När Gunnar Sträng ministerstyrde 1971

Den tidigare finansministern Gunnar Sträng ville 1971 detaljstyra  Riksskatteverkets chef inför en stor deklarationsreform. Han avsände en amper skrivelse till verkets generaldirektör och avslutade brevet - som för övrigt inte var diariefört - med ett förtäckt hot. Sträng fick dock inte sin vilja igenom. Hade en minister gjort så idag hade det varit slutet på karriären, snudd på politiskt självmord.

År 1972 genomfördes den största deklarationsreformen sedan 1902. Alla deklaranter fick en helt ny blankett hem i brevlådan i två exemplar. Den var förifylld med namn m.m. Tidigare hade deklaranterna själva fått hämta sina blanketter hos posten eller bankerna. Och ännu tidigare hade de fått köpa blanketterna hos pappers- och bokhandlare.

Arbetet med den nya deklarationen hade börjat några år tidigare och berodde på att skatteförvaltningen hade datoriserats och moderniserats. En ny deklarationsblankett var nödvändig. Men Gunnar Sträng, som var finansminister gillade inte alls förändringen. Han var heller ingen vän av datorer.  Allt skulle helst vara som det alltid varit.

På Riksskatteverket var Gösta Ekman generaldirektör. Han och Sträng kände varandra väl då Gösta tidigare varit bl.a. rättschef i Finansdepartementet. Sträng visste att det nya reformarbetet var påbörjat och när han fick del av förslaget till ny blankett reagerade han mycket negativt.

Därför författade han ett långt brev till Gösta Ekman på Riksskatteverket, ett brev med Finansdepartementet som avsändare, men som inte diariefördes.

Så här skrev Sträng bl.a.:

"I den nya blanketten har riksskatteverket försökt vara tillmötesgående och serviceinriktad mot allmänheten. Enligt min mening i för stor utsträckning. Jag håller med om att det kan vara en fördel att i blanketten myndigheten står till hands med debetsedelsnumret, dvs. folkbokföringsnumret (personnumret, min anteckn.) men jag anser det onödigt att distribuera namn och adress till vederbörande deklaranter. Den som tar bläck och penna i sin hand för att fylla i en deklarationsblankett orkar säkert med att fylla i sitt eget namn och sin egen adress - - -. "

I den nya blanketten skulle deklaranten på första sidan göra en sammanställning av de uppgifter som lämnats på de övriga tre sidorna.  Anledningen var att verket ville ha alla uppgifter som skulle registreras i datorerna på första sidan. Det gillade inte Sträng och skrev: "- - - jag anser ordningsföljden i deklarationsbilagan felaktig. Jag vidhåller att den gamla blanketten var logiskt riktigare och en omdisponering bör ske - - -. "

I den nya blanketten skulle uppgifter om förmögenhet och fastighetsinnehav också anges. Tidigare hade deklaranterna fått lämna dessa uppgifter på separata bilagor till huvudblanketten. Det gillade inte Sträng heller. Han ville ha kvar bilagorna.

På sista sidan i blanketten hade verket förtryckt uppgifter om erlagda pensions- och sjukförsäkringsavgifter, som var avdragsgilla. Det gillade inte Sträng, som skrev så här:

"Vad slutligen gäller de allmänna avdragen, så har jag lagt märke till att riksskatteverket i den allmänna serviceinställningen också slagit in tilläggspensionsavgift och obligatorisk sjukförsäkringsavgift och en addering av dessa i båda kolumnerna. - - - Det förefaller mig som om deklaranten klarar detta arbete själv. Han slipper bli arg på skatteverket om datamaskinen skulle göra fel, vilket vi vet händer."

Sträng gillade inte heller att verket skickade ut blanketter till deklaranterna:

"Allra sist: jag skulle vilja rekommendera att man avstår från tanken att sända dubbla exemplar till varje deklarant. I vart fall bör de inte hänga ihop i en åttasidig upplaga med risk för att den med cirkulär obekante tar sig före att ambitiöst peta in uppgifter på alla 8 sidor. - - - Jag ifrågasätter om man överhuvud taget skall göra sig besvär med att sända ut deklarationsformulär till varje enskild medborgare - - -  Jag tror inte vänligheten kommer att nämnvärt uppskattas. Det enda säkra är att serviceambitionen kommer att kosta en hel del pengar - - - Det kan kosta mycket pengar. Min rekommendation är således, låt allmänheten i sedvanlig ordning och på gamla invanda ställen hämta sitt deklarationsmaterial. Skulle riksskatteverket inte ha något intresse av att följa finansministens rekommendationer, så vore jag tacksam om - för undvikande av intrycket av slöseri - försändelsen inskränkte sig till ett exemplar.

Käre Gösta, det låter lite hårt det här, men jag är inte tilltalad av förändringar för förändringarnas egen skull och själva omkastningen i den logiska uppställningen kan knappast ha någonting med datatekniken att göra. Det är möjligt att jag överdriver, men är svenska folket invant vid en viss tågordning, så skapas det alltid irritation om man skall ändra på den, framför allt om det gäller ett område där irritationen ändå är så pass markerad som den alltid är då medel-Svensson är underkastad tvånget att skriva sin deklaration."

Och så Strängs slutkläm, som kan tolkas som ett förtäckt hot: "Skulle det emellertid bli kritiska kommentarer interpellationsvägen i riksdagen, så måste Du förstå att jag har svårt att mobilisera någon entusiasm för försvaret av den nya blanketten".

Detta var ord och inga visor. Sträng var helt emot att ge deklaranterna bättre service. Gösta Ekman fick det här brevet i juli och bara någon dag senare skickade han ett långt och utförligt svar till Strängs sommaradress i Halland i vilket han bemötte Strängs alla invändningar. Varken Strängs brev till Gösta eller Göstas svar diariefördes, vilket var fel, enligt offentlighets- och sekretesslagen.

Sträng hörde inte av sig något mer per brev i detta ärende. Deklarationsreformen genomfördes, uppbackad av en omfattande informationsinsats, och den blev grunden till verkets arbete med förenklingar och förbättrad service till medborgarna. Det arbetet fortsatte och har i dag lett till att Skatteverket är en av de mest populära myndigheterna, uppskattad av såväl medborgare som företag.

Gösta Ekman var en rakryggad och orädd ämbetsman av det rätta virket. Hade han böjt sig för Sträng 1971 hade utvecklingen av deklarationen och förbättringen av servicen till allmänheten avstannat. Den e-deklaration vi har i dag hade försenats åtskilliga decennier.

Strängs brev förblev förborgat och Gösta Ekman berättade bara om det för utvalda åhörare mellan skål och vägg. Det var ett oblygt försök till ministertyre och avsteg från regeringsformens regelverk. Hade det skett i dag hade det varit slutet på Strängs politiska karriär. Nu har det gått nästan 45 år sedan det hände och är preskriberat sedan länge.

Men det visar vilken sorts finansminister Gunnar Sträng var. På gott och ont.

Tillägg den 7 oktober 2015.  Jag har haft kontakt med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek som gärna vill ta del av skriftväxlingen 1971 mellan Sträng och Gösta Ekman. Så därför har jag idag skickat kopior på dokumenten till arkivet i trygg förvissning om att de kommer att bevaras till eftervärlden och ev. framtida forskning. Jag lovade nämligen Gösta att göra det, men först när han gått bort.

Har jag även koprolali?

Jag använder ibland ord som uppfattas stötande och som kan leda till att omgivningen blir upprörd eller fördömande. Själv tycker jag inte orden är så "farliga".

Några exempel är ord som "neger, lapp, zigenare, eskimå". Så har det alltid hetat för mig och jag delar nog denna syn med många i min ålder. Jag försöker säga "svart, same, rom, inuit" i stället. Men ibland kan jag njuta av att säga fel ord, bara för att reta min omgivning. Genast får jag bannor av såväl makan som barnen.

Jag kan även krydda mitt språk med andra fula ord (t.ex. knulla i ställer för samlag) vilket ibland leder till rynkade ögonbryn. Jag kryddar också mitt skriftspråk med förstärkande ord som kan uppfattas som stötande, vilket händer även i mina blogginlägg. Häromdagen på facebook förstärkte jag i ett inlägg "feminister" med "manshatande" vilket triggade igång några av mina facebookvänner.

I andra sammanhang säger hustrun att jag lider av såväl Alzheimer light som Aspberger light. Jag kan nog utöka skaran av sjukdomstillstånd med en avart av Tourettes syndrom som heter koprolali. Det innebär att man tvångsmässigt måste använda obscena ord.

Nåja, så farligt är det nog inte. Jag tycker bara att politisk korrekthet och akademiskt snusförnuft i alla lägen gör tillvaron mer tråkig och färglös.

Blir överviktig det nya idealet?

Övervikt och fetma är det stora folk hälsoproblemet, inte bara i USA utan även i en rad andra länder, inklusive Sverige. Även i Indien börjar det bli ett problem. Fetma och övervikt kostar lika mycket som alla krig tillsammans. Nu dör fler av fetma än av svält i världen.

Mer än hälften av amerikanerna är feta och i vårt land är 14 % av alla i åldern 16-84 feta. Av hela världens 1,5 miljarder överviktiga är en halv miljard feta. Varannan person i Sverige är överviktig eller fet. Den som har ett BMI på 25 eller mer är överviktig. Om BMI är 30 eller högre är man fet.

Roten till det onda är främst stillasittande jobb, snabbmat och socker.

Hittills har idealet när det gäller mode m.m. varit att man ska vara smal, snudd på anorektiskt mager. Men nu har det börjat dyka upp modeller som har lite mer hull på kroppen. Även den trådsmala Barbiedockan har fått konkurrens av en mer normal dockflicka.

Det är väl bra att vi lämnar det sjukligt smala idealet i mode, annonser m.m. Men vad får vi i stället? Fler och fler annonser m.m. med lite mer fylliga personer? Fler överviktiga i TV? Kommer de ändrade attityderna i medierna att leda till vi att generellt sett får en större acceptans för övervikt?

Rekord i svårläst rubrik?

Dagens SvD har en reklambilaga som handlar om livet efter 65. Bilagan är producerad av ett företag som heter OP Communication. Första sidan pryds av Hasse Andersson i Kvinnaböske.

Mitt över bilden har kreatören lagt bilagans rubrik i en nästan helsvart färgton. Som bakgrund har man bilden på Hasse i svart kavaj - se ovan. Resultat är extremt svårläst. Ett av det sämsta jag sett.

Jag begriper inte hur man kan kreera något så här dåligt. Och dessutom till en målgrupp där många sannolikt har försämrad syn.

Vilka andra S-förslag diskuteras i det fördolda?

Sossarna vill ha in fler kvinnor i bolagens styrelser och föreslår att minst 40 % ska vara målet om några år. De företag som inte klarar det ska få dryga böter på upp till en kvarts miljard eller tvingas lägga ned. Så löd det ursprungligen när justitieminister Morgan Johansson presenterade det.

Kritiken lät inte vänta på sig och Johansson tvingades backa från kravet på nedläggning. Hur skulle det t.ex. sett ut om Ericsson, Scania, SKF eller andra företag med för få kvinnor i styrelsen fått lägga ned?

Sossarna har tidigare kommit med absurda förslag. Jag tänker på Anna Hedborg som tillsammans med Rudolf Meidner föreslog att facket via löntagarfonderna på sikt skulle ta över det svenska näringslivet. Det var på gång men blev inget av tack vare motstånd från borgarna och näringslivet samt demonstrationer av 3:e-oktoberrörelsen.

Anna Hedborg förde även fram ett annat absurt förslag. Hon ansåg på fullt alllvar att den som hade en privat pensionsförsäkring skulle få sin allmänna pension minskad med lika mycket som den privata pensionen gav i plånboken. Förslaget levde några dar, sen backade sossarna.

Morgan Johanssons pudel om kvoteringsstraffet är en i raden av absurda sosseförslag som sett dagens ljus. Jag undrar vilka andra tokigheter som diskuteras hos sosseriet på Sveavägen och i regeringskansliet som inte kommit till offentlighetens kännedom? Än.

Jag blir mörkrädd.

PS. I rättvisans namn så finns det fler partier som kommit med absurda förslag. Jag tänker bl.a. på Centern som tog fram ett ideprogram för drygt två år sedan som var svårsmält för de flesta. Man föreslog helt fri invandring, månggifte och slopad skolplikt m.m.

Så gick det till att hamna i en veckotidning

I veckans nummer (21) av Hemmets Journal finns det här tjusiga uppslaget. Artikelns huvudpersoner är min familj och några släktingar samt vår släktgård i hjärtat av Bergslagen. Temat i artikeln är att flera generationer semestrar tillsammans. Men hur 17 kom det sig att just vi kom med i tidningen?

Jo, så här gick det till. När vår dotter skulle få sitt första barn anlitade hon en så kallad doula. Det är en hjälpgumma som är med som stöd vid förlossningar. Doulan var inte bara doula, utan även journalist. Att dottern ville ha en doula berodde på att den blivande barnafadern tillfälligt jobbade på annan ort och det var inte säkert att han skulle kunna vara med vid förlossningen.

Den journalistiska doulan skulle göra ett förlossningsreportage åt tidningen Amelia och frågade dottern om hon ville medverka i det. Så blev det och dotterns nedkomst förevigades i Amelia. En fotograf fanns också med så det blev inte bara text utan även bilder. Detta hände för sju år sedan.

I år kontaktade fotografen vår dotter och undrade om inte dottern kände till någon familj där man ofta firade semester tillsammans över generationsgränserna. "Jomenvisst, det gör vi i vår familj", svarade dottern. Journalisten och fotografen hade nämligen fått i uppdrag att skriva en artikel i det ämnet.

Journalisten kom hem till dottern i Sollentuna och intervjuade oss. Vid ett senare tilfälle kom även fotografen och tog en massa bilder. Men miljön var inte den rätta då artikeln handlade om våra gemensamma semestrar på gården i Bergslagen. Så därför såg vi till att de fick en del bilder som vi själva tagit när vi varit på gården.

Resultat ser du här ovan.

PS. Vi fick inget betalt för vår medverkan. Vi tyckte bara det var kul.

Svensk tystnad om Kompass?

Svensken Anders Kompass jobbar på FN i Genève. Han är kontorschef för FN:s kontor för mänskliga rättigheter. Hans chef är en så kallad "hög kommissionär". Anders Kompass har hamnat i kylan därför att han läckt en "hemlig" rapport till Frankrike om att franska FN-soldater i Afrika förgripit sig på barn.

Han anklagas för "procedurfel" av FN och är avstängd (med full lön) från sitt jobb. Han borde ha mörkat alla namn i rapporten, menar man, för nu har han utsatt de namngivna för fara. En FN-domstol för interna disciplinbrott har friat Kompass. Frankrike har tackat Kompass för rapporten och inlett åtal mot de skyldiga.

Men något känns skumt. Såvitt jag vet, har inte en enda svensk politiker, t.ex. utrikesminister Margot Wallström, eller någon tjänsteman vid UD sagt ett ord om Kompass. Varken fördömt eller stöttat honom. Jag har inte heller sett någon intervju med honom, varken i TV eller tidningar.

Det är märkligt, tycker jag.

Tillägg den 10 maj. Jag såg i SvD igår att Kompass inte vill bli intervjuad av journalister.

Alla de mötte var positiva, vänliga och trevliga

Två killar från Karlskoga och två från Solna har cyklat nästan       1 800 mil, från Sverige till ett barnhem i Thailand. Turen tog åtta månader. Syftet var att få sponsorer och samla in pengar till barnhemmet. Idén till trippen fick Calle W från Karlskoga som jobbat som volontär på barnhemmet. Häromdan var jag och lyssnade när två av dem berättade om sin resa.

De cyklade genom Tyskland, Balkan och Turkiet och vidare in i Iran för att fortsätta via bl.a. flera länder som slutar på -stan till Kina. Där fick de sällskap av en cyklande kines, mr Lee, som följde med dem genom Kina och till barnhemmet.

De fick drygt 90 punkteringar, vilket inte är mycket. Ungefär en punka på 200 mil. Hela färden gick utan problem. Alla de mötte på vägen var mycket intresserade och vänliga. De bjöds på mat och husrum överallt. De vänligaste människorna i alla dessa länder var iranierna.  De mötte även flera andra västerlänningar som också cyklade långturer i de här länderna.

Att under en så lång cykelfärd genom dessa exotiska länder bara mötas av vänlighet - det ger hopp om mänskligheten!

Vi hade alla invandrarbakgrund

På valborgsmässoafton var vi ett gäng goda vänner som samlats för gemensam samvaro. När middagen var uppäten kom vi att prata om ditt och datt. Bland annat kunde vi konstatera att vi allihopa - vi var fyra par - hade förfäder antingen i närtid eller dåtid som kommit till Sverige från andra länder.

Min farmors föräldrar invandrade på 1800-talet från det dåvarande ryska storfurstendömet Finland. Första försöket misslyckades. De skickades tillbaka för att det var för fattiga för att få stanna. Andra försöket lyckades dock och min farmor föddes som finsk medborgare 1887 på Söder i Stockholm

Min hustru har rötter från Tyskland, fast mycket, mycket långt tillbaka. Gustav Vasa lät hämta hem en tysk hammarsmed som placerades i Bergslagen. Han var född 1510. Räknar man 15 generationer framåt dyker min fru upp.

Värden för kvällen, JC, har holländska rötter i närtid. Hans farfar flyttade till Sverige. Hans fru, IL, har vallonskt påbrå längre tillbaka. En del av hennes förfäder kom från en liten stad i nuvarande Belgien.

JS mamma kom 1929 till Sverige från Svenskbyn i Ukraina. Hans fru, MS, har  norska rötter genom sin mors morfar och finska genom sin farmor.

JO har rötter ett par generationer tillbaka på farssidan från både Norge och Danmark. Hans fru, AO, är genom två olika linjer släkt med både Erik XIV och Johan III (och alltså även Gustav Vasa). Erik XIV:s mamma Katarina kom från nuvarande Tyskland, där hon föddes 1513.

Alla vi som träffades på valborgskvällen har alltså släktband med utlandet. Av oss åtta har de flesta det i närtid, dvs. bara några generationer tillbaka. Tänkvärt.

DN prioriterar inte läsbarheten

Jag har i tidigare inlägg på min blogg kritiserat bl.a. Dagens Nyheter när det gällt layout och typografi. Nu är det dags igen.

I en av dagens DN-bilagor så har man åter använt en randig tonplatta och lagt på en rubrik. Det gagnar inte läsbarheten. Skäms!

På ett annat ställe i samma bilaga har man en helgrå rubrik. Den gagnar inte heller läsbarheten. Skäms igen!

 

Och, slutligen, har man lagt in en bild bakom brödtexten. Det är helt oförlåtligt. Läsbarheten är delvis helt obefintlig. SKÄMS! SKÄMS! Hur i helvitte kan man göra något sådant?

Våra två stora svenska dagstidningar brukar då och då skryta med att man vinner priser i internationella tävlingar i tidningsdesign.

Som vanligt brukar inte tidningarnas layoutare  bry sig om läsbarheten i de vackra sidor man producerar. Samma gäller tyvärr deras kollegor på landets reklambyråer när det gäller annonser och andra tryckalster.

Suck!