Brott mot rikets säkerhet?

Vår överste befälhavare berättade ju i en tidningsintervju att vårt försvar bara kan försvara Sverige i max en vecka - och bara på ett ställe! Det ledde till en debatt om vårt försvar och fick svenska folket att sömndrucket vakna upp, i alla fall lite grann, enligt undersökningar som gjorts.

Jag tycker att det enda raka är att vi blir medlem på riktigt i Nato, som vi kucklat under täcket med i  över sextio år. Men det vågar våra politiker inte göra för då skulle de få smäll på fingrarna av Putin & Co och kanske riskera att Ikeas varuhus i Ryssland skulle bli utan elektricitet. Eller något annat åt det hållet. Kanske krav från Putin att få ha en "civil vaktstyrka" på Gotland för att skydda gasledningen.

Vår frispråkige överbefälhavare som tog bladet från munnen riskerar nu att åtalas för brott mot rikets säkerhet. Själv säger han att kunskapen om vårt försvar är allmängods för den som är någorlunda insatt (som t.ex. de försvarsattachéer som många länder har stationerade hos oss). Putin & Co i Kreml måste ha skrattat sig fördärvade och kissat i byxorna när det fick höra att vår högste militär riskerar åtal!

Nä, då är det nog ett större brott mot rikets säkerhet att i stort sett ha avvecklat vårt försvar och dessutom hårdnackat vägra att gå med i Nato på riktigt.

Så förlorar man eller vinner kunder

Läste på fejsboken häromdan om en skokedja som var på väg att gå i putten. Den nya chefen ändrade butiksbiträdenas attityder  och uppmanade dem att söka ögonkontakt, le och nicka när det kom in en kund. Men det genomfördes på försök bara i hälften av butikerna. I dem ökade omsättningen med över 200 %. Tänk så lite som krävs för att få kunder! Här är några andra exempel:

Elgiganten
En kompis hade valt ut en TV på nätet och åkte till Elgiganten för att köpa den. Butiken var helt tom. I alla fall på säljare. Inte en enda syntes till. Kompisen härsknade till, ringde Elgigantens kundtjänst (som sannolikt låg i tjottahejtti nånstans; kanske till och med i nåt utland) och bad dom skicka en säljare till butiken där han befann sig. Det dröjde inte länge innan en säljare kom springande och undrade: "Var det du som ringde?" Trots allt köpte kompisen sin TV där.

Volvo/Mitshubishi
En gång när jag skulle byta bil åkte jag till Bilia, som säljer Volvo. Väl inne i utställningshallen med nya bilar såg jag i fjärran två säljare som stod och pratade med varandra utan ta notis om mig. En annan säljare stod och pratade i mobilen - ett privatsamtal, vilket hördes tydligt. Vid en disk satt en ensam tjej, som jag  gick fram till och sa "Hej, jag tänker byta bil och vill prata med nån om era Volvobilar". "Du kan ju ta en broschyr. Dom finns i stället där borta" sa hon och pekade. Jag lämnade butiken.

Några dar senare besökte jag en firma som säljer Mitsubishi. När jag kom in såg jag en säljare som var upptagen med en kund. Men han tog ögonkontakt med mig, nickade och sa: "Jag är snart klar här". Jag stannade kvar, trots att det tog tio minuter innan han var klar. Och det blev en Mitsubishi.

Kjell & Co/Teknikmagasinet
Batteriet i svägerskan fjärrkontrollnycket till bilen hade slutat fungera. Hon gick därför till Kjell & Co, höll fram fjärrkontrollen och bad om ett nytt batteri. "Då får du väl ta fram det så jag ser hur det ser ut", sa expediten. Eftersom svägerskan inte hade någon miniskruvmejsel på sig kunde hon inte villfara hans begäran.

I stället gick hon tio meter till det närbelägna Teknikmagasinet och upprepade sin förfrågan om batteri. Den expediten tog fram en skruvmejsel och bytte batteri åt henne. Utan extrakostnad.
Tror du att svägerskan framgent återvänder till Kjell & Co om samma pryl finns hos Teknikmagasinet?

Tänk så enkelt det är få kunder. Bara sunt förnuft, empati, lite uppmärksamhet och normal hövlighet.

Återvinning in absurdum

Trots att Sverige är ett litet land med en liten befolkning ska vi tydligen vara världsledande när det gäller miljöarbetet, trots att våra utsläpp är försumbara i jämförelse med länder som Kina, USA, Brasilien m.fl. En del i vårt värnande av miljön är värmepumpar för uppvärmning, miljöbilar för privatresor och sortering av våra hushållssopor.

Tack och lov har jag utrymme i kåken för min egen sopsortering, som blivit en del av min fritidssysselsättning. Tur att man är panschis! Jag tvingas sortera avfallet m.m. i många olika kategorier:

Sopor som hämtas
Under diskbänken sorterar jag 1) torrsoporna i en vanlig plastpåse och 2) de blöta matresterna i en brun papperspåse, som kommunen tillhandahåller. Dessa påsar hämtas varje vecka i de tunnor jag lägger dem i vid tomtgränsen. Matresterna blir till biogas.

Sopor jag får lämna själv
I källaren lagrar jag 3) tidningar, 4) hårda och mjuka plastförpackningar, 5) pappersförpackningar, 6) plåtförpackningar, 7) mörka glasflaskor, 8) ljusa glasflaskor och glasburkar.

Returförpackningar
I källaren lagrar jag också 9) petflaskor, 10) returburkar och 11) returglas/backar.

Sammantaget blir det elva olika "sopstationer". Returburkar m.m. tar jag med mig när jag åker och handlar. Så de är inga problem. Värre är det då med övriga sopor som inte hämtas. De måste jag köra till närmaste återvinningsstation.

Den närmaste stationen i min hemkommun Sollentuna låg vid en numera nedlagd Konsumbutik, eller COOP som de heter. Men den stationen har upphört då markägaren sagt upp avtalet med kommunen. Att åka dit var ingen större omväg, när jag i alla fall var på väg för att handla i centrum.

Nu har jag två andra återvinningsstationer att välja på: en som ligger norrut vid kommunens badhus och en som ligger söderut vid begravningsplatsen Silverdal. Det är lika långt till bägge, ca 6,5 km fram och tillbaka. Men ofta är sopbaljorna vid stationen överfulla och då får jag i stället åka till den andra. Det blir en bilresa på 11,2, km från bostaden och hem i gen.

Att tvingas åka över en mil för att lämna sopor! Är det miljövänligt?

Kan man lita på våra försvarspolitiker?

År 1952 åkte Tage Erlander med sin Aina till USA på en halvofficiell visit. Där träffade han president Harry S Truman och slöt ett hemligt avtal om försvarshjälp via Nato. Under hela kalla kriget hade Sverige täta och hemliga förbindelser med Nato, framför allt med England. Alla (och då inkluderar jag även ryssen) utom svenska folket kände till det här samarbetet.

När Sovjetimperiet och muren föll började Sverige avveckla sitt försvar. Nu kan vi med våra fåtal legoknektar bara försvara landet högst en vecka och under förutsättning av vi bara krigar på ett ställe i landet. Det tycker kaptenen i Amfibiekåren, tillika försvarsministern Karin Enström är helt okej. Men svenska folket börjar så sakta att tycka det är för ynkligt.

Om vi bara kan kriga en vecka eller två veckor kanske inte spelar så stor roll. Poängen är dock att vi inte kan försvara oss mot den lede fi om vi inte får hjälp utifrån.

Det jag inte förstår är att moderaterna låter försvarets förfall och den så kallade neutraliteten att fortgå; det parti som alltid (ja, i alla fall tidigare) värnat försvaret. Sossarna är ju mer försvarsvänliga nu för tiden. Kan det vara så att vi fortfarande har ett hemligt avtal med Nato? Och som alla (utom svenska folket) känner till?

Ytterligare en som kommit till insikt

För snart nio år sedan skrev jag en kolumn i Skatteverkets tidning. Den handlade om det administrativa nedfallet, som jag kallade den – i mitt tycke – onödiga interna byråkratin. En massa påbud uppifrån som var totalt meningslösa. Hit hörde bl.a. det så kallade kvalitetsarbetet.  Jag fick massor med positiva tillrop av medarbetare (och även av en del chefer) runt om i landet, men ledningen straffade mig. Vi den kommande omorganisationen året efter hamnade jag i kylan.

Nu läser jag i dagens avisa (SvD) en brännpunktsartikel av konsulten m.m. Gunnar Rundgren. Han skriver bl.a.:  ”Det är dags att avslöja kvalitetssäkringsreligionen som bara en av många flugor inom organisationsstyrning och ledning”. --- ”I samma verktygslåda finns mål- och resultatstyrning, strategisk planering, formulering av värdegrund och ett ständigt utvärderande”.  --- ”I de flesta fall har det varit frustrerande, resultaten har varit blygsamma och ibland rent negativa”.

Rundgren som själv konsultat i flera år – inom just kvalitetssäkringsområdet - har till slut kommit till insikt. Välkommen i gänget!

PS. Här nedan finns länken till artikeln i SvD:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/checklistor-ingen-garanti-for-bra-vard_7843798.svd

"Dags att deklarera" i ny form

Skatteverket har beslutat om en ny grafisk profil på sina trycksaker, annonser, webb m.m. Broschyren "Dags att deklarera", som fyllde 40 år förra året, kommer därför i år ut i ny grafisk form.  För den oinvigde är det nog ingen större skillnad. Men typsnitten är ändrade, färgsättningen är också annorlunda och mer sparsmakad med få tonplattor och inga infärgade sidor.

Vill du redan nu kolla hur  broschyren ser ut kan du gå in på skatteverket.se och kolla. Där finns den preliminära versionen.

Texten är som vanligt lättläst och utseendet läsvänligt. Jag kan tycka att den ger ett blekt intryck, jämfört med tidigare årgångar.  Teckningar är som vanligt inget självändamål, enbart utfyllnad av tomrum i texten. Den innehåller få teckningar, bara fyra olika, varav två förekommer två gånger.

Tecknarmanéret är dock inte i min smak. Den tidigare majstångsbilden - som ska förstärka budskapet om pengar tillbaka till midsommar - är ersatt av en simskolebild med aningen långsökt koppling till midsommar. Är det säkert att det är badvänlig temperatur i slutet av juni i år?

En nyhet är att tecknarens namn är utskrivet i texten och med egen rubrik på näst sista sidan. Märkligt, tycker jag. Då borde även layoutaren/originalarens namn sättas ut, då det är en mer krävande insats än att rita några enkla färglösa konturbilder. Men nu är inte utseende eller bilder det viktigaste. Helheten och pedagogiken i texten är viktigast och där finns det som vanligt inget att anmärka på. Bra helhetsbetyg, alltså.

Kul att broschyren (som jag var med och tog fram för många år sedan) lever vidare.

Ingenjörer mindre empatiska än andra

I dagens avisa läser jag att ingenjörsstudenter är mindre empatiska än t.ex. de som studerar till vårdyrken. Källan är en forskare i Linköping. Han har mätt ingenjörernas fantasi, förmåga att ta andras perspektiv, om man bryr sig om andra och egen ångest och oro. Urvalet var 200 studenter vid sex olika teknologutbildningar.

"Resultatet stämmer med annan forskning och är ett problem, eftersom de ofta får ledande positoner i företag",  menar Chato Rasoal som forskar i psykologi vid Linköpings universitet och som har gjort studien.

Jag brukar ofta hävda att allt tekniskt krångel beror på ingenjörer och att allt administrativt och byråkratiskt krångel beror på jurister. Undrar om jurister också är mindre empatiska?

Spritintresserade veteraner fick se vodkakonst

Idag var det dags för årets första aktivitet för veteranföreningen vid forna Riksskatteverket. Målet var det nya spritmuseet på Djurgården. Där togs de 29 deltagarna emot av guiden Leif, som kunnigt och intresseväckande berättade om den svenska spritens historia.

Spritmuseet är helt annorlunda än det tidigare Vin- och sprithistoriska museet som låg i det stora tegelröda f.d. alkohollagret vid S:t Eriksgatans norra ände. Nya museet är modernt utformat och har mycket interaktivt. Du får lyssna, titta och lukta. Tonvikten ligger på svenska folkets mångfasetterade förhållande till spriten från snaps till baksmällor. Till och med en A-lagssoffa finns utställd! Man har dessutom lyckats koppla spriten i utställningen till våra årstider. Museet har även en butik samt en restaurang, vilket det gamla museet saknade.

En stor del av museet upptas av de många målningar som har Absolut Vodka som motiv. Som ett led i marknadsföringen av den svenska vodkan anlitade man kända konstnärer världen över som fick göra konstverk, såväl målningar som skulpturer, där en del av motivet är vodkaflaskan och/eller namnet Absolut.

Utställningen heter "Absolut Art Collection" och sparades för Sverige när sprittillverkningen och varumärket Absolut såldes till Frankrike. Av de många hundra verk som gjorts har nu 70 av dem ställts ut på Spritmuseet under namnet "Face it!" Tanken är att utställningen då och så ska förnyas och ersättas med andra Absolutverk ur den stora samlingen.

Museet har just nu även en specialutställning om lakrits. Lakritssmaken ingår i flera olika spritsorter, bl.a. absint och den svenska klassikern Nyköpingsbrännvin.

Utseendet leder till kontroll

Ståuppkomikern och Knivstakillen Soran Isamail var i dag gäst i statstelevisionens morgonsoffa. Han berättade bl.a. att han alltid råkar ut för en "slumpmässig" säkerhetskontroll när han åker in i USA, trots sitt svenska pass. (Det är nog hans svarta helskägg som väcker amerikanernas kontrolliver?)

Jag blev också kontrollerad extra noga en gång. Det var när jag skulle åka in från Finland till Sovjetunionen. Vi kom per buss från Helsingfors och skulle vidare via Viborg till Leningrad (som stan hette då). Jag blev kollad och undrade varför just jag? Sen såg jag att gränspolisen plockade ut alla män med skägg. Och jag som bara hade ett vanligt halvmörkt (numera grått) svenneskägg!

När jag jobbade på Riksskatteverket gjorde vi en så kallad trivselresa till Åland. Med på färden var vår städare, med pass och ursprung från Algeriet. Han var tvungen att söka visum. Med på färden var också vår bibliotekarie med mörk hy och barnfödd i Afrika.  Svensk medborgare.

Bibliotekarien blev indragen i ett rum, bryskt visiterad in på bara kroppen och noggrannt kollad av de finska tullarna/gränspoliserna.

Ska Kungen ha stor bokstav?

Med dagens avisa inflöt även en reklambroschyr från Kungl. Hovstaterna, fullspäckad med aktiviteter i anslutning till kungens slott, mest föredrag i en mängd olika ämnen med koppling till hovet och slotten. Mycket är intressant.

Men en sak förundrar mig när jag läser broschyren. Man skriver genomgående Kungen, Kronprinsen, Drottningen, Statschef, Kungliga slott och Kunglig med stor bokstav i löpande text; alltså även när orden inte inleder en mening. Jag som trodde att det bara var riktiga namn, samt Gud (när man menar den ende guden) och Svenska kyrkan som hade stor bokstav i löptext.

Jag undrar om man skulle ha skrivit Prinskorv (om det ordet hade varit med i texten)?

Det mesta verkar vara på väg utför?

När man följer nyhetsflödet verkar allt vara på väg utför i Sverige:

Försvaret kan inte försvara landet längre eller betala lön i tid till de få soldater man har kvar. Polisen klarar inte av att stävja brottsligheten, varken den vardagliga eller den organiserade. Sjukvården har inte sängar till alla patienter och har slutat städa sina lokaler. Skolan kan inte lära ut eftersom elevernas kunskaper minskar år från år. Integrationspolitiken leder till ökad främlingsfientlighet.  Äldrevården låter åldringar ligga ensamma och självdö.  Barnomsorgen har inte koll på alla ungar då barngrupperna är för stora. Arbetsförmedlingen förmedlar inga jobb. Företag med forskning flyr landet. Bönderna får inte vettigt betalt för mjölken och slaktar sina kor. Studenter vid högskolor och universitet kan varken läsa eller skriva. Kärnkraftverken är skrotfärdiga och kan inte leverera el under vintern. Tågen går inte – och om de går, så går de inte i tid. Snön som faller röjs inte.

Ja, listan kan göras hur lång som helst. Men en verksamhet verkar i alla fall fungera: Skatteverket. Eller...?

 

Allmänna pensionen fyller 100 i år

Det var nämligen 1913 som riksdagen tog beslut om lagen om allmän pensionering, som trädde i kraft året därpå. Diskussioner och utredningar om en pension hade förts sedan mitten av 1880-talet. Pensionen man fick var tämligen knaper och gick knappast att leva på.

År 1935 ändrades pensionen och man antog folkpensioneringslagen, som trädde i kraft 1937, vilket gjorde pensionerna större. Men det var först genom beslut 1946 som pensionen blev så stor att det gick att leva på den utan stöd från fattigvården.

När pensionen kom 1914 skapade man myndigheten Pensions-styrelsen, som 1961 tillsammans med Riksförsäkringsanstalten (startår 1902) bildade Riksförsäkringsverket (RFV). När landets försäkringskassor slogs samman 2005 till den rikstäckande Försäkringskassan blev RFV den nya myndighetens huvudkontor.

År 2010 bildades Pensionsmyndigheten genom att Försäkringskassans pensionsavdelning lades ihop med Premiepensionsmyndigheten och fick Skatteverkets förra överdirektör Katrin Westling Palm som chef. Min tidigare medarbetare (sedermera även min chef) Sten Eriksson blev myndighetens kommunikationsdirektör.

När pensionen infördes var medellivslängden för en man ca 55 år och då satte man 67 år som pensioneringsålder. Den sänktes 1976 till 65 år. I dag är medellivslängden i Sverige ca 80 år; några år högre för kvinnor och några år lägre för män. Som jämförelse kan nämnas att medellivslängden 1940 var 66 år för kvinnor och 63 år för män.

Den verkliga pensioneringsåldern i dag är ca 63 år. De diskussioner som nu förs om höjd pensionsålder kommer säkert inom några år leda till att den höjs flera år. Min gissning är att den först höjs till 67 år och sedan efter ytterligare några år till 70 år. Samtidigt ändras 61-årsgränsen för uttag av pension till 63 år och sedan till 65 år. Grattis alla unga!

PS. Förra året tipsade jag Sten Eriksson på Pensionsmyndigheten om att han borde göra något i år för att fira pensionens 100 år. Vi får se om det händer något?

Obegriplig integration utan sunt förnuft

Sverige är ett invandrarland och vi har mer än en miljon invånare med rötter i andra länder. För 150 år sedan var vi ett utvandrarland och en miljon invånare lämnade landet. Vi har en invandrings- och integrationspolitik med ett regelverk som våra politiker beslutat. Regler som jag inte begriper fullt ut. Här är ett par exempel.

I en liten bergslagsstad bor en invandrad karl med tre fruar och sju barn. Kommunen skaffade en villa åt familjen. Men efter ett tag stod karlen inte ut där utan fick en egen lägenhet i en närbelägen ort i kommunen. Fruarna och barnen bor kvar i villan. Eftersom de inte klarar av att sköta trädgården m.m. ställer kommunen upp och gör det.

I en annan ort i Bergslagen bor en familj med rötter i f.d. Sovjetunionen. Det är mamma, pappa och två barn som är födda i Sverige. De har jobb, egen lägenhet och pratar bra svenska. Nu ska de utvisas.

Detta har berättats för mig. Sant eller falskt? Jag vet inte. I media dyker det också ofta upp skildringar av personer som rotats sig här men som ändå tvingas lämna landet.

Vår integrationspolitik skulle behöva kompletteras med mer sunt förnuft. Men juridiken klarar inte av att hantera sunt förnuft.

Nu har jag bloggat i tre år

Min bloggbok firar idag tre år. Det var den 1 januari 2010 som jag började skriva inlägg. Under åren som gått har det blivit totalt 537 inlägg vilket är 3,4  i veckan. Första året var det 250 inlägg (4,8 per vecka) sen har det minskat till 161 (3,0) förrförra året och förra året sjönk de till 126 vilket i alla fall är 2,4 inlägg i veckan i snitt under året.

Antalet kommentarer är totalt 229, vilket jag tycker är lite. Det vore kul med fler kommentarer. Antalet sidvyer har varit närmare 74 000 och antalet besökare har passerat 25 000. Jag skulle tro att en majoritet av mina läsare har en koppling till Skatteverket.

Av någon märklig anledning har jag tydligen en del läsare utomlands. Jag litar dock inte riktigt på den statistiken. De länder som ligger i topp är USA, Ryssland, Tyskland, Norge, Storbritannien, Nederländerna, Finland, Kanada och Spanien.

När det gäller webbläsarna så toppar Explorer (66 %) följt av Firefox (17 %) och Safari (8 %). Det vanligast använda operativsystemet är Windows (88 %) följt av Macintosh (5 %).

Det inlägg som lockat flest läsare är "Att avliva en katt" från den 26 februari 2010 följt av ett inlägg om Bergslagsflaggan från 23 juli 2010. Sedan kommer tre inlägg som handlar om min tid på Skatteverket.

Som framgår av statistiken så var jag flitigare med inlägg det första året och sedan har antalet minskat. Jag tror det är en trend som kommer att fortsätta. Idéerna och orken räcker inte riktigt till på samma sätt som när jag började blogga.

Som avslutning på detta statistiska inlägg tillönskar jag alla mina läsare en God Forts. och en kommande Trevlig Trettondagshelg!