Krämporna kommer när du pensionerar dig

Jag har varit pensionär i drygt ett halvår nu och det känns bara bra. Men samtidigt har krämporna börjat komma.

Jag har gått upp i vikt (det ökade vin- och pilsnerintaget?), jag har fått ont i ena knäet (alla hopp hos Friskis & Svettis har gett mig artros?) och i morse när gick jag ut för att bli av med soppåsen och för att ta in morgontidningen kom jag in utan tidning. Det kändes lite pinsamt och jag fick gå ut igen (början till alzheimer?).

Sens moral: Alltså, jobba så länge du kan - om du vill vara frisk. ;-)

Sand i stället för dubbar?

Jag har kört med dubbade vinterdäck de senaste 20 åren men nu har jag övergått till odubbat. Anledningen var att jag i våras förväntade mig en rödgrön valseger. Med Miljöpartiklarna i regeringsställning kunde vad som helst hända, t.ex. dubbdäcks-förbud. Nu blev det inte så.

Men nu har jag odubbade vinterdäck på en ny bil med diverse antisladdutrustning, vilket sägs vara likvärdigt med dubbdäck på en gammal bil. Dessutom är det ytterst sällan som man behöver dubbar en normal vinter. Vi får se hur det går.

Jag har idé om hur man kan få stopp på bilar på isiga vägar - utan dubbar. Man monterar in en uppvärmd behållare med fin sand, som leds ned via små rör framför hjulen. När bilen känner av att det är halt och inte kan stanna så utlöses sandapparaten som släpper ut sand. Bilen stannar. Sanden ligger kvar och minskar halkan även för andra fordon på vägen. Bensinmackarna kunde tillhandahålla sand i små förpackningar. Dessutom är det här är ingen komplicerat teknik och borde vara lätt att tillverka.

Jag tror att spårvagnar bromsas med sand på det här sättet. Och det har sagts mig att även andra tunga vägfordon har samma teknik. Varför då inte utveckla sandtekniken även för vanliga personbilar? Det vore väl något för Autoliv (som gör krockkuddar och bilbälten) att satsa på?

Blod och organ borde vara obligatoriskt

Jag är inte kräsmagad när någon berättar om något äckligt. Men när jag tittar på blodiga operationer på tv så tvingas jag titta åt något annat håll. En gång när det var öppet hus på Karolinska sjukhuset höll jag på att tuppa av när jag kom till blodgivar-centralen och såg kropparna som låg där med blodet rinnande i slangar ned i plastpåsarna.

För att utmana mig själv avgav jag ett nyårslöfte att bli blodgivare. När nästan ett år hade gått gick jag skräckslagen till blodgivningen och anmälde mig. Märkligt nog gick det lätt som en plätt och mitt blod rann i rasande takt och sjuksystrarna blev förvånade att det gick så galant. Jag höll på flera år och lyckades samla ihop vinglas (ersättningen i mitt fall för att jag gav blod) till båda min barn. Sedan fick jag sluta då jag tvingades börja ta en medicin som man inte vill ha spår av i mina blodpåsar. Att bli blodgivare var en stor seger för mig.

Jag har också skrivit på att jag donerar alla mina organ om jag blir liggande hjärndöd. De får ta organ både till transplantation och forskning.

Jag tycker att det i princip ska vara obligatoriskt - för alla som kan - att lämna blod och att donera sin organ. Grunden ska vara att alla är blodgivare och donatorer och de som av olika viktiga skäl, t.ex. religion eller hälsa, inte kan vara det ska få slippa.

I Sverige är 3 % av befolkningen aktiva blodgivare, vilket gör att vi ligger ungefär i mitten bland länderna i Europa när det gäller antal blodgivare. Men när det handlar om organdonatorer så ligger Sverige sämst till i Europa. Det borde vi göra något åt.

Skatteverket ingår inte i rättskedjan?

Jag är med i pensionärsföreningen vid Skatteverkets huvudkontor och hjälper till att ordna aktiviteter för medlemmarna. En idé jag har är att göra studiebesök på det nybyggda häktet i Sollentuna norr om Stockholm, innan det öppnar och släpper in "kunderna".

Därför kontaktade jag Kriminalvården och fick efter ett ett antal veckor ett negativt svar från en av kriminalvårdscheferna där. Hennes argument för att inte ta emot oss var att man bara "beviljar studiebesök för olika samarbetspartner i rättskedjan". Jag hävdade då att Skatteverket ingår i rättskedjan genom att utreda skattebrott - och i slutändan även levererar en del "kunder" till Kriminalvården. Men det argumentet bet inte.

Det var småaktigt och trångsynt, tycker jag. Framför allt med tanke på dagens Dagens Ekos toppnyhet, nämligen att Skatteverket i samarbete med Polisen har fokuserat på den grova organiserade brottsligheten. Resultatet är krav på 1,4 miljarder i uteblivna skatter och avgifter samt 230 fällande domar!

Kriminalvården har skygglappar och anser att Skatteverket inte ingår i "rättskedjan". Vilken verklighetsbild har man?

Bra brittiskt bidragsinitiativ

Britterna har det kämpigt med sin ekonomi. Regeringen har lagt fram ett tufft sparpaket, bl.a. ska fler hundra tusen statstjänare sparkas, pensionsåldern höjas. Ett förslag går ut på att utreda om man inte ska kunna slå ihop alla olika bidragsformer till en enda. Det skulle ge en brittisk besparing på motsvarande 75 miljarder kr.

Det är något som jag länge tyckt att vi borde göra i Sverige också. Nu bollas medborgare mellan olika system och myndigheter: a-kassa, sjukersättning, socialbidrag etc. Och beloppen och reglerna varierar mellan systemen. Varför inte införa en "medborgarlön" eller liknande, som betalas ut oavsett om man är sjuk, utan jobb eller inte har pengar till mat för dagen. Om det dessutom var samma instans eller myndighet som tog besluten så vore det hela ännu enklare och sannolikt billigare för oss skattebetalare.

En grej till, Björklund!

Nu ska det bli fler terminer med betyg i skolan. Det är bra. Nu ska utbildade lärare få legitimation och bli "leg. lärare" ( ungefär som leg. läkare). Det bidrar ju till att höja lärarnas status. Men en viktig sak återstår: att höja lärarnas löner rejält. Minst 5-10 000 kr i månaden behövs. Då kanske lärarstatusen är tillbaka där den var för 40-50 år sedan. Då var skolan också en statlig angelägenhet, vilket den bör bli så fort som möjligt.

Det finns hederliga medmänniskor

En god vän till mig tappade sitt SL-kort på bussen i morse på väg till jobbet. Tänk så nedrig tillvaron kan vara ibland! Men efter några timmar ringde hennes telefon. En kvinna vid namn Marianne hade hittat kortet och hört av sig tack vare att min vän skrivit sitt telefonnummer på kortet.

På eftermiddagen fick hon tillbaka sitt kort, tack vare vänliga Marianne (som visade sig vara en nysvensk med rötter i Afrika).

Varför KD vill ha avdrag för gåvor

En utredning, som tittat på möjligheten att göra avdrag i deklarationen för gåvor till bl.a. ideella föreningar, lämnade sitt resultat förra sommaren. Utredarens huvudförslag var att spola idén, därför att avdrag för gåvor bara skulle krångla till skattesystemet.

Trots det har borgarregeringen kvar förslaget, men bara som en "ambition". Om förslaget införs ska det - enligt utredarens förslag - finansieras bl.a. med höjda gränser för resor till och från jobbet och för övriga avdrag.

Kristdemokraterna är ivrigaste påhejaren till avdragsrätten för gåvor. Tacka sjutton för det! Förutom stiftelser och idella föreningar är tanken att även gåvor till trossamfund ska vara avdragsgilla. Medlemmar i frikyrkor lämnar som regel en tiondel av sin inkomst till sin kyrka. Med förslaget skulle en del av det tiondet bli avdragsgillt. Alla andra skattebetalare skulle sålunda få vara med och finansiera deras pastorer.

Tillägg den 18 oktober: Jag har uppmärksammats på att regeringens ambitionsförslag är tämligen urvattnat, jämfört med vad utredaren föreslog. Det är bara gåvor till hjälpverksamhet som ska få dras av och dessutom med ett tämligen lågt belopp - en skattereduktion på max 1 500 kr per person och år. Hägglund & Co nådde tydligen inte ända fram i regeringsförhandlingarna om budgeten, såvida nu inte kyrklig verksamhet räknas som hjälpverksamhet?

Nya betygsskalan liknar den gamlagamla

När jag började folkskolan 1953 (som grundskolan hette då) fick jag inget betyg till jul. Däremot när andra terminen var avslutad våren 1954. Sen dess fick jag betyg varje termin tills jag slutade gymnasiet - och har inte mått dåligt av det. Tvärtom var det betygen som sporrade mig att plugga och läsa läxor.

Min sju år äldre bror hade bra betyg och mitt mål var att få bättre betyg än honom. Och det lyckades jag så småningom med. Dessutom gick vi i samma skolor och hade även en del gemensamma lärare som mindes min bror och jämförde hans skrivningsresultat med mina (!).

Den betygsskala med bokstäverna A-F som major Björklund ska införa liknar den som jag hade hela tiden under min skolgång. Det tycker jag är bra. Så här ser jämförelsen ut:

Godkända betyg
A = A (Berömlig, som heter laudatur på latin)
B = a (Med utmärkt beröm godkänd)
C = AB (Med beröm godkänd)
D = Ba (Icke utan beröm godkänd)
E = B (Godkänd)
Inte godkända betyg
F = BC
Fx = C

Men mina gamla betyg hade en fördel, jämfört med Björklunds nya. Varje betygsgrad kunde kompletteras med ett plus- (+) eller ett minustecken (-) för att markera att betyget var i överkant eller i underkant, t.ex. AB+, Ba-. Men detta gällde bara de godkända betygen. Sådana plus och minus hade man dock inte på slutbetyget från realskolan (dvs. nuvarande högstadiet) eller gymnasiet.

Finns det några ämbetsmän kvar?

Ämbetsman är en högre tjänsteman i statens tjänst. Att vara ämbetsman förpliktigar och man förväntas följa den etik som ämbetet kräver. Förr var ämbetsmännen statstjänare hela livet, men så är det inte nu. I takt med att allt fler personer från näringslivet - och framför allt med bakgrund i konsultbranschen - anställs på chefsposter i statliga myndigheter så tunnas ämbetsmannarollen ut.

I näringslivets konsultbransch är etiken inte densamma som på en statlig myndighet - och framför allt inte på en myndighet som Skatteverket, vars uppgift är att granska och kontrollera både företag och privatpersoner. Den som tar jobbet som chef och ämbetsman på Skatteverket måste vara medveten om vad som krävs i den nya rollen. Att så inte alltid är fallet visades för något år sedan då två chefer på Skatteverkets it-sida dömdes i domstol och fick dryga böter för att de lockats att köra sportbil på bana, betalt av en leverantör. Och för drygt ett decennium sedan hade verket en it-chef som heller inte förstod vad som gällde, utan fick lämna verket med svansen mellan benen.

På Skatteverkets it-sida jobbar massor av inhyrda konsulter liksom även medarbetare och chefer med samma bakgrund. Att den här delen av verket varit med och "lekt affär" i drygt fem år och försökt profilera sig som ett företag har inte heller bidragit till att lyfta fram ämbetsmannarollen. Snarare tvärtom

Den som jobbar nära inhyrda konsulter hamnar dessutom lätt i ett slags kompis- och beroendeförhållande. Gränserna suddas ut och i det läget är det lätt att hamna i knäet på leverantörsföretaget.

För att hjälpa och vägleda den som inte har ämbetsmannarollen klar för sig har verket tagit fram riktlinjer som ger handfasta råd. En sådan riktlinje handlar om att verkets tjänstemän inte ska figurera i sina leverantörers PR, reklam och marknadsföring. Skatteverket måste vara opartiskt och kan inte offentligt avge några som helst värdeomdömen om de företag som anlitas.
Kännedomen om dessa riktlinjer borde vara självklar, framför allt hos chefskollektivet, då det ställs högre krav på den som är chef.

Därför är det märkligt att en av Skatteverkets högsta chefer, som är chef för utförarsidan med ansvar för it-verksamhet m.m. har trillat dit - och det riktigt ordentligt. Han har gått i fällan och medverkat i en reklamfilm för det företag, som är huvudleverantör av konsulter till verket. Och det är inget kort uttalande han gör. I flera minuter agerar han helt ensam och pratar sig varm för företaget i fråga. Du kan se filmen på http://www.se.capgemini.com/resources/videos/swedish-tax/. I texten tituleras han VD, vilket ytterligare visar hur näringslivssmittad han är.

På Skatteverket finns en personalansvarsnämnd, som kan döma ut olika "straff" för förseelser som anställda gör i tjänsten. Det har t.ex. handlat om porrsurfning (vilket för övrigt är klassat som en sjukdom) och privat utnyttjande av uppgifter i verkets register. Jag tycker att även flagranta överträdelser av verkets riktlinjer borde kunna prövas av nämnden.

Men, för att knyta an till min inledning: Vi har nog inga ämbetsmän kvar längre.

Krabaterna tar för bra betalt

För sex år sedan medföljde jag en seglande båt i Kroatiens skärgård. Då kostade det inte något att lägga till i en gästhamn och nyttja el, vatten, wc och dusch. I Sverige brukar sådant kosta 150-200 kr per natt.

I går kom jag hem från ett nytt seglingsäventyr i den kroatiska övärlden. Även denna gång en vecka med bra väder, men tyvärr för lite vind. Men den här gången var det inte lika gratis att lägga till i en gästhamn.

Nu kostade det bortåt 600 kr för en natt! Det fick vi betala även om gästhamnen saknade wc och dusch. Vid ett tillfälle ville vi bara lägga till för att luncha under ett par timmar men även då ville man ha fullt dygnspris. Självklart är det ok att ta betalt, men det ska i så fall vara vettiga priser.

Men det värsta var nog när vi ankrade upp i en öde vik vid nationalparksön Kornat, norr om Split, för att käka lunch på svaj och bada. Då kom en liten snabbgående gummibåt med två uniformerade parkvakter och krävde oss på 1 000 kr i besöksavgift! (Hade vi lagt oss i en tidigare vik, utanför parken, hade det inte kostat någonting...)

Nä du, Kroatien... ska det vara på detta viset så tror jag du kommer att tappa många turister som vill åka båt hos dig.