Smygpropaganda för Putin i SvD-artikel?

När du läser en dagstidning vet du förmodligen att politiska ställningstaganden publiceras på ledarsidorna, på debattsidorna och i krönikor. Vanliga artiklar inne i tidningarna tolkar du nog som neutrala, politiskt sett. De är bara berättande faktatexter. Knappast, skulle jag vilja påstå.

Journalister är bara vanliga människor med egna åsikter, såväl politiska som andra. Att skriva en "neutral" artikel är förmodligen omöjligt. Ordval och formuleringar, uteslutningar och kommentarer, ja, hela texten är medvetet eller omedvetet präglad av skribentens egna åsikter. Det gäller även mig.

Alla människor har nog en politisk åsikt, som kan vara mer eller mindre tydlig. När det gäller journalisterna visar en undersökning, gjord av en professor vid Göteborgs universitet, att en majoritet av mediafolket har vänstersympatier. Med vänster avser jag de som sympatiserar med/röstat på kommunisterna eller miljömupparna. Även om vänstern inte alltid är för Ryssland så är man som regel alltid emot USA.

I dagens SvD finns en artikel (s. 8-9) som handlar om Obamas och Putins tal inför FN:s generalförsamling häromdan. I den skriver journalisten på ett ställe: "Rysslands annektering av Krim i fjol och vad USA med flera ansåg vara ett Moskva-uppbackat uppror i östra Ukraina sänkte relationen mellan USA och Ryssland - - -".  Kursiveringen är min. Varför?

Jo, här försöker skribenten påvisa att det bara är USA (och några till) som hävdar att Putins Ryssland ligger bakom kriget i östra Ukraina. Alltså kan man ifrågasätta om det är sant att ryssen krigar inne i Ukraina. Detta är en formulering som Putin & Co gillar.

Längre fram i artikeln återger skribenten utförligt Putins syn på kriget i östra Ukraina: "- - - men Putin argumenterade i FN för att de blodiga striderna tidigare var resultatet av påtryckningar från väst, inklusive en utvidgning av försvarsalliansen Nato. Presidenten angrep USA:s och Europas sanktioner mot Ryssland - - -. " Kursiveringen är min.

Här får Putins historieskrivning stort utrymme i artikeln. Det är väst och Nato som är orsak till kriget i Ukraina.

Vad Barack Obama sa inför FN:s generalförsamling om Ukraina är nämnt mycket kortfattat i SvD-artikeln: "- - - var tvungen att fördöma Rysslands agerande i östra Europa och Syrien, men - - -".

Här nämns inte Ukraina, trots att Obamas tal innehöll ett flera stycken långt avsnitt om just den konflikten. Dessutom var han tvungen. Varför skrev inte skribenten "fördömde" i ställer för "var tvungen att fördöma"? Nä, man ska förledas tro att Obama egentligen tycker något annat, dvs. att han egentligen inte vill fördöma ryssens agerande i Ukraina. (Länk till hans tal har du längst ned.)

Sammanfattning: Skribenten lyfter fram Rysslands historieskrivning av vad som sker i Ukraina och tonar ned USA:s. Medvetet eller omedvetet? Tja, jag vet inte. Men jag tror Putins hejdukar på ambassaden i Stockholm, som lusläser svenska medier, är nöjda.

http://www.nytimes.com/2015/09/29/world/americas/president-obamas-speech-to-the-united-nations-general-assembly-2015.html?_r=0

Svenska flaggan tillbaka

Sossarna har tydligen bestämt sig för att ta tillbaka både svenska flaggan och folkdräkten från de nationalistiska krafterna. Vid riksdagens öppnande igår hade Löfven prytt kavajslaget med en svensk flagga i stället för den röda sosserosen. Och finansministern Andersson hade klätt sig i folkdräkt, bara för att inte låta några SD-are ha monopol på den. Vacker gjort, tycker jag.

När jag jobbade hade jag hängt upp en liten svensk flagga i taket ovanför mitt skrivbord. Det berodde på att jag gillar flaggor, heraldik m.m. En dag kom en kollega som stannade upp, stammade, pekade på min flagga och utbrast: "Va? Är du rasist?". Jag häpnade. Kom mig inte för att säga något vettigt innan han försvann muttrande bort i korridoren.

Tänka sig att svenska flaggan förknippas med rasister. Så har det tyvärr varit (och kanske är?) sedan länge. Bland annat var det för något år sedan en rektor som inte vågade hissa svenska flaggan på skolans flaggstång på examensdagen. Risken var att det skulle anses rasistiskt och främlingsfientligt.

Men kära nån. Hur långt har det gått? Varför har det blivit så. Jag tror det beror på flera saker.

En är att Sverige har haft fred i landet i över 200 år. Vi har inte utsatts för ockupation och krigshändelser och har inte behövt ha någon nationell symbol att samlas kring.

En annan är att vår flagga sällan används. Visserligen används den vid internationella idrottstävlingar och matcher, men det hör till undantagen. Det vanliga är att den bara används, dock mycket sparsamt, vid flaggdagar. Då finns den på bussar och på offentliga byggnader. Men det är få privatpersoner som flaggar då.

Det finns många flaggstänger. När man åker runt i landet så ser man en tom flaggstång vid nästan varje hus och gård. Men ingen flagga. Inte ens en simpel vimpel, som kan hänga uppe dygnet och året runt.

En stångflagga kostar några hundralappar och finns att köpa hos närmaste byggvaruhus. Men den som tycker det är för dyrt kan kontakta sin länsstyrelse och be att få en flagga. Det gäller inte bara föreningar m.fl. utan även privatpersoner. Läs mera här: http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/om-lansstyrelsen/vart-uppdrag/flaggor-och-fanor/Pages/default.aspx . Jag har fått en flagga från min länsstyrelse.

Att man inte vill hissa en svensk flagga på sin stång, inte ens på egna bemärkelsedagar, beror nog på flaggreglerna. Det är för jobbigt att gå upp tidigt en morgon för att hissa flaggan. Sen glömmer man bort att ta ned den på kvällen och känner att man måste skämmas inför grannarna. Då blir det enklast att låta bli att flagga.

Reglerna är dock inte förenade med någon sanktion så det är inte hela världen om man missar tiderna. Bättre att flagga fel än inte alls! Men förmodligen finns det flaggfundamentalister med militär bakgrund som inte håller med mig.

Men att man inte hänger upp en vimpel i stången tycker jag är oförlåtligt. Den kan hänga uppe tills den blir så sönderblåst att den bör tas ned och bytas ut. Men inte ens det klarar de som har tomma stänger på sin tomt.

Många länder har inte samma rigida flaggningsregler som Sverige. I USA ser man nationsflaggan uppe dygnet runt. Tyvärr är deras dygnetruntflaggor ofta ganska slitna och hänger som en urblekt trasa. Det är inte vackert. (Visste du förresten att USA inte har kvar en enda flaggtillverkare längre? Alla amerikanska nationsflaggor är tillverkade utomlands, främst i Kina.)

Nä, fram för mer flaggande i Sverige! Vi måste tillsammans ta tillbaka vår främsta nationalsymbol från de mörka krafterna längst till höger. Löfvens insats vid riksdagsöppnandet var glädjande. Och heder även till Magdalena Andersson i sin fina folkdräkt.

PS. Man kan säga att Löfven blivit mer presidentlik. Presidenterna i USA har alltid landets flagga som en pin på kavajslaget. De kunde faktiskt i stället ha sina partiers symboler. Åsnan har varit demokraternas symboldjur sedan 1828 och republikanerna har haft elefanten sedan 1880-talet. I Sverige har partierna valt blommor.

Fler flyktingar är att vänta

Flyktingströmmen till Västeuropa från Mellanöstern och Afrika kommer att fortsätta. Det tar nog tid innan det blir fred där borta. Nu stödjer Putin öppet Assad i Syrien och har lovat mer militär hjälp. Ingen verkar heller kunna stoppa IS, vars försäljning av olja, bomull och spannmål ger mördarsekten finansiella muskler. Vem köper deras varor? Turkiets roll i den här komplicerade bilden är mycket tvivelaktig.

Tyskland orkar snart inte ta emot fler flyktingar, trots att delar av befolkningen hälsar dem välkomna på olika sätt. Risken ökar att invandringsvågen skapar nationella problem och Merkels popularitet  minskar i hemlandet. Den östeuropeiska delen av EU fortsätter att vägra att ta sitt ansvar.

Situationen i Sverige är likartad. Flyktingströmmen fortsätter. Många frivilliga krafter ställer fortfarande upp med att stötta de som kommer. Men hur länge orkar vi, dvs. både staten, kommunerna och civilsamhället? Trots all välvilja som visas fortsätter SD att vinna sympatisörer, vilket ökar polariseringen. Vad händer 2018 om SD blir största riksdagsparti?

Ser man på längre sikt finns risk att det kan komma nya flyktingströmmar till Väst- och Nordeuropa.

Den opålitlige och oförutsägbare Putins aggressiva politik kan leda till nya stora flyktingströmmar från t.ex. Ukraina, Georgien och Baltikum. Kanske även Polen. Det behöver inte bli öppet traditionellt krig för att folk ska flytta. Det kan räcka med det upprustande Rysslands långintensiva och ekonomiska svårgripbara krigföring. Och utan öppet krig tvekar Nato att gripa in för man vill inte riskera ett tredje världskrig. Sverige blir inblandat vare sig vi vill eller inte. Den så kallade alliansfriheten är inget skydd.

Klimatförändringen med global uppvärmning som ger torka, stormar, skyfall och stigande havsnivåer kan också leda till stora folkförflyttningar. Vad händer med dem som bor i städer som kommer att läggas under vatten? Vad händer när det kan bli krig om tillgången på vatten? Vad händer när det blir för hett att leva i Nordafrika och kanske även i Sydeuropa? Vi är inte där än. Men klimatkramarna målar upp en dyster framtidsbild.

Nu är jag i grunden trots allt optimist. Jag tror mänskligheten kommer att klara dessa utmaningar. Men det kommer att kosta. Blod, svett och tårar.

När jag hjälpte finska panschisar i Sverige

För en tid sedan fick jag ett mejl från en kvinna som jobbar på Nordiska rådet. Här är ett utdrag ur hennes mejl:

 

"--- jag arbetar för Nordiska rådets medborgar- och konsumentutskott. Nordiska rådet har under en längre period engagerat sig i frågan kring den bristfälliga information om den senaste revideringen av det nordiska skatteavtalet, som bland annat innebar att pension inte enbart beskattas från det nordiska land som utbetalar den utan även bosättningslandet.

Detta faktum undgick flera svenska skattekontor att förmedla till en stor grupp norska pensionärer som bosatt sig i Sverige och därmed har många av dessa fått en stor skattesmäll när de svenska skattemyndigheterna i efterhand kräver in skatt på de norska pensionerna.

Jag fick - - - det bifogade utdraget från din blog från en av de drabbade och skulle gärna höra lite mer om det du skriver om i din blog."

 

Det är ett inlägg på min blogg som jag skrev den 5 december 2010. Här är utdraget som man har hänvisat till:

 

"När jag var informationschef på Riksskatteverket (nuvarande Skatteverkets huvudkontor) var det viktigt att få ut information om de svenska skatteregler som gällde för personer som fick pension från Finland. Det visade sig omöjligt att nå dem med ett direktutskick från Sverige. Vi hade inte uppgift om vilka de var. Inget att göra åt, ansåg mina chefer.

Men jag gav mig inte. Jag kontaktade på eget bevåg indirekt det statsråd som i regeringen hade ansvar för de nordiska frågorna och förklarade problemet. Jag ville att man från Finland skulle skicka ut vår information till de finska pensionärerna i Sverige. Vi kunde skicka över informationsmaterialet och låta finska pensionsmyndigheten posta det åt oss.

Statsrådet kontaktade finska ambassadören i Stockholm och skrev ett handbrev, direkt till honom. Jag såg en kopia på det och det var personligt och innehöll även en hälsning till ambassadörens fru. Det funkade och pensionärerna i Sverige fick sin information om de skatteregler som gällde här för deras pension."

 

Kvinnan på Nordiska rådet fortsätter så här i sitt brev till mig:

 

"Det är imponerande vilken insats du gjorde för att få tag i de finska pensionärerna.

Var det revideringen av det nordiska skatteavtalet som var grunden till att du försökte få tag på de finska pensionärerna i Sverige? Om det var så, varför var det enbart fokus på Finland? ---"

Jag tog kontakt med henne, men hade tyvärr inte mycket mer information att ge. Att det bara blev de finländska pensionärerna i Sverige som vi informerade berodde nog på att finländare då var (och är?) den största invandrargruppen i vårt land. Dessutom var jag inte expert på det nordiska skatteavtalet och visste inte att även andra  var drabbade av dubbelbeskattningen. Varför det är så fortfarande även idag har jag ingen koll på.

Men det var i alla fall kul att man uppmärksammat min insats för många, många år sedan.

PS. Ministern som jag kontaktade hette Jan O. Karlsson (S). Han var biträdande utrikesminister 2002-03 med ansvar för bl.a. bistånd och integration. Tidigare hade han varit statssekreterare med ansvar för bl.a. det nordiska samarbetet.

 

Gemensamma frimärken för hela EU?

Jag är gammal och därmed även gammalmodig. Jag skickar julkort med vanliga posten i kuvert som jag sätter frimärken på. När jag är utomlands skickar jag alltid vanliga vykkort med frimärken på. Men jag skickar bara två vykort.

Det ena går till Lars, min jämnårige skol- och ungdomskamrat från 1950-talet i Örebro. Det andra går till min f.d. medarbetare Gerd, numera pensionär och drygt 90 år som bor i den stockholmska söderförorten Sköndal.

Att hitta vykort utomlands är lätt. De finns att köpa överallt där turisterna finns. Men att hitta frimärken är inte alltid så lätt. Ofta har den som säljer vykorten inga frimärken till salu. I stället hänvisas man till ett postkontor.

Postkontor finns det få av, verkar det som. I alla fall i en del länder. Dessutom är öppettiderna inte särskilt generösa. Det kan krävas en hel semesterdag för att försöka få fatt i frimärken till mina stackars två vykort.

EU är fantastiskt! Gemenskapen har bidragit till fred i västra Europa i över sjuttio år. Och man har lyckats få gamla fiendeländer som Tyskland och Frankrike att slopa mark och franc för att i stället ha en gemensam valuta. Vem kunde tro det på 1930-talet?

För att göra det enklare för mig att kunna frankera min två vykort tycker jag att EU även ska ha gemensamma frimärken. Så här kan man göra.

Varje EU-land ger ut ett märke som kan köpas i det egna landet men användas för frankering i vilket EU-land som helst. Då skulle jag kunna köpa märken hos min ICA-handlare innan jag reser iväg, märken som jag sedan kan sätta på mina två vykort när jag är i ett annat EU-land.

Det kan även vara ett enhetspris, t.ex. en euro eller motsvarande belopp. För Sverige kunde det vara tio kronor. Varje märke ska sedan gälla som porto för ett vykort eller ett standardbrev i lägsta viktklassen.

Tänk så mycket enklare semestertillvaron utomlands i EU skulle bli.

PS. Läs även kommentarerna här nedanför.

Låt fokusgrupper avgöra begripligheten

En text kan vara välskriven och enkel men det behöver inte betyda att budskapet går fram eller att den är begriplig. Ta t.ex. bruksanvisningar! De kan vara enkelt skrivna men totalt obegripliga. Ofta beror det på att den som skrivit anvisningen kan för mycket och hoppar över vissa moment som krävs.

Samma sak gäller blanketter. De kan se enkla ut men den som ska fylla i dem missuppfattar och gör fel. Fel ifyllda blanketter är kostsamt då det kräver kompletteringar.  Rätt ifyllda blanketter är viktigt, såväl för myndigheter som för företag, organisationer m.fl.

Du ska inte tro att du har gjort rätt från början. Testa därför ditt alster på en eller flera fokusgrupper som består av representanter för din målgrupp eller dina användare.  Nästan alla institut som gör opinionsmätningar kan hjälpa dig med tester på fokusgrupper.  Den kostnaden betalar sig, det kan jag lova.

När jag var informationsansvarig på Skatteverket tog verkets skatteexperter 1987 fram den första förenklade deklarationen.  Vi som jobbade med verkets information och hade dagliga kontakter med medborgarna tog fram en egen variant av den enkla blanketten. Vi ansåg att vår variant var lättare att förstå och ville att den skulle användas.

För att vi informatörer skulle få stöd för vår enkla blankett beslutade vi att låta fokusgrupper bestående av helt vanliga skattebetalare testa båda varianterna. De fick ”provdeklarera” med dem.

Vilken blankett tror du var enklast och fick fokusgrupperna att göra rätt från början? Var det vår blankett?  Nej, det var den ursprungliga, som skattefolket hade tagit fram.

Jag och mina medarbetare som dagligen arbetade med att förenkla och förtydliga krångliga skatteregler hade fel den här gången. Om vi inte testat båda varianterna hade risken varit stor att vår blivit den som gällt.

Jag blev visare av skadan.  Därför fortsatte jag sedan att låta fokusgrupper testa viktiga blanketter m.m. som gick ut i stora upplagor till medborgarna eller företagen i landet.

Ett steg närmare Natomedlemskap

Nu har även Centern sällat sig till skaran av partier som klart och tydligt anser att Sverige ska gå med i Nato. Tidigare har Folkpartiklarna varit den främsta tillskyndaren av ett medlemskap följt av Moderaterna, som dock haft ett något lägre tonläge i frågan.

Kristdemokraternas nya ledare Ebba Busch Thor har personligen varit för ett medlemskap, men partiet har länge nöjt sig med att enbart kräva att frågan ska utredas. Men just idag har även partiet svängt och ställer sig bakom ett medlemskap. Hela Alliansen är alltså enig i den här frågan.

Motståndare till ett Natomedlemskap är hela vänstern, dvs. Sossarna, Kommunisterna och Miljömupparna samt även SD (som är emot det mesta, även EU). Flera tunga (ryssvänliga?) opinionsbildare är också emot Nato, bl.a. ett par f.d. diplomater med ett förflutet som ambassadörer i Moskva samt några höga militärer.

Personligen skulle jag helst vilja slippa ett Natomedlemskap, men jag tror det är nödvändigt. Vi måste gå med. Sverige är inte neutralt längre och vi är redan kraftigt uppbundna med Nato.

Jag tror därför att ett Natomedlemskap kommer. Sossarna har bytt åsikter tidigare. Minns deras tidigare motstånd mot reklamteve (och dito radio) samt deras motstånd mot ett svenskt EU-medlemskap. Det går att byta fot även när det gäller Nato.

Tillägg den 14 september. I dagens SvD redovisar man resultatet av en opinionsundersökning om medborgarnas inställning till ett svenskt Natomedlemskap: 41 % är för, 39 % är emot och 20 % vet inte. Läs mer här: http://www.svd.se/starkt-opinion-for-natomedlemsskap
Moderatlederskan Kinberg Batra anser i dag också att Löfven måste lyfta Nato-alliansfrihetsfrågan och bli tydligare: http://www.svd.se/m-lofven-maste-vara-tydlig-om-sakerhetspolitiken/om/svenska-natodebatten

Tillägg den 18 september. Förre försvarsministern Tolgfors skrev den 11 september i SvD om sossarna och Nato. Han tror - som jag gjorde redan den 1 september (se ovan) - att sossarna kommer att svänga i Nato-frågan, precis som man gjorde när det gällde medlemskap i EU. Sic! Läser Tolgfors min blogg månntro? http://www.svd.se/sten-tolgfors-natoanslutning-kan-komma-som-eu-medlemskapet