Försäkringskassan slår till

Försäkringskassan har hittills inte varit en särskilt populär myndighet i folks ögon utan hamnat i bottenläge tillsammans med Arbetsförmedlingen i olika mätningar. Skatteverket däremot placerar sig alltid högre upp, vilket kassans folk har svårt att förstå.

Nu verkar det som om kassan ska försöka förbättra sin dåliga image. Dagens tidningar innehåller en helsidesannons från kassan som är fylld av humor. Budskapet är att blankett FK 7410 återkallas. Blanketten heter "Intyg om barns frånvaro" även kallad "Vabbintyget" och som föräldrar som "vabbar" har måst fylla i. Nu försvinner den, förmodligen sörjd och saknad av ingen.

Annonsen är annorlunda och med kul text. Läs den. Den är gjord av fina (och dyra) reklambyrån Lowe Brindfors. Grattis till copywritern!

Men jag skulle inte bli förvånad om kassan får skit även för detta tilltag. Så här kan väl inte en statlig allvarlig myndighet uttrycka sig? Sen finns även risken att upphandlingen av reklambyrån skett med en eller annan försummelse av de statliga byråkratiska upphandingsreglerna vilket kan leda till nya påhopp på kassan.

Grattis - i alla fall - till Försäkringskassan! Ni är nog på rätt väg.

När går jorden under?

Latinamerikas mayaindianer har en kalender som tar slut i morgon den 20 december 2012. Därefter - dvs. fredagen den 21 december - kommer jorden att gå under, har en del förutspått. Sådana här spådomar har dykt upp då och då under århundradenas lopp. Ibland har det lett till hemska saker, som när en religiös sekt gjorde kollektivt självmord därför att jorden skulle gå under.

Att jorden ska gå under är ett vanligt inslag i olika suspekta religiösa föreställningar. Min farsa var under senare halvan av sitt liv fanatiskt religiös i en sekt som hette "Efraims budbärare" - en sekt som kan liknas vid Jehovas Vittnen, fast i kubik! De som tillhörde sekten kallades efraimiter. Läs mer på  http://sv.wikipedia.org/wiki/Efraims_budb%C3%A4rare . Nu torde det inte finnas många anhängare kvar. Min farsa var mycket aktiv och var under många år redaktör för deras tidskrift "Det profetiska ljuset".

Ett bisarrt inslag, bland många, i sektens tro var att jorden skulle gå under och ett tusenårsrike skulle upprättas på jorden där det rättrogna, främst arbetare med skandinaviskt ursprung och som var s.k. efraimiter, skulle få plats.

Sommaren 1955, som för övrigt var extremt varm, hade efraimiterna spått att jorden skulle gå under. Farsan gav därför inte morsan några pengar till vinterkläder åt min bror och mig. Onödigt med nya pjäxor m.m. eftersom jorden skulle gå under!

Nu gick inte jorden under 1955. Nästa gång efraimiterna angav ett årtal var 1959 - också en varm sommar. Inte ens då gick jorden under. Sedan tror jag inte man pekade ut något mer årtal för undergången.

Det jag retar mig på 1955 när morsan inte fick pengar till vinterkläder är varför inte jag - eller hon - sa till farsan: "Hörru, om nu jorden ska gå under kan vi väl lika bra bränna alla pengar vi har på nåt kul!"

Du som tror att jorden går under på fredag den 21 december har bara en dag på dig att ha kul.

PS. Jorden går inte under på fredag. Mayafolkets kalender börjar om på nytt från och med den 21 december och kommer att fortsätta att börja om då och då i 63 120 000 år.

Nya uppgifter för Skatteverket?

Skatteverkets förre generaldirektör Mats Sjöstrand som utrett länsstyrelsernas framtid har nu lämnat sin rapport. Han föreslår att antalet minskas från 21 till 11 men att länen blir kvar som de är i dag samt ett de nya länsstyrelserna ska ha ett kontor i varje län. Besparingen blir 300 miljoner kronor har han räknat ut.

Antalet landshövdingar minskar om hans förslag genomförs. Vart ska avsuttna statsråd och andra toppolitiker då ta vägen?

Mats Sjöstrand vill även att den statliga lönegarantin flyttas från länsstyrelserna till Skatteverket. Den uppgiften är jag övertygad om att verket kommer att klara med glans, precis som allt annat verket fått ta hand om under årens lopp.

En av de senaste uppgifterna verket fick var utfärdandet av id-kort. Det leder osökt till tanken att verket även snart får ta hand om passen. Polisen vill slippa den uppgiften. Ett lämpligt tillfälle för polisen att bli av med passen är nog i samband med omorganisationen till en enda  rikstäckande polismyndighet som ska vara klar inom några år.

Det saknas tre museer i vårt land

1) Ett som handlar om upptäcktsresanden och författaren Sven Hedin (1865-1942). Visserligen blev han belönad med adelskap och en stol i Svenska akademin men fick dåligt rykte på grund av sin sympati för Hitlertyskland. Men det går inte att komma ifrån att han är en av de mest berömda svenskar vi haft. Ett Sven Hedin-museum kan med fördel ligga i direkt anslutning till Etnografiska museet i Stockholm. http://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Hedin

2) Ett annat museum behövs för Raoul Wallenberg (1912-19??) som i Budapest räddade tiotusentals judar undan förintelsen i slutskedet av andra världskriget. Han fängslades av Sovjet och dog i fångenskap där. Sverige var undfallande och borde ha kunnat rädda honom. Visserligen har han på senare år fått viss upprättelse i Sverige, men ett museum vore på sin plats, framför allt med tanke på hur stor han är utomlands, inte minst i USA.  http://sv.wikipedia.org/wiki/Raoul_Wallenberg

3) Ett tredje museum jag saknar är ett om de svenska skatterna - från allra första början under tidig medeltid fram till idag. Andra länder, bl.a. Danmark, Israel, Holland och USA, har skattemuseer eller museer som tar upp skatternas historia. Skattemuseet kunde vara en del av Myntkabinettet/Sveriges historiska museum, som ligger vid Slottsbacken i Stockholm.

Bergslagsflaggan som pin och dekal

Nu kan du köpa Bergslagsflaggan som pin eller dekal. En pin, som du kan fästa på din rock, blus, tröja eller kavaj, kostar 25 kr. En dekal att sätta på t.ex. bilen i formatet ca 60 x 80 mm får du för 25 kr. En fasadflagga (75 cm) utan stång kostar 180 kr. En stor flagga finns i två storlekar. Den som passar för en stång som är 9-10 meter hög kostar 490 kr (240 cm) och den för en stång som är 12 meter kostar 590 kr (300 cm).

Pins, dekaler och flaggor köper du hos Föreningen Bergslagsflaggan, tfn 0581-430 60 (Rune Andersson). Du kan även skicka din beställning till bergslagsflaggan@gmail.com.

Flaggans färger symboliserar de naturtillgångar som en gång skapade Bergslagens storhetstid. Det gröna står för skogen, det svarta för malmen, det blå för vattenkraften och det orangea för elden.

Det gula korset symboliserar jordbruket, som alltid funnits mer eller mindre i Bergslagen. Utformningen som en korsflagga med det gula korset och det blåa fältet knyter an till den svenska nationsflaggan.

Läs mer på bergslaggsflaggan.weebly.com.

PS. Det finns även en liten tygflagga (25 x 34 mm) som du kan limma fast på t.ex. din ryggsäck. Den kostar också 25 kr.

Delpension - ett minne blott på Skatteverket

När jag jobbade på Skatteverket och fyllde 61 år hade jag förmånen att få del av den statliga delpensionen. Jag var ledig varje måndag, jobbade alltså 80 % av full tid men fick 92 % av lönen. Jag var inte ensam delpensionär. Vi var många.

Det sista halvåret jag jobbade ökade jag min delpension till 50 % och fick 70% av lönen. Denna unika förmån var bara några få förunnat på verket. Att jag lyckades få del av den berodde nog på att dåvarande generaldirektören hade lite dåligt samvete för hur jag hade behandlats de sista åren på verket. I alla fall vill jag tro det.

Verkets nuvarande generaldirektör har helt satt stopp för delpension. Den officiella anledningen är - enligt verkets personaldirektör - att man vill behålla de erfarna medarbetarna för att de ska kunna slussa in de nya kamraterna som anställs.

Effekten av stoppet har blivit att de äldre medarbetarna, som vill trappa ned men inte får, säger upp sig helt och hållet och lämnar verket i förtid. Alltså är delpensionsstoppet kontraproduktivt om man vill nå det som personaldirektören säger. Hon hävdar också att det inte är ekonomiska skäl som ligger bakom stoppet, eftersom det finns medel, s.k. trygghetsmedel, avsatt för delpension. Facket är skitförbannat, eftersom det finns avtal, men som verket valt att inte tillämpa, något som avtalet trots allt tillåter.

Vad är då det riktiga skälet? Jag vet inte, men jag tror ändå att det är pengar det handlar om, vilket man lätt kunde erkänna. Om det inte är pengar det handlar om är beteendet dålig personalpolitik och dåligt ledarskap.

Personalen verkar inte längre vara verkets viktigaste resurs. Innerst inne kanske man gärna ser att gamla stötar som gett hela sitt liv åt verket försvinner så fort det bara går... trots allt vackert tal om motsatsen?

Inbyggd sandlåda mot ishalka

Igår var det kaos i trafiken i Stockholm med omnejd. Snö och blåst gjorde gator och vägar oframkomliga. Stora delar av kollektivtrafiken, bl.a. bussar, var inställd. Jag var ute med bilen på förmiddagen och såg en buss som halkat på tvären i en backe och stängt båda körfälten. Man kan undra om detta ska vara nödvändigt? Snö och vinter har vi ju varje år.

Dubbdäck är bra att ha när det är halt. Men hur många dagar på vintern är det så halt att de behövs? Kanske en eller par dagar. I alla fall i Stockholmsområdet. Miljönissarna vill förbjuda dubbdäcken på grund av partikelutsläppen som bildas när dubbarna gnids mot asfalten. De som värnar om trafiksäkerheten vill ha dubbarna kvar därför att dubbarna minskar antalet olyckor - även dödsolyckorna.

Eftersom dubbarna bara behövs ibland har jag en annan, alternativ lösning när halkan slår till. Installera en liten låda med fin sand i fordonen, framför allt i bussarna. Lådan hålls varm. Från lådan går smala uppvärmda rör ned till däcken. När ett eller flera hjul börjar slira och släppa från vägbanan känner en dator av detta, skickar en impuls till sandlådan som via rören släpper ut den fina varma sanden framför berörda hjul. Se bilden nedan.

Sanden som släpps ut hjälper även andra fordon som kommer efter att få bättre fäste i halkan. Sanden behövs nog bara ett par gånger vid varje halkdag. Sand ska kunna köpas och fyllas på hos bensinstationerna. Sanden ska givetvis även kunna släppas ut bakom hjulen så att systemet även funkar vid backning.

Det borde inte var särskilt dyrt att konstruera och installera en sådan här funktion i en buss (eller en bil). Jag bjuder på idén. Vem blir först? Volvo eller Scania?

PS den 12 december: Ingenting är nytt under solen, sägs det. Det gäller även det här med sand som bromsmedel för fordon. Enligt vad jag erfarit så finns det här systemet redan för tunga lastbilar och sanden sprutas ut med hjälp av tryckluft framför drivhjulen. Men jag har dock aldrig sett någon sådan lastbil. Däremot har jag sett att spårvagnar bromsas med sand.

När börjar julen?

Inför årets jul får offentliga arbetsgivare ge en julgåva till sina anställda som får kosta max 440 kr (såvida man inte internt har regler om lägre belopp). För privata arbetsgivare finns ingen fast gräns.

På min tid på Skatteverket fick vi ett år en finsktillverkad glasvas, gjord för ett fång tulpaner. Då var gränsen runt 200 kr, vill jag minnas. I handeln kostade en liknande vas ca 600 kr och det blev snack om verkets julgåva i medierna. Det visade sig att verkets inköpta vas inte fanns i handeln, var specialtillverkad för offentliga julgåvor och bara kunde köpas i bulk av arbetsgivare.

Det var inte första gången en tillverkare anpassade sin produkt till gällande skatteregler. För många år sedan gjorde Volvo en slimmad biltyp, som ingen köpte utan att hänga på en massa tillbehör. Anledningen var att förmånsvärdet sattes efter den slimmade varianten och på den tiden fick man inte höjt förmånsvärde för tillbehören. Nu är det inte så längre.

Men när får en arbetstgivare börja att dela ut julgåvorna till personalen utan att det betraktas som "lön"? När kan man skattetekniskt anse att julen börjar? Den frågan tog jag upp för många år sedan när jag satt med i verkets ledningsgrupp. Alla vände sig mot verkets dåvarande rättschef Bodil Hulgaard, som tänkte till i två sekunder och sedan svarade. "Första advent".

Det stämmer ju rätt bra med vad folk i allmänhet anser som den dag då julen börjar. Det var ju i söndags som hundratusentals julstakar och julslingor med ledbelysning tändes runt om i landets alla fönster och trädgårdar.

Rättelse den 2 januari 2013: Nu har jag kollat mina noteringar. Det var inte den första advent utan den 1 december, som Bodil Hulgaard angav som datum för julens början. Men historien blir ju inte sämre för det. Men en fråga kvarstår: När slutar julen? När är sista dag då en arbetsgivare kan ge julgåvan till sin personal? Förslagsvis trettondedagjul, eller....?

Miss i filmen "Call girl"

I dag såg jag på min lokala biograf i Sollentuna den hyllade filmen "Call girl". Den har fått mest uppmärksamhet och kritik på grund av att den fejkade statsministern i filmen har för stora likheter med Olof Palme. Det filmen däremot fått beröm för är den in i minsta detalj mycket korrekta bilden av ett stockholmskt 1970-tal vad gäller kläder, bilar, miljöer, möbler och alla andra prylar som syns i bild. Sånt gillar jag.

Men en miss har man gjort. När en av huvudpersonerna, en ung tjej i 14-årsåldern, ska skrivas in på ett hem för vanartiga flickor är hennes mamma med. Mamman räcker över ett personbevis till hemmets föreståndarinna. Det personbeviset har Skatteverkets nuvarande logotype, triangelsnurran. Den fanns inte 1976 när filmen utspelar sig. En tabbe alltså av den som skulle ha koll på att all rekvisita blev korrekt.

När den amerikanska Stieg Larsson-filmen skulle spelas in i Stockholm var man också noga med alla detaljer. Då vände sig filmbolaget till Skatteverket för att få den logga (Snurra + Skatteförvaltningen) som var aktuell den tid filmen utspelar sig. Det var proffsigt gjort.

När filmen "Call girl" - där flera S-märkta politiker figurerar som horkunder - var slut och jag lämnade biografen upptäcktes en mycket känd Sollentuna-profil bland dem som lämnade bion. "Och dom där jävlarna röstade jag på", muttrade han.

"Se över reglerna för invandring"

"Vi behöver se över reglerna för invandring". Så lyder en rubrik på ett inlägg på SvD:s debattsida idag. En riksdagsman tar upp invandringsfrågan och berättar att Sverige tar emot fler flyktingar från Syrien än alla andra EU-länder tillsammans. Att 30 % av de ensamkommande asylsökande barn som kommer till EU söker sig till Sverige trots att Sverige bara har ca 2 % av EU:s befolkning.

Riksdagsmannens budskap är glasklart: Sverige tar emot för många invandrare jämfört med övriga EU-länder och han uppmanar vår kommissionär Cecilia Malmström att ändra EU:s regelverk.

Vilket parti tror du riksdagsmannen representerar? Förmodligen gissade du på SD, men det var fel. Han är centerpartist. Han skriver även att det behövs en "öppnare debatt i integrationsfrågorna där frågor kan och får ställas, besvaras och rätas ut".

Vi får se om han får mothugg - och blir kallad rasist och främlingsfientlig - eller om han får medhåll? Och av vilka.

PS. Varför tar en centerpartist upp den här frågan? Jo, centern liksom även KD ligger risigt till och kan hamna utanför riksdagen i kommande val, samtidigt som man ser att SD får fler sympatisörer. Vad ska man göra då? Jo, försöka ta upp invandrings-  och integrationsfrågorna och på det sättet försöka sätta stopp för SD och sno väljare från dem.

Centern - liksom även övriga partier - är ju väl medvetet om att invandringen är en mycket vanlig fråga som diskuteras bakom lyckta dörrar vid de flesta middagsbjudningar i svenska Sverige.

Att SD har ett brunt förflutet i närtid känner nog alla till. Men att även centern, som tidigare hette Bondeförbundet, har bruna fläckar från 1930-talet i bagaget är nog mer okänt. En hel del bönder var då tämligen nationalistiska. Att nuvarande Vänsterpartiet har ett blodrött förflutet känner väl alla till.

Tillägg den 4 december (dagen efter inlägget ovan). 

Jodå, det dröjde inte länge innan det blev kommentarer till centerpartistens inlägg på debattsidan i SvD igår. Två andra centerpartister går emot honom i dagens SvD och menar att vi ska ta emot alla asylsökande som kommer men satsa mer pengar på deras mottagande, utbildning m.m. 

På ledarsidan i dagens SvD tas också gårdagens inlägg upp. Budskapet där är att antalet asylsökande ökar nästa år med 20 %, dvs. till drygt 60 000 (lika många som invånarantalet i min hemkommun Sollentuna), samt att Sverige är för generöst mot de som kommer hit och därför väljer de Sverige och inte andra länder som har samma invandringsregler, t.ex. Norge.

Fler och fler politiskt korrekta politiker och andra opinionsbildare börjar nu att ta upp invandrings- och integrationsfrågor. Ett mönster är tydligt: ökad polarisering. På ena sidan de som tycker nuvarande politik är bra och vill satsa mer på mottagandet; på andra sidan de som tassar försiktigt och tycker vi måste ändra nuvarande politik och kanske eventuellt fundera på att minska invandringen. Precis som det framgår av inläggen i SvD igår och idag.

Det skulle inte förvåna mig om dessa frågor kommer att hamna i fokus inför valet 2014. Vem vinner på det i så fall? Jo, SD - trots järnrören, som då sannolikt är glömda.

Ett försvarslöst Sverige

En gång i tiden, det var på 1950-talet, hade Sverige världens fjärde flygvapen, sett till storleken, dvs. antalet plan. Nu har vi i bästa fall 100 plan, som om några år bara är 50. Halveringstiden för vårt svenska försvar är kort.

Likadant är det med flottan. Vi har sju halvstora krigsfartyg, lika många minröjare och fyra ubåtar samt ytterligare några motordrivna småbåtar i kamoflagefärg. Inte mycket med tanke på vårt lands långa kustlinje. Värnplikten är skrotad, men vi har ca 500 soldater i Afghanistan. Hemma har vi vaktparaden plus kanske några tusen till på våra få regementen. Luftvärn och kustartilleri saknas helt. Gotland har inte en enda bössa eller grönklädd gubbe.

Att det ser ut så här beror på våra politiker och den eufori de erfor när Sovjetunionen och Östblocket upplöstes. Pengarna till försvaret kan vi använda till annat, ansåg man. Finansministern blev den som bestämde. Det var samma sorts eufori efter första världskriget; det krig som då sades ha gjort slut på alla krig i världen. På 1920-talet försvann också stora delar av vårt försvar, precis som nu. Men krigen tog inte slut.

"Sveriges beredskap är god", sa Per-Albin i radio när andra världskriget bröt ut. Hade det funnits TV på den tiden hade hans lögn avslöjats direkt. Sveriges beredskap är god nu också, hävdar både försvarsledningen och försvarsministern. Men inte Riksrevisionen.

Vi har inte längre ett invasionsförsvar utan ett insatsförsvar, som dels ska kunna agera utomlands, som t.ex. i Afghanistan, och dels svara för försvaret av Sverige och för incidentberedskapen. Hur bemanningen de facto ser ut har granskats av riksrevisorerna, som konstaterat stora brister.

De fåtaliga fartygen i flottan har inte tillräcklig bemanning för att kunna gå till sjöss vid skarpt läge. Likadant är det inom flygvapnet. Både båtar och plan är fyllda av högteknologi som kräver specialister till nästan varje funktion, som det dessutom tar tid att utbilda. Riksrevisionen konstaterar också att regeringen inte gett riksdagen helt korrekta uppgifter om hur det står till i försvaret. Och då kan man ju inte heller fatta vettiga beslut. Det står, milt uttryckt, mycket dåligt till med vårt försvar.

"Men vad ska vi med ett försvar till", frågar sig många, som menar att om ryssen vill ta oss så kan han göra det i ett nafs om han vill. Nu tror jag ingen tror att ryssen bara vill ta oss, om det blir skarpt läge. Men i ett läge där ryssen vill utöka sin maktsfär med krav på grannländerna kan ett starkt svenskt försvar i alla fall verka något avskräckande. Insatsen för att att ta oss kommer att kosta för mycket, särskilt om ryssen är engagerad på annat håll samtidigt. Gotland är hur som helst ett lätt byte och kan bli det första vi får ge upp om ryssen expanderar. Tänk bara på gasledningen som stryker förbi ön.

"Jag men vi får ju hjälp från USA och Nato", säger många då. Nä, var inte så säker på det. Är Nato upptaget med annat och dessutom har länder med bantat eget försvar på grund av finanskrisen så är det inte säkert att Sverige kommer i första hand vid ett skarpt läge. Vi är ju inte ens med i Nato.

När såg du en uniformerad svensk soldat på stan senast? Nä, det var längesedan. När jag gjorde lumpen på 1960-talet var man som värnpliktig tvungen att bära uniform till och från regementet. Nu uppmanas i stället våra fåtaliga soldater att lämna uniformen kvar på luckan och i stället gå civil utanför staketet. Anledningen är att en soldat i uniform riskerar att väcka negativa känslor och bli trakasserad.

Så här långt har det alltså gått. Försvaret i vårt land är i stort sett borta. De fåtal soldater vi har vågar inte gå ut. Och detta har skett medvetet av våra politiker. Добро пожаловать в Швецию, Путин!

Det administrativa nedfallet drabbar alla

Nu har även landets läkarkår drabbats av det administrativa nedfallet. Läkarna är nedtyngda av mängder med interna administrativa uppgifter. De blir stressade, mår dåligt och kan inte sköta sin huvudsyssla - att vara läkare - ordentligt. Risken finns att patienterna blir lidande.

Detta var en stor nyhet på TV i morse. Jaha, tänkte jag. Ytterligare en yrkeskår som drabbats.

Landets lärare är sedan länge tyngda att det administrativa nedfallet, som hindrar dem att lära ungarna läsa och skriva, sitta still, stänga mobilen och ta av sig kepsen. Landets poliser är sedan länge nedtyngda av det administrativa nedfallet, som gör att buset går fritt och vardagsbrotten aldrig blir uppklarade. Landets professorer hinner inte forska eller föreläsa därför att det administrativa nedfallet tar upp deras tid.

Ja, listan kan på yrkesgrupper kan göras hur lång som helst. Det är nu inte bara offentliganställda som drabbas. Även anställda i företag, stora som små, lider också av den ökande administrativa bördan. Alla som har ett jobb kan nog vittna om massor med timmar och dagar som ägnats åt meningslösa administrativa uppgifter som pådyvlats dem uppifrån.

Under många år har det kallats verksamhetsplanering, kvalitetsarbete samt en massa annat obegripligt, ofta uttryckt på engelsk amerikanska. Alla chefer har gått på det och tvingat nedfallet nedåt i organisationen. Mellancheferna drabbas hårdast för det är de som ska dra det här lasset med alla sina medarbetare, som suckar, stönar och rättar in sig i ledet, rädda att bli betraktade som illojala, hamna i kylan och inte få ökad lön om man protesterar. Alla lider, ingen säger något. Det är som kejsarens nya kläder.

När jag för en tid sedan besökte min bilverkstad pratade jag med kundmottagaren, tillika firmans ägare, och frågade om han nyttjat någon skiftnyckel på sista tiden. Han stönade och sa: "Nä, min tid går att till att läsa in och följa alla regler, anvisningr m.m. som kommer från olika håll. Det är EU-regler, anvisningar från generalagenterna, de olika bilimportörerna, branschen, olika myndigheter m.m. som vi måste ta del av och följa. Sen ska vi rapportera tillbaka statistik och annat åt olika hålll", sa han och suckade.

Tänk vad allt detta kostar samhället! På min tid på Skatteverket råkade jag kritisera det administrativa nedfallet och de produkter det ofta leder till, som jag kallade administratvivt avfall. Jag trampade på ömma tår, straffades och hamnade i kylan, vilket sedan ledde till att jag slutade i förtid och blev pensionär några år för tidigt.

Men jag fick många tacksamma kommentarer för att jag vågat upphäva min röst, även från flera chefer; en del var till och med regionchefer, alltså snäppet under verksledningen.

Veteraner gick under jorden

Ett 30-tal veteraner med ett förflutet på Skatteverkets huvudkontor i Solna har gått under jorden. Det skedde i Sickla, under Atlas Copcos huvudkontor. Där finns nämligen en gruva med anor från 1930-talet. Gruva är kanske fel ord för någon malm har inte brutits där.

 

Det hela började 1938 som ett skyddsrumsbygge men blev snart testgruva för att kunna utveckla och testa företagets produkter. Det finns två nivåer i gruvan. Den första - 20 meter ned - har en föresläsningssal och flera utställningar och på andra nivån - 40 meter ned - testkör man sina maskiner.

 

Veteranerna togs emot av tunnelexperten Gunnar Nord som inledde och berättade om geologi, tunnelbygge, sprängning m.m. Därefter delades sällskapet i två grupper som under sakkunnig ledning av Gunnar och gruvfogden Lennart Gustavsson vandrade in i gruvgångarna för att se hur man bryter berg under jord. Samtidigt fick man information om företaget och dess olika produkter.

 

Efter fikat tog Leif Jakobsson från Riksbanken vid. Han är f.d. informationschef vid banken och sedan några år tillbaka projektledare för framtagningen av våra nya betalningsmedel som ska tas i bruk om några år. Leif berättade initierat om hur det har gått till att få fram de nya sedlarna och mynten.

 

Det blev en fullmatad eftermiddag som började kl. 14 och avslutades först efter kl. 17. Veteranerna var på alerten och ställde många frågor, vilket visade deras intresse både för gruvan och de nya sedlarna.

 

 

 

 

Fogden företagens favorit

Svenskt Kvalitetsindex har under hösten ringt nästan 8 000 personer och frågat vad de tycker om olika samhälleliga funktioner som t.ex. skolan, sjukvården, socialtjänsten, tandvården m.m. Men även en rad myndigheter har de fått lämna sin syn på.

Resultaten redovisas i form av ett index där 100 är det högsta betyg som ges. I topp hamnar privat tandvård med 86,4. Lägst hamnar Arbetsförmedlingen med 44, 34 poäng. Resultatet redovisas i dagens SvD med rubriken "Lågt betyg för myndigheter".

Men nu är det ju fel att jämföra tandvård med myndigheter - det är inte ens äpplen och päron utan snarare äpplen och fåglar! Tidningens vinkling på rubriken går igen även i ingressen: "Svenska myndigheter får lågt betyg".  Svenskt Kvalitetsindex presenterar sina siffror med samma vinkling, dvs. bra betyg för kommunal service och dålig för myndigheter. Jag tycker det är orättvist.

I gruppen myndigheter tar Svenskt Kvalitesindex med "Universitet". Det tycker jag också är fel. De bör ligga i gruppen "Offentlig service" där skolan m.m. återfinns. Det känns mer rätt.

Så här ser dock listan ut för gruppen "Myndigheter":

Kronofogden, företag 71,72
Universitet 69,07
Skatteverket 67,17
Transportstyrelsen 66,41
Tullverket 66,26
Lantmäteriet 64,81
CSN 64,61
Pensionsmyndigheten 63,72
Polisen, ärendehantering 61,53
Försäkringskassan 55,04
Polisen, brottsbekämpning 54,31
Kronofogden, privatpersoner 51,80
Arbetsförmedlingen 44.34

Jag undrar varför Svenskt Kvalitetsindes valt att dela upp fogden på företag och privatpersoner? Det skulle ju gå lika bra att göra det även för Skatteverket och jag skulle tro att gruppen företag då skulle ge ett ännu högre betyg för verket. Tar man ett snitt på de båda resultaten för fogden så skulle placeringen bli mellan Pensionsmyndigheten och Polisens ärendehantering.

Det mest intressanta med hela undersökningen är inte att den privata tandvården får högst betyg. Eller att diverse kommunal service får bättre betyg än myndigheter. Det mest anmärkningsvärda är att Skatteverket får så bra betyg, eller som företrädare för Försäkringskassan brukar fråga sig: "Vi delar ju ut pengar och Skatteverket tar in pengar. Ändå får dom bättre betyg än vi?"

Du kan läsa mera här: http://www.kvalitetsindex.se/images/stories/Rapporter/Public_sector/ski_press_samhlle_12.pdf

Skattechef: "Låt bli att kolla kompisens lön!"

Förr i tiden - för sisådär 30-40 år sedan - hade statliga tjänstemän lönegrader och reglerad befordringsgång. Om du t.ex. hade lönegrad A 13 så var lönen X kr i månaden. Det visste alla. Löneuppgifterna var offentliga.

Titeln följde lönegraden. Så därigenom ökades t.ex. antalet byrådirektörer varje år i takt med att lönerna steg. Detta tog kvällstidningarna som mått på att byråkratin hade ökat. "I år har X-verket fått 250 nya byrådirektörer" kunde man skriva, trots att antalet anställda var oförändrat. Detta tolkades negativt för statsförvaltningen.

Detta ledde till ändringar och att titeln inte alltid följde lönegraden. På min tid var det en byrådirektör som fick högre lön och högre lönegrad men titeln "sänktes" till förste byråsekreterare. Han avstod från lönehöjningen för att få behålla sin "högre" titel byrådirektör.

Uppgifterna om statstjänstemäns löner är fortfarande offentliga. Förr i tiden anslogs resultatet av löneförhandlingarna på myndigheternas anslagstavlor. Alla visste vad alla hade i lön. Det var inget konstigt med det.

Men det stela lönegradssystemet började så smått att luckras upp. Riktigt behövliga medarbetare kunde kontraktsanställas och på det sättet få en högre lön och lönegrad. När inte det räckte för att behålla medarbetare som var attraktiva för andra arbetsgivare infördes något som kallades marknadslönetillägg (MLT). Det var ett extra kronpåslag på grundlönen. På Skatteverket var det främst it-experter, revisorer och vissa jurister som kom i åtnjutande av MLT. Administrativ personal, b.la. sådana som jag, kunde bara drömma om MLT.

Nu är lönesättningen fri inom statsförvaltningen. Lönegrader och lönetillägg har dagens medarbetare aldrig hört talas om. Fortfarande är lönerna offentliga men personalfolket försöker mörka uppgifterna så mycket man kan och nu hängs inte resultaten av löneförhandlingarna ut på anslagstavlorna. Men den som vill kan lätt få del av dem, bl.a. via facket.

Detta vill en skattechef i Malmö få stopp på. Han har internt gått ut och uppmanat medarbetarna att inte forska efter kompisarnas löner - en uppgift som är nyttig inför medarbetarens lönesamtal med närmaste chefen. Han anser det lika integritetskränkande som att fråga om folks sexliv, deras ev. barnlöshet och liknande. Både facket och medarbetare runt i landet blev upprörda, eftersom uppgifterna är offentliga enligt tryckfrihetsförordningen och alltså är en av våra grundläggande rättigheter.

Nä, om man som chef  försöker inskränka offentlighetsprincipen får man smisk på fingrarna. Det är ungefär lika fult som att efterforska vem som läckt uppgifter till en tidning, något som dessutom är direkt straffbart.

Han ska fixa polisens nya organisation

I dag har regeringen utsett den som ska leda arbetet med att ge de många polismyndigheterna i landet en ny, sammanhållen organisation - en enda myndighet i hela landet. Inte en dag för tidigt! 

Den som ska leda jobbet är kammarrättspresidenten i Stockholm Thomas Rolén. Han har tidigare bl.a. varit expeditionschef i Regeringskansliet och chef för Domstolsverket.

Arbetet med göra om polisens organisation tar två år. Först vid ingången av 2015, dvs. efter valet, ska det var klart. Jag hoppas att alla viktiga positioner, som t.ex. chefstjänster, annonseras ut så det går att välja bort de kandidater, t.ex. en del nuvarande chefer, som inte passar in i det nya.

Det här en chans för polisen i landet att göra ett omtag och ge sig på buset utan hindrande läns- och myndighetsgränser. Men om varken extra miljarder, fler poliser eller ny organisation hjälper för att  öka andelen lösta brott... vad ska man göra då då?

Smart kyrklig affärsidé

Svenska kyrkan går dåligt. Medlemmarna flyr och underhållet av alla gamla kyrkor kräver pengar. Men man sitter inte på latsidan utan hittar på nya smarta affärsidéer. En är att ta betalt för att man klipper gräset på kyrkogårdarna.

Min far ligger begravd på Norra kyrkogården i Örebro. Där finns bara en sten. Ingen annan utsmyckning, typ stenomsluten "förgård" med blommor m.m. framför stenen. Där är det bara gräs, precis som i området runt stenen.

Under alla år har kyrkogårdsförvalningen klippt gräset runtom och framför stenen. Men inte nu längre. Nu lämnar man en ca halv kvadratmeter stor fläck framför stenen där man låter gräset växa vilt och fult. I övrigt klipper man gräset. Att lämna en fläck framför stenen måste vara bökigt och medföra extra besvär för föraren av gräsklipparen. Men det är det som är affärsidén.

För att få den lilla gräsytan framför stenen klippt vill kyrkan ha 200 kr per år. Jag har hittills inte betalat, men kommer förmodligen att göra det.

Undrar vad den kreativa kyrkan kommer att hitta på framöver för att få in pengar... avlatsbrev?

Den originale byråkraten

Vi som är - eller har varit - offentliganställda skrivbordsarbetare kallas ju ofta för byråkrater, vilket oftast används nedsättande om oss. Vi är lata senfärdiga krångelpellar som gör allt för att djävlas med vanligt folk. På samma sätt skildras kommunalarbetare som halvsovande gubbar i blåställ, lutade mot en spade i en grop i gatan.

Jag tror dock att de här nidbilderna har förändrats under de senaste decennierna. Myndigheter, kommuner m.fl. har verkligen ansträngt sig att ge service till medborgarna på ett helt annat sätt än vad som tidigare varit fallet.

Men en bild av en byråkrat som jag gjorde för många år sedan - se ovan - visar en äldre ungkarl, en s.k. hemmason, juristutbildad, fortfarande iklädd sin konfirmationskostym och med diverse typiska tillbehör. Den här typen fanns på riktigt på 1970-talet och förebilden hittade jag på min arbetsplats, det dåvarande Riksskatteverket.

En skröna om en skola

I min hemkommun Sollentuna har kommungubbarna beslutat att en skola ska läggas ned och rivas. Det är Eriksbergsskolan, som ligger vid pendeltågsstationen Helenelund, nära motorvägen till Uppsala och på gångavstånd till metropolen Kista, med t-bana, många arbetsplatser samt nära den nya Kistamässan och det höga Victoria Tower med sitt storhotell.

Det skäl kommunen angett för att riva skolan är närheten till motorvägen med buller och föroreningar. Men i samma område finns många flerbostadshus, lekplatser samt flera dagis. Märkligt att de inte drabbas av samma buller och föroreningar och måste rivas?

Skolan behövs. En ny skola ska byggas, har kommungubbarna bestämt. Men den ska placeras lite längre norrut, i ett fint och bergigt skogsområde - kallat Näckan - som ligger inbäddat av villor, radhus och smala vägar utan trottoarer. Det är ett av de få vilda grönområdena som finns kvar i centrala Sollentuna och det är livligt använt av dagisbarn och andra.

En proteströrelse har bildats av invånarna runt skogsområdet. I gruppen finns erfaret byggfolk, höga jurister och andra som tagit matchen med kommungubbarna. Man har tagit fram egna, detaljerade byggförslag och presenterat för kommunen och pekar på att det går att bygga en ny skola på den gamlas plats. Processen har bara börjat och det här ärendet kommer att bli både seg- och långdraget, framför allt för kommunen. Invånarna ger sig inte i första taget.

Kommunen har redan fått backa flera gånger, har formulerat om sig i detaljerna, hittat på nya skäl, ritat om och hållit på. Men man ger sig inte. Den ny skolan ska byggas i Näckanskogen.

Det har nog gått prestige i frågan från kommunens sida. Kommungubbarna kan inte backa. Det går ju inte att gå en grupp medborgare till mötes. Det är ju att erkänna att man haft fel och inte varit professionell från första början.

Jag är ju konspiratoriskt lagd. Eftersom kommunen oförsiktigt i media berättat att tomten där Eriksbergsskolan ligger är värd 50-70 miljoner kr så har jag skrivit följande påhittade skröna, helt utan verklighetsförankring.


En skröna om en skolsak

Gubbarna var röda och varma efter att ha avverkat de arton hålen. Det röda och varma avtog när de varit en stund i golfrestaurangens konstgjorda svalka. Men nu när de suttit där ett par timmar, ätit och druckit gott och kommit fram till kaffet och avecen var de på nytt röda och varma. Stämningen var hög. Eftersom det bara var medelålders karlar i sällskapet haglade skämten om både svarta och fruntimmer över bordet.

- Det var ju kul att du vann, sa byggmästaren och riktade sig till kommunalpampen.
- Ja, det kändes bra. Och dessutom att ha slagit både dig och dina kompisar, ni som är så bra på golf. Jag hinner ju inte spela så ofta numera.
- Ja, du var bra idag... men nu vill jag ta upp en annan sak, sa byggmästaren, sänkte rösten och lutade sig förtroligt mot kommunalkompisen. Du vet ju att ni gränsar till Kista där vi har byggt mycket och vi har intressenter som är ute efter mer lokalyta. Och Helenelund ligger ju nära och är intressant för oss, bl.a. tack vare Kistamässan och den kommande tvärbanan som ska dras till Helenelund. Ni har ju en gammal skola där, som ser lite sunkig ut. Kan ni inte flytta den?

Samtalet fortsätter. Kaffet blir urdrucket och det blir de glada groggarnas afton. Kommunalpampen sluddrar en aning, går ostadigt till toaletten och lättar på det tvingande trycket men mår i övrigt utmärkt. Hans ekonomichef har lämnat sällskapet. Kvar är bara de två, byggmästaren och kommunpampen.

På vägen ut blir de överens. Skolan ska bort. Byggmästaren får löfte om första tjing på tomten samt även på bygget av den nya skolan. Som de gentlemän de är skakar de hand, kramar manligt om varandra med några  ryggdunkar och skiljs åt när de två taxibilarna kommer. Deras egna får stå kvar till dagen därpå.

PS. Nä, så här går det givetvis inte till. Inte i dagens Sverige. Men däremot tror jag att man vill frilägga skoltomten i Helenelund för att kunna nyttja den till annat. Det borde man ju kunna erkänna i alla fall.

Halloween - helt onödigt

Jag har aldrig kunnat förlika mig med halloweenfirandet i Sverige. Alla helgons dag, ok. Då man pyntar släktens gravar och tänder ljus. Men att bli störd av en hoper gapiga, utklädda ungar man inte känner som tigger godis och pengar! Nä, det känns konstigt.

I år var vi lyckligtvis bortresta när halloweendagen (vilken det nu är?) infann sig. Men för något år sedan ringde det på dörren och vi var hemma. Jag var helt oförberedd. Hade trott att hallovweendagen låg någon dag längre fram. Eftersom jag varken hade lösmynt eller godis fick busungarna lämna mig tomhänta.

På morgonen när jag skulle ta bilen var det fullt med ketchup på den. Ungarna hade som straff sprutat på min bil. Inte bra för lacken, precis. Skulle förstås symbolisera blod.

Eftersom man tagit efter halloween från USA borde man även tillämpa regelverket man har där. Alltså inte bara pumpor, godiskrav och skräckmasker och dito klädsel. Det är den här regeln jag tänker på:  "Den som har utelampan släckt vill inte ha besök. Där ringer man inte på"

En kul författare

Jag håller på att gå igenom min gamla samling av autografer och fanns den här, som jag fått av författaren Per Wästberg. Kul kille, tycker jag.

En smart väderstation

Nu får man väl anse att sommaren är slut, även om löven envist dröjer sig kvar. Motvilligt släpper de sitt grengrepp, singlar ned och famnas av den väntade gräsmarken. Höst är det i alla fall. Och vinterläge var det häromdan i Stockholmstrakten med lätt snötäcke här och var och ishalka också här och var. Isskrapan och bilborsten kom fram. Liksom vinterjulen. Brasmys inomhus är fullt tillåtet nu.

Vädret är ju ett av de käraste samtalsämnena för oss nordbor. Vädret betydde förr i världen liv eller död för en stor del av befolkningen, som levde av det jorden gav. Att läsa av och spå vädret i allehanda naturfenomen har varit en del av folktron.

 I Lindesberg  (The Capital of Bergslagen) vid Lindesjöns strand, finns den här unika väderstationen:

En Stålmormor på gymmet

Jag är lätt överviktig och försöker göra något åt det genom att besöka Friskis & Svettis ett par gånger i veckan. Mitt BMI är nämligen drygt 25. Jag har försökt att bli längre för att få ett lägre värde, men har inte lyckats.

Nu har jag gått på Friskis i snart 30 år. Alla år har jag tyckt jympan varit skittråkigt. Jag har fått tvinga mig iväg på träningen, vilket inte var så ofta precis. Dom där endomorfinkickarna har jag aldrig lyckats få del av. För många år sedan träffade jag Johan Holmsäter, som grundade Friskis, och beklagade mig. "Du går för sällan", sa han.

Nu har jag skippat jympan och går på gymmet i stället. Två gånger i veckan. Det är mycket roligare. Dessutom har jag kunnat notera att mina muskler utvecklats och att jag tål större belastning. Det är skönt med bättre ryggmuskler när man ska plocka trattisar och lingon.

I en av de maskiner jag nyttjar på gymmet har jag kunnat öka vikten från 10 kilo när jag började för ett halvår sedan till nuvarande 30 kilo.

I går när jag var där sneglade jag på den ca tio år äldre, kraftigt överviktiga damen som tog över maskinen efter mig. Hon ökade vikten till 60 kilo och klarade det galant. Snacka om Stålmormor!

PS. Läste häromdan att det där med BMI inte är så viktigt längre. Lite övervikt är ok så länge man har en bra kondis. Så nu kan jag sluta stirra mig blind på min vikt. Skönt.

Äntligen en som vågar ta upp integrationen

På DN Debatt i söndags, dvs. i går, skrev folkpartisten och statssekreteraren Jasenko Selimovic en intressant artikel med rubriken "Rädsla för rasiststämpel hindrar integrationsdebatt". Jag har tidigare tagit upp integrationen här på min blogg och bl.a. efterlyst en nyanserad debatt om den. Hoppas att den kan komma igång nu.

Och en rejäl ryggdunk till Selimovic som vågar ta ton. Han skriver bl.a. att "en nyanserad debatt om integrationen som både framhäver fördelar och problem,  är nödvändig". Se länken nedan.

Jag håller med till hundra procent.

http://www.dn.se/debatt/radsla-for-rasiststampel-hindrar-integrationsdebatt

Värdelöst mångårigt samlande avslutat

Redan som liten gosse började jag samla allt möjligt. Det var framför allt frimärken men även svenska äldre mynt som jag träffade på. Under åren blev det en hel del. Jag köpte äldre ostämplade svenska frimärken direkt från Postens Frimärksavdelning (PFA) och började prenumerera på alla nya märken som kom ut. 

Jag sparade även gamla svenska sedlar som togs ur cirkulation samt även olika jubileumsmynt som Riksbanken flitigt gav ut. Jag har även samlat olika utländska sedlar från hela världen.

Min myntsamling, med många mynt från Oscar II:s tid, stals när jag hade inbrott i villan för många år sedan. Jag fick inte ut något på hemförsäkringen för jag skulle ha haft en särskild tilläggsförsäkring. På det sättet blev jag av med den delen av mitt samlande.

Men i mina gömmor fanns fortfarande kvar en påse med äldre svenska silvermynt, från tvåkronor ned till tioöringar. De har legat och skräpat hemma i flera år.

Nu i veckan beslutade jag att göra mig av med allt detta.

Svenska ostämplade frimärken ville ingen handlare köpa in. Det lär till och med finnas frimärkshandlare som köpt in massvis billigt och säljer dem till ett lägre pris än frankeringsvärdet. Så nu använder jag mina märken när jag skickar pappersbrev och bryr mig inte ifall jag sätter på ett 20-kronorsmärke på ett vykort. På något sätt måste jag ju bli av med dem. Men nu för tiden sker mesta korrespondensen via mejl så det lär nog ta återstoden av mitt liv innan jag blivit av med den.

Silvermynten gick lätt att avyttra eftersom silvervärdet är mångdubbelt högre än det nominella. Mina utländska sedlar tog mynthandlaren tveksamt emot och jag fick ett par kronor styck för de hundratalet sedlar jag hade. De gamla utgångna svenska sedlarna - se bilden ovan -  och de svenska jubileumsmynten ville han inte ta i med tång ens.

Men handlaren tipsade om en annan mynthandlare som kanske kunde tänka sig vara intresserad av mina gamla svensksedlar, varav många var helt ocirkulerade, dvs. som nya. Handlaren berättade också att Riksbanken löser in gamla sedlar, men då måste man skicka in dem till banken med rek- eller assbrev.

Jag gick till handlaren jag fått tips om och han förbarmade sig motvilligt över dem. Men för sedlarnas sammanlagda nominella värde på 580 kr fick jag bara 480 kr. Ren förlust alltså, men jag slapp i alla fall själv skicka in dem till Riksbanken.

Jubileumsmynten då? Jo, dem borde en vanlig bank kunna lösa in eftersom de fortfarande var gångbara som betalningsmedel, hade handlaren sagt till mig. Men nu finns knappt något vanligt bankkontor kvar som har en kassa och en kassör man kan prata med över disk.

Det blev en promenad till Nordeas "vanliga" kontor i Kista där kundkretsen mest består av pensionärer och nysvenskar som ska betala sina räkningar. Men innan vi gick ringde hustrun dit och förvarnade om att vi skulle komma in med jubileumsmynt. Det tog en stund i telefon att förklara vad det var slags mynt.

Nu har alltså jag bara kvar en massa frimärken och så min autografsamling som bl.a. innehåller sådana kändisar som Sven Hedin, Jurij Gagarin, Ernst Rolf, John Steinbeck, Bertrand Rulssel, Olof Palme, Albert Schweitzer, Leopold III av Belgien, Grace och Rainer av Monaco, Tito, Juan Peron, Jean Paul Sartre, Urho Kekkonen, Chiang-Kai-Shek, Karl-Gerhard, Tryggve Lie och många, många fler.

PS. Jag och hustrun har också flera meter bokhyllor med både lästa och olästa böcker som vi tänker gallra och lämna till loppis. Dödstädning, kallas det visst. Ungarna ska inte behöva ta rätt på det efter oss...

Femtio festande föredettingar

Häromkvällen var det en strid ström av återvändande f.d. skattebyråkrater som vid 17:30-tiden gled in genom entrén till Skatteverkets huvudkontor i Solna. Anledningen var den lilla höstfest som veteranföreningen ordnat för sina medlemmar.

Av föreningens ca 260 medlemmar - varav ca 200 bor i Storstockholmsområdet - hade 52 hörsammat kallelsen och lät sig väl smaka av den mat och dryck som var framdukad. Det var många igenkännande leenden och kramar när veteranerna möttes.

Föreningens syfte med höstfesten var att få träffas under gemytliga former för att umgås och prata gamla minnen. Stämningen var hög och pladdret ville aldrig ta slut. När kaffet var urdrucket och sista vinskvätten tömd var det dags för hemfärd i höstmörkret på mer eller mindre lulliga ben.

Ännu en uppskattad aktivitet i veteranföreningens regi var till ända. Nästa gång gänget får tillfälle att ses blir i november. Då handlar det om underjorden och nya betalningsmedel.

Stava som det låter?

Svenska språket kan inte var lätt att lära sig för en nysvensk utan koppling till något annat germanskt/latinskt språk. Vi kanske skulle ha en stavningsreform där vi förenklar och gör stavningen mer lik talspråket? Små barn som precis lärt sig läsa och skriva stavar mer ljudlikt. Norge och Danmark har ord som stavas mer likt de som talas.

Den senaste svenska stavningsreformen skedde 1906. Då blev "dt" till "t", "t" till "tt" och "f, fv och hv" till "v", t.ex. "hvad" blev "vad", "hafva" blev "hava".

Med en ny stavningsrefom skulle våra svåra sch-, sk-, skj- och sj-ljud kunna bli enbart sch, t.ex. skita/schita, skjuta/schuta, sjösjuk/schöschuk. Våra k-, ch- och tj-ljud bli enbat tj, t.ex. kyrka/tjyrka, check/tjäck.

Andra ord kan stavas så här: citron/sittron, utbildning/utbilldning, åska/åsska, dagstidning/daxtining, genom/genåm, boss/båss, garderob/garrderåb, restaurant/rässtårang, grotta/gråtta, fönster/fönnstär, biograf/biågraf, gymnastik/jymmnastik, kolibri/kållibri, koloni/kållåni, kunskap/kunnskap, koks/kåx, faktura/fakktura, konstant/kånnstannt, jänta/jännta, bonde/bonnde, samhälle/sammhälle, England/Ännglannd, riksdag/rixdag, skorsten/skårrschten, tomte/tåmmte, (gårds)tomt/tåmt, klocka/klåkka, cykel/sykkel, vagn/vangn osv.

Skatteverkets nya grafiska profil

Skatteverkets tidigare överdirektör Magdalena Andersson (nu S-märkt finansministerkandidat) gillade inte utseendet på verkets broschyrer. "Det ser gammalmodigt ut", tyckte hon och gav verkets informa-tionsstab i uppdrag att ta fram en ny design.

Verket har anlitat en designbyrå, som tagit fram en ny grafisk profil som ska gälla framgent för alla olika trycksaker, visitkort, platsannonser, kuvert, brevpapper, affischer, roll-ups, webbplatsen, utom- och inomhusskyltar m.m. På det stora hela är det ett bra och genomtänkt profilprogram. På en skala från noll till fem så ger jag det en fyra.

Det finns dock några detaljer som jag inte gillar. Man har valt att ändra verkets  profilfärger från mörkblått och mörkgult till ljusare nyanser - mellanblått och ljusgult. Verkets logotyp i nya skicket ser blekt och urtvättat ut, men det beror nog - i mitt fall - på att jag är mer van vid den ursprungliga varianten.

Det nya ljusare blåa och gula ska gå igen i allt material. Som dekorfärger i trycksaker är de okej liksom blått i rubriker. Men att ha blått i brödtext, som i platsannonserna (se t.v. i bilden ovan) gör texten svårläst och det är inte bra. När det gäller tecknade illustrationer har man valt ett visst manér med delvis färglaverade tuschteckningar. Det är väl okej men det innebär att man binder upp sig till en viss tecknare.

De färger man valt som ska komplettera det gula och blåa är inga rena färger utan är olika procentblandningar av magenta, cyan och de andra grundfärgerna för fyrfärgstryck. Det är lätt att en del tryckerier missar att fixa rätt färgnyans.

Eftersom man valt att broschyrer ska ha en framsida med ett standardiserat utseende (se t.h. i bilden ovan) finns risk att vissa broschyrer måste få fler sidor, t.ex. 28 sidor i stället för 24. Det medför ökade pappers-, tryck- och portokostnader. Även de nya typsnitten kan medföra ökat sidantal. Hur det blir återstår att se.

Nåja, som jag nämnt ovan är profilprogrammet bra. De tidigare riktlinjer, mallar m.m. som gällde för verkets hittillsvarande grafiska alster har i vissa delar rötter som går tillbaka till 1970-talet. Det var alltså dags för en förnyelse... men var det verkligen nödvändigt med en konsultgjord grafisk handbok?

Ett nytt företag med filialer och dotterbolag runt om i världen som också gör egna trycksaker kan ha behov av en omfattande grafisk handbok. Men frågan är om Skatteverket har det? Alla trycksaker tas fram som original centralt på huvudkontoret. Där skapas också verkets webbplats. Detta jobb sköts idag av en handfull erfarna och duktiga medarbetare. Att göra en dyrbar handbok med extern konsulthjälp för dem känns nästan onödigt. Den nydaning som var nödvändig kunde man ha fixat inom huset.

De skattekamrater ute i landet som då och då gör några enstaka lokala trycksaker kommer i flera fall ändå inte att följa den grafiska manual, som tagits fram centralt i Solna. Man har många gånger inte ens klarat av - eller haft viljan - att återge logotypen på föreskrivet sätt.

För att en grafisk manual ska följas krävs någon form av interna böter, t.ex. att regionchefen mister pengar motsvarande en eller ett par årsarbetskrafter om reglerna inte följs. På min tid som informationsdirektör på verket försökte jag en gång, men misslyckades.

Det var nämligen så att Skatteverket fick enhetliga öppettider och annonserade om det. Jag tog fram annonsmallar som man skulle följa ute på kontoren runt om i landet. Om man följde mallen lovade jag att huvudkontoret skulle betala alla annonskostnader. Det funkade bra i hela landet utom på ett ställe, gissa vilket?

Jo, Göteborg. Där utformade man sina egna annonser och följden blev att jag vägrade betala deras införingskostnader. Regionchefen gick i taket, läste lusen av mig och vände sig till verkets ledning och klagade på mig. Jag tvingades backa och betala även de hemgjorda göteborgsannonserna med mina budgetmedel. Om jag minns rätt hade annonsen göteborgskamraternas favorittypsnitt Comic Sans, som är det mest vedervärdiga man kan tänka sig.

Nu ska jag sluta gnälla. Jag önskar Skatteverkets kommande nya kommunikationsdirektör lycka till med den nya grafiska profilen! Vad kalaset till slut kommer att kosta återstår att se. Billigt, blir det inte - även om införandet sker successivt.

Ord kan var tvetydiga

Svenska kommunalarbetarförbundet, i dagligt tal kallat Kommunal, funderar på att byta namn. Därför har man tagit fram olika namnförslag som man ska låta testa för att kolla vilka associationer folk får. Ett av förslagen är "Fack Ett". Det tror jag inte kommer att bli det nya namnet. Tanken går genast till "Fuck It", något som redan finns som skällsord när det gäller fackföreningar, dvs. "Facket? Fuck it!"

När det japanska storföretaget Sony skulle ta sitt namn bestämde man när namnprocessen började att det nya namnet skulle vara tvåstavigt och vara gångbart i hela världen, dvs. det skulle inte betyda något oanständigt någonstans. En bilmärke, jag minns inte vilket, har i hemlandet en modell som heter Fitta. Det går ju inte i Sverige och här heter bilen något annat som jag inte heller minns.

Att använda engelska ord och uttryck som för en svensk med folkskoleengelska ter sig helt okej kan vara katastrofalt i engelskspråkiga länder. Electrolux använde för ett antal år sedan rubriken "No one sucks like Electrolux" i USA när man marknadsförde sina damsugare där, f-låt, jag menar dammsugare. Företaget Åke Larsson Byggare AB hade en bäver som logotype och försökte vinna terräng i USA med "Here comes the Swedish Beaver!"

Fel och "fel" i tryckta alster

Häromdan bannlystes seriehäftena med Tintins olika äventyr på Kulturhuset i Stockholm av den tjänsteman som har ansvaret för barn- och ungdomsverksamheten. Tintin ansågs vara rasistisk och ge en felaktig bild av olika nationaliteter. Efter flera upprörda röster ändrades beslutet och Tintin får vara kvar. Detta var dock inte första gången Tintin varit föremål för klåfingrighet med politiskt korrekta förtecken.

Att plocka bort eller förstöra böcker som för tillfället inte passar in i det som är politiskt korrekt har förekommit förr. På 1930-talet brändes böcker på bål i Tyskland. Då var det nån som sa "att där man bränner böcker kommer man snart att även bränna människor". Tyvärr besannades det.

Tiderna förändras och därmed även vår syn på olika saker. Det som igår var okej är det inte idag. När jag var barn sa man n-g-r utan vidare. Idag är det förbjudet (såvida man inte själv är en).

När jag var barn fick man i skolan en tidning från Sparbanken som hette "Lyckoslanten" och som hade en tecknad serie som hette "Spara & Slösa". Den handlade om två tjejer, den ena var blond, välkammad och skötsam, den andra var slarvig och hade svart stripigt hår. Gissa vem som var sparsam?

För ett antal år sedan hade Skatteverkets broschyr "Dags att deklarera" en teckning på en familj som dansade runt en midsommarstång, vilket skulle illustrera förmånen att få tillbaka sitt överskott på skattekontot i juni om man deklarerade e-lektroniskt. Familjemedlemmarna var alla blonda. Det gick inte för sig. 

Om man numera i bildform ska illustrera "folk" så måste man var försiktig. Bilden/bilderna måste visa unga, gamla, vita, svarta, män, kvinnor m.m. för att betraktas som politiskt korrekt. Ibland blir det nästan överdrivet larvigt, bl.a. på myndigheters webbplatser och i  deras annonser.

Men tryckta alster har inte bara "fel" som beror på att det som står där inte längre är politiskt korrekt. Det finns även sådana som har faktafel också. I dagens SvD (kulturdelen) tar man upp flera författares böcker som innehållit faktafel och som i en del fall har måst tryckas om, bl.a. Herman Lindqvists självbiografi.

Faktafel anser jag vara ett större problem än sådana "fel" som grundar sig på att det som står inte längre är politiskt korrekt. Och när ett uppslagsverk har faktafel är det verkligen bekymmersamt.

I min bokhylla står Nationencyklopedin, inköpt för dyra pengar när den kom ut. Men de senaste åren har jag inte behövt anlita den då jag i stället googlat och kollat på bl.a. Wikipedia. Den källan är inte faktamässigt säker utan man måste ta det som står där med en nypa salt. Men hur många gör det? Nä, de flesta är bekväma - även jag - och tar det som står där som korrekta fakta. Och i de flesta fall är det nog korrekt.

Men är Nationalencyklopedin korrekt? De fel som redaktionen upptäckte under utgivningens gång har man rättat till genom att förse senare band med lösa blad där felen i de föregående banden rättas. Men inte alltid.

Slår du upp sökordet "Riksskatteverket" (s. 562 i band 15) så står det att verket tillkom 1970 när det i själva verket var 1971. I uppräkningen av de små och stora andra myndigheter som gick upp i det då nybildade verket saknas en av de större, nämligen Kontrollstyrelsen.

Så frågan är vilka källor man  kan lita på?

Veteraner invaderade konstpark i Sundbyberg

Marabouparken i Sundbyberg fick besök av ett 45-tal veteraner med ett förflutet på Skatteverkets huvudkontor, vilka togs på en guidad tur bland konst av olika sorter. Parken i sin nuvarande form anlades av chokladfabriken Marabou mellan åren 1937-55 och ritades av landskapsarkitekten Sven Hermelin. Parken utsågs 2008 till landets vackraste och året därpå kom den tvåa i en tävling om Europas vackraste park.

I parken finns skulpturer av en lång rad kända konstnärer, bl.a. Eric Grate, Arvid Knöppel, Bror Hjorth och Gustav Vigeland.  De flesta verken köptes in av dåvarande chefen för Marabou Henning Throne-Holst.

Till Marabouparken hör även ett galleri, som visar en del av den naivistiske konstnären och professorn Hilding Linnqvists (1891-1984) verk.  Stiftelsen Hilding Linnqvist har sin konstsamling deponerad här. I galleriets nybyggda underjordiska del visades även diverse verk av mer modernt snitt - bl.a. en kombination av ljud och rörliga bilder.

De nyfikna veteranerna vandrade runt under sakkunnig guidning och besöket avslutades med en gemensam fika.

Bara en polis om några år

Nu har äntligen regeringen satt ned foten. År 2015 kommer landets alla olika polismyndigheter att läggas samman till en enda myndighet. Inte ett år för tidigt! Vi får verkligen hoppas att det kan leda till att vi därefter får en polis värd namnet.

PS. Om regeringen sedan återförstatligar skolan så blir jag ännu gladare. Det var ju herr och fru Persson som på sin tid tyvärr gjorde den kommunal och då började det gå utför med den.

Tillägg den 19 september: I sitt "trontal" inför riksdagsfolket lovade Reinfeldt att ösa mer pengar över landets poliskår (+ domstolarna och åklageriet), närmare bestämt ytterligare 1,5 miljarder kr. Han och Ask tror att det ska hjälpa polisen & Co att klara upp fler brott. Men jag tvivlar. De extrapengar man fick tidigare har inte lett till fler uppklarade brott.

Det som är statens viktigaste uppgifter, polisen och försvaret - och som knappast kan lämnas över till den privata sektorn - är det som funkar sämst. Mycket märkligt med tanke på att det borde vara moderaternas kärnfrågor.

Absint och snaps från kyrkan i Bergslagen

Mitt i hjärtat av Bergslagen ligger den f.d. gruvorten Stråssa. Där har  Sankt Anna-kyrkan stängts och i stället blivit Sankt Annas Bränneri, som drivs av två entusiaster. Deras första produkt var en absint, som heter Valkyria.

Den är klassad som en av de bästa i hela världen och har dessutom vunnit pris i en absinttävling i London! Den finns i Systembolagets beställningssortiment samt i en handfull butiker runt om i landet. Artikelnumret är 717. Absinten Valkyria som är systemets starkaste spritsort - 68 % - ska spädas med vatten och drickas som aperitif - eller som måltidsdryck. Smaken är kryddig och eldig med liten sötma och tydlig karaktär av stjärnanis samt med inslag av malört, salmiak, peppar och citronmeliss. En halvliter kostar 499 kr - alltså inte billigt, men ungefär hälften av priset är ju skatt. Kan vara en bra present till den som redan har det mesta?

Under 1800-talet var absint en mycket vanlig dryck i Frankrike; så vanlig att vinproducenterna fick kalla fötter och lyckades få den förbjuden - dessutom i samarbete med nykterhetsrörelsen, som ansåg vin var en bot mot alkoholism, vilket alltså inte absinten var.

Om några veckor kommer Santa Annas Bränneri med sin nästa produkt: Årgångssnapsen Midvinterblot 2012, som lanseras på Systembolagets beställningssortiment över hela landet den 1 oktober, artikelnummer 86535. Den kostar 299 kr för en halvliter. Eftersom det i första omgången bara finns 990 flaskor så gäller det att hänga på låset när den släpps.

Den 55 %-iga snapsen är smaksatt med en rad hemliga kryddor, där koriander och kanel framträder mer än andra. Målsättningen har varit att ta fram en alkoholstark snaps som inte smakar sprit.

De två entusiastiska bränneriägarna Göran Bäuerle och Henrik Larsson tar sin råsprit, som håller 96 %, från Koskenkorva i Finland. Hemma i kyrkan i Stråssa tillsätter man de olika kryddorna och destillerar sedan blandningen och får fram sina smakliga produkter. Recepten är givetvis hemliga.

Vin- och sprittillverkning finns även på andra orter i närheten, bl.a. Grythyttan. Och snart öppnar ett lokalt bryggeri i f.d. gruvorten Stripa vid Guldsmedshyttan, som liksom Sankt Anna och Stråssa ligger mellan Lindesberg och Kopparberg.

Den sistnämnda orten är dessutom sedan länge känd för sitt bryggeri, som - förutom pilsner - gör cider, som exporteras över hela världen. Ni kommer väl även ihåg "Ska dä va bärs, ska dä va Kopparbärs!"?

Det vackra Bergslagen verkar kunna bli en "alkoholregion". Skål!

Ingen vill ha kritik

Jag hade en gång en chef som sa: "Det värsta jag vet är befogad kritik". Uttalandet kan tyckas märkligt för att vara gjort av en chef som normalt ska kunna ta till sig synpunkter - även negativa - från sina medarbetare. Det är väl en del i det goda ledarskapet?

Men finns det då några goda ledare? Jag tror att de allra flesta av oss - oavsett om vi är ledare eller inte - inte gillar att få negativ kritik. Det är inte kul att få sina brister och tillkortakommanden påpekade, framför allt inte offentligt.

Putin i Ryssland är definitivt inget undantag. Han gillar inte kritik. Därför tystar han mycket brutalt  alla som vågar höja sin röst mot honom. Punkgruppen Pussy Riot fick flera års fängelse för att de sjungit en Putinkritisk låt i en kyrka. Det är bara ett exempel på hur situationen är för det fria ordet i dagens diktatoriska Ryssland.

Häromdan visade en utfrågning av landets poliser att sex av tio inte vågar framföra kritik på jobbet. "Vi tar de här signalerna på allvar", säger Rikspolisstyrelsens överdirektör helt politiskt korrekt. För alla chefer säger sig ju vilja ha öppen dialog och högt i tak. Bullshit, säger jag. Det vill dom innerst inne inte alls.

Tidigare i år var det en medarbetare på Skatteverket i Stockholm som framförde "kritik". Anledningen var att skattefolket som nu sitter på Söder i Stockholm om ett år måste flytta till Solna och till samma byggnadskomplex i Vreten där huvudkontoret finns. Det gillar man inte i Stockholm.

I ett inlägg i den interna och "högt-i-tak-öppna" kanalen som finns i myndighetens intranät kallades de nya lokalerna för "hönshuset i Vreten" vilket syftade på de stora öppna kontorsrum där personalen ska placeras sida vid sida i lång rader.

Det gillade inte ledningen. Kommunikationschefen Eva Corp tog bort debattinlägget, som hon ansåg vara kränkande. För vem? Jag tror inte att medarbetarna tyckte det var kränkande. Om raderingen skedde på eget bevåg eller på uppmaning av generaldirektören Hansson vet jag inte. (För övrigt borde väl Hansson kallas "tuppen" om huset i Solna kallas "hönshuset"?)

Jag tycker det var helt fel att ta bort inlägget. Jag skulle aldrig ha gjort det på min tid - även om generalen hade krävt det. (Men jag tror inte att någon av "mina" generaler hade krävt det....)

Nä, trots att man säger sig vilja ha högt i tak så är det nog inga chefer eller ledare - oavsett hur stora eller små de är - som vill höra negativ kritik.

Gillar du min blogg?

Ja, förmodligen. Eftersom du är här inne nu och läser mina inlägg. Vill du läsa mer i samma stil men som jag skrivit tidigare?

Då ska du skaffa "Mina kolumner" - en bok som jag tog fram 2008. Den är på drygt 200 sidor och innehåller de kolumner (jfr blogginlägg) som jag skrev 1986-2005 i Skatteverkets informationstidning, som jag var redaktör för. Min kolumnsida var nog det mesta lästa i tidningen (och många läste nog bara den).

En hel del i boken handlar om min syn på förhållandena på Skatteverket men det mesta är allmängiltigt och kan säkert intressera även dig som läser min blogg. I flera inslag redovisar jag i kåseriform mina egna tillkortakommanden

Boken kan du köpa hos www.books-on-demand.com (http://booksondemand.e-butik.se/samhalle-politik-debatt/mina-kolumner). Den kostar 132 kr. Det är självkostnaden. Jag tjänar inte en krona på den. Alltså ren välgörenhet.

Det finns större miljonrullningar i staten

DN har nu i några veckor drivit en kampanj mot statliga myndigheters festligheter och bl.a. lyckats få bort GD:n för Tillväxtverket. Flera andra, bl.a. Säpo, har också trillat dit. Miljonerna har rullat.

Granskningen är bra, då extremt dyra personalfester på skattebetalarnas bekostnad bara spär på nidbilden av de offentligt anställda.

Medierna har också letat upp enstaka offentliganställda som inte har varit på någon personalfest över huvud taget och ställt dem mot Tillväxtverkets och Säpos medarbetare och vad de har erbjudits. Det finns dock sansade kommentatorer som menar att även offentliganställda bör få gå på en personalflest då och då. Det är god personalvård (vilket det alltså inte är att inte erbjuda någon fest alls).

De miljoner som lagts på överdådiga personalfester är ingenting jämfört med de hundratals miljoner som myndigheterna spenderat på it-system som inte fungerat,  bytts ut, lagts ned eller startats om på nytt med nya dyra konsulter. Härvidlag är Skatteverket definitivt inget undantag.

Ännu värre är de satsningar på så kallat kvalitetsarbete och de genomgripande förändringar med införande av tveksamma beställar-utförarorganisationer som myndigheterna, bl.a. Skatteverket, ägnat sig åt.

Men allt detta har inga journalister eller revisorer orkat granska eller utvärdera, trots att det handlar om många hundratals miljoner, ja, kanske även miljarder för hela den offentliga sektorn.

PS. Jag tipsade för några år sedan en av riksrevisorerna (som jag kände) om detta med beställar-utförarorganisationerna och tyckte att de borde kika närmare på den företeelsen.

Läsvärd och lättläst

Landstinget i Stockholm delar ut gratistidningen "Vårdguiden" en gång i kvartalet till hushållen i länet. Den är inte tjusig eller glassig eller ett skrytarbete för en ung reklamnisse som vill imponera på sina kompisar.

Det är en läsvärd och lättläst tidskrift med bra typografi och layout som vänder sig till vanligt folk. Landstinget ska ha all heder!

Svårlästa rubriker i DN

Jag har gnällt förut på min blogg över DN:s vedervärdiga rubriktypsnitt m.m. Man gör tydligen allt för att göra tidningen svårläst. En gång i veckan får jag utan egen förskyllan något som heter DN.STHLM i min brevlåda. För att ytterligare förstärka de svårlästa rubrikerna lägger man dem på en grårandig tonplatta - se bilden.

När en säljare ringer från DN och försöker få mig att prenumerera på tidningen kör han med alla argument och tricks han lärt sig. Trots det vill jag inte ha tidningen. Tjatandet fortsätter och när säljaren till slut frågar varför jag inte vill ha tidningen, svarar jag "Jag gillar inte typsnittet". Då blir han tyst.

Integration: Det behövs en tredje åsikt

Häromdan var det en insändarskribent i SvD som skrev ungefär så här: "Invandrarpolitiken bedrivs av två helt motsatta politiska grupper.  En som står för rasism och invandrarfientlighet och en som debatterar och agerar utifrån populistiska tankegångar och är överslätande i sin attityd till invandrare. Det som saknas är en tredje åsikt som vågar se verkligheten, kommer med vettiga förslag till lösningar på de problem som faktiskt finns - utan rasism eller andra fördomar - och som blir en motvikt mot de andra två."

Jag är beredd att hålla med. Den första gruppen består av politiskt korrekta politiker, proffstyckare och medier som bara ser det positiva med invandringen och som säger "rasist" och pekar finger åt alla som har en annan uppfattning. Den andra gruppen är främlingsfientlig och rasistisk, delvis med ett nazianstruket förflutet.

Men jag skulle tro att större delen av folket, den tysta majoriteten, finns någonstans mittemellan, men håller tyst av rädsla att bli kallad rasister.

Tänk om t.ex. Kristdemokraterna, som riskerar att halka ur riksdagen, la fram ett väl genomtänkt och  genomarbetat idéförslag hur den nuvarande integrations- och invandringspolitiken kunde reformeras. Idéer skulle man få in genom att fråga ut såväl svenskfödda som utlandsfödda. Det finns mycket som skulle kunna förändras.

Är det t.ex. vettigt att placera hur många asylsökande som helst i en liten landsortshåla?  Eller att ta in invandrare som vi inte kan ta hand om på ett bra sätt? Eller att låta en getbonde som är analfabet gå på samma svenskkurs (SFI) som en flerspråkig hjärnkirurg? Eller att låta en utlandsfödd tandläkare köra taxi år ut och år in?.

Det skulle givetvis bli ett himla liv och KD skulle gisslas och kallas rasistiskt och främlingsfientligt. Men jag skulle tro att partiet inte skulle behöva oroa sig för att hamna under fyraprocentsspärren.

Det är väl bäst att jag förklarar att jag inte är emot invandrare eller invandring till Sverige (jag är själv kvartsfinländare). Man måste kunna prata om de problem som trots allt finns. Tigandet hjälper ingen.

Våta vetgiriga veteraner vallfärdade i Gamla stan

 Ett 25-tal veteraner med ett förflutet på Skatteverkets huvudkontor samlades på eftermiddagen på Stortorget i Gamla stan i Stockholm där guiden Lena Karmann tog hand om dem. Hon berättade sakkunnigt och intresseväckande om Gamla stan, med tonvikten lagd på 1800-talet med smuts, trångboddhet, skitbärarkärringar och mycket annat.

För flera av veteranerna blev det nya delar av Gamla stan som upptäcktes. Lena berättade även om en del kända personer med koppling till Gamla stan, bl.a. Lars Johan Hierta, Carl Larsson och spritkungen L.O. Smith, som ordnade absolut rent brännvin åt Stockholmarna i slutet av 1800-talet.

Vädrets makter var inte helt på veteranernas sida. Flera kraftiga regnskurar drabbade Stockholm den här eftermiddagen men med paraplyer och regnjackor gick det ingen nöd på de f.d. skattebyråkraterna. Men under större delen av den historiska vandringen sken i alla fall solen.

Ett erbjudande från TryggHansa

För en tid sedan fick jag ett personligt reklambrev från försäkringsbolaget TryggHansa. Rubriken löd: "Varsågod! Vi garanterar ett lägre pris på din bilförsäkring."

När jag sedan ringer bolaget och frågar vad min halvförsäkrade bil skulle kosta hos dem blir svaret 3 700 kr.  "Den försäkring jag redan har hos Folksam kostar 3 128 kr", säger jag. Det blir tyst. Sedan erbjuds jag en rabatt på 50 kr från TryggHansa, alltså 3 650 kr. Fortfarande inte lägre än den försäkring jag har.

Så var det med den garantin. TryggHansa skickar ut reklam med löften man inte kan hålla. Dåligt.

PS - tillägg den 31 augusti: Jag fick häromdan ett  nytt brev från TryggHansa med samma erbjudande och ringde upp dem på nytt. Fortfarande inget lägre pris spontant, men då jag bryskt hänvisade till breven jag fått blev det annan ljud i skällan. Det visade sig att jag var "utvald" och för mig gällde erbjudandet.

Man borde ha skrivit i brevet att man ska hänvisa till erbjudandet. Då hade det funkat från början. En miss av deras marknadsförings-avdelning, som då sluppit detta negativa blogginlägg.

Dyrt är inte alltid bäst

Normalt kan man  ju tro att en dyrare variant av en vara är av bättre kvalitet än en som är billigare. Men så är det inte alltid. Och inte när det gäller glasögon.

Jag har skaffat nya glasögon. De jag hade innan köpte jag hos Synsam för fyra år sedan. Efter ett år började färgen på bågarna att flaga. Garantin gällde och jag fick nya bågar, men det var inte exakt lika de tidigare så mina progressiva glas slipades av någon millimeter nedtill för att passa. Det medförde att blev svårare att hitta rätt tittfält, t.ex. för läsning.

Nu när det hade gått ytterligare tre år hade färgen på de nya bågarna också flagat. Dessutom hade reflexbehandlingen på glasen krackelerat och gjort ett fält på glaset gråflammigt. Alltså var mina dyra Synsamglasögon nu helt kass.

Jag gick till Synsam och kollade vad ett par nya kvalitetsbågar (alltså samma som jag haft tidigare, sic!) skulle kosta med nya progressiva glas av bästa kvalitet. Svaret blev 12 000 kr ungefär. Då gick jag till Specsavers i stället och fick nya progressiva glasögon för 5 000 kr (+ ett par extraglasögon).

Alltså: Bara för att du betalar dyrt behöver du inte få kvalitet.

PS. Ok, jag vet att det finns ännu billigare leverantörer och det går att beställa glasögon via Internet. Men nu gjorde jag inte det.

Putinland ser ned på den som är svag

Sverige har sedan många sekler tillbaka haft Ryssland som det stora hotet mot fred och frihet. Ryssland, tidigare Sovjetunionen och nu "Putinland" har i kraft av sin överlägsna förmåga alltid hotat andra länder till underdånighet och underkastelse. Har det inte funkat har det blivit krig och ockupation. Senast Sverige krigade mot Ryssland förlorade vi Finland, men det var mer än 200 år sedan.

Sverige har sedan dess så gott som alltid intagit en underdånig hållning mot Ryssland. I modern tid hade vi först baltutlämningen i januari 1947, en skamfläck i vår moderna historia. Det var drygt 150 balter som stridit på Tysklands sida och flytt till Sverige som utlämnades till ett ovisst öde i Sovjetunionen. Totalt utlämnade Sverige mer än 2 500 personer till Sovjetunionen efter kriget, varav dessa balter bara var en bråkdel, men var de som fick mest uppmärksamhet.

Ungefär vid samma tid bugade sig utrikesminister Östen Undén för Stalin även i fallet Wallenberg. Undéns undfallenhet 1947 beseglade Raoul Wallenbergs öde. Om Sveriges dåvarande politiska ledning hade agerat lika kraftfullt som Schweiz, som då fick ut en tillfångatagen medborgare från Sovjetunionen, hade Wallenberg sannolikt också släppts av ryssen.

När Putin & Co ville dra gasledningen i Östersjön helt nära Gotland i den svenska ekonomiska zonen dröjde Sverige visserligen med sitt besked, men böjde sig till slut och gav okej.

Nu är det dags igen.

En tysk medborgare med en fordran på Putinland har via svenska domstolar nått så långt att kronofogden tänker ta en fastighet på Lidingö, som ägs av ryska staten, i mät för den fastställda skulden.

Men ryssen har protesterat kraftigt och hotfullt till svenska myndigheter. "Rör inte vår fastighet, för då får ni se på andra bullar" har budskapet varit. Vad "andra bullar" kan innebära går bara att gissa, t.ex svårare för svenska företag att verka i Ryssland.

Nu är det inte Östen Undén utan Carl Bildt, som böjt sig för ryssen och lagt sig i fogdens och domstolarnas arbete och uppmanat dem att gå ryssen till mötes. Samma sak alltså som tidigare i vår nutidshistoria. Dessutom har Bildt sysslat med ministerstyre, vilket enligt vår grundlag inte är okej.

Nä, när det gäller ryssen - oavsett om det är Stalin eller Putin - gäller det att var tuff och stå emot. Undfallenhet ger inga resultat. I Ryssland samtalar man bara med de som är starka. De ser dialog och diplomati som en svaghet. Att inbjuda till samtal tolkar de som att motparten håller på att förlora och då ökar de trycket i stället. För att stå emot ryssen måste man visa kraft, både i ord och handling.

Det ska bli intressant att se vad som händer med kåken på Lidingö...

Sunkigheten i lokaltidningen

Min kritiska syn på sunkigheten i min hemkommun Sollentuna blev - förutom ett mejl till kommunen och ett inlägg på min blogg - även en insändare i lokaltidningen "Vi i Sollentuna" - se ovan.

Det ska bli intressant att se om mina olika inlagor medför någon förändring till det bättre. Tveksamt, skulle jag tro.

Det är sunkigt i Sollentuna

Min hemkommun Sollentuna säger sig värna miljön. Men miljö handlar inte bara om sopsortering, växthuseffekt och ekologi. Det handlar även om det som finns runt omkring oss, vår närmaste omgivning.

När det gäller omgivningen tycker jag att Sollentuna är sunkigt. Det växer ogräs överalllt, framför allt längs trottoarer. Jag kan ju tycka att den villaägare som utanför sitt staket har en liten grön remsa längs trottoaren kan hålla den ren och snygg och rensa bort ogräset. Men när det inte sker borde kommunen ta hand om det - för marken är ju kommunens. Kan sunkigheten och ogräset bero på att kommunen lagt ut jobbet på en entreprenör?

Det finns villaägare som håller snyggt även utanför sitt staket eller sin häck. Och det ser olika ut i kommunens delar. Silverdal är snyggt.

Jämfört med många andra tätorter i Sverige är Sollentuna sunkigt. Ju längre söderut i landet man kommer ju snyggare är det.

Att rensa ogräs och snygga upp kommunens trottoarkanter kunde vara ett bra syssla för sommarlediga skolungdomar eller andra utan sysselsättning.

PS: Jag skrev ett mejl till kommunen om detta och fick följande svar:

Hej Björn.
Tack för dina bilder och synpunkter.
Sollentuna är en stor kommun och vi är många som bor, jobbar och vistas här. Driften av det ”gröna” är också uppdelat, gata, park, kultur och fritid, naturvåden, kommun fastigheter, privata fastigheter och fastighetsbolag. Det är många gränser att hålla reda på och de går inte alltid där man tror att de går.
Vi försöker att använda våra resurser  så bra  som möjligt men det finns naturligtvis alltid förbättringar att göra. En förbättring som vi ska jobba med att uppdatera vårt kartsystem att det stämmer med verkligheten, så entreprenörer som tex klipper vägkanter har de bästa förutsättningar för att göra sitt jobb.
Med vänlig hälsning
Helena Åkerlindh
Parkförvaltare

Hon får nog snart sparken

Generaldirektösen Christina Lugnet som är chef för Tillväxtverket är verkligen i blåsväder. Hennes myndighet har under många år gjort av med en himla massa pengar på extravaganta fester för personalen, som dolts som seminarier m.m. Jag tippar att hon tvingas lämna sitt jobb.

Hon var känd för att spendera en hel del av kommunens pengar på liknande förlustelser när hon var kommunchef i Haparanda och verkar ha haft den här kulturen med sig i bagaget. Men jag skulle även tro att den redan fanns före henne på verkets föregångare Nutek.

Hon kallas i medierna för "ämbetsman". Men hon är definitivt inte någon ämbetsman av den gamla, hederliga stammen, som det tyvärr börjar bli ont om i statsförvaltningen.

Det värsta med sådana här skandaler är att det spär på byråkratföraktet hos vanligt folk. Många tycker redan att offentliga sektorn slösar med pengar och har för många byråkrater som jobbar med fel saker eller som inte jobbar alls.

Det enda rätta är att hon avgår självmant, innan hon får sparken.

PS. På min tid på Skatteverket fick personalen själv betala större delen av kostnaden när det var personalfest. En gång när verket bjöd på vinet till maten m.m. skrev en av våra dagstidningar en artikel med innehållet "Skattebyråkrater söp för tiotusentals kronor ". Notan för vinet och det verket stod för var ca 40 000 kr. En piss i Mississippi, jämfört med Tillväxtverket.