Moderatsvaret var tre länkar

I går fick jag svar från Nya Moderaterna på mina frågor som skattefusk m.m - se tidigare inlägg. Moderatsvaret var kort. "Vi har tillfört resurser till Ekobrottsmyndigheten och till Skatteverket för att stävja skattefusk och ekonomisk brottslighet. Läs gärna mer via dessa länkar: --- "

De länkar man hänvisar till gick till de båda myndigheternas webbplatser (Skatteverkets förstasida och en sida hos EBM där man kan läsa om deras strategiska inriktning, samt till valstugan.moderat.se, där man kan tala om vad man tycker om skattfusk.)

Hrmm, ett enkelt och magert svar. Vilka "resurser" man tillfört framgår inte. Förmodligen menar man de ordinarie anslagen till de båda myndigheterna.

Folkpartiet: Skatteverket ger mycket bra service

Svaret från Folkpartiet på mina frågor om skattefelet och pengar till Skatteverket kom i dag (se tidigare inlägg) och inleds med en ros till Skatteverket:

"Tack för din fråga om Skatteverkets arbete. Skatteverket ger mycket bra service, inte minst för att man tidigt tagit fasta på it-möjligheterna.

Vi prioriterar att fler ska få jobb så att vi får ökade skatteintäkter. Det är enda sättet att garantera service och välfärd i Sverige. ROT-avdraget är en sådan åtgärd där jobb som tidigare betalats svart numer är vita. Andra åtgärder är att arbeta med momsfusket. Om finanserna tillåter om ett par år avser vi att sänka restaurangmomsen. Det är ytterligare en åtgärd för att mer av tjänstesektorn ska bli vit. Det är också ett sätt att förbättra möjligheterna att anställa fler.

Jag kan dessvärre inte ge dig ett konkret svar hur Skatteverket ska arbeta med sin interna organisation och vilka arbetsuppgifter som det ska prioritera. Men statliga verken måste naturligtvis klara sin budget över tid och om det inte går, diskutera med Finansdepartementet vid formulering av det s.k. regleringsbrevet som definierar verkets arbete."

Ett vänligt svar - lite utförligare än det från Centern - och också korrekt.

Centern hänvisar till budgetpropositionen

Centerpartiet var också ganska snabba med att svara på mina frågor om skattefelet och om pengar till Skatteverket (se föregående inlägg). I söndags, dvs. den 29 augusti, kom deras svar:

"Skatteverket har begärt höjda anslag med 400 milj kr för år 2011. Det äskandet behandlas inom regeringskansliet och information om det utfallet lämnas i budgetpropositionen.

Enligt riksdagsordningen ska budgetpropositionen under år de riksdagsval hålles avlämnas senast en vecka efter riksmötets öppnande. Riksmötets öppnade sker i år tisdagen den 5 oktober 2010. Alliansregeringens budgetproposition ska därmed avlämnas den 12 oktober."

Tack för det korrekta svaret. Sic!

Sossarna vill ge 50 miljoner till Skatteverket för att motverka skattefusk

Jag har i dag på eftermiddagen skickat två frågor till alla riksdagspartier via e-post: Vad tänker ni göra för att minska skattefelet? Tänker ni ge Skatteverket mera pengar?

Sossarna var snabbast och inom en timme hade jag deras svar som lyder så här:

"Vi i det rödgröna samarbetet har tagit fram ett brett program för att bekämpa skattefusk. De handlar bland annat om att bekämpa skatteparadis, skatteflykt och penningtvätt genom ett ökat internationellt samarbete, en förändrad sekretesslag, en ökad kontroll över växlings- och factoringbolag och en översyn av reglerna för F-skattsedel. Det behöver utredas om penningtvätt ska betraktas som ett separat brott.

Det handlar också om att ge Skatteverket bättre möjligheter att kontrollera skattebrott. Till exempel vill vi att fler branscher ska omfattas av kraven på personalliggare - och att Skatteverket ska ha möjlighet att genomföra oannonserade kontroller. I taxibranschen ska det införas krav på redovisningscentraler. Vi vill också gå över till individuell skatteinbetalning från arbetsgivare så att det blir lättare för Skatteverket att upptäcka när det betalas in för lite i skatt. Därutöver vill vi se över möjligheterna att införa ett entreprenadavdrag och göra det lättare att utbyta information om brottsmisstänkta.

Slutligen vill vi tillföra Skatteverket 50 miljoner kronor för att bekämpa skattefusk."

Mycket av detta känns igen som tidigare framförda önskemål från verket. Att man vill ge pengar till att bekämpa skattefusk är ju bra. Dom pengarna skulle jag i så fall gärna se att verket satsade på en ny svartjobbskampanj, eftersom den som gjordes för några år sedan - riktad till ungdomar - väckte uppmärksamhet, gav verket mycken goodwill och var framgångsrik då den förändrade ungdomarnas attityd till svartjobb i rätt riktning. Resultatet var statistiskt säkerställt.

Men jag ser en stor risk att de pengar de rödgröna vill ge verket i stället mals ned i den ordinarie verksamheten. Sossarna borde rikta de 50 miljonerna direkt till en informationskampanj.

Även jag har gått på en bluffaktura

En sommar för mer än tio år sedan när jag var informations-direktör på Skatteverket - och hade semester - ringde en av mina medarbetare hem till mig. Hon berättade stressat att ett telefon-katalogföretag omedelbart ville ha ok på ett korrektur, som dom skickat via fax till verket. Eftersom jag visste att vi hade några sådana annonser på gång bad jag henne kolla texten och godkänna korrekturet.

Åter på jobbet fick jag en faktura från ett företag jag aldrig haft med att göra. I och med godkännandet av korrekturet hade jag, dvs. Skatteverket, förbundit mig att i sex år framåt ha med annonsen i deras katalog - en katalog som sannolikt bara fanns i sinnevärlden eller möjligen i ett fåtal exemplar.

Jag blev lurad. Det är så här blufföretagen jobbar. De kör hårt i semestertider och nyttjar osäkra vikarier eller medarbetare som är ensamma på jobbet.

Fakturan för ett införande i katalogen betalade jag men skickade samtidigt ett sakligt korrekt brev vars innebörd var att dom skulle dra åt helvete. Jag hörde inget mer från dom sedan.

Det här visar hur himla lätt det är att gå på deras bluffar. Jag skämdes givetvis som en hund för min fadäs och har hållit tyst om den tills nu. Dagens besked i DN om att Skatteverket ska hårdgranska blufföretagen och försöka komma åt dom genom momskontroller är välkommet. Kör hårt!

Välgörande elektricitet - inget för oss

Min fru var häromdagen inne i Stockholms city och blev då kontaktad av en ung, trevlig man. Han berättade att han representerade företaget God El vars affärsidé är att skänka sitt överskott till välgörande ändamål. Han ville förmå henne att byta elbolag.

Svaret blev ett artigt men bestämt "Nej tack". Sen vände hon på klacken och gick. Då sa God El-killen: "Jasså, du vill inte skänka pengar till välgörenhet?"

Den kommentaren var inte särskilt smart. Hon svarade givetvis inte. Men svaret kunde ha blivit: "Jo gärna, men inte via God El."

Ett himla tjat om sjuksköterskor hela tiden!

Nu har jag avlyssnat herrarna Borg och Östros som vid ett flertal tillfällen de senaste dagarna i TV käbblat om ekonomi inför det kommande valet. Hela tiden tjatar de om sjuksköterskorna och deras löner!

Varför inte lika gärna någon gång nämna lärare, som också är ett lågavlönat kvinnoyrke? Eller ta ett annat: vanliga banktjänstemän.

Jag tror att många medelsvennar tror att bankanställda i gemen är högavlönade, något som är helt fel. Visst, det finns många finansvalpar med miljoninkomster, men glöm inte alla vanliga bankanställda, framför allt kvinnorna. Trots utbildning och många år i yrket - precis som lärare och sjuksköterskor - så är deras löner inte mycket att skryta med. Och då ska man även tänka på att bankerna gör miljardvinster.

Det är dyrare att jobba

Vi pensionärer har ju senaste tiden varit föremål för politikernas intresse. Skälet är skillnaden i skatt och överbuden har haglat över oss.

Fru Olofsson från Bondeförbundet förde fram en synpunkt, som jag delar, nämligen att det är mindre utgifter för en pensionär än för en jobbande löntagare. Den som jobbar käkar förmodligen lunch ute, åker till och från jobbet och måste vara snyggare och bättre klädd än en pankis som går hemma och lunkar i en gammal reklam-t-shirt och trasiga jeans samt käkar kattmat.

Så skillnaden i skatt kan kanske delvis vara befogad?

PS. Däremot tycker jag att fattigpensionärerna, dvs. de som har runt sex-åtta tusen kronor i månaden att leva på, bör få det bättre ekonomiskt.

Skatteverket följer inte skattebetalningslagen

Det är inte bara språklagen som Skatteverket inte följer. Sedan några år tillbaka följer man inte heller skattebetalningslagen. Så här ligger det till:

I skattebetalningslagen (5 kap. 12 §) sägs att den som betalar ut lön vid löneutbetalningstillfället ska tala om hur stort skatteavdraget är. Det funkar ju när man får ett lönebesked på papper hem i vanliga brevlådan när lönen går in på kontot.

Men sedan några år tillbaka skickar Skatteverket (liksom sannolikt även många andra arbetsgivare) ut elektroniska lönebesked, som enbart är tillgängliga i jobbdatorn via det interna intranätet. Är man inte på jobbet så kommer man inte åt lönebeskedet och får alltså inte heller uppgift om skatteavdraget. (Har man e-leg kan man om man har dator hemma gå in på sin bank och kolla hur stor den insatta nettolönen är, men uppgift om skatteavdraget eller andra avdrag och ev. tillägg syns inte där.)

När Skatteverket införde e-lönespecifikation så tog expertgruppen vid verkets rättsavdelning upp den här frågan till behandling. Gruppen slog fast att rutinen för e-lönespecifikationen inte lever upp till skattebetalningslagen krav. Trots det infördes e-specifikationen.

Ska verket följa lagen ska verket - såvida man inte slopar e-lönespecifikationen och återgår till papperslönebesked hem i brevlådan - ge sig själv ett föreläggande att följa lagen (15 §).

Men skattebetalningslagen skrevs när det inte fanns e-lönespecifikationer. Det kanske vore bättre att Skatteverket föreslog en ändring av lagen i stället.

Nu har vi fått en ny grannkåk

Jag har tidigare berättat här i min blogg att min tomt är delad i två och att dottern och mågen ska bygga hus på nya tomten. När frun och jag för två veckor sedan for till torpet i Bergslagen såg granntomten ut som på undre bilden. När vi kom hem hade vi fått ett nytt hus som granne. "Huga, vad har vi gjort", tänkte jag.

Nu har jag vant mig vid den nya utsikten. Puh!

Skatteverket följer inte språklagen

För över ett år sedan fick Sverige en språklag. Den slår fast att svenska är vårt huvudspråk och att "det allmänna" - dit tveklöst Skatteverket räknas - har ett särskilt ansvar för att svenskan används. Myndigheternas ansvar slås fast ytterligare då lagen innebär att det ska finnas svensk terminologi inom myndigheternas respektive områden.

Verket söker nu en HR-direktör, som ersättare för den personaldirektör som slutat. När verket gjordes om för fem år sedan kämpade jag för att chefen för personalstaben skulle ha titeln personaldirektör (vilket inte uppskattades av personen i fråga). Jag lyckades dock i min argumentation och titeln blev personaldirektör. Att man nu använder titeln HR-direktör är märkligt med tanke på språklagens krav.

Inom Skatteverket har man sedan länge - framför allt på it-sidan - kört med engelska utryck, trots att man kan använda svenska. "Service level agreement" kan lika gärna heta "servicenivåaavtal". Det finns massor med sådana här uttryck som borde ersättas med dito svenska. Först när ett engelskt ord finns med i Akademiens ordlista (SAOL) är jag beredd att acceptera det, t.ex. controller. Språket utvecklas, det får vi inte glömma bort. Låneord från andra språk har alltid utvecklat svenskan.

Länder som Island och Frankrike värnar sina språk, ibland kanske in absurdum (låneord, med i SAOL). Ordet t-shirt (låneord, med i SAOL) är t.ex. helt bannlyst i Frankrike.

Jag anser inte att Skatteverket lever upp till språklagens krav. Det skulle inte förvåna mig om Språkrådet kommer att göra en kontroll för att se hur myndigheter och andra offentliga organ lever upp till lagen. Då kommer inte Skatteverket att ligga bra till.

En av mina sista åtgärder innan jag försvann från verket var att ta fram förslag på en intern föreskrift (riktlinje) med språklagen som grund om att verket ska använda svenska ord. Av den blidde det ingenting. Det var synd, tycker jag.

När får vi guldmyntfoten tillbaka?

Folkpartiklarna med majoren Björklund i spetsen verkar snegla mycket tillbaka till hur det var förr. Deras motto skulle kunna vara "Det var bättre förr. Ju förr dess bättre". Man vill bl.a. ha betyg redan från första klass. Det hade jag i folkskolan. Jag tyckte det var alldeles utmärkt och jag skulle aldrig ha fått de betyg jag fick om de inte funnits.

Några folkpartistiska riksdagsmänniskor föreslog återigen härförleden att man ska ha krav på kunskaper i svenska för att få bli svensk medborgare. Det var uppe redan inför valet 2002 och fick även då burop från både höger och vänster. Likadant nu. Folkpartiklarna anklagas för att spela med den invandrarfientliga delen av folket.

Andra länder, bl.a. Danmark, Norge, Tyskland, Storbritannien och länderna i Baltikum har språkkrav för att man ska kunna bli medborgare i de länderna. Språkkravet är alltså inget unikt.

Men faktum är att kravet på att kunna landets språk för att bli medborgare fanns på 1960-talet även här i Sverige. Då var det länsstyrelsen som beviljade medborgarskap. Den som då ville bli svensk på riktigt var tvungen att bifoga ett intyg från t.ex. en präst, en lärare eller nån annan viktig person att man kunde skriva, läsa och förstå svenska språket. Det var nog lite si och så med intygen och därför togs kravet bort.

Eftersom jag gärna målar fan på väggen och är konspiratoriskt lagd så tror jag att anledningen till att språkkravet togs bort i själva verket var en helt annan.

Under 70-talet kom många invandrare från Chile med vänstersympatier. För att så snabbt som möjligt få dem röstningsbara i riksdagsvalet så gällde det för vänstern att få dem att bli riktiga svennar så snabbt som möjligt. Därför mindrades kraven på svenskt medborgarskap och språkkravet togs bort. Sant eller falskt? Jag vet inte.

Folkpartiet verkar vilja ha det som det var förr; när jag var ung. Varför inte? Och varför inte gå ett steg till? Inför även guldmyntfoten, riksdalern och gammelstavningen, dvs. "hafva, de gingo" och liknande, som försvann vid förra sekelskiftet.

Politikernas gullande med oss pankisar

Det är ingen hejd på vallöftena till landets pensionärer. Men kan man lita på politikerna? Som vanligt tveksamt, skulle jag tro.

De rödgröna är ju inte överens hur skatteskillnaden mellan löntagare och pankisar ska jämnas ut. Kommunisten Ohly är mer ärlig än de andra oppositionssyskonen och har deklarerat att löntagarnas skatt kan komma att höjas, vilket med automatik minskar skatteskillnaden till pensionärerna.

Sossarna då, kan man lita på dom? För några år sedan föreslog sossen Anna Hedborg att den som fick ut pengar på sin privata försäkring skulle få sin allmänna pension minskad med samma summa. Ingen skulle alltså ha någon favör av att frivilligt ha sparat till pensionen. Förslaget var skarpt nån vecka, sen drogs det tillbaka. Men det visar tydligt hur snacket kan gå bakom kulisserna...

Svårläst valreklam

Nu börjar valkampen mellan det rödgröna laget och det oranga, dvs. alliansen. Om man bortser från orden och bilderna i de tryckta budskapen och i stället kikar på typografin så finns en hel del brister, framför allt när det gäller läsbarheten.

Sossarnas reklam innehåller rubriker med versaler, dvs. enbart stora bokstäver, vilket är svårläst. Men det räcker inte. Bokstäverna är dessutom kursiverade, dvs. lite snedställda, vilket gör texten ännu mer svårläst. Även brödtexten under rubriken är kursiv. Trippelfel alltså, när det gäller att skapa lättläst reklam. Högern kör med versal rubriktext, bara enkelfel. Något bättre i alla fall, men inte helt bra.

Detta är typiskt för reklambyråernas art directors och originalare. De tänker sällan på läsbarhet när det gäller att utforma reklamen. Synd, tycker jag.

DETTA ÄR MER SVÅRLÄST DÄRFÖR ATT DET ÄR SKRIVET MED ENBART STORA BOKSTÄVER. VILL MAN ATT EN TEXT SKA VARA LÄTTLÄST SKA MAN ALLTSÅ INTE HA STORA BOKSTÄVER. OM TEXTEN DESSUTOM ÄR KURSIV BLIR DEN ÄNNU MER SVÅRLÄST.

PS. Tågmästare Ohlys tryckta valpropaganda för kommunisterna har en alldeles utmärkt typografi. Godkänt där, alltså.

Farliga kvitton

Då och då kommer det larm om farliga saker. Det senaste är att de flesta av de kvitton du får när du betalar i en affär innehåller bisfenol, som är jättefarligt och kan orsaka massor av sjukdomar. Faran är störst för små barn.

Landets handlare är numera skyldiga att ha ett godkänt kassaregister med en kontrollenhet som inte kan manipuleras. (Det lär har lett till att pizzorna kostar tio kronor mer än förut.) Skatteverket vill att vi som handlar alltid ska ta emot kvitton; får vi inget kvitto ska vi begära ett sådant. En kvittokampanj var planerad men av den blidde det inget - inte ens en tumme därför att verket inte hade några pengar. Och det var väl tur det, med tanke på hur farliga kvittona är.

Om verket hade gjort en kvittokampanj och om Socialstyrelsen eller Folkhälsoinstitutet också gjort en kvittokampanj hade vi kanske i samma tidning möts av dessa budskap: Begär alltid kvitto! Skatteverket. Begär aldrig kvitto! Socialstyrelsen

Har Skatteverkets service blivit bättre?

Häromdagen var det en 85-årig insändarskribent som i DN ondgjorde sig över Skatteverket. Hon behövde en blankett, ringde skatteupplysningen och fick vänta i 20 minuter innan hon fick prata med en människa.

Då uppmanades hon att gå in på verkets webbplats och hämta blanketten där. Hon sa då att hon inte hade någon dator varpå hon i stället fick rådet att gå till biblioteket och använda den dator som finns där.

Verkets värdeord är offensiv, pålitlig och hjälpsam. Medarbetarna ska ha en attityd, präglad av detta. Varför kunde inte skatte-tjänstemannen (i insändaren kallad "karlfan") i upplysningen ha sett till att den 85-åriga damen fått en blankett hemskickad med vanliga posten? Om "karlfan" hade gjort det hade verket sluppit insändaren och det här blogginlägget.

Skatteverket har (1) sin skatteupplysning, sin (2) webbplats och (3) sina servicekontor, som man delar med Försäkringskassan. Allt detta är väl bra. Men om upplysningen ska funka så krävs resurser, dvs. personal som kan svara. Allt fler tvingas jobba i upplysningen i stället för att sköta grundhantering och annan kärnverksamhet, som man är anställd för. Trots det är svarstiderna för långa. Webbplatsen är utmärkt, men alla har ännu inte egen dator. Servicekontoren är få, jämfört med den tidigare kontorstätheten.

Allt detta är gjort för att spara pengar. Frågan är om servicen till allmänheten - totalt sett - har blivit bättre? Ja, trots allt tror jag det. Men inte för skattebetalare utan dator och långt till sitt bibliotek eller sitt servicekontor.

Vart går miljöpartisterna i höst?

Några miljöpartistiska kommunpolitiker söder om Stockholm har hoppat av samarbetet med sossar och kommunister och gått över till borgarna. På riksnivå har partiet samma ståndpunkt i tjänstemomsfrågan som Centern. Vilken riktning kommer partiet ta efter valet?

Det ska bli spännande den 20 september när valresultatet är klart. Kommer Sverigedemokraterna in i Riksdagen och får vågmästarroll kan nog vad som helst hända...

Det är alltid vi som får betala

De offentliga upphandlingsreglerna är krångliga. Det har lett till att det blivit viktigare att följa reglerna in absurdum än att se till att få den bästa leverantören. Nu har Finansdepartementet krånglat till det ännu mera. Det har blivit svårare att göra direktupphand-lingar. Alltså måste fler offentliga inköpare följa det komplexa regelverket även när det gäller mindre belopp. Detta kan man läsa om i dagens SvD Näringsliv.

Bakgrunden är att vi skattebetalare varje år förlorar miljarder kronor på grund av dåligt gjorda upphandlingar, framför allt i den kommunala sektorn. Men i den privata sektorn kan man "upphandla" precis som man själv vill. Hur många miljarder går inte förlorade där på grund av dåligt skötta inköp? Och vem får betala den notan?

Jo, vi konsumenter. Det är alltid vi som får betala - oavsett om vi är skattebetalare eller konsumenter.

PS. Sverige brukar ju i EU-sammanhang vara duktigast på att följa alla regler. Det är nog även så när det gäller upphandlingar. Jag har hört sägas att i Italien upphandlar man motorvägsbyggen metervis; man gör många små direktupphandlingar och slipper följa de beloppsgränser som gäller för EU-upphandlingar.

Vi är inte släkt med några kändisar

Då och då får jag frågan om jag är släkt med den kända skådespelerskan (hon som nyss konverterade från alliansen till de rödgröna) eller med den duktiga ishockeyspelaren? Svaret är: Jag är inte släkt med någon av dem. Dessutom stavar vi våra efternamn aningen olika.

Stavningen av mitt efternamn är den ovanligaste för alla tärnströmmar. Det är i princip bara vår släkt, som är spridd över landet, samt ytterligare en släkt i Uppland, som vi inte är släkt med, som stavar som vi.

Om du går in på SCB:s webbplats kan du få veta hur många personer som har ett visst för- eller efternamn. För mitt efternamn ser listan ut så här:

Thärnström 25 personer (varav minst 18 ingår i vår släkt)
Thernström 173 personer
Tärnström 179 personer
Ternström 445 personer.

Den förmodligen historiskt sett mest kände tärnströmmen är nog botanisten och prästen Christoffer Tärnström (1711-46) som var Linnés förste lärjunge. Han skickades till Asien och avled på en ö utanför Vietnams kust. Linné namngav ett tesläkte efter honom: Ternstromiaceae.

PS. Jag är inte släkt med honom heller. Vi har bara haft det här efternamnet i knappt 150 år. Vårt släktvapen - se ovan - är ritat av den kände heraldikern Jan Raneke. Att få sitt släktvapen utritat av ett proffs var förstapris i en tävling som Expressen utlyste för mer än 30 år sedan. Tävlingsuppgiften var att rita sitt eget släktvapen. Jag gjorde en töntig skiss med en tärna över en ström och vann.

På vilken sida ska man gå?

Jag är den där typen som alltid får väja för andra när jag går på en trottoar med mycket folk i båda riktningarna. Tydligen är jag för intetsägande eller för lättviktig. Men hur ska man egentligen (inte "ejänkligen", som många säger nuförtiden) gå på en trottoar? Eller på en kombinerad gång- och cykelväg? Till vänster eller höger? I somras var frågan uppe i Radio Stockholm. Här är svaret.

Grundregeln för all trafik är att fordon/trafikanter på en gång- eller vägbana som enbart är avsedd för en sorts trafik ska köra/gå till höger. På en motorväg kör du till höger. På en trottoar, enbart avsedd för gående ska du gå till höger.

På en gång- eller vägbana som är avsedd för olika typer av trafikanter, t.ex. en vanlig grusig landsväg eller en kombinerad cykel- och gångbana (utan särskilt markering) ska du gå till vänster så att du alltid möter trafiken.

PS. Men det finns givetvis undantag. Storstockholms lokaltrafik har bestämt att i tunnelbanan (säkert också i anslutning till pendeltågen) ska du som gående alltid gå till höger. Varför det är så vet jag inte. Dumt är det i alla fall.

Pensionsmyndigheten har för lite att göra

När jag fyllde 61 år tog jag ut 25 % av min premiepension, vilket blir cirka en tusenlapp per år. Då blev jag pensionär och fick från dåvarande Försäkringskassan begära ett intyg som visade att jag var förmånstagare/pensionär. Som legitimerad pensionär kunde jag åka billigare med Storstockholms lokaltrafik, gå in billigare på bio m.m. Och då kan intyget behövas för att visa att jag är pankis (jag ser ju så ung ut :-)

Men intyget jag fick från Försäkringskassan gällde bara ett år. Sedan fick jag besvära den arbetstyngda och kritiserade myndigheten och begära ett nytt intyg för ett nytt år. Så har det fortsatt. Nu i dag fick jag mitt nya intyg för det kommande året från den nya Pensionsmyndighete; ett intyg som jag begärde för några dagar sedan. Snabb och bra service! Men...

...jag trodde i min enfald att Pensionsmyndigheten (med en ledning som delvis härstammar från duktiga Skatteverket) skulle ha rationaliserat den här intygstjänsten och börjat utfärda intyg som gäller tills vidare i stället för bara ett år i taget. Det skulle underlätta både för mig och myndigheten.

Men icke sa Nicke. Pensionsmyndigheten fortsätter i samma spår som kassan. Bara ett år i taget. Då ska man på myndigheten inte heller klaga över att man har mycket att göra.

Svårt att veta vem som är vem

Major Björklund i Folkpartikelpartiet vill förbjuda kvinnor att ha burka eller niqab i skolor och på universitet. Anledningen är att lärare och elever behöver se varandras ansikten för att få en vettig kommunikation.

Nu är nog inte problemet särskilt stort då Sverige bara lär ha ett hundratal kvinnor med dessa huvudbonader. Men jag är beredd att hålla med honom då kroppsspråk och mimik svarar för den större delen av kommunikationen mellan människor. Den verbala delen lär bara svara för sju procent.

En elev med ett dolt ansikte - där i stort sett bara ögonfärgen syns - skapar problem vid provskrivningar i aulan. Hur ska vaktande lärare veta att rätt elev döljer sig bakom ansiktsmasken? Kolla fingeravtrycken? Men då kanske det dyker upp religiösa minoriteter som även måste dölja sina händer och ha handskar på sig. Vad gör man då? Tar DNA-prov?

Övriga partier tar avstånd från Björklunds förslag, hummar och menar att respektive arbetsgivare (rektor) får lösa frågan på egen hand, utan lagstiftning. En kvinnlig elev i Stockholm fick inte ha sin niqab på sig och anmälde skolan till Diskrimineringsombuds-människan. Det var ett och ett halvt år sedan. Inget har hänt i ärendet. Varken politiker (bortsett från Björklund) eller myndigheter vågar sätta ned foten och ta ställning. Tänk att allt sånt här ska vara så himla känsligt!

För övrigt borde kanske alla religiösa symboler rensas bort ur skolans värld. Då kan vi ta bort plustecknet +, som kan tolkas som ett kristet kors. Även parentestecknen ( ) - som kan liknas vid halvmånar - måste då också förbjudas.

Veteraner på utflykt till Norrtälje

I dag var ett gäng veteraner från Skatteverkets huvudkontor (f.d. Riksskatteverket) på utflykt till Norrtälje. Med SL-buss eller egen bil hade man tagit sig till Roslagens huvudstad. Först på programmet var en guidad visning av motorfabriken Pythagoras, där man tillverkade tändkulemotorer från 1800-talets slut till 1970-talet (se bilden). Det var härligt att få höra dunket från en gammal tändkulemotor!

Därefter blev det lunch på krogen Kontrast på Södra berget med utsikt över staden och fjärden. Dagen avslutades med en liten stadsvandring till Nordströms museum, ett gammalt borgarhem, fullproppat med porslin, möbler och annat. Även denna aktivitet leddes av en sakkunnig guide.

Som extra grädde på moset fick deltagarna sedan möjlighet att handla skor med 20 % rabatt i Fröbergs skoaffär, mitt i centrala staden - ett specialerbjudande bara för veteranerna.

När jag var nära att göra bort mig

När jag slutade på Skatteverket i våras städade jag och röjde bort alla spår efter mina 40 år på verket. Jag hittade några inspelade kassettband, som jag tänkte slänga. Ett av dem var en intervju med simhopperskan Ulrika Knapes pappa Olof Knape, som på 1970-talet var skattechef i Göteborg. När han gick i pension hade jag intervjuat honom för en artikel i verkets tidning.

Jag tyckte det var synd att slänga kassettbandet och tänkte att "det ska jag ta och skicka till Ulrika Knape; det kunde ju vara kul för henne att få ta del av det". Jag letade fram hennes adress, skrev den på kuvertet och började skriva ett litet följebrev. Men så slog det mig: Jag kanske skulle lyssna på bandet.

Sagt och gjort. Jag stoppade i kassetten i min gamla radio, som jag hade stående på fönsterbrädan vid min arbetsplats. Det var en himla tur. Bandet innehöll inte - som det stod på etiketten - en intervju med Olof Knape utan med en helt annan chef på verket, som också avgått med pension och blivit intervjuad. I min iver att spara pengar åt staten och skattebetalarna hade jag nyttjat bandet med Knape för en ny intervju.

Där kunde jag ha gjort bort mig riktigt ordentligt. Pinsamt. Sens moral: Lita inte på etiketten på gamla kassettband.

Bra att kortavgiften försvunnit

Hittills har handlare kunnat ta ut en extra avgift om du betalat med kort. Men nu går det inte längre. Sedan 1 augusti är det förbjudet, tydligen i hela EU. Men bankerna får fortsätta att ta ut kortavgift från handlarna. Det har medfört att många småhandlare, typ kiosker, kaféer etc, inte tar emot kort på mindre belopp. Hela vinsten för en kopp kaffe och en mazarin eller för en kvällstidning försvinner för dem.

När jag var i Tyskland för en tid sedan tog en krog i Stralsund inte emot Master Card eller motsvarande internationella kort - bara interna tyska kort. Och när jag köpte spriten på vägen hem så krävde expediten 3 % extra på slutsumman om jag inte betalade kontant. Vem 17 har så mycket kontanter kvar på hemresan från utlandet? Nu hoppas jag de procenten är borta nästa gång jag ska handla sprit där.

När pensionssäljaren lurade mig

För ungefär 35 år sedan tecknade jag en privat pensionsförsäkring hos det Stora bolaget i Stockholm (som var ute i blåsväder för några år sedan). När avdragsreglerna ändrades kontaktade jag det namn hos bolaget som stod på mina försäkringspapper. Jag bad om sänkt premie, så att den skulle hålla sig inom avdragsgränsen. "Nä, det går inte", sa han. "Du måste säga upp din försäkring och teckna en ny".

Lydig som jag var så gjorde jag som han sa. Fick nya papper att skriva på och skicka tillbaka. Men efter en vecka hade jag några frågor. Jag försökte ringa min kontaktperson, men fick inte kontakt. Då ringde jag i stället till bolagets kundservice, som fanns i Malmö. Kvinnan jag talade med blev alldeles förskräckt när jag berättade om min ändrade pensionsförsäkring.

Min kontaktperson - som tydligen var en driven säljare - hade grundlurat mig. Eftersom han tjänade stor bonus på nytecknade försäkringar lurade han mig att teckna en ny försäkring. Kvinnan på kundtjänsten ändrade tillbaka min försäkring, sänkte premien och annullerade den nytecknade.

Efter några år fick jag Stora bolagets kundtidning som innehöll en frågekupong. Jag kryssade i att jag var missnöjd med Stora bolaget och skickade in kupongen. Efter några månader blev jag kontaktad en en kvinna på en reklambyrå, som hade i uppdrag att göra Stora bolagets årsredovisning.

Kreativiteten var tydligen hög hos reklambyrån för man skulle ta med text och bild om några missnöjda kunder i Stora bolagets årsredovisning. Byråkvinnan undrade om jag ville medverka. "Självklart", svarade jag.

Men när hon sedan fick höra min berättelse blev hon tyst och frågade efter namnet på min kontaktperson. Det visade sig nämligen att min kontaktperson gjort karriär i det Stora bolaget och utsetts till direktör med ansvar för kundrelationerna. Det var verkligen att sätta bocken till trädgårdsmästare!

Tror ni att min berättelse kom med i årsredovisningen? Nä, givetvis inte.