Urvattnad monarki bättre än republik

Det blev ett himla liv i medierna runt lillprinsessans namn. Författaren, journalisten, historikern, prinsessmentorn m.m. Herman Lindqvist gick i taket, kritiserade namnet och gjorde därmed bort sig hos hovet

De flesta verkar tycka att det är okej med Estelle och att föräldrarna ska få välja fritt. Det kunde ju ha blivit Gullpippi, Månstråle eller nåt annat åt det hållet, vilket säkert skulle ha tagit livet av Herman.

Ska vi ha monarki ska den väl vara en riktig monarki fullt ut med högtidlig kröning av regenten, adelskap, ordnar, giftermål enbart med andra kungliga och hela konkarongen. Den siste som kröntes var Oscar II 1872. Den siste nyfödde tronarvinge som bars fram naken på ett silverfat var den blivande Gustav V 1858.

Vår nuvarande monarki är urvattnad. Både kungen och kronprinsessan har gift sig med vanliga människor och nu har tronarvingen fått ett odrottninglikt namn. Men vad är alternativet?

Jo, att införa republik. Jag kan tänka mig flera personer som presidenter: Jan Eliasson, Alf Svensson, Ingvar Carlsson, Margot Wallström. Men det blir nog inte billigare med en republik och återkommande val av presidenter. Slotten m.m. måste i alla fall underhållas och annan pompa och ståt måste nog finnas kvar.

Alltså är det lika bra att vi fortsätter med vår urvattnade monarki - en monarki i tiden! Dessutom tror jag att kungahusets medlemmar får större genomslag utomlands än en president när det gäller att göra PR för Sverige. Och priset för detta är att vi får acceptera att arvsmonarkin är en odemokratisk institution.

Att ärva sitt jobb

Med anledning av prinsessfödseln är det där med monarki eller republik på tapeten igen. Det skäl som oftast förs fram för republik är att man inte ska ärva sitt jobb. Men det är inte bara i kungahuset man ärver sitt jobb.

Inom HM med klanen Persson ärver man ju sitt jobb. Likadant inom klanen Kamprad med Ikea. Och Wallenbergarna. Och inom småföretagandet är det inte helt ovanligt att något av barnen går i förälderns fotspår och tar över företaget. Sen har vi fideikommisserna där äldste sonen tar över gården och i princip gör sina syskon arvlösa.

Men, säger du nu. Barnen behöver ju inte ta över faderns företag. Helt rätt. Men en regent kan välja att abdikera. Om en kronprinsessa redan på prinsesstadiet kan välja att obstruera och vägra bli regent ska jag låta vara osagt. Men rent teoretiskt torde det var möjligt. Och vad skulle hända om en tronarvinge kommer till världen med sådana psykiska eller fysiska men att det vore omöjligt att bli regent?

Nä, det är nog lika bra att ha vår monarki kvar.

Ett "Kundkraft" för bolån?

Om du vill ha lägre elkostnad så kan du ansluta dig till Kundkraft - ett företag som samlar flera privatelkunder, förhandlar med elbolagen och får ned priset.

Varför inte en liknande konstruktion för bolån? Ett företag som samlar massor med bolånekunder, skrapar ihop fler miljarder i lånebehov och sen förhandlar med banker, både här hemma och utomlands för att få så låg ränta som möjligt.

Jag bjuder på affärsidén.

Gruvbrytning viktigare än naturvård

Vårt torp i Bergslagen ligger i ett område där ett gruvbolag har fått rätt att leta efter malm. Det innebär att bolaget får köra in med borrmaskiner, fälla träd och göra hål i backen m.m. Bolaget har av myndigheten Bergsstaten fått det som kallas prospekteringstillstånd.

En del av det område där man vill prospektera har Skogsstyrelsen med vårt medgivande avsatt som nyckelbiotop. Det innebär att det finns skyddsvärda växter och djur där. Så här har Skogsstyrelsen beskrivit biotopområdet: "170-årig barrblandskog på fuktig kalkmark. Rik orkidéflora. Stora värden knutna till gammal barrskog på urbergskalkgrund".

Jag blev givetvis tveksam till gruvbolagets planer i biotopen och kontaktade berörda myndigheter. Det visade sig då att biotopen inte utgjorde något hinder för bolagets prospektering (och sannolikt inte då heller mot en ev. kommande gruva i området). Det verkar som om minerallagen är viktigare än naturvårdslagen?

Man äger inte det som finns under jord. Vem som helst kan göra anspråk på de mineraler som finns där. Den svenska lagstiftningen lockar därför flera utländska gruvbolag som gör prospekteringar runt om i landet. En anledning till det ökande intresset är de stigande malmpriserna på världsmarknaden. Det har därför blivit intressant att undersöka gamla gruvområden, som t.ex. Bergslagen.

Om det blir en gruva får markägarna ersättning. För varje miljon kr i värde på malm som tas upp får berörda markägare dela på 1 500 kr i ersättning. En struntsumma i sammanhanget.

Man får dock vara tacksam att man - än så länge - får plocka bär och svamp på sin egen mark...

Hjälm i backen är inte så dumt

För många år sen var jag med kompisar i Orsa Grönklitt för att åka på längden. Men sista dan hyrde jag utförsskidor och tog några sena åk. Sista åket gick bra, ända tills jag kom ned. Då hände nåt som jag fortfarande inte vet. Förmodligen blev jag påkörd av nån eller nåt.

Jag vaknade upp i backen, folk kom springande och undrade hur det hade gått. Jag sa att det gått bra. Förvånat tittade jag mig omkring. Hade ingen aning om var jag var nånstans och hur jag hade kommit dit. Successivt kom minnet tillbaka. Jag hade nog fått en hjärnskakning, konstaterade jag.

Det här var i början av året. I juni började jag se konstigt och gick så småningom till optikern för att prova ut nya glasögon. När jag berättade att saker jag såg var krokiga blev optikern förskräckt och sa att jag omedelbart måste till en ögonläkare. Det här var en fredag eftermiddag, så jag dröjde till måndagen innan jag åkte till akuten på S:t Eriks ögonsjukhus i Stockholm.

Där låste dom in mig i ett rum och förklarade mycket pedagogiskt vad näthinneavlossning innebar. Mitt vänstra öga var drabbat. Dagen därpå opererades det. Hade jag väntat en vecka till hade jag varit blind på det ögat. Nån vecka senare upptäckte de att även mitt högra öga hade drabbats och det opererades också. Båda operationerna lyckades, vilket tydligen var ovanligt.

Ögonläkaren frågade om jag fått ett slag mot huvudet. Jag drog mig till minnes vad som hänt i skidbacken några månader tidigare. Läkaren trodde att det hade triggat igång min näthinneavlossning. Den som är närsynt och får slag mot huvudet har lätt att få näthinneavlossning, berättade hon.

För några år sedan konstaterade en audiolog att jag hörde sämre på ena örat och jag skaffade hörapparat till det örat. Hon undrade också om jag fått ett slag mot huvudet, eftersom det bara var på ena örat jag hörde dåligt. Om det är normal åldershörselförsämring brukar båda öronen drabbas. Förmodligen var även detta en skada som uppstått i skidbacken i Orsa Grönklitt.

Alltså, det där med att ha hjälm i skidbacken är nog inte så tokigt... Och du, hoppa över sista åket!

Uppskattad konstvisning på Nedre Manilla

I dag fick drygt 45 veteraner med ett förflutet hos Riksskatteverket/ Skatteverkets huvudkontor en mycket uppskattad visning av Bonnierska samlingen av författarporträtt på Nedre Manilla på Djurgården.

Fastigheten köptes 1909 av bokförläggaren Karl Otto Bonnier som byggde till det befintliga kruthuset med rötter från 1600-talet. Det nya huset ritades av arkitekten Ragnar Östberg. Ytterligare en tillbyggnad gjordes 1961 för att kunna rymma den ständigt ökande samlingen av porträtt.

Samlingen består idag av 300 verk. Karl Otto Bonnier började 1905 att samla porträtt av de författare som förlaget publicerade. De första porträtten var gjorda av storheter som Richard Bergh, Hanna Pauli, Carl Larsson, JAG Acke m.fl. Samlingen visas bara för grupper.



Ett mycket känt porträtt är Berghs målning av den sjuke Gustaf Fröding med långt skägg i sin sjuksäng. Det dröjde åtta år med många kontakter mellan dem innan porträttet slutligen blev av. Fröding ville inte målas av, ändrade sig flera gånger, men gav till slut med sig.

Om detta och mycket annat informerade guiden Johan Forsell, som tidigare arbetat på Bonniers bokförlag. Han berättade mycket levande och kunnigt om såväl de författare som avbildats som de konstnärer som gjort porträtten.

Veteranerna var mycket nöjda med visningen och flera menade att det var nog en av de bästa aktiviteter de deltagit i.

Mycket att tänka på vid villaköp

För mer än 40 år sedan köpte vi den gamla kåk från 1926 som vi fortfarande bor i. Jag och min bror var på visningen; min fru var inte med. Dan därpå sa vi ja till mäklaren - utan att min fru varit och sett kåken ens. Vi kollade inte ett dugg när det gällde fastigheten vi köpt. Jag var inte ens uppe på krypvinden. Vi visste inte bättre.

Tack och lov var det inte husbock i kåken. Inte heller något förbud mot tillbyggnad. Inget mögel. Inga fuktskador. Inte heller några andra fel på kåken. Ren tur, alltså. "Riv skiten och bygg nytt", sa dock grannen/byggmästaren när han kom för att bygga om vårt kök. (Vi lydde inte honom, kan jag säga.)

Förra året köpte sonen och han sambo en liten villa. För att kolla att allt var okej anlitade de en godkänd besiktningsman, vilket kostade åttatusen kronor. Han berömde kåken och sa att den var i gott skick, vilket lät tillfredsställande.

För en tid sedan ramlade duschstången ned. Det visade sig att det var fuktskador i badrummet. Besiktningsmannen kontaktades, som berättade att det inte ingick i hans uppdrag att kolla eventuella fuktskador. Hans uppdrag var bara att göra en okulär besiktning, dvs. att titta med sina ögon för att kolla kåkens status. För det tog han alltså åttatusen.

Om en tapet är trasig, om en takpanna ligger snett eller om en fönsterruta är trasig kan man ju som köpare kolla själv. Det var ungefär det besiktningsmannens uppdrag gick ut på. Att bråka med säljaren om dolda fel avråddes sonen från, både av mäklaren och försäkringsbolaget. "Det kan blir dyrt om det går till domstol" var beskedet.

Alltså. Besiktningsmannen hade rätt. I hans uppdrag ingår inte att kolla fuktskador, skorsten, el, VA-system, maskiner, värmeanläggning m.m. Något för dig att tänka på om du tänker köpa hus.

PS. Du kan läsa mera här: http://kopa-hus.se/besiktning.html

Gubbar med röda flugor utan frugor

Förra veckan var jag med frun och goda vänner på Teneriffa. En kväll på en krog upptäckte vi ett gäng gubbar, sannolikt svenskar, som var uppklädda i mörka kostymer och röda flugor. De väckte vårt intresse. Vilka var dom? Jag gick och frågade.

Det visade sig vara ett glatt gäng äldre herrar från en ort utanför Uppsala där de bott grannar och sedan dess hållit ihop i flera decennier. Deras röda flugor väckte uppmärksamhet överallt där de kom, berättade en av dem. Föreningen eller gillet, som dom bildat, möttes en gång i månaden och en gång per år var dom utanför riket. Denna gång alltså på Teneriffa.

Fruarna var också med i föreningen, men de hade skickats hem för några dagar sedan. Nu skulle gubbsen roa sig på egen hand...

PS. Några dar senare var vi åter på samma krog, men då var de rödflugiga herrarna inte där. Däremot var det uppträdande, bl.a. av en argentinsk smörsångare, uppklädd i mörk kostym och röd fluga. Men jag tror inte han var med i flugföreningen.

Flygbolagen gör vad dom kan - tre exempel

1. En släkting skulle flyga bort nånstans för många, många år sedan. Planet blev försenat och på den tiden gällde en 12-timmarsregel för att få viss ersättning för dröjsmålet. När släktingen väntat 11,5 timmar fick passagerarna borda planet.

När det gått 11 timmar och 50 minuter kastade planet loss och gled ut ett stycke för att sedan stanna igen. Det gick sedan ytterligare en timme innan det lyfte. Smart av flygbolaget som slapp betala ersättning för förseningen då man de facto påbörjat avfärden.

Den här historien får mig att tänka på min tid som länsstyrelsetjänsteman på 1960-talet. Jag hade tillsammans med länsassessorn m.fl. varit ute i länet på en förrättning (vi skulle inspektera barnkolonier). Vi återkom till kontoret tio minuter i fem på eftermiddan. "Vi tar en sväng runt på stan", sa länsassessorn till chauffören. Jag var mycket fundersam till extrasvängen men fick sedan förklaringen. Kom vi tillbaka efter kl. 17 kunde vi kvittera ut heldagstraktamente - annars hade det bara blivit dito för en halv dag.

2. Ett annat bolag, ett så kallad lågprisbolag, har tagit som vana att sänka temperaturen i kabinen när man kommit upp i luften och åkt ett tag. Sedan kommer flygvärdinnorna (eller luftens servitriser, som jag brukar kalla dem) och erbjuder den som fryser en filt - mot extra betalning. Smart affärsidé!

3. En tjej blev försenad på grund av att planet hon skulle åka med hade blivit påkört av en bagagevagn eller nåt liknande. Nu gällde EU-reglerna och hon krävde flygbolaget på ersättning. Bolaget vägrade. Man ansåg sig inte vara vållande till förseningen och ville inte betala ut någon stilleståndsersättning.

Men tjejen gav sig inte utan drev frågan vidare så långt det gick. Och - hör och häpna - hon fick rätt i sista instans och fick ersättning med
7 000 kr och flygbolaget fick krypa till korset. Det kan alltså löna sig att klaga om man känner sig illa behandlad.