En gång i tiden, det var på 1950-talet, hade Sverige världens fjärde flygvapen, sett till storleken, dvs. antalet plan. Nu har vi i bästa fall 100 plan, som om några år bara är 50. Halveringstiden för vårt svenska försvar är kort.
Likadant är det med flottan. Vi har sju halvstora krigsfartyg, lika många minröjare och fyra ubåtar samt ytterligare några motordrivna småbåtar i kamoflagefärg. Inte mycket med tanke på vårt lands långa kustlinje. Värnplikten är skrotad, men vi har ca 500 soldater i Afghanistan. Hemma har vi vaktparaden plus kanske några tusen till på våra få regementen. Luftvärn och kustartilleri saknas helt. Gotland har inte en enda bössa eller grönklädd gubbe.
Att det ser ut så här beror på våra politiker och den eufori de erfor när Sovjetunionen och Östblocket upplöstes. Pengarna till försvaret kan vi använda till annat, ansåg man. Finansministern blev den som bestämde. Det var samma sorts eufori efter första världskriget; det krig som då sades ha gjort slut på alla krig i världen. På 1920-talet försvann också stora delar av vårt försvar, precis som nu. Men krigen tog inte slut.
"Sveriges beredskap är god", sa Per-Albin i radio när andra världskriget bröt ut. Hade det funnits TV på den tiden hade hans lögn avslöjats direkt. Sveriges beredskap är god nu också, hävdar både försvarsledningen och försvarsministern. Men inte Riksrevisionen.
Vi har inte längre ett invasionsförsvar utan ett insatsförsvar, som dels ska kunna agera utomlands, som t.ex. i Afghanistan, och dels svara för försvaret av Sverige och för incidentberedskapen. Hur bemanningen de facto ser ut har granskats av riksrevisorerna, som konstaterat stora brister.
De fåtaliga fartygen i flottan har inte tillräcklig bemanning för att kunna gå till sjöss vid skarpt läge. Likadant är det inom flygvapnet. Både båtar och plan är fyllda av högteknologi som kräver specialister till nästan varje funktion, som det dessutom tar tid att utbilda. Riksrevisionen konstaterar också att regeringen inte gett riksdagen helt korrekta uppgifter om hur det står till i försvaret. Och då kan man ju inte heller fatta vettiga beslut. Det står, milt uttryckt, mycket dåligt till med vårt försvar.
"Men vad ska vi med ett försvar till", frågar sig många, som menar att om ryssen vill ta oss så kan han göra det i ett nafs om han vill. Nu tror jag ingen tror att ryssen bara vill ta oss, om det blir skarpt läge. Men i ett läge där ryssen vill utöka sin maktsfär med krav på grannländerna kan ett starkt svenskt försvar i alla fall verka något avskräckande. Insatsen för att att ta oss kommer att kosta för mycket, särskilt om ryssen är engagerad på annat håll samtidigt. Gotland är hur som helst ett lätt byte och kan bli det första vi får ge upp om ryssen expanderar. Tänk bara på gasledningen som stryker förbi ön.
"Jag men vi får ju hjälp från USA och Nato", säger många då. Nä, var inte så säker på det. Är Nato upptaget med annat och dessutom har länder med bantat eget försvar på grund av finanskrisen så är det inte säkert att Sverige kommer i första hand vid ett skarpt läge. Vi är ju inte ens med i Nato.
När såg du en uniformerad svensk soldat på stan senast? Nä, det var längesedan. När jag gjorde lumpen på 1960-talet var man som värnpliktig tvungen att bära uniform till och från regementet. Nu uppmanas i stället våra fåtaliga soldater att lämna uniformen kvar på luckan och i stället gå civil utanför staketet. Anledningen är att en soldat i uniform riskerar att väcka negativa känslor och bli trakasserad.
Så här långt har det alltså gått. Försvaret i vårt land är i stort sett borta. De fåtal soldater vi har vågar inte gå ut. Och detta har skett medvetet av våra politiker. Добро пожаловать в Швецию, Путин!
27 november 2012
26 november 2012
Det administrativa nedfallet drabbar alla
Nu har även landets läkarkår drabbats av det administrativa nedfallet. Läkarna är nedtyngda av mängder med interna administrativa uppgifter. De blir stressade, mår dåligt och kan inte sköta sin huvudsyssla - att vara läkare - ordentligt. Risken finns att patienterna blir lidande.
Detta var en stor nyhet på TV i morse. Jaha, tänkte jag. Ytterligare en yrkeskår som drabbats.
Landets lärare är sedan länge tyngda att det administrativa nedfallet, som hindrar dem att lära ungarna läsa och skriva, sitta still, stänga mobilen och ta av sig kepsen. Landets poliser är sedan länge nedtyngda av det administrativa nedfallet, som gör att buset går fritt och vardagsbrotten aldrig blir uppklarade. Landets professorer hinner inte forska eller föreläsa därför att det administrativa nedfallet tar upp deras tid.
Ja, listan kan på yrkesgrupper kan göras hur lång som helst. Det är nu inte bara offentliganställda som drabbas. Även anställda i företag, stora som små, lider också av den ökande administrativa bördan. Alla som har ett jobb kan nog vittna om massor med timmar och dagar som ägnats åt meningslösa administrativa uppgifter som pådyvlats dem uppifrån.
Under många år har det kallats verksamhetsplanering, kvalitetsarbete samt en massa annat obegripligt, ofta uttryckt på engelsk amerikanska. Alla chefer har gått på det och tvingat nedfallet nedåt i organisationen. Mellancheferna drabbas hårdast för det är de som ska dra det här lasset med alla sina medarbetare, som suckar, stönar och rättar in sig i ledet, rädda att bli betraktade som illojala, hamna i kylan och inte få ökad lön om man protesterar. Alla lider, ingen säger något. Det är som kejsarens nya kläder.
När jag för en tid sedan besökte min bilverkstad pratade jag med kundmottagaren, tillika firmans ägare, och frågade om han nyttjat någon skiftnyckel på sista tiden. Han stönade och sa: "Nä, min tid går att till att läsa in och följa alla regler, anvisningr m.m. som kommer från olika håll. Det är EU-regler, anvisningar från generalagenterna, de olika bilimportörerna, branschen, olika myndigheter m.m. som vi måste ta del av och följa. Sen ska vi rapportera tillbaka statistik och annat åt olika hålll", sa han och suckade.
Tänk vad allt detta kostar samhället! På min tid på Skatteverket råkade jag kritisera det administrativa nedfallet och de produkter det ofta leder till, som jag kallade administratvivt avfall. Jag trampade på ömma tår, straffades och hamnade i kylan, vilket sedan ledde till att jag slutade i förtid och blev pensionär några år för tidigt.
Men jag fick många tacksamma kommentarer för att jag vågat upphäva min röst, även från flera chefer; en del var till och med regionchefer, alltså snäppet under verksledningen.
Detta var en stor nyhet på TV i morse. Jaha, tänkte jag. Ytterligare en yrkeskår som drabbats.
Landets lärare är sedan länge tyngda att det administrativa nedfallet, som hindrar dem att lära ungarna läsa och skriva, sitta still, stänga mobilen och ta av sig kepsen. Landets poliser är sedan länge nedtyngda av det administrativa nedfallet, som gör att buset går fritt och vardagsbrotten aldrig blir uppklarade. Landets professorer hinner inte forska eller föreläsa därför att det administrativa nedfallet tar upp deras tid.
Ja, listan kan på yrkesgrupper kan göras hur lång som helst. Det är nu inte bara offentliganställda som drabbas. Även anställda i företag, stora som små, lider också av den ökande administrativa bördan. Alla som har ett jobb kan nog vittna om massor med timmar och dagar som ägnats åt meningslösa administrativa uppgifter som pådyvlats dem uppifrån.
Under många år har det kallats verksamhetsplanering, kvalitetsarbete samt en massa annat obegripligt, ofta uttryckt på engelsk amerikanska. Alla chefer har gått på det och tvingat nedfallet nedåt i organisationen. Mellancheferna drabbas hårdast för det är de som ska dra det här lasset med alla sina medarbetare, som suckar, stönar och rättar in sig i ledet, rädda att bli betraktade som illojala, hamna i kylan och inte få ökad lön om man protesterar. Alla lider, ingen säger något. Det är som kejsarens nya kläder.
När jag för en tid sedan besökte min bilverkstad pratade jag med kundmottagaren, tillika firmans ägare, och frågade om han nyttjat någon skiftnyckel på sista tiden. Han stönade och sa: "Nä, min tid går att till att läsa in och följa alla regler, anvisningr m.m. som kommer från olika håll. Det är EU-regler, anvisningar från generalagenterna, de olika bilimportörerna, branschen, olika myndigheter m.m. som vi måste ta del av och följa. Sen ska vi rapportera tillbaka statistik och annat åt olika hålll", sa han och suckade.
Tänk vad allt detta kostar samhället! På min tid på Skatteverket råkade jag kritisera det administrativa nedfallet och de produkter det ofta leder till, som jag kallade administratvivt avfall. Jag trampade på ömma tår, straffades och hamnade i kylan, vilket sedan ledde till att jag slutade i förtid och blev pensionär några år för tidigt.
Men jag fick många tacksamma kommentarer för att jag vågat upphäva min röst, även från flera chefer; en del var till och med regionchefer, alltså snäppet under verksledningen.
22 november 2012
Veteraner gick under jorden
Ett 30-tal veteraner med ett förflutet på Skatteverkets huvudkontor i Solna har gått under jorden. Det skedde i Sickla, under Atlas Copcos huvudkontor. Där finns nämligen en gruva med anor från 1930-talet. Gruva är kanske fel ord för någon malm har inte brutits där.
Det hela började 1938 som ett skyddsrumsbygge men blev snart testgruva för att kunna utveckla och testa företagets produkter. Det finns två nivåer i gruvan. Den första - 20 meter ned - har en föresläsningssal och flera utställningar och på andra nivån - 40 meter ned - testkör man sina maskiner.
Veteranerna togs emot av tunnelexperten Gunnar Nord som inledde och berättade om geologi, tunnelbygge, sprängning m.m. Därefter delades sällskapet i två grupper som under sakkunnig ledning av Gunnar och gruvfogden Lennart Gustavsson vandrade in i gruvgångarna för att se hur man bryter berg under jord. Samtidigt fick man information om företaget och dess olika produkter.
Efter fikat tog Leif Jakobsson från Riksbanken vid. Han är f.d. informationschef vid banken och sedan några år tillbaka projektledare för framtagningen av våra nya betalningsmedel som ska tas i bruk om några år. Leif berättade initierat om hur det har gått till att få fram de nya sedlarna och mynten.
Det blev en fullmatad eftermiddag som började kl. 14 och avslutades först efter kl. 17. Veteranerna var på alerten och ställde många frågor, vilket visade deras intresse både för gruvan och de nya sedlarna.
19 november 2012
Fogden företagens favorit
Svenskt Kvalitetsindex har under hösten ringt nästan 8 000 personer och frågat vad de tycker om olika samhälleliga funktioner som t.ex. skolan, sjukvården, socialtjänsten, tandvården m.m. Men även en rad myndigheter har de fått lämna sin syn på.
Resultaten redovisas i form av ett index där 100 är det högsta betyg som ges. I topp hamnar privat tandvård med 86,4. Lägst hamnar Arbetsförmedlingen med 44, 34 poäng. Resultatet redovisas i dagens SvD med rubriken "Lågt betyg för myndigheter".
Men nu är det ju fel att jämföra tandvård med myndigheter - det är inte ens äpplen och päron utan snarare äpplen och fåglar! Tidningens vinkling på rubriken går igen även i ingressen: "Svenska myndigheter får lågt betyg". Svenskt Kvalitetsindex presenterar sina siffror med samma vinkling, dvs. bra betyg för kommunal service och dålig för myndigheter. Jag tycker det är orättvist.
I gruppen myndigheter tar Svenskt Kvalitesindex med "Universitet". Det tycker jag också är fel. De bör ligga i gruppen "Offentlig service" där skolan m.m. återfinns. Det känns mer rätt.
Så här ser dock listan ut för gruppen "Myndigheter":
Kronofogden, företag 71,72
Universitet 69,07
Skatteverket 67,17
Transportstyrelsen 66,41
Tullverket 66,26
Lantmäteriet 64,81
CSN 64,61
Pensionsmyndigheten 63,72
Polisen, ärendehantering 61,53
Försäkringskassan 55,04
Polisen, brottsbekämpning 54,31
Kronofogden, privatpersoner 51,80
Arbetsförmedlingen 44.34
Jag undrar varför Svenskt Kvalitetsindes valt att dela upp fogden på företag och privatpersoner? Det skulle ju gå lika bra att göra det även för Skatteverket och jag skulle tro att gruppen företag då skulle ge ett ännu högre betyg för verket. Tar man ett snitt på de båda resultaten för fogden så skulle placeringen bli mellan Pensionsmyndigheten och Polisens ärendehantering.
Det mest intressanta med hela undersökningen är inte att den privata tandvården får högst betyg. Eller att diverse kommunal service får bättre betyg än myndigheter. Det mest anmärkningsvärda är att Skatteverket får så bra betyg, eller som företrädare för Försäkringskassan brukar fråga sig: "Vi delar ju ut pengar och Skatteverket tar in pengar. Ändå får dom bättre betyg än vi?"
Du kan läsa mera här: http://www.kvalitetsindex.se/images/stories/Rapporter/Public_sector/ski_press_samhlle_12.pdf
Resultaten redovisas i form av ett index där 100 är det högsta betyg som ges. I topp hamnar privat tandvård med 86,4. Lägst hamnar Arbetsförmedlingen med 44, 34 poäng. Resultatet redovisas i dagens SvD med rubriken "Lågt betyg för myndigheter".
Men nu är det ju fel att jämföra tandvård med myndigheter - det är inte ens äpplen och päron utan snarare äpplen och fåglar! Tidningens vinkling på rubriken går igen även i ingressen: "Svenska myndigheter får lågt betyg". Svenskt Kvalitetsindex presenterar sina siffror med samma vinkling, dvs. bra betyg för kommunal service och dålig för myndigheter. Jag tycker det är orättvist.
I gruppen myndigheter tar Svenskt Kvalitesindex med "Universitet". Det tycker jag också är fel. De bör ligga i gruppen "Offentlig service" där skolan m.m. återfinns. Det känns mer rätt.
Så här ser dock listan ut för gruppen "Myndigheter":
Kronofogden, företag 71,72
Universitet 69,07
Skatteverket 67,17
Transportstyrelsen 66,41
Tullverket 66,26
Lantmäteriet 64,81
CSN 64,61
Pensionsmyndigheten 63,72
Polisen, ärendehantering 61,53
Försäkringskassan 55,04
Polisen, brottsbekämpning 54,31
Kronofogden, privatpersoner 51,80
Arbetsförmedlingen 44.34
Jag undrar varför Svenskt Kvalitetsindes valt att dela upp fogden på företag och privatpersoner? Det skulle ju gå lika bra att göra det även för Skatteverket och jag skulle tro att gruppen företag då skulle ge ett ännu högre betyg för verket. Tar man ett snitt på de båda resultaten för fogden så skulle placeringen bli mellan Pensionsmyndigheten och Polisens ärendehantering.
Det mest intressanta med hela undersökningen är inte att den privata tandvården får högst betyg. Eller att diverse kommunal service får bättre betyg än myndigheter. Det mest anmärkningsvärda är att Skatteverket får så bra betyg, eller som företrädare för Försäkringskassan brukar fråga sig: "Vi delar ju ut pengar och Skatteverket tar in pengar. Ändå får dom bättre betyg än vi?"
Du kan läsa mera här: http://www.kvalitetsindex.se/images/stories/Rapporter/Public_sector/ski_press_samhlle_12.pdf
18 november 2012
Skattechef: "Låt bli att kolla kompisens lön!"
Förr i tiden - för sisådär 30-40 år sedan - hade statliga tjänstemän lönegrader och reglerad befordringsgång. Om du t.ex. hade lönegrad A 13 så var lönen X kr i månaden. Det visste alla. Löneuppgifterna var offentliga.
Titeln följde lönegraden. Så därigenom ökades t.ex. antalet byrådirektörer varje år i takt med att lönerna steg. Detta tog kvällstidningarna som mått på att byråkratin hade ökat. "I år har X-verket fått 250 nya byrådirektörer" kunde man skriva, trots att antalet anställda var oförändrat. Detta tolkades negativt för statsförvaltningen.
Detta ledde till ändringar och att titeln inte alltid följde lönegraden. På min tid var det en byrådirektör som fick högre lön och högre lönegrad men titeln "sänktes" till förste byråsekreterare. Han avstod från lönehöjningen för att få behålla sin "högre" titel byrådirektör.
Uppgifterna om statstjänstemäns löner är fortfarande offentliga. Förr i tiden anslogs resultatet av löneförhandlingarna på myndigheternas anslagstavlor. Alla visste vad alla hade i lön. Det var inget konstigt med det.
Men det stela lönegradssystemet började så smått att luckras upp. Riktigt behövliga medarbetare kunde kontraktsanställas och på det sättet få en högre lön och lönegrad. När inte det räckte för att behålla medarbetare som var attraktiva för andra arbetsgivare infördes något som kallades marknadslönetillägg (MLT). Det var ett extra kronpåslag på grundlönen. På Skatteverket var det främst it-experter, revisorer och vissa jurister som kom i åtnjutande av MLT. Administrativ personal, b.la. sådana som jag, kunde bara drömma om MLT.
Nu är lönesättningen fri inom statsförvaltningen. Lönegrader och lönetillägg har dagens medarbetare aldrig hört talas om. Fortfarande är lönerna offentliga men personalfolket försöker mörka uppgifterna så mycket man kan och nu hängs inte resultaten av löneförhandlingarna ut på anslagstavlorna. Men den som vill kan lätt få del av dem, bl.a. via facket.
Detta vill en skattechef i Malmö få stopp på. Han har internt gått ut och uppmanat medarbetarna att inte forska efter kompisarnas löner - en uppgift som är nyttig inför medarbetarens lönesamtal med närmaste chefen. Han anser det lika integritetskränkande som att fråga om folks sexliv, deras ev. barnlöshet och liknande. Både facket och medarbetare runt i landet blev upprörda, eftersom uppgifterna är offentliga enligt tryckfrihetsförordningen och alltså är en av våra grundläggande rättigheter.
Nä, om man som chef försöker inskränka offentlighetsprincipen får man smisk på fingrarna. Det är ungefär lika fult som att efterforska vem som läckt uppgifter till en tidning, något som dessutom är direkt straffbart.
Titeln följde lönegraden. Så därigenom ökades t.ex. antalet byrådirektörer varje år i takt med att lönerna steg. Detta tog kvällstidningarna som mått på att byråkratin hade ökat. "I år har X-verket fått 250 nya byrådirektörer" kunde man skriva, trots att antalet anställda var oförändrat. Detta tolkades negativt för statsförvaltningen.
Detta ledde till ändringar och att titeln inte alltid följde lönegraden. På min tid var det en byrådirektör som fick högre lön och högre lönegrad men titeln "sänktes" till förste byråsekreterare. Han avstod från lönehöjningen för att få behålla sin "högre" titel byrådirektör.
Uppgifterna om statstjänstemäns löner är fortfarande offentliga. Förr i tiden anslogs resultatet av löneförhandlingarna på myndigheternas anslagstavlor. Alla visste vad alla hade i lön. Det var inget konstigt med det.
Men det stela lönegradssystemet började så smått att luckras upp. Riktigt behövliga medarbetare kunde kontraktsanställas och på det sättet få en högre lön och lönegrad. När inte det räckte för att behålla medarbetare som var attraktiva för andra arbetsgivare infördes något som kallades marknadslönetillägg (MLT). Det var ett extra kronpåslag på grundlönen. På Skatteverket var det främst it-experter, revisorer och vissa jurister som kom i åtnjutande av MLT. Administrativ personal, b.la. sådana som jag, kunde bara drömma om MLT.
Nu är lönesättningen fri inom statsförvaltningen. Lönegrader och lönetillägg har dagens medarbetare aldrig hört talas om. Fortfarande är lönerna offentliga men personalfolket försöker mörka uppgifterna så mycket man kan och nu hängs inte resultaten av löneförhandlingarna ut på anslagstavlorna. Men den som vill kan lätt få del av dem, bl.a. via facket.
Detta vill en skattechef i Malmö få stopp på. Han har internt gått ut och uppmanat medarbetarna att inte forska efter kompisarnas löner - en uppgift som är nyttig inför medarbetarens lönesamtal med närmaste chefen. Han anser det lika integritetskränkande som att fråga om folks sexliv, deras ev. barnlöshet och liknande. Både facket och medarbetare runt i landet blev upprörda, eftersom uppgifterna är offentliga enligt tryckfrihetsförordningen och alltså är en av våra grundläggande rättigheter.
Nä, om man som chef försöker inskränka offentlighetsprincipen får man smisk på fingrarna. Det är ungefär lika fult som att efterforska vem som läckt uppgifter till en tidning, något som dessutom är direkt straffbart.
16 november 2012
Han ska fixa polisens nya organisation
I dag har regeringen utsett den som ska leda arbetet med att ge de många polismyndigheterna i landet en ny, sammanhållen organisation - en enda myndighet i hela landet. Inte en dag för tidigt!
Den som ska leda jobbet är kammarrättspresidenten i Stockholm Thomas Rolén. Han har tidigare bl.a. varit expeditionschef i Regeringskansliet och chef för Domstolsverket.
Arbetet med göra om polisens organisation tar två år. Först vid ingången av 2015, dvs. efter valet, ska det var klart. Jag hoppas att alla viktiga positioner, som t.ex. chefstjänster, annonseras ut så det går att välja bort de kandidater, t.ex. en del nuvarande chefer, som inte passar in i det nya.
12 november 2012
Smart kyrklig affärsidé
Min far ligger begravd på Norra kyrkogården i Örebro. Där finns bara en sten. Ingen annan utsmyckning, typ stenomsluten "förgård" med blommor m.m. framför stenen. Där är det bara gräs, precis som i området runt stenen.
Under alla år har kyrkogårdsförvalningen klippt gräset runtom och framför stenen. Men inte nu längre. Nu lämnar man en ca halv kvadratmeter stor fläck framför stenen där man låter gräset växa vilt och fult. I övrigt klipper man gräset. Att lämna en fläck framför stenen måste vara bökigt och medföra extra besvär för föraren av gräsklipparen. Men det är det som är affärsidén.
För att få den lilla gräsytan framför stenen klippt vill kyrkan ha 200 kr per år. Jag har hittills inte betalat, men kommer förmodligen att göra det.
Undrar vad den kreativa kyrkan kommer att hitta på framöver för att få in pengar... avlatsbrev?
11 november 2012
Den originale byråkraten
Jag tror dock att de här nidbilderna har förändrats under de senaste decennierna. Myndigheter, kommuner m.fl. har verkligen ansträngt sig att ge service till medborgarna på ett helt annat sätt än vad som tidigare varit fallet.
Men en bild av en byråkrat som jag gjorde för många år sedan - se ovan - visar en äldre ungkarl, en s.k. hemmason, juristutbildad, fortfarande iklädd sin konfirmationskostym och med diverse typiska tillbehör. Den här typen fanns på riktigt på 1970-talet och förebilden hittade jag på min arbetsplats, det dåvarande Riksskatteverket.
10 november 2012
En skröna om en skola
I min hemkommun Sollentuna har kommungubbarna beslutat att en skola ska läggas ned och rivas. Det är Eriksbergsskolan, som ligger vid pendeltågsstationen Helenelund, nära motorvägen till Uppsala och på gångavstånd till metropolen Kista, med t-bana, många arbetsplatser samt nära den nya Kistamässan och det höga Victoria Tower med sitt storhotell.
Det skäl kommunen angett för att riva skolan är närheten till motorvägen med buller och föroreningar. Men i samma område finns många flerbostadshus, lekplatser samt flera dagis. Märkligt att de inte drabbas av samma buller och föroreningar och måste rivas?
Skolan behövs. En ny skola ska byggas, har kommungubbarna bestämt. Men den ska placeras lite längre norrut, i ett fint och bergigt skogsområde - kallat Näckan - som ligger inbäddat av villor, radhus och smala vägar utan trottoarer. Det är ett av de få vilda grönområdena som finns kvar i centrala Sollentuna och det är livligt använt av dagisbarn och andra.
En proteströrelse har bildats av invånarna runt skogsområdet. I gruppen finns erfaret byggfolk, höga jurister och andra som tagit matchen med kommungubbarna. Man har tagit fram egna, detaljerade byggförslag och presenterat för kommunen och pekar på att det går att bygga en ny skola på den gamlas plats. Processen har bara börjat och det här ärendet kommer att bli både seg- och långdraget, framför allt för kommunen. Invånarna ger sig inte i första taget.
Kommunen har redan fått backa flera gånger, har formulerat om sig i detaljerna, hittat på nya skäl, ritat om och hållit på. Men man ger sig inte. Den ny skolan ska byggas i Näckanskogen.
Det har nog gått prestige i frågan från kommunens sida. Kommungubbarna kan inte backa. Det går ju inte att gå en grupp medborgare till mötes. Det är ju att erkänna att man haft fel och inte varit professionell från första början.
Jag är ju konspiratoriskt lagd. Eftersom kommunen oförsiktigt i media berättat att tomten där Eriksbergsskolan ligger är värd 50-70 miljoner kr så har jag skrivit följande påhittade skröna, helt utan verklighetsförankring.
En skröna om en skolsak
Gubbarna var röda och varma efter att ha avverkat de arton hålen. Det röda och varma avtog när de varit en stund i golfrestaurangens konstgjorda svalka. Men nu när de suttit där ett par timmar, ätit och druckit gott och kommit fram till kaffet och avecen var de på nytt röda och varma. Stämningen var hög. Eftersom det bara var medelålders karlar i sällskapet haglade skämten om både svarta och fruntimmer över bordet.
- Det var ju kul att du vann, sa byggmästaren och riktade sig till kommunalpampen.
- Ja, det kändes bra. Och dessutom att ha slagit både dig och dina kompisar, ni som är så bra på golf. Jag hinner ju inte spela så ofta numera.
- Ja, du var bra idag... men nu vill jag ta upp en annan sak, sa byggmästaren, sänkte rösten och lutade sig förtroligt mot kommunalkompisen. Du vet ju att ni gränsar till Kista där vi har byggt mycket och vi har intressenter som är ute efter mer lokalyta. Och Helenelund ligger ju nära och är intressant för oss, bl.a. tack vare Kistamässan och den kommande tvärbanan som ska dras till Helenelund. Ni har ju en gammal skola där, som ser lite sunkig ut. Kan ni inte flytta den?
Samtalet fortsätter. Kaffet blir urdrucket och det blir de glada groggarnas afton. Kommunalpampen sluddrar en aning, går ostadigt till toaletten och lättar på det tvingande trycket men mår i övrigt utmärkt. Hans ekonomichef har lämnat sällskapet. Kvar är bara de två, byggmästaren och kommunpampen.
På vägen ut blir de överens. Skolan ska bort. Byggmästaren får löfte om första tjing på tomten samt även på bygget av den nya skolan. Som de gentlemän de är skakar de hand, kramar manligt om varandra med några ryggdunkar och skiljs åt när de två taxibilarna kommer. Deras egna får stå kvar till dagen därpå.
PS. Nä, så här går det givetvis inte till. Inte i dagens Sverige. Men däremot tror jag att man vill frilägga skoltomten i Helenelund för att kunna nyttja den till annat. Det borde man ju kunna erkänna i alla fall.
Det skäl kommunen angett för att riva skolan är närheten till motorvägen med buller och föroreningar. Men i samma område finns många flerbostadshus, lekplatser samt flera dagis. Märkligt att de inte drabbas av samma buller och föroreningar och måste rivas?
Skolan behövs. En ny skola ska byggas, har kommungubbarna bestämt. Men den ska placeras lite längre norrut, i ett fint och bergigt skogsområde - kallat Näckan - som ligger inbäddat av villor, radhus och smala vägar utan trottoarer. Det är ett av de få vilda grönområdena som finns kvar i centrala Sollentuna och det är livligt använt av dagisbarn och andra.
En proteströrelse har bildats av invånarna runt skogsområdet. I gruppen finns erfaret byggfolk, höga jurister och andra som tagit matchen med kommungubbarna. Man har tagit fram egna, detaljerade byggförslag och presenterat för kommunen och pekar på att det går att bygga en ny skola på den gamlas plats. Processen har bara börjat och det här ärendet kommer att bli både seg- och långdraget, framför allt för kommunen. Invånarna ger sig inte i första taget.
Kommunen har redan fått backa flera gånger, har formulerat om sig i detaljerna, hittat på nya skäl, ritat om och hållit på. Men man ger sig inte. Den ny skolan ska byggas i Näckanskogen.
Det har nog gått prestige i frågan från kommunens sida. Kommungubbarna kan inte backa. Det går ju inte att gå en grupp medborgare till mötes. Det är ju att erkänna att man haft fel och inte varit professionell från första början.
Jag är ju konspiratoriskt lagd. Eftersom kommunen oförsiktigt i media berättat att tomten där Eriksbergsskolan ligger är värd 50-70 miljoner kr så har jag skrivit följande påhittade skröna, helt utan verklighetsförankring.
En skröna om en skolsak
Gubbarna var röda och varma efter att ha avverkat de arton hålen. Det röda och varma avtog när de varit en stund i golfrestaurangens konstgjorda svalka. Men nu när de suttit där ett par timmar, ätit och druckit gott och kommit fram till kaffet och avecen var de på nytt röda och varma. Stämningen var hög. Eftersom det bara var medelålders karlar i sällskapet haglade skämten om både svarta och fruntimmer över bordet.
- Det var ju kul att du vann, sa byggmästaren och riktade sig till kommunalpampen.
- Ja, det kändes bra. Och dessutom att ha slagit både dig och dina kompisar, ni som är så bra på golf. Jag hinner ju inte spela så ofta numera.
- Ja, du var bra idag... men nu vill jag ta upp en annan sak, sa byggmästaren, sänkte rösten och lutade sig förtroligt mot kommunalkompisen. Du vet ju att ni gränsar till Kista där vi har byggt mycket och vi har intressenter som är ute efter mer lokalyta. Och Helenelund ligger ju nära och är intressant för oss, bl.a. tack vare Kistamässan och den kommande tvärbanan som ska dras till Helenelund. Ni har ju en gammal skola där, som ser lite sunkig ut. Kan ni inte flytta den?
Samtalet fortsätter. Kaffet blir urdrucket och det blir de glada groggarnas afton. Kommunalpampen sluddrar en aning, går ostadigt till toaletten och lättar på det tvingande trycket men mår i övrigt utmärkt. Hans ekonomichef har lämnat sällskapet. Kvar är bara de två, byggmästaren och kommunpampen.
På vägen ut blir de överens. Skolan ska bort. Byggmästaren får löfte om första tjing på tomten samt även på bygget av den nya skolan. Som de gentlemän de är skakar de hand, kramar manligt om varandra med några ryggdunkar och skiljs åt när de två taxibilarna kommer. Deras egna får stå kvar till dagen därpå.
PS. Nä, så här går det givetvis inte till. Inte i dagens Sverige. Men däremot tror jag att man vill frilägga skoltomten i Helenelund för att kunna nyttja den till annat. Det borde man ju kunna erkänna i alla fall.
8 november 2012
Halloween - helt onödigt
Jag har aldrig kunnat förlika mig med halloweenfirandet i Sverige. Alla helgons dag, ok. Då man pyntar släktens gravar och tänder ljus. Men att bli störd av en hoper gapiga, utklädda ungar man inte känner som tigger godis och pengar! Nä, det känns konstigt.
I år var vi lyckligtvis bortresta när halloweendagen (vilken det nu är?) infann sig. Men för något år sedan ringde det på dörren och vi var hemma. Jag var helt oförberedd. Hade trott att hallovweendagen låg någon dag längre fram. Eftersom jag varken hade lösmynt eller godis fick busungarna lämna mig tomhänta.
På morgonen när jag skulle ta bilen var det fullt med ketchup på den. Ungarna hade som straff sprutat på min bil. Inte bra för lacken, precis. Skulle förstås symbolisera blod.
Eftersom man tagit efter halloween från USA borde man även tillämpa regelverket man har där. Alltså inte bara pumpor, godiskrav och skräckmasker och dito klädsel. Det är den här regeln jag tänker på: "Den som har utelampan släckt vill inte ha besök. Där ringer man inte på"
I år var vi lyckligtvis bortresta när halloweendagen (vilken det nu är?) infann sig. Men för något år sedan ringde det på dörren och vi var hemma. Jag var helt oförberedd. Hade trott att hallovweendagen låg någon dag längre fram. Eftersom jag varken hade lösmynt eller godis fick busungarna lämna mig tomhänta.
På morgonen när jag skulle ta bilen var det fullt med ketchup på den. Ungarna hade som straff sprutat på min bil. Inte bra för lacken, precis. Skulle förstås symbolisera blod.
Eftersom man tagit efter halloween från USA borde man även tillämpa regelverket man har där. Alltså inte bara pumpor, godiskrav och skräckmasker och dito klädsel. Det är den här regeln jag tänker på: "Den som har utelampan släckt vill inte ha besök. Där ringer man inte på"
1 november 2012
En kul författare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
