Hela upplagan fick kastas

För drygt 15 år sedan satt jag på en krog i Örebro med några arbetskamrater. Vi som var lite äldre berättade minnen från vår tid i skatteförvalt-ningen. De yngre lyssnade med stora öron och ögon. Det var då jag fick idén till en bok.

Den kom ut lagom till julen 1996 och blev verkets julklapp till personalen. Boken som fick titeln "Byråkrater berättar" innehöll minnen och anekdoter, nedtecknade av Leif Ekerling, som jobbade tillfälligt för mig med boken. Boken var illustrerad, dels med olika dokument och dels med teckningar av Leif.

En annorlunda illustration var en fullklottrad deklarationsblankett som en skattebetalare lämnat in, se bilden ovan. Jag tyckte den var jättekul. Boken trycktes i 20 000 exemplar. När jag fick det första exemplaret visade jag den för en kollega, som var jurist. När han fick se bilden blev han betänksam.

Jag hade nämligen visat en autentisk deklarationsblankett och den är inte offentlig. Det gick dessutom att lista ut vem som var deklarant. Efter koll i registren visade det sig att personen levde. Ett tag tänkte jag kontakta honom och erbjuda honom en slant om jag fick avbilda hans deklaration. Men jag spolade det alternativet för jag kunde ju bli "utpressad". Jag blev kallsvettig och tog ett självsvåldigt eget beslut: Hela upplagan makulerades. Tack och lov var det bara inlagan, dvs. bokens alla sidor, som var tryckta. Omslaget var inte påsatt av bokbinderiet och boken var alltså inte helt klar. Men ändå var det inget kul beslut. Men vad skulle jag göra?

Jag hade tack och lov en bra egen budget och sa inget till någon som inte var direkt inblandad. Inlagan trycktes om med en neutral blankett från 1972 som illustration i stället. Detta fördyrade boken med cirka en femma. I stället för drygt 20 kr per styck i tillverkningskostnad blev det drygt 25 kr.

Årets julklapp 1996 kostade alltså ca 25 kr i stället för 200 kr som de vanliga personaljulklapparna brukade kosta. Så det blev i alla fall en stor besparing för skattebetalarna. Hade vi haft dagens "leka-affär"-modell vete sjutton hur det hade gått... Det hade nog blivit långa och sega förhandlingar mellan beställaren och utföraren om vem som skulle betala merkostnaden. Och jag hade legat mer risigt till än vanligt.

Du som inte har boken "Byråkrater berättar" kan köpa den hos Norstedts juridik (www.nj.se) för 89 kr plus moms. Priset är nedsatt tillfälligt tack vare detta inlägg på min blogg. Passa även på att skaffa en annan bok som jag sett till att verket gett ut, nämligen "Deklarationen 100 år" som nu bara kostar 79 kr plus moms. I den kan du bl.a. läsa om det år - 1946 - då Sveriges skattebetalare helt slapp att betala skatt på sina inkomster.

Integriteten kan bli aktuell i höst

I dagens SvD har justitieministern gjort ett inlägg om kreditupplysning. Hon inleder med att citera en undersökning som jag lät göra 2005. Jag frågade svenska folket om deras inställning till olika integritetskränkande åtgärder, t.ex. att bli filmad på macken när man tankar bilen, att mobilen kan avlyssnas m.m. och även om inställningen till att inkomst- och förmöghetsuppgifter är offentliga.

Anledning till enkäten var det pågående arbetet med att göra ett lägenhetsregister och folkbokföra medborgarna på lägenhet i stället för på fastighet. Jag befarade att lägenhetsregistret och folkbokföringen på lägenhet skulle skapa en integritetsdebatt och opinion mot projektet. Då skulle Skatteverket, Lantmäteriet, kommunerna och SCB kunna nyttja resultatet av enkäten i en debattartikel och därmed ta inititativet i opinionsbildningen.

Resultatet visade att folket ansåg att lägenhetsregistret var mycket integritetskränkande. Därmed föll hela idén med en debattartikel. Resultatet visade också att de offentliga taxeringsuppgifterna var det tredje mest integritetskränkande, efter avlyssning av mobilsamtal och läsning av e-post. Det är det sistnämnda resultatet som justitieministern nyttjar i sitt debattinlägg i dagens tidning.

Jag höll resultatet "hemligt" men för något år sedan fick Datainspektionens chef, min gamla direktionskollega från RSV, Göran Gräslund, del av det under hand. Det är förmodligen den vägen som Beatrice Asks departement fått tag i det.

I höst - efter valet - börjar Skatteverket successivt att folkbokföra befolkningen på lägenhet, genom att skicka ut ett brev till alla lägenhetsboende med uppgift om deras lägenhetsnummer m.m. Det ska bli intressant att se om det leder till upprörda känslor, opinionstorm och höga röster i medierna om nya storebrorsfasoner. Det skulle inte förvåna mig om även del politiker i så fall skulle instämma i den kören för att vinna billiga poäng.

Anledningen till lägenhetsregistret och folkbokföringen på lägenhet är enbart för att SCB maskinellt sedan ska kunna göra en folk- och bostadsräkning, något som Sverige försummat i över femton år och därmed inte följt uppmaningar från såväl EU som FN om att göra det.

Blir det bråk i höst får Skatteverket ta skiten. SCB hukar i buskarna, trots att det är för den myndigheten som allt det här genomförs.

PS den 31 maj: En känd grävande journalist har hört av sig till Skatteverket och bett att få ut resultatet av den ovan nämnda enkäten från 2005, en begäran som tillmötesgåtts. Risken är nu stor att den kommer att dyka upp igen i medierna. Om det blir till nytta eller onytta för verket får vi se...

Varje dag är en gåva

I dag fick jag veta att min tidigare medarbetare Tor Niklasson gått bort efter en kort tids sjukdom. Han hade drabbats av cancer i tjocktarmen, som spridit sig till levern. Han blev inte ens 50 år.

Jag anställde Tor och var hans chef i flera år. De senaste fem åren har jag inte varit hans chef och inte haft så mycket kontakt med honom. Men när jag anställde medarbetare lät jag dem intervjua mig och skriva ut intervjun. På det sättet kunde jag se om de kunde intervjua och skriva journalistiskt. De fick ställa vilka frågor de ville till mig och fick veta en del om mig, som eventuellt skulle bli deras chef.

Tor fick också intervjua mig. När jag sedan läste hans utskrift blev jag imponerad. Han hade inte "smörat" för mig utan skrivit en neutral, bitvis lite kritisk artikel. Det imponerade på mig och bidrog till att jag anställde honom. Det visade att han hade integritet.

Jag lärde aldrig känna Tor riktigt. Han höll på sig och det var inte lätt att komma honom nära. I jobbet var han duktig, kreativ och noggrann och sa aldrig ett ont ord om någon. Han var en bra kamrat och omtyckt av alla. Vi som fick förmånen att jobba tillsammans med honom saknar honom. Att ryckas bort så här snabbt som Tor - för några veckor sedan jobbade han, nu är han borta - är dramatiskt och overkligt. För oss andra går livet vidare.

Det är mycket som vi tar som självklart och vi sätter nog inte värde på den normala, vardagliga lunken. Att få vakna varje morgon utan smärta är en ynnest som vi tar för given. Varje dag är en gåva. Det gäller att ta vara på den.

Jag står inte ut med förprogrammerad skit!

Jag är ingen teknikfreak utan en gammaldags farbror som tycker att allt var bättre förr. Men nu tvingas jag möta allt nytt som kommer överallt. Min nya mobiltelefon har massor av funktioner som jag inte är intresserad av. Varför kan den inte vara nollställd så jag får välja själv vilka extra funktioner jag vill ha?

Min nya bil är jag skitförbannad på. Hade jag vetat hur den är hade jag i stället köpt en begagnad, mer omodern bil. När jag startar nya bilen och kör en ett par hundra meter låser sig bakdörrarna automatiskt. Det innebär att när jag sedan stannar så kan passagerarna i baksätet inte komma ut. Jag måste knappa på "låsuppdörrarnaknappen" för att kunna släppa ut dem. Att ändra barnlåsknappen i dörren hjälper inte för att få bort det här elektroniska eländet som japanerna har hittat på.

Jag läste i den tjocka bilmanualen och trodde att jag hittat rätt ställe och gjorde det som stod där för att koppla bort den här skiten. Men se det funkade inte. Nu måste jag till märkesverkstan för att få hjälp med att koppla ur den här djävulska funktionen. Varför ska det var så?

Jag har en gammaldags tjockteve hemma i bostaden som funkar bra, bara man inte rör några okända knappar. Nu bor vi tillfälligt hos svägerskan som har en platteve. När vi tittat på den några timmar så stänger den av sig automatiskt. Japanerna som gjort teven utgår väl från att alla somnar framför teven och därför behöver en automatisk avstängningsfunktion. Ordbehandlingsprogrammet i datorn har också en massa förprogrammerade funktioner som bara stökar till det. Varför ska det vara på detta viset?

Hörni ingenjörer i Japan! Skit på er. Varför ska ni krångla till det så här! Låt det vara enkelt och låt oss sedan själva välja vilka ytterligare krångligheter vi vill ta del av! I vår egen takt!

Strunta i TV:n i morron lördag - gå på konsert i stället!

Nu när Sverige inte gick vidare i schlagertävlingen så kan du göra något annat i stället för att sitta och slötitta framför lördagsteven i morron kväll. Gå på körkonsert på Boulevardteatern på Söder (Götgatan 73) i Stockholm.

Kl. 19 nu på lördag den 29 maj har nämligen den blandade kören Collage en unik konsert som heter "Benny i bitar". Man framför enbart låtar av Benny Andersson - både kända och okända. Biljetter bokar du via Ticnet. Sök på "Benny i bitar". Men du kan köpa biljetter även direkt i kassan på teatern - då slipper du avgiften till Ticnet och betalar bara 150 kr per biljett.

Mina sista fem år på Skatteverket

När förre generaldirektören omorganiserade Skatteverket och införde beställar-utförarorganisationen 2005 slog man sönder min lilla informationsenhet som fungerat och uträttat mycket under två decennier. Man bildade en kommunikationsstab på huvudkontoret, som skulle syssla med presskontakter och interninformation. Mina duktiga medarbetare som gjorde broschyrer, planerade kampanjer m.m. fördes över till utförarsidan, verksamhetsstöd.

Själv hängde jag i tomma intet. Slut som chef. Ingen roll längre. Det var straffet för att jag något år tidigare varit uppkäftig och skrivit i interntidningen, som jag var ansvarig för, vad jag tyckt om administrativt nedfall och administrativt avfall, dvs. onödig byråkrati, och trampat en del chefer m.fl. på tårna.

I samband med omorganisationen sökte jag det jobb jag kände att jag kunde, nämligen jobbet som redaktör för verkets papperstidning, en syssla som jag skött i 33 år. Jag fick inte jobbet.

Då gick jag till generaldirektören och sa att det inte fanns någon plats för mig längre på verket, ett verk som jag tjänat i flera decennier. "Var vill du vara" frågade han mig. Resultatet blev att jag hamnade som en extra resurs på huvudkontorets kommunikationsstab, en tjänst som egentligen inte fanns.

Det först halvåret satt jag på den nya posten utan att ha något som helst att göra. Jag blev en mästare i att se sysselsatt ut. Det var bara att gilla läget, annars hade jag gått under. Några små uppgifter fick jag, mest av terapeutisk karaktär. Det var inte alls som förr då jag i princip ägnat all min vakna tid åt verket, såväl dagar som kvällar som helger.

Min chef verkade nöjd med det lilla jag uträttade. Jag skrev en tjock promemoria om Skatteverkets varumärkesarbete som chefen fick, men inte läste. Inte en kommentar fick jag. Det var återigen bara att gilla läget. Det kändes märkligt att gå från rollen som ansvarig för större delen av verkets informationsverksamhet till att i stort sett bli ingenting. Tack och lov fanns det en del medarbetare i verket som sökte mig för att få råd och stöd. Det höll mig uppe.

Därför är det inte konstigt att jag - så fort det blev möjligt för mig - minskade min arbetstid med delpension och nu lämnat verket i förtid som heltidspensionär. Jag är inte alls bitter eller besviken. Det är ju bara naturens ordning.

När jag var i Sydafrika förra hösten såg jag en ensam noshörning som vandrade planlöst omkring. Vår guide berättade att han tvingats lämna flocken, därför att andra tagit över. Nu gick han och väntade på sin naturliga död.

Jag vill dock inte jämföra mina sista år på Skatteverket med noshörningens - det är jag för naiv för. I stället känner jag mig som en schweizisk kossa. I Schweiz är det så att kor som varit produktiva och mjölkat bra inte går till slakt. Det får i stället gå kvar och beta på ängen tills de självdör. Ungefär så kände jag mig under min sista fem år på Skatteverket. Trots allt var det ett privilegium.

Nu som pensionär upplever jag mina bästa år i livet. Jag saknar inte verket alls.

Skatteverket ska sluta "leka affär"

Skatteverkets nye generaldirektör berättade vid ett stormöte för några dagar sedan att han tänker avveckla den interna beställar-utförarmodellen i sin nuvarande form. Utförarsidan - som kallas verksamhetsstöd och har egen logga - kommer att läggas samman med huvudkontoret.

Att detta ställningstagande gjordes så snabbt kom som en överraskning för mig - och säkert för många andra också. Det var nog uppbenbart för honom att en minskning av den interna byråkratin var nödvändig för att få ekonomin i balans om ett år.

Samtidigt berättade han att han inte tänker köpa E-delegationens förslag (en delegation som leds av hans företrädare Sjöstrand) när det gäller Skatteverkets framtida roll i flera av de frågor som E-delegationen avhandlar. Två kraftiga smällar på kinden till verkets förre generaldirektör på en gång.

Jaja, det ska bli spännande att följa den fortsatta förändringen på verket. Och se hur avvecklingen av "affärsleken" kommer att gå till mer i detalj och vad som kommer i stället. Jag kan tänka mig att en del kappvändande chefer, som tidigare inte vågat kritisera "affärsleken, försöker öka sina maktområden. Det blir väl som i verkligheten, de starka vinner.

Riksmyndigheter blandas lätt ihop

Många centrala myndigheter har haft prefixet "Riks" i sina namn: Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket, Riksrevisionsverket. Kvar finns bl.a. Rikspolisstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och kanske några till. För vanligt folk har det här varit förvillande och myndigheterna har blandats ihop. När jag tidigare sa att jag jobbade på Riksskatteverket till folk så sa dom: "Jaha, då jobbar du på Lilla Essingen". Det var Riksrevisonsverket man tänkte på, det verk som man såg när man åkte förbi på Essingeleden.

På ledarsidan i dagens DN skriver man om Riksrevisionen som granskat sjukförsäkringsreformen. I ingressen skriver man att det är Riksförsäkringsverket som gjort granskningen. Här har redigeraren, som skrivit ingressen, gjort ett tankefel, vilket är ursäktligt.

Värre var det den gången jag mötte en konsult som under en förmiddag skulle sälja in sig hos mig på dåvarande Riksskatteverket. Han satt hela tiden och sa Riksförsäkringsverket varje gång han borde ha sagt Riksskatteverket. Trots att jag påpekade felsägningen fortsatte han. Det kändes inte seriöst och han fick inget uppdrag av mig.

Skatteförvaltningen i landet heter numera Skatteverket. Men tanken var att den rikstäckande skattemyndigheten i stället från början skulle heta Riksskatteverket i hela landet. Det ville regeringskansliet och dåvarande generaldirektören Sjöstrand verkade inte ha något emot det namnet heller. Anledningen var att den nya enmyndigheten täckte hela landet, dvs. hela riket och då skulle det synas i namnet.

Jag kämpade emot och skrev långa promemorior i ämnet där jag argumenterade för det mer korta och slagkraftiga namnet Skatteverket. Dessutom lobbade jag lite och tog stöd av en hög handläggare i Finansdepartementet och några regionchefer. Resultatet vet vi, det blev namnet Skatteverket på skatteverket i Sverige.

Det finns ett myndighetsområde i landet som fortfarande är splittrat och uppdelat på drygt ett 20-tal myndigheter, det svenska polisväsendet. I toppen finns Rikspolisstyrelsen. Den dag då alla dessa konkurrerande myndigheter blir en enda myndighet måste den ha ett namn. Att kalla den Polisstyrelsen går nog inte då det i dag finns polisstyrelser på kommunal nivå. Mitt förslag är Polisverket.

Nu när namnet är klart är det bara för justitieministern att sätta igång att omorganisera. Lätt som en plätt.

Centerreklam kunde ha utformats annorlunda

Centerpartiet sålde för några år sedan de dagstidningar man ägde och tjänade många miljoner. Därför har man nu råd med att informera, bl.a. via reklam i tv. En reklamfilm visar en ung tjej som har en produkt som hon vill tillverka och marknadsföra. Men att starta företag är ju krångligt, är ett bärande budskap i filmen. Men det vill givetvis Maud Olofsson ändra på. Det är väl huvudbudskapet, om jag fattat filmen korrekt.

Jag tycker det är synd att politiker fortsätter att visa vrångbilden av myndighetssverig, att det är så vårt att ha med dem att göra, bl.a när det gäller att starta företag. Varför kan inte näringsministern bidra till att marknadsföra den utmärkta företagarhjälpen verksamt.se - en informationsajt byggd av landets tre bästa myndigheter: Bolagsverket, Tillväxtverket och Skatteverket?

Naturligtvis har centern haft hjälp av en reklambyrå att göra kampanjen och reklamfilmen. Det är ju reklamfolkets bild av myndigheterna som visas, men det är synd att centern köpt deras budskap rakt av. Det är också synd och skam att inte Näringsdepartementet kan släppa till några extra miljoner till marknadsföringen av verksamt.se.

Verket fortsätter att öka internbyråkratin

I dagens tidning finns också en platsannons från Skatteverket. Med stora rubriker söker man "Affärschef" och "Processansvarig". Alltså två tillsättningar med löner som inklusive pålägg kostar bortåt 1,5 - 2 miljoner per år. Och båda befattningarna ska bara jobba invärtes med att hålla den interna byråkratin vid liv.

Affärschefen ska vara kund- och affärsorienterad för personalenheten vid verksamhetsstöd i Solna. Processutvecklaren ska utveckla de interna processerna hos verksamhetsstöd.

Nä, det är nog dags för nya verksledningen att skicka ut signaler om att "leka-affär"-modellen ska avvecklas och stoppa all utökning av internbyråkratin. Det är ju trots att skattebetalarnas pengar det handlar om.

Bra med värdeutbildning för alla

I dagens DN berättas att en statlig utredare föreslår att nyanända till Sverige ska erbjudas en 60 timmar lång utbildning om förhållandena här i landet, bl.a. om grundläggande värden. Det låter ju bra. Men samma utbildning kanske även vi svenskar skulle behöva få? Då skulle säkert antalet sverigedemokrater var mindre.

Fortfarande ledningsproblem

Som jag nämnt tidigare så är vår kåk i Sollentuna obeboelig på grund av att vi inte har vatten, el eller avlopp. Senaste två veckorna har vi varit på torpet i Bergslagen. När vi i går återkom till hemorten så kändes det nästan som att komma utomlands.

Det berodde på att träd, buskar och blommor var gröna respektive utslagna. Så var det inte riktigt i Bergslagen, som är en eller två klimatzoner från Stockholmsområdet. Dessutom var det soligt och varmt och svägerskan som vi är inhysta hos bjöd oss på champagne när vi kom till henne och dessutom vin till maten.

Mina ledningar verkar dröja. För att få ned vatten- och avloppsledningarna måste man spränga en djup grav och borrmaskinen hade stått still på grund av att den gått sönder. Elkabeln som Sollentuna Energi ska lägga ut tillfälligt lyser fortfarande med sin frånvaro trots att man fått den blankett man måste ha för att överhuvud taget kunna göra något.

Så vår nomadtillvaro kommer att fortsätta, ovisst hur länge.

Verket har "lekt affär" tidigare

I går träffade jag och några till i RSV-Veteranernas styrelse nye generaldirektören för Skatteverket. Vi hade bett om att få möjligheten att presentera föreningen för honom. Om sex-sju år är det dags för honom själv att bli medlem...

Det var ett trevlig möte. Han frågade oss pankisar och föredettingar bl.a. om vi hade något råd att ge honom. Mitt budskap var: Spola "leka-affär-modellen" med en beställar- och utförarorganisation, en organisation som verket lidit av i snart fem år. Han svarade att han fått samma budskap från många håll.

Vi gamlingar kunde också berätta att verket tidigare, i slutet av 1980-talet, hade "lekt affär", men denna gång bara när det gällde it-verksamheten. Det var ett skarpt försök, som gick i graven efter några år. Även då hade utförarsidan eget namn - RSV DataService - och med egen logga. Generaldirektören visste inte om detta och noterade tacksamt våra synpunkter.

Det ska bli spännande att följa verket och se vad som händer på den här fronten framöver.

Chefer behöver gå kurs i välskrivning

Förr i tiden skrev läkarna sina recept för hand. Det var allmänt känt att läkarna hade handstilar som var svåra, nästan omöjliga att läsa. Det skapade problem för landets apotek. Nu är problemet borta eftersom alla recept är digitala.

På dåvarande Riksskatteverket hade vi en överdirektör som skrev som en kratta. En gång när han hade rättat en text jag skrivit och jag skulle försöka tyda hans kråkfötter gick det inte. Jag tog hjälp av hans sekreterare. Inte ens hon, som var mer van vid hans stil, klarade det.

Då knackade vi försiktigt på hos överdirektören och bad honom tyda det han skrivit. Efter en kort stunds begrundan, sa han: "Det var inget viktigt" och så strök han över sin text. Han kunde alltså inte själv tyda det han skrivit.

Nu verkar den nye generalen för verket har en lika dålig handstil. Dessutom är han noga med texterna som underhuggarna producerar och vill gärna rätta det mesta som föreläggs honom. Allt enligt välunderrättade källor.

Att chefer fortsätter att skriva oläsligt är en förbannelse för medarbetarna. Det är inte effektivt och tar mycket tid och kraft. Jag tycker att alla chefer som skriver oläsligt ska tvingas på på välskrivningskurs. Det höll jag på att råka ut för en gång på 1960-talet när jag gick i realskolan.

Det var nämligen så att landstinget i mitt hemlän köpte skolbarnsteckningar för att rama in och ha som prydnad på sjukhus, ålderdomshem och liknande ställen. Eftersom jag hade lite teckningstalang köpte man en av mina teckningar för 10 kr. När teckningsläraren gav mig tian så var jag tvungen att kvittera beloppet på en blankett. Jag skrev en, som jag tyckte, vuxen och snitsig namnteckning.

"Va, det går ju inte att läsa vad du skriver", sa han uppbragt. "Du måste gå på välskrivningskurs". Jag visade honom då att jag faktiskt kunde skriva läsligt och slapp med nöd och näppe den extra undervisningen, som givetvis skedde på fritid.

Snålheten bedrar visheten

Min gamla mamma sa alltid att "snålheten bedrar visheten". Med det menade hon att man ska inte snåla om man kan låta bli. Skatteverket, min gamla arbetsgivare, snålar på allt, eftersom man - som Grekland - lever på lånade pengar. Borgerlige Borg är snål mot verket. Andra myndigheter är han mer generös mot.

Sedan början av 1970-talet har verket i stort sett varje år efter deklarationstidpunkten frågat ut folket om deras deklara-tionsvanor. Tack vare dessa enkäter har det år för år gått att följa hur många som deklarerar på egen hand, hur många som behöver hjälp, hur många kvinnor respektive män i olika åldrar som deklarerar på egen hand, vad man tycker om den information man får och mycket annat.

Men i år har verket spolat enkäten - bara för att spara 150 000 kr. Det är ju en struntsumma med tanke på totalbudgeten på bortåt 7 miljarder kr. Men detta är inte bara det enda som verket låter blir att göra för att spara pengar. Verket är anorektiskt.

Jag fattar inte hur Borg kan låta detta fortgå när andra myndigheter, som t.ex. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan verkar har hur mycket pengar som helst. Annars skulle de inte ha dyr TV-reklam där budskapet är allmängiltigit och utslätat, typ "Har du frågor, kontakta oss?". Kassan kör ju sin kampanj för "Nya Försäkringskassan". Informationen, som kostar många miljoner, handlar bara om hur bra myndigheten är och innehåller inga viktiga budskap om nya skyldigheter eller rättigheter.

Bristen på pengar kommer att medföra ännu hårdare besparingar för Skatteverket. Frågan är hur långt man kan gå med nedskärningar i verksamheten. Jag är helt övertygad att det redan nu drabbar skatteintäkterna, men det är ju svårt att leda i bevis.

Mina ledningsproblem fortsätter

Vi är ju utan vatten, avlopp och el. Det kan dröja minst en månad innan byggarna gör en ny rörgrav för elkabeln åt mig. Tills dess måste jag ha en provisorisk elkabel till kåken. Därför besökte jag kommunens elbolag.

En trevlig kille tog emot mig, noterade allt han behövde. "Visst, det kan vi ordna men först måste vi ha en blankett ifylld av dig och av den elektriker som satte upp ditt nya mätarskåp på fasaden", sa han. Alltså blev det att jaga elektrikern igen. Ni vet hur svårt det kan vara att få fatt i sin hantverkare. Men ok, det lyckades. Han skulle fylla i sin del av blanketten och skicka den till mig.

Först när elbolaget fått den ifyllda blanketten kan dom ordna en provisorisk elkabel åt mig. "Nästa vecka är kortvecka och då går det nog inte", förklarade killen på elbolaget.

Elkabeln ska träs in i ett hårt plaströr som elbolaget tillhandahåller. Men man måste hämta röret själv. "Kan ni inte ta med plaströren när ni kommer med den provisoriska kabeln", undrade jag. "Nä, det går inte", blev svaret. "Men har du aldrig hört ordet service", försökte jag. Nix, det hjälpte inte. Kommunens elbolag har sina regler och regler är till för att följas. (Jag som trodde att regler var som hårt bröd, till för att brytas.) Jag har lärt mig att inte i onödan och för prestigens skull reta upp hantverkare och tjänstemän man måste hålla sig väl med så jag teg. Sa inget mer.

Eftersom jag har en telefonledning som går i luften - från en stolpe vid tomtgränsen och till skorstenen - tänkte jag få telefonledningen ned i samma ledningsgrav som elkabeln. Byggkillarna sa att Telia tillhandahåller plaströr gratis för telefonledning i marken och kör dessutom ut dem. Så därför ringde jag Telia. Satt i telefonkö. Var nummer 22 med en väntetid på 20 minuter.

Väl framme fick jag veta att Telia inte längre har hand om ledningarna. Det är ett annat företag som har det. Det heter Skanova. Nu blev det ny telefonkö i cirka 20 minuter till. När jag var nummer ett i kön började det tuta upptaget och sedan bröts samtalet. Jag blev inte upprörd. Jag har lärt mig att ta det lugnt.

Åter till fruns syster där vi bor tillfälligt lånade jag datorn och hittade Skanovas webbplats för att försöka skicka ett mejl. Men de vill tydligen inte ha mejl för det fanns ingen mejladress. Däremot hittade jag deras postadress så nu har jag skickat ett pappersbrev till dem. Det ska bli intressant att se om och när man hör av sig till mig. (TILLÄGG: I dag, måndag den 10 maj kl. 8:00, ringde telefonen. Det var en trevlig man från Skanova. Han berättade att man fått mitt brev och att man sedan tre år tillbaka slutat att hålla med plaströr för teleledningar i marken. Så var det med det, alltså.)

Men mina problem är lätta som en fjärt. Det finns värre saker. Jag har i dagarna fått veta att två f.d. arbetskamrater, båda yngre än jag, har drabbats av elakartad cancer, den ene i prostatan och den andre i tjocktarmen med metastaser i levern.

Jag ska nog inte klaga.

"Allt som kan gå åt helvete gör det"

Jag har tidigare (den 24 april) på min blogg berättat att vår tomt är avstyckad och att dottern och mågen ska bygga hus på nya tomten. Våra ledningar går över nya tomten och måste läggas om. Det är ledningar för vatten, avlopp och elektricitet. Alla är fimpade nu och frun och jag är inackorderade hos fruns syster, som tack och lov bor bara några kvarter från oss.

När tomten bildades fick vi servitut för att få dra våra ledningar för vatten och avlopp över nya tomten, men vi saknade servitut för elkabeln. Jag skrev om detta till tanten på lantmäteriet som skötte den juridiska biten när tomten bildades. "Ni behöver inget servitut för elkabeln", svarade hon mig per telefon. Jag tog henne på orden.

Men det visade sig vara fel. Nu har byggkillarna gjort ett dike för alla ledningar men när det var dags att lägga ned elkabeln blev det stopp. Kommunens elverk hävdade att vår nya elkabel måste gå över vår egen tomt, eftersom man inte kan få servitut för elkabel på annans tomt. Det beror på att elkabeln in till huset tillhör elbolaget och man kan inte få servitut för något som någon annan är ägare till. Så var det med den saken. Jag ringde lantmäteritanten, som efter kontakt med en kollega, bara kunde meddela att elverket hade rätt. Vad hon sagt till mig förut mindes hon inte.

Vad måste vi göra nu då? Jo, vi måste låta gräva en ny, separat ledningsgrav som går enbart på vår egen tomt. En stor del av tomten blir drabbad. Men då kom jag på en lösning. Sedan tidigare har vi två tomma gula ledningsrör i plast nedgrävda från vårt hus och till tomtgränsen - tänkta för telefon och bredband någon gång i framtiden. I ett av de rören borde man kunna dra den nya elkabeln, tänkte jag.

Nä, se det går förmodligen inte heller. Det gula röret är inte av den sort som elverket kräver. Elverket vill ha ett hårdare rör som inte är räfflat inuti. Dessutom måste det ligga på minst 45 cm djup. Alltså återstår bara att låta gräva ett nytt dike för elkablen, sabba en stor det av det som återstår av vår lilla tomt och dessutom spränga för att få ned kabeln till rätt djup. Suck och stön. Där försvinner minst två utlandsresor, ekonomiskt sett.

Aldrig får man vara glad. Som närking var jag givetvis neagtiv och ängslig från början när det gällde mina ledningar. "Du oroar dig i onödan. Du ska se att det här ordnar sig hur bra och lätt som helst", sa närstående i min omgivning. Pyttsan! Min oro visade sig - som vanligt - vara mer än befogad. Så är det att vara närking. Allt som kan skita sig gör det.

Sahlin vill straffbeskatta oss pensionärer

Jobbskatteavdraget som högern införde etappvis är med den rödgröna vänsterretoriken en straffskatt på pensionärer. Med samma retorik kan ju ROT-avdraget anses vara en straffskatt på de som bor i hyrd lägenhet.

Samma retorik slår tillbaka på fru Sahlin som i sitt förstamaj-talande lovade att göra A-kasseavgiften avdragsgill. Det är ju djupt orättvist mot oss stackars pensionärer som jobbat och slitit hela livet och byggt upp vårt välfärdsfolkhem. Vi kan inte dra av någon avgift till A-kassan. Det är att straffbeskatta pensionärerna! ;-)

Nä, i rättvisans namn borde avgiften till PRO och SPF var avdragsgill. I alla fall borde väl fru Sahlin se till avgiften till PRO är det, eftersom den organisation ingår i Rörelsen. :-)

Årets största demonstrationsdag

I dag är det första maj - arbetarrörelsens högtidsdag - fylld av demonstrationståg runt om i landet. Jag har aldrig deltagit i något demonstrationståg, varken på första maj eller för Vietnam på 1960-talet eller mot fastighetsskatten eller för eller mot något annat heller.

Däremot har jag varit åskådare till flera demonstrationståg. Tåget på bilden är från första maj i Örebro 1965 då statsminister Tage Erlander talade. Jag tog bilden när tåget passerade förbi Centralpalatset i centrala Örebro. (Sedan skickade jag den till Tage som skrev sin autograf på kortet, längst ned till höger.)

Längst till vänster går Harald Aronsson, då stadens allsmäktige kommunalråd och sedermera landshövding i länet. Bredvid Tage går Oliver Tambo från Sydafrika som sedan blev ANC:s ledare och var det från 1967 till 1991 då Nelson Mandela frigavs och tog över ledarskapet.