirektör Helena Dyrssen försökt tipsa den f.d. kabinettssekreteraren Frank Belfrage om att programmet begärt och fått ut offentliga uppgifter om honom från verket. Dyrssen och Belfrage var tidigare höga tjänstemän i regeringskansliet när Alliansen regerade och kompisar från den tiden.

Dyrssens åtgärd att ringa Belfrage var sanktionerad av verkets generaldirektör Ingemar Hansson. Hennes beteende kallas vänskapskorruption och är ingen ny företeelse.

När jag på 1960-talet jobbade på Länsstyrelsen i Örebro var det en fotbollsspelare i hemmaklubben ÖSK som åkt fast för rattfylla och fått en månads fängelse. När straffet skulle avtjänas skulle ett par viktiga matcher spelas och han ville få uppskov med straffet.

Sådana ärenden handlades på den tiden av länsstyrelserna. Ärendet kom in. Men redan i postöppningen (som jag som landskanslist deltog i) togs det om hand av avdelningschefen själv och behandlades vid sidan av de vanliga rutinerna. Det var ett exempel på vänskapskorruption. Detta är preskriberat sedan länge och de berörda är nog inte längre i liveet.

Rikshushållaren och finansministern Gunnar Sträng ägde stenhus i Gamla stan, som han hade renoverat. Han ansökte om skattebefrielse för en del av kostnaden (vilket man kunde på den tiden) hos Riksskatteverket. Ett sådant ärende tog normalt flera veckor att hantera.

Men Strängs ansökan fick även den specialbehandling och han fick beslut (ett helt korrekt sådant) med vändande post och sina pengar efter några dagar. Det var också ett exempel på vänskapskorruption, som också är preskriberat.

Sent en kväll sista dagen innan deklarationen skulle var inlämnad ringer det hemma hos en av Riksskatteverkets högre chefer på skattesidan. En något salongsberusad kompis (med skattebakgrund) till en känd partiledare (som blev statsminister) kunde berätta att partiledaren - som också var lika berusad - glömt att lämna in sin deklaration. Och nu var det för sent. Kunde generaldirektören möjligen göra något åt det?

Jodå, dagen därpå (för sent dessutom) ordnades ett anstånd med att lämna in självdeklarationen åt partiledaren. Det var också ett exempel på vänskapskorruption. Även detta preskriberat.

Det finns säkert fler liknande berättelser från många olika verksamheter där kompisar dunkat varandras ryggar och fixat både det ena och det andra. Det har alltid förekommit och kommer alltid att förekomma.

Jag har själv under min tid på Skatteverket blivit uppringd av en partiledare och f.d. minister som mycket arrogant ställde vissa krav på verket i kraft av sin ställning. Tack och lov var ärendet inte mitt bord, utan jag slussade honom vidare till berörd handläggare. Hur det sedan gick vet jag inte.

"Uppdrag granskning" ska tas med saltnypa

SVT:s program "Uppdrag granskning" med Janne Josefsson i spetsen ska man ta med en stor nypa salt. Programidén är att rota fram "skandaler" och vrida till dem för att kunna jaga främst offentliga personer och framställa dem i så dålig dager som möjligt.

Programmet sätter visserligen strålkastaren på företeelser i samhället som är tveksamma. Den granskningen är bra och behövs. Men man väljer själva hur det hela ska vinklas och vilka som ska hängas ut. Svenne & Irma framför teveskärmarna suger i sig allt som serveras och ser det som djupaste sanning.

Det som passar Josefssons syfte visas, det som inte gör det kommer inte fram. Det är därför många personer bara ställer upp i direktsändning och inte i bandade intervjuer som kan klippas till oigenkännlighet.

Alla journalister har en vinkel som man vill få bekräftad. Det gäller oavsett om det handlar om radio, teve eller papperstidningar. Jag har själv upplevt det när det rört ärenden där jag haft full insyn, men där medierna bara rapporterat det som passat dem.

Ofta när det gäller myndighetsärenden gäller sekretess och då har myndigheten munkavle och kan inte ge en helhetsbild. Det utnyttjar medierna. I ett sånt läge är det lätt att framställa en vanlig byråkrat som en idiot, vilket förstärker Svennes & Irmas vrångbild av offentliga myndigheter och spär på politikerföraktet. Sen ska vi ha i minnet att en majoritet av journalistkåren har vänstersympatier.

Josefsson & Co i "Uppdrag granskning" har fått fram uppgifter om svenskar med dolda pengar utomlands vilka gjort självrättelse, skattat av och helt lagligt sluppit påföljd. Flera miljarder har återförts till Sverige, såväl i form av kapital som skatt. Man har sagt i programmet att många kända svenskar, även idrottsstjärnor, plockat hem sina dolda pengar på detta sätt.

Men inte en enda kändis inom sportens eller underhållningens värld har lyfts fram i programmet. I stället har man valt direktörer och (borgerliga) politiker som jagats och ställts till svars. Det skulle vara intressant att få se vilka de andra kändisarna är. Då skulle bilden bli mer nyanserad. Men det passar inte Josefsson.

PS. Jag försvarar inte på något sätt de förmögna personer som dolt tillgångar utomlands för att slippa svensk skatt. Det är bäst att förtydliga det.

PSS. För tjugo år sedan fanns ett liknande undersökande teveprogram som hette "Striptease" där Jens Orback (sedermera minister i Perssons regering) var programledare. Jag råkade 1994 ut för programmet i min roll som informationsansvarig på Skatteverket. Då var det folkomröstningen om EU-medlemskapet (verket var central valmyndighet) som var på tapeten.

Vi kom överens innan inspelningen vad frågorna skulle handla om. Men när kameran slogs på var det helt andra frågor som ställdes. Jag blev helt överraskad, men klarade mig trots det ganska bra. Men det var inte kul. Och det var framför allt inte juste av reportern att göra så.

Skatteverkets ledning skämmer ut verket

Skatteverkets högsta ledning har gjort bort sig. Hela verket har fått skämmas. Det har stänkt även på mig som f.d. anställd, trots att det gått sex år sedan jag lämnade verket. Man slipper inte undan sitt förflutna.

Överdirektören Helena Dyrssen har nämligen ringt f.d. kabinettsekreteraren Frank Belfrage - en kompis till henne från tiden i regeringskansliet - för att berätta för honom att verket tvingats lämna ut uppgifter om honom till TV-programmet "Uppdrag granskning (UG)". Uppgifterna som lämnats ut var att Belfrage, som haft pengar dolda utomlands, gjort en självrättelse, betalat skatt och fått förlåtelse för sitt brott (amnesti). Han är en av tusentals mer eller mindre kända svenskar med pengar utomlands som gjort självrättelse. 

Dyrssen ville varna Belfrage så att han skulle veta vad som väntade. Nu svarade dock inte Belfrage. Men skadan var redan skedd.

Hennes tilltag skedde med generaldirektören Ingemar Hanssons välsignelse (också en kompis till Belfrage från regeringskansliet). UG begärde sedan ut kopior på Helena Dyrssens telefonsamtal och fick svart på vitt att hon verkligen ringt Belfrage. Allt detta redovisades i gårdagens program i SVT.

Både Dyrssen och Hansson intervjuades och togs med byxorna nere. Att råka ur för UG:s reportrar är inte kul då de älskar att sätta sina intervjuoffer ordentligt på pottkanten. Generaldirektören Hansson gjorde en mycket slät figur; osedvanligt slät skulle jag vilja säga.

Det var patetiskt att se honom upprepa samma svarsharang om och om igen. Det fick mig att tänka på när dåvarande finansministern Bosse Ringholm i samband med ett offentligt bråk med riksrevisorn Inga-Britt Ahlenius upprepade sin idiotiska svarsfras hela tiden.

I programmet igår kom även en anonym källa inom Skatteverket till tals. Han berättade att det (ofta?) hände att chefer (eller personer på huvudkontoret) la sig i enskilda ärenden som rörde känt folk och beordrade handläggaren att lägga ned ärendet eller vidta andra åtgärder som gynnade vederbörande.

Bilden som gavs var att Skatteverket är korrupt och att högsta ledningen är en del i det. I dagens medier har finansministern Magdalena Andersson (som tidigare var överdirektör på verket) uttalat sig och fördömt det som skett. (Något annat kunde hon väl inte göra?) Det finns de som blivit mycket upprörda och tyckt att Skatteverkets ledning borde avgå.

Jag blir inte så upprörd, mest besviken och lite förbannad. Jag har jobbat på Skatteverket i stort sett hela mitt yrkesliv och aktivt bidragit till att förbättra verkets rykte. När nu ledningen går ut och gör bort sig känns det inte kul. (Min fru har jobbat på Nordea i många år, ett företag som hamnat vid skampålen riktigt ordentligt för sina affärer med brevlådeföretag.. Det känns inte kul för henne heller, trots att hon slutat där för flera år sedan.)

Risken finns att Skatteverkets ledning börjar leta läckor. Någon måste ju ha tipsat UG om att Helena Dyrssen ringt Belfrage. Varför skulle reportern annars ha begärt ut just hennes telefonsamtal? Sen har vi den anonyme medarbetaren som kom till tals i programmet. Vem det är skulle nog ledningen gärna vilja veta!

Om ledningen börjar efterforska läckorna ligger man verkligt illa till eftersom det är ett grundlagsbrott, som är åtalbart. Om en efterforskning skulle bli offentlig kan ledningen definitivt inte sitta kvar.

Rent mänskligt kan man tycka att det är okej att Helena Dyrssen bara ville tipsa en kompis. Hur skulle du själv ha gjort i en liknande situation? Nja, av ledningen för ett stort statligt verk som i sin verksamhet kan straffa försumliga skattebetalare krävs det ämbetsmannamoral. Det verkar som den saknas.

Om Helena Dyrssen ringt Belfrage hemifrån i stället för via verkets telefon hade hon undgått upptäckt. Om hon och Ingemar Hansson också hade ställt sig frågan: "Vad händer om t.ex. Expressen (eller "Uppdrag granskning") får reda på det här?" skulle nog det här inte hänt.

"Du" ansågs skapa falsk förtrolighet

Författaren och filosofen Lars Gustafsson avled häromdagen. Han var född 1936 och bodde åren 1982-2006 i USA. I juli 1997 skrev han en artikel på kultursidorna i Svenska Dagbladet som handlade om det postala systemets förfall. Han syftade bl.a. på e-posten.

I artikeln berömde han det amerikanska skatteverket IRS som inledde sina brev till vanligt folk med orden "Dear Taxpayer" (ungefär "Käre Skattebetalare"). Samtidigt ansåg Gustafsson att det var pinsamt när svenska myndigheter skrev "du" till medborgarna. Detta skulle, enligt honom, vara ett medvetet försök att skapa falsk förtrolighet med undersåtarna. (Men "Dear Taxpayer" var tydligen inte falsk förtrolighet enligt Gustafsson. Jag fick inte ihop det.)

Det fick mig - som då var Riksskatteverkets informationschef - att gå i taket eftersom jag under alla år kämpade för enkelhet och begriplighet i verkets information. Resultatet blev ett genmäle, som togs in i dagbladet några dagar senare.

Det där med "du" var en känslig fråga på 1970-talet på Riksskatteverket. Den så kallade "du-reformen" som spreds brett då var helt ny. Verkets broschyr "Dags att deklarera" med du-tilltal skickades tillbaka direkt till generaldirektören av en skattebetalare med alla "du" överstrukna och ersatta av "Ni". Det tog generalen som intäkt för att svenska folket inte ville bli duade.

Jag gjorde då en enkät där folket frågades ut. En överväldigande majoritet föredrog "du". Därmed var den saken utagerad och jag kunde andas ut.

Idag är det första april

I dag är det den 1 april och då kan man råka ut för aprilskämt. Tidningar och andra medier har nästan alltid något skämt, även om de minskat under senare år. Vi som var med i TV:ns barndom minns väl hur vi kunde få färg i vår svartvita apparat om vi trädde en nylonstrumpa över TV-rutan? Systembolag som reat brandskadad sprit är också en klassiker.

När jag jobbade som informationsansvarig på Skatteverket hade jag i min hand en del interna kommunikationskanaler, som jag passade på att nyttja för aprilskämt. Jag tyckte det var skitkul! Här är några av mina myndighetsskämt som jag fortfarande minns.

1) Riksskatteverket skulle flytta från Solna till Lilla Essingen och överta den byggnad där Riksrevisionsverket satt. Som bonus till personalen skulle man starta båtlinjer så det skulle bli enklare för personalen att ta sig till och från jobbet.

2) Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och Rikspolisstyrelsen skulle läggas samman till enda myndighet. Men det var oklart vem som skulle bli den nya stormyndighetens chef. En sak var dock klar:  rikspolischefen Björn Ericsson skulle inte bli chef. (Skatteverkets dåvarande chef Lennart Nilsson tyckte tydligen skämtet var kul. Han faxade den fejkade tidningsartikeln till Björn Ericsson som var på Interpolkonferens i Lyon i Frankrike.)

3) Verket skulle få ett nytt inpasseringssystem, baserat på röstigenkänning. I stället för att behöva dra ett kort i en kortläsare skulle man tydligt säga sitt personnummer i en mikrofon i entrén för att få komma in. Därför skulle alla anställda behöva prata in sitt personnummer, som sedan registrerades digitalt. Jag publicerade en lista med dagar och tider där verkets olika enheter skulle infinna sig i vaktmästeriet för att göra detta. Men man fick inte vara förkyld och hes när man pratade in personnumret. (Såvitt jag minns var det två äldre damer som gick på det.)

4) Under flera år fördes interna diskussioner om hur det skulle bli med "äktenskapet" mellan Skatteverket och Kronofogden. Läggas samman eller gå skilda vägar? (Nu vet vi att de gick skilda vägar). Jag gick ut med information internt att de båda myndigheterna skulle läggas ihop och integreras helt och hållet med varandra. Det skulle bl.a. innebära att alla deklarationsgranskare även skulle ta hand om indrivningen av de skattehöjningar de gjorde. Likaså skulle fogdens indrivare lära sig deklarationsgranskning och taxering. Varje handläggare fick ansvar för hela kedjan - från upptaxering till indrivning. (På en enhets internmöte togs frågan upp seriöst och man diskuterade vad det skulle komma att innebära för just den enheten.)

Aprilskämten på Skatteverket i Solna upphörde när jag avgick som informationsansvarig. Hur det är idag vet jag inte?

Anm: Detta blogginlägg har jag publicerat förut, nämligen den 1 april 2014.