Det här är mitt 250:e inlägg sedan jag för ett år sedan (med hjälp av dottern) startade min bloggbok. Hittills har jag haft mer än 7 500 besök.
Jag har alltid gillat att skriva och började som tonåring att skriva insändare i Nerikes Allehanda, som är min hemstad Örebros enda kvarvarande tidning. Och på den tiden tog man in allt (även det jag skrev). Sedan fortsatte jag och fick utlopp för min skrivklåda som redaktör för Skatteverkets interntidning i mer än trettio år, där jag bl.a. skrev en kolumn som uppskattades av många medarbetare, men inte alltid av cheferna. Nu fortsätter jag på min blogg där mina inlägg mer har karaktär av insändare än en löpande dagbok över den triviala vardagen. Det är väl ett sätt för mig att synas och få bekräftelse - ett slags digital graffiti.
I dag är jag pankis i förtid, 64 år, fem månader och 27 dagar gammal. Lite glömsk, ont i ena knäet men mår för övrigt prima. Gott nytt år på er, mina kära läsare!
31 december 2010
30 december 2010
Asylsökande dumpade i bergslagsby
Den lilla idylliska byn Stråssa i hjärtat av Bergslagen har ca 350 bofasta invånare. Där har Migrationsverket sedan flera år tillbaka utökat befolkningen genom att dumpa mer än 100 asylsökande från bl.a. Afrika. Det innebär att ungefär var fjärde invånare kommer från ett annat land. Det är en mycket hög andel.
De asylsökande har placerats där utan att ortens befolkning fått någon information. Vilken grundinformation de asylsökande fått av Migrationsverket har jag ingen aning om. Förmodligen har de dock lärt sig att Sverige har allemansrätt, vilket tolkats som fritt tillträde till villaträdgårdar - något som inte direkt underlättat kontakterna med byborna. Vilken sida av trottoarlösa landsvägar man ska gå på verkar heller inte ha ingått i Migrationsverkets grundkurs för de asylsökande, som placerats i Bergslagens skogar.
Nu har byborna själva kontaktat Migrationsverket, vilket skedde i höstas, och verket lovade då att minska antalet asylsökande till 65 och att även ta dit familjer och inte bara ensamma manliga asylsökande från Somalia och andra länder.
Att prata om migrationspolitiken och ha synpunkter på den är inte politiskt korrekt. Varje antydan till kritik uppfattas som rasism och diskriminering. Det tycker jag är synd med tanke på oss som är svennar men kanske i ännu högre hög grad med tanke på dem som inte är det.
Jag är inte förvånad över att Sverigedemokraterna får allt fler sympatisörer. Drygt 13 % i det aktuella valdistriktet röstade på det partiet i senaste valet.
De asylsökande har placerats där utan att ortens befolkning fått någon information. Vilken grundinformation de asylsökande fått av Migrationsverket har jag ingen aning om. Förmodligen har de dock lärt sig att Sverige har allemansrätt, vilket tolkats som fritt tillträde till villaträdgårdar - något som inte direkt underlättat kontakterna med byborna. Vilken sida av trottoarlösa landsvägar man ska gå på verkar heller inte ha ingått i Migrationsverkets grundkurs för de asylsökande, som placerats i Bergslagens skogar.
Nu har byborna själva kontaktat Migrationsverket, vilket skedde i höstas, och verket lovade då att minska antalet asylsökande till 65 och att även ta dit familjer och inte bara ensamma manliga asylsökande från Somalia och andra länder.
Att prata om migrationspolitiken och ha synpunkter på den är inte politiskt korrekt. Varje antydan till kritik uppfattas som rasism och diskriminering. Det tycker jag är synd med tanke på oss som är svennar men kanske i ännu högre hög grad med tanke på dem som inte är det.
Jag är inte förvånad över att Sverigedemokraterna får allt fler sympatisörer. Drygt 13 % i det aktuella valdistriktet röstade på det partiet i senaste valet.
Sorterade sopor i Sollentuna
Så här såg det ut i mellandagarna vid den sopstation i min hemkommun Sollentuna dit jag åker med min bensinbil för att lämna mina i god ordning sorterade sopor. Jag fick återvända hem med oförrättat ärende.
Framgent kommer jag först att åka dit utan sopor för att kolla att baljorna inte är överfulla. Sedan åker jag dit en gång till med mina sorterade sopor - om baljorna mot förmodan inte är fulla. Två turer med bil. Hur kul är det för miljön?
Att sopmängden, framför allt i form av kartonger och liknande, ökar efter julen kan ett barn räkna ut. Det enklaste vore om kommunen såg till att det stod en extra stor balja vid sopstationerna efter julhelgerna.
Tillägg den 14 januari 2011: Nu har jag lärt mig att det inte alls är kommunen som har ansvar för återvinningen. Det är ett särskilt bolag, som heter Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) som ägs av Plastkretsen, Returkartong, Metallkretsen och Pressretur. När vi köper en förpackad vara betalar vi en avgift som går till FTI för hanteringen av returerna. Kommunen insats är enbart att anvisa platser där FTI kan ställa upp sina baljor. Jag tycker FTI sköter detta dåligt.
25 december 2010
När balkongdörren låstes
En granne, tillika farfar, var ensam och vaktade sitt 3-åriga barnbarn, som bor i lägenhet på tredje våningen, med balkong. Den barnvaktande farfadern blev röksugen och gick ut på balkongen i bara skjortan för att ta sig ett bloss. Då stängde treåringen balkongdörren och drog ned handtaget. Farfar var utelåst i kylan. Det var sen kväll. Mörkt och kallt.
Farfar försökte förgäves att få det lilla barnet att öppna dörren, men treåringen klarade det inte. Farfar började ropa, men ingen hörde honom. Till slut blev han desperat och lyckades med livet som insats klättra över till grannbalkongen och bulta på. En förskrämd kvinna öppnade till slut sin balkongdörr och farfar förklarade frusen sin förtvivlade situation.
Farfar och grannfrun lyckades sedan under mycket lock och pock och pedagogiskt förklarande få treåringen att vrida om låskolven till lägenhetsdörren i trapphallen.
Sens moral: En farfar som vaktar barn ska inte röka.
Farfar försökte förgäves att få det lilla barnet att öppna dörren, men treåringen klarade det inte. Farfar började ropa, men ingen hörde honom. Till slut blev han desperat och lyckades med livet som insats klättra över till grannbalkongen och bulta på. En förskrämd kvinna öppnade till slut sin balkongdörr och farfar förklarade frusen sin förtvivlade situation.
Farfar och grannfrun lyckades sedan under mycket lock och pock och pedagogiskt förklarande få treåringen att vrida om låskolven till lägenhetsdörren i trapphallen.
Sens moral: En farfar som vaktar barn ska inte röka.
21 december 2010
Dotterns husbygge i princip klart
Min dotter och måg har låtit bygga ett hus på en avstyckad halva av vår tomt. Bygget började i våras, vilket jag tidigare berättat om här på min blogg.
I dag var det slutbesiktning av huset och nu kan de så smått börja att flytta in. Det kommer att bli annorlunda för min fru och mig, eftersom dotterns familj (inkl. två ungar) bott hos oss i mer än två månader. (Tålig svärson som stått ut med att bo hos sina svärföräldrar så lång tid!)
Här nedan följer en bildsvit som visar hur det har sett ut under bygget. Bilderna är tagna från hallfönstret på övervåningen i vårt hus.
Så här såg och ser det ut på andra sidan.
I dag var det slutbesiktning av huset och nu kan de så smått börja att flytta in. Det kommer att bli annorlunda för min fru och mig, eftersom dotterns familj (inkl. två ungar) bott hos oss i mer än två månader. (Tålig svärson som stått ut med att bo hos sina svärföräldrar så lång tid!)
Här nedan följer en bildsvit som visar hur det har sett ut under bygget. Bilderna är tagna från hallfönstret på övervåningen i vårt hus.
Så här såg och ser det ut på andra sidan.
20 december 2010
Det gäller att se det positiva
De senaste vintrarna har min hemkommun haft mycket bra snöröjning. Men inte i år. Snön ligger tjock på trottoarerna och jag har sett fyra-fem snöröjningsfordon åka förbi på min gata utan att göra bruk av sina plogar. Varför kan man inte ploga trottoaren när man i alla fall är ute och åker? Jag begriper ingenting.
Min hemkommun har begåvats med ett stort och tjusigt köptempel; Sollentuna Centrum, heter det. I dag var det slirigt att komma in i p-huset, för snön hade följt med bilarna in på uppfarten och gjort den hal. Två av de tre hissarna i centrum var ur funktion. Rulltrappan likaså. Men anläggningen är full av tjusiga butiker. Dressman och Clas Ohlson platsar inte. De är för folkliga.
Men, men. Jag är ju en gnällig närking. Allt kunde dock var värre. Nu vänder det och blir ljusare och om några månader är det vår igen. Dessutom har jag bara ont i ena knät; det kunde ju vara båda. Så jag har tur i alla fall. Det gäller att vara positiv.
Min hemkommun har begåvats med ett stort och tjusigt köptempel; Sollentuna Centrum, heter det. I dag var det slirigt att komma in i p-huset, för snön hade följt med bilarna in på uppfarten och gjort den hal. Två av de tre hissarna i centrum var ur funktion. Rulltrappan likaså. Men anläggningen är full av tjusiga butiker. Dressman och Clas Ohlson platsar inte. De är för folkliga.
Men, men. Jag är ju en gnällig närking. Allt kunde dock var värre. Nu vänder det och blir ljusare och om några månader är det vår igen. Dessutom har jag bara ont i ena knät; det kunde ju vara båda. Så jag har tur i alla fall. Det gäller att vara positiv.
17 december 2010
Blir det något 40-årsjubilerande?
Den 1 januari 1971 bildades Riksskatteverket, det som i dag är Skatteverkets huvudkontor. Det är alltså 40 år sedan, så när som på två veckor. För tio år sedan, när verket firade 30, var det ett rejält pådrag - en heldag med olika aktiviteter på Sollentuna-mässan med Mark Levengood som konferencier, ett jubileumsnummer av verkets interna tidning m.m. Här nedan ser du hur det såg ut när det begav sig för tio år sedan.
Något 40-årsjubileum lär det inte bli. Om det nu blir något firande över huvud taget? Den nuvarande ledningen hade ingen aning om att det gått 40 år. Överdirektören fick reda på det när hon träffade verkets veteraner tidigare i veckan.
Av de knappt 400 medarbetare, som bildade det nya verket 1971, jobbar bara några stycken fortfarande kvar på Skatteverkets huvudkontor i Solna. Grattis till er!
Något 40-årsjubileum lär det inte bli. Om det nu blir något firande över huvud taget? Den nuvarande ledningen hade ingen aning om att det gått 40 år. Överdirektören fick reda på det när hon träffade verkets veteraner tidigare i veckan.
Av de knappt 400 medarbetare, som bildade det nya verket 1971, jobbar bara några stycken fortfarande kvar på Skatteverkets huvudkontor i Solna. Grattis till er!
16 december 2010
Grattis Svenska folket!
Elpriserna rusar i höjden. Elintensiva industrier stänger. Orsaken är att flera kärnreaktorer står stilla. Dessutom andra vintern i rad. Elbolagen tjänar pengar på de höga elpriserna. Staten tjänar pengar på ökade momsintäkter. Vi elkonsumenter sitter med långnäsa och får betala kalaset.
Roten till det onda är miljökramarna och vänstern, som vill lägga ned våra kärnkraftverk. De drev igenom förbud mot att ens tänka på kärnkraftverk. Det har lett till att utbildningen av nya kärnkraftstekniker legat nere och underhållet av verken har blivit eftersatt. Värre blir det nog, eftersom de som har erfarenhet av kärnkraft och den kunskap som krävs snart går i pension och ersättare saknas.
Grattis Svenska folket, som sa nej till en vettig kärnkraft i folkomröstningen 1980!
Roten till det onda är miljökramarna och vänstern, som vill lägga ned våra kärnkraftverk. De drev igenom förbud mot att ens tänka på kärnkraftverk. Det har lett till att utbildningen av nya kärnkraftstekniker legat nere och underhållet av verken har blivit eftersatt. Värre blir det nog, eftersom de som har erfarenhet av kärnkraft och den kunskap som krävs snart går i pension och ersättare saknas.
Grattis Svenska folket, som sa nej till en vettig kärnkraft i folkomröstningen 1980!
15 december 2010
Varför ska skolor vara aktiebolag?
Det finns många privata skolor i Sverige. De flesta är aktiebolag och lämnar utdelning till sina aktieägare. Jag vet en privat skola, ett gymnasium som tidigare var kommunalt. Rektorn fick köpa skolan, bildade ett aktiebolag och är majorietsägare med 51 % av aktierna (2 001 aktier). Några andra på skolan äger ett par hundra var och vanliga lärare och andra som jobbar på skolan äger resten av aktierna - 10 aktier var. Häromdagen var det bolagsstämma. Där beslutade man att dela ut 125 kr per aktie.
Skolan behöver förbättra infrastrukturen i skolsalarna. Därför kommer fyra salar per termin att utrustas med oh-kanon, högtalare m.m. så att undervisningen där kan bedrivas under mer moderna former. Att utrusta en sal kostar 38 000 kr. Eftersom skolan har ca 60 salar så kommer det att ta nästan åtta år att utrusta alla salarna. Totalt har aktiebolaget 4 000 aktier och den sammanlagda utdelningen blir därför en halv miljon kr. För den summan kunde ytterligare 13 skolsalar ha fått oh-kanon m.m. i år.
Att skolor ska vara aktiebolag känns tveksamt... då vore det nog bättre om de privata alternativen var stiftelser eller liknande, som inte lämnar utdelning.
Skolan behöver förbättra infrastrukturen i skolsalarna. Därför kommer fyra salar per termin att utrustas med oh-kanon, högtalare m.m. så att undervisningen där kan bedrivas under mer moderna former. Att utrusta en sal kostar 38 000 kr. Eftersom skolan har ca 60 salar så kommer det att ta nästan åtta år att utrusta alla salarna. Totalt har aktiebolaget 4 000 aktier och den sammanlagda utdelningen blir därför en halv miljon kr. För den summan kunde ytterligare 13 skolsalar ha fått oh-kanon m.m. i år.
Att skolor ska vara aktiebolag känns tveksamt... då vore det nog bättre om de privata alternativen var stiftelser eller liknande, som inte lämnar utdelning.
14 december 2010
När jag gästade franska ambassaden
Jag har trakasserat er som läser min blogg med flera inlägg om mina besök på diverse ambassader. Nu ska jag avsluta den serien med att berätta om när jag var på franska ambassaden i Stockholm - och varför.
Det var nämligen så att franska skatteförvaltningen vände sig till Skatteverket i Sverige via sin ambassad i Stockholm för att få svar på diverse frågor. Frågebatteriet var mycket omfattande och handlade om allt från de svenska skattetjänstemännens löner, hur stora bostäder de hade till skatterna i Sverige m.m.
Det här frågepaketet valsade runt på verket i Solna några veckor. Ingen ville ta i det. Det luktade bara en massa jobb. Till slut hamnade det i mitt knä, eftersom jag i egenskap av informations-direktör ofta fick vara slasktratt för allt möjligt, som inga andra ansåg vara deras bord. Jag ägnade flera dagar åt att leta fakta, hitta på fakta och skriva svar på engelska. Till slut var jag klar och levererade en hel pärm full.
Belöningen kom i början av juni. Jag fick en inbjudan att fira Frankrikes nationaldag 14 juli på ambassaden. Jag gick dit, trots att jag hade semester. Det var ganska tråkigt. Snittar och en drink, som serverades i ambassadens trädgård, som var en innergård på Östermalm, där ambassaden ligger. Här såg jag en del höga militärer, en biskop och en del andra halvkändisar. Jag kände mig ganska ensam - som vanligt alltså vid mina ambassadbesök.
Eftersom jag var nykomling så följdes jag diskret av en ung man med öronmussla med sladd ned under kavajkragen. Förmodligen en agent från fransk säkerhetstjänsten.
Plötsligt fick jag se ett ansikte jag kände igen. På en person jag aldrig träffat. Och jag visste exakt var jag hade sett ansiktet. Nu var det prytt av ett helskägg. Men på min minnesbild fanns inget skägg. Mycket märkligt. Lika märkligt att bilden jag mindes hade funnits i verkets interna tidning, som jag var redaktör för.
Några år tidigare hade jag skickat min medarbetare Sten Eriksson som reporter till Tanzania. Uppdraget var att skriva artiklar om den skatteskola som verket byggde där, ett projekt som SIDA finansierade och som alltså var en del av biståndet. Det blev flera artiklar. I en av dem intervjuades en svensk ambassadsekreterare. Det var han som nu stod framför mig på franska ambassaden i Stockholm!
Jag tog mod till mig, gick fram och pratade med honom, med hänvisning till bilden och artikeln i tidningen. Det blev en trevlig pratstund och besöket på ambassaden fick en viss mening. Sedan har jag sett att han fortsatt sin karriär inom UD och blivit ambassadör, men var minns jag inte.
Men franska ambassaden ville inte släppa mig. Tydligen tyckte man att min insats med frågesvaren var så storartad att jag hamnade på deras adresslista. Jag fick varje år - under minst tio år - en inbjudan att fira 14 juli där. Jag gick aldrig dit mer och så småningom ströks jag från listan.
Det var nämligen så att franska skatteförvaltningen vände sig till Skatteverket i Sverige via sin ambassad i Stockholm för att få svar på diverse frågor. Frågebatteriet var mycket omfattande och handlade om allt från de svenska skattetjänstemännens löner, hur stora bostäder de hade till skatterna i Sverige m.m.
Det här frågepaketet valsade runt på verket i Solna några veckor. Ingen ville ta i det. Det luktade bara en massa jobb. Till slut hamnade det i mitt knä, eftersom jag i egenskap av informations-direktör ofta fick vara slasktratt för allt möjligt, som inga andra ansåg vara deras bord. Jag ägnade flera dagar åt att leta fakta, hitta på fakta och skriva svar på engelska. Till slut var jag klar och levererade en hel pärm full.
Belöningen kom i början av juni. Jag fick en inbjudan att fira Frankrikes nationaldag 14 juli på ambassaden. Jag gick dit, trots att jag hade semester. Det var ganska tråkigt. Snittar och en drink, som serverades i ambassadens trädgård, som var en innergård på Östermalm, där ambassaden ligger. Här såg jag en del höga militärer, en biskop och en del andra halvkändisar. Jag kände mig ganska ensam - som vanligt alltså vid mina ambassadbesök.
Eftersom jag var nykomling så följdes jag diskret av en ung man med öronmussla med sladd ned under kavajkragen. Förmodligen en agent från fransk säkerhetstjänsten.
Plötsligt fick jag se ett ansikte jag kände igen. På en person jag aldrig träffat. Och jag visste exakt var jag hade sett ansiktet. Nu var det prytt av ett helskägg. Men på min minnesbild fanns inget skägg. Mycket märkligt. Lika märkligt att bilden jag mindes hade funnits i verkets interna tidning, som jag var redaktör för.
Några år tidigare hade jag skickat min medarbetare Sten Eriksson som reporter till Tanzania. Uppdraget var att skriva artiklar om den skatteskola som verket byggde där, ett projekt som SIDA finansierade och som alltså var en del av biståndet. Det blev flera artiklar. I en av dem intervjuades en svensk ambassadsekreterare. Det var han som nu stod framför mig på franska ambassaden i Stockholm!
Jag tog mod till mig, gick fram och pratade med honom, med hänvisning till bilden och artikeln i tidningen. Det blev en trevlig pratstund och besöket på ambassaden fick en viss mening. Sedan har jag sett att han fortsatt sin karriär inom UD och blivit ambassadör, men var minns jag inte.
Men franska ambassaden ville inte släppa mig. Tydligen tyckte man att min insats med frågesvaren var så storartad att jag hamnade på deras adresslista. Jag fick varje år - under minst tio år - en inbjudan att fira 14 juli där. Jag gick aldrig dit mer och så småningom ströks jag från listan.
Dagbladet har lovordat Skatteverket
Några år in på 1980-talet fick jag ansvaret för Riksskatteverkets (nuvarande Skatteverkets huvudkontor) relationer med medborgarna och medierna i min roll som informationsdirektör. Vi hade innan inte särskilt bra framtoning i medierna. Min strategi var att bli "vän" med journalisterna genom att ge dem bra och snabb service samt att utbilda alla chefer i hur massmedierna jobbar och hur man umgås med journalister.
Jag föreslog, mest på skämt (men dock med lite allvar), att verket skulle ha en särskild taxeringsnämnd för journalister. Där kunde vi ha deklarationsgranskare som förstod deras arbetsvillkor och som såg välvilligt på deras avdrag av olika slag: fackböcker, resor, arbetsrum i bostaden m.m. Om journalisterna blev mer positivt inställda till oss skulle det blir svårare att skriva skit om skatteförvaltningen. Och den allmänhet som fick sin bild av oss via medierna skulle på sikt också bli mer positiva till oss. Nu blev det ingen sådan taxeringsnämnd. Det har gått bra ändå.
I torsdags (9.12) förra veckan skrev utrikeschefen Lars Ryding på SvD en hel kolumn, som bara handlade om Skatteverket. Han skulle starta eget företag och såg framför sig en djungel av blanketter och krångel. Men han fick totalt fel. Det gick lätt som en plätt att via nätet registrera sin firma. Sen blev han inbjuden till gratis rådgivning och coaching hos Skatteverket, förmedlad av en vänlig dam som tog väl hand om honom. Efter ett tag hade han en momsfråga och blev hänvisad till närmaste servicekontor. Samma vänliga och effektiva service även där.
Han avslutar sin kolumn så här: "Ja visst gör det ont när fördomar brister... Men det är en skön smärta".
I lördagens SvD (11.12) skrev reportern Leif Pettersson en krönika och lovordade "Skattestatistisk årsbok" som Skatteverket sammanställer och ger ut varje år.
Det verkar inte vara någon hejd på jublet över Skatteverket hos SvD. Det är bara att slicka i sig för alla skattebyråkrater, såväl nuvarande som föredettingar, vilka varit med och byggt varumärket.
Jag föreslog, mest på skämt (men dock med lite allvar), att verket skulle ha en särskild taxeringsnämnd för journalister. Där kunde vi ha deklarationsgranskare som förstod deras arbetsvillkor och som såg välvilligt på deras avdrag av olika slag: fackböcker, resor, arbetsrum i bostaden m.m. Om journalisterna blev mer positivt inställda till oss skulle det blir svårare att skriva skit om skatteförvaltningen. Och den allmänhet som fick sin bild av oss via medierna skulle på sikt också bli mer positiva till oss. Nu blev det ingen sådan taxeringsnämnd. Det har gått bra ändå.
I torsdags (9.12) förra veckan skrev utrikeschefen Lars Ryding på SvD en hel kolumn, som bara handlade om Skatteverket. Han skulle starta eget företag och såg framför sig en djungel av blanketter och krångel. Men han fick totalt fel. Det gick lätt som en plätt att via nätet registrera sin firma. Sen blev han inbjuden till gratis rådgivning och coaching hos Skatteverket, förmedlad av en vänlig dam som tog väl hand om honom. Efter ett tag hade han en momsfråga och blev hänvisad till närmaste servicekontor. Samma vänliga och effektiva service även där.
Han avslutar sin kolumn så här: "Ja visst gör det ont när fördomar brister... Men det är en skön smärta".
I lördagens SvD (11.12) skrev reportern Leif Pettersson en krönika och lovordade "Skattestatistisk årsbok" som Skatteverket sammanställer och ger ut varje år.
Det verkar inte vara någon hejd på jublet över Skatteverket hos SvD. Det är bara att slicka i sig för alla skattebyråkrater, såväl nuvarande som föredettingar, vilka varit med och byggt varumärket.
Veteraner på jullunch
Det är en tradition att RSV-Veteranerna käkar jullunch hos Timmermansorden på Eriksbergsgatan i Stockholm. Årets julbord avåts i dag av 84 veteraner. Inbjudna hedersgäster var bl.a. förre generaldirektören Lennart Nilsson och den nuvarande, Ingemar Hansson. Se bilden nedan.
General Hansson kunde förtälja att Skatteverket var på grön kvist igen, tack vare ett extra tillskott i kassan från regeringen och tack vare att regionerna och verksamhetsstöd plockat fram allt man gömt i lådorna. Han noterade också att Skatteverket låg på första plats i listan över mest omtyckta myndigheter i landet, en placering som han menade att veteranerna varit med om att ordna. Bygget av det positiva varumärket började redan på Lennart Nilssons tid och har tagit ett par-tre decennier.
Julbordet var inte så mångfasetterat men desto mer välsmakande. De veteraner som ville ha en snaps till sillen fick ta den på egen bekostnad, vilket det här gänget gjorde.
Nästa års veteranjulbord på Timmermansorden är redan bokat - till den 7 december 2011. Det gäller att vara ute i god tid!
13 december 2010
Kyrka till salu
Svenska kyrkan bygger inte bara nya kyrkor. Man gör sig även av med kyrkor. Är du intresserad av att köpa en kyrka med vidhängande församlingsbyggnad? Priset är överkomligt, bara 300 000 kr. Den tillhör Ramsbergs församling, är en röd träbyggnad, heter S:t Annas kyrka och ligger i den lilla bergslagsbyn Stråssa, några mil norr om Lindesberg i Örebro län.http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3MRBPHR06AU4GG2I
6 december 2010
Landets nyaste kyrka
I Sverige har det de senaste tio åren byggts tio nya kyrkor, varav sex av dem i Stockholms stift. I går invigdes den färskaste av dem, den nya Turebergskyrkan i min hemkommun Sollentuna. Den ligger i Sollentuna centrum och är hopbyggd med församlingshemmet där. Det är en betongskapelse som har en inre takhöjd på tretton meter. Både ytter- och innerväggar är av rå betong. Stolarnas rygg- och sitsparti är gjorda av plasten från gamla petflaskor.
Det som är märkligast är altaret, ställningen till dopfunten, prästens talarstol och den elektroniska orgelns överbyggnad: de är nämligen gjorda av spillvirke från begagnade lastpallar! Se ovan. Det är många äldre församlingsbor som alls inte gillar detta. Men jag tycker det är häftigt. Har du vägarna förbi tycker jag du ska besöka kyrkan, som kostat församlingen nästan 20 miljoner kr att bygga.
En annan märklig sak är ett avtryck i betongen, högt upp på ytterväggen ovanför entrén. När formen från gjutningen plockades bort upptäcktes en mörkare missfärgning, som liknar en Jesusfigur. Man kan bli religiös för mindre (fast i mitt fall är det ingen risk, då jag inte ens är medlem i kyrkan).
Det som är märkligast är altaret, ställningen till dopfunten, prästens talarstol och den elektroniska orgelns överbyggnad: de är nämligen gjorda av spillvirke från begagnade lastpallar! Se ovan. Det är många äldre församlingsbor som alls inte gillar detta. Men jag tycker det är häftigt. Har du vägarna förbi tycker jag du ska besöka kyrkan, som kostat församlingen nästan 20 miljoner kr att bygga.
En annan märklig sak är ett avtryck i betongen, högt upp på ytterväggen ovanför entrén. När formen från gjutningen plockades bort upptäcktes en mörkare missfärgning, som liknar en Jesusfigur. Man kan bli religiös för mindre (fast i mitt fall är det ingen risk, då jag inte ens är medlem i kyrkan).
5 december 2010
Finska pensionärer i Sverige
När jag var informationschef på Riksskatteverket (nuvarande Skatteverkets huvudkontor) var det viktigt att få ut information om de svenska skatteregler som gällde för personer som fick pension från Finland. Det visade sig omöjligt att nå dem med ett direktutskick från Sverige. Vi hade inte uppgift om vilka de var. Inget att göra åt, ansåg mina chefer.
Men jag gav mig inte. Jag kontaktade på eget bevåg indirekt det statsråd som i regeringen hade ansvar för de nordiska frågorna och förklarade problemet. Jag ville att man från Finland skulle skicka ut vår information till de finska pensionärerna i Sverige. Vi kunde skicka över informationsmaterialet och låta finska pensionsmyndigheten posta det åt oss.
Statsrådet kontaktade finska ambassadören i Stockholm och skrev ett handbrev, direkt till honom. Jag såg en kopia på det och det var personligt och innehöll även en hälsning till ambassadörens fru. Det funkade och pensionärerna i Sverige fick sin information om de skatteregler som gällde här för deras pension.
Min insats medförde att jag på Finlands nationaldag den 6 december blev inbjuden till en mottagning på finska ambassaden i Stockholm. Jag gick dit. Det var en mycket tråkig tillställning. Fullt med folk som jag inte kände. Det var ensamt att gå omkring där. Jag minns att ambassaden hade ett stort porträtt av marskalk Mannerheim på en vägg.
Det är vanligt att lägre tjänstemän och andra som gjort något som gagnat ett land bli inbjuden till ambassaden. Ett annat alternativ är att bli hembjuden på middag med sin fru till en ambassadtjänsteman, tillsammans med några andra svenskar i liknade situation. Två gånger fick jag sådana inbjudningar; till tjänstemän vid Ungens respektive Mexicos ambassad i Stockholm. Tack och lov hade jag giltiga förhinder och bra ursäkter och kunde inte gå.
Men jag gav mig inte. Jag kontaktade på eget bevåg indirekt det statsråd som i regeringen hade ansvar för de nordiska frågorna och förklarade problemet. Jag ville att man från Finland skulle skicka ut vår information till de finska pensionärerna i Sverige. Vi kunde skicka över informationsmaterialet och låta finska pensionsmyndigheten posta det åt oss.
Statsrådet kontaktade finska ambassadören i Stockholm och skrev ett handbrev, direkt till honom. Jag såg en kopia på det och det var personligt och innehöll även en hälsning till ambassadörens fru. Det funkade och pensionärerna i Sverige fick sin information om de skatteregler som gällde här för deras pension.
Min insats medförde att jag på Finlands nationaldag den 6 december blev inbjuden till en mottagning på finska ambassaden i Stockholm. Jag gick dit. Det var en mycket tråkig tillställning. Fullt med folk som jag inte kände. Det var ensamt att gå omkring där. Jag minns att ambassaden hade ett stort porträtt av marskalk Mannerheim på en vägg.
Det är vanligt att lägre tjänstemän och andra som gjort något som gagnat ett land bli inbjuden till ambassaden. Ett annat alternativ är att bli hembjuden på middag med sin fru till en ambassadtjänsteman, tillsammans med några andra svenskar i liknade situation. Två gånger fick jag sådana inbjudningar; till tjänstemän vid Ungens respektive Mexicos ambassad i Stockholm. Tack och lov hade jag giltiga förhinder och bra ursäkter och kunde inte gå.
Whisky eller Seven Up?
När jag var i Venezuela 1978 och hälsade på min bror som bodde där fick jag även tillfälle att vara med på en mottagning på svenska ambassaden i huvudstaden Caracas. Det var fullt med folk och uppklädda kypare gick omkring och serverade. Deras fråga var: "Whisky eller Seven Up?" Jag var ett enda stort frågetecken och min motfråga var: "Till vad då?" "Till whiskyn så klart", blev det självklara svaret.
Det visade sig att drinken som serverades var en grogg på mångårigt lagrad skotsk whisky och antingen Cola eller Seven Up. Venezuela var - i alla fall då - en av världens största whiskyimportörer.
På mottagningen var de flesta deltagarna ditkommenderade personer från övriga länders ambassader. Jag räknade ut att det säkert fanns 100 länder med representation i Venezuela. Varje land har minst en mottagning varje år, en del kanske flera. Det blir två-tre sådana här mottagningar varje vecka som övriga länders beskickningar måste gå på. Och det var nog samma inhyrda kypare som dök upp på varenda en.
Efter ett par timmar blinkade ljusen i den stora sal där mottagningen på ambassaden ägde rum. Inom två-tre minuter var salen tom. Det blinkande ljuset var signalen till att partyt var över. Alla rusade lättade därifrån så fort de kunde. Äntligen över!
En diplomat med tjänstgöring utomlands riskerar lätt att bli alkoholberoende.
Det visade sig att drinken som serverades var en grogg på mångårigt lagrad skotsk whisky och antingen Cola eller Seven Up. Venezuela var - i alla fall då - en av världens största whiskyimportörer.
På mottagningen var de flesta deltagarna ditkommenderade personer från övriga länders ambassader. Jag räknade ut att det säkert fanns 100 länder med representation i Venezuela. Varje land har minst en mottagning varje år, en del kanske flera. Det blir två-tre sådana här mottagningar varje vecka som övriga länders beskickningar måste gå på. Och det var nog samma inhyrda kypare som dök upp på varenda en.
Efter ett par timmar blinkade ljusen i den stora sal där mottagningen på ambassaden ägde rum. Inom två-tre minuter var salen tom. Det blinkande ljuset var signalen till att partyt var över. Alla rusade lättade därifrån så fort de kunde. Äntligen över!
En diplomat med tjänstgöring utomlands riskerar lätt att bli alkoholberoende.
4 december 2010
Märkligt möte på svenska ambassaden i Hanoi
Jag tvingades - mer eller mindre - av min arbetsgivare att 1994 att åka till Vietnam och hålla föredrag på engelska för vietnamesiska skatteförvaltningen om hur vi i Sverige informerar våra skattebetalare. Dessutom i två veckor. Det var ett delprojekt i Sveriges bistånd till den kommunistiska diktaturen där.
Under tiden i Hanoi blev jag och mina kamrater från Skatteverket i Sverige inbjudna till en mottagning på svenska ambassaden med anledning av att en statssekreterare från Sverige var på besök i landet. Det var slipstvång. Jag hade ingen slips utan fick låna en av en medarbetare på svenska ambassaden, som bodde i ett radhus på ambassadområdet.
Precis innan vi skulle kliva in på själva ambassaden slogs jag av en speciell känsla och sa högt till mina kamrater: "Jag ger mig sjutton på att jag kommer att träffa någon jag känner!" De bara log åt mig och skakade på huvudet. Tokpelle, tänkte de nog.
Jag hann precis komma in och och i vimlet av gäster såg jag långt bort i ett hörn min dotters klassföreståndare från högstadiet i Turebergsskolan i Sollentuna; en person som jag inte sett på fem år. Mycket märkligt, måste jag säga.
Jag gick fram till honom och han kände genast igen mig. Också det märkligt, eftersom vi bara setts på några klassmöten. Han var tjänstledig från lärarjobbet och jobbade för Röda Korset i Hanoi. Snacka om sammanträffande!
Under tiden i Hanoi blev jag och mina kamrater från Skatteverket i Sverige inbjudna till en mottagning på svenska ambassaden med anledning av att en statssekreterare från Sverige var på besök i landet. Det var slipstvång. Jag hade ingen slips utan fick låna en av en medarbetare på svenska ambassaden, som bodde i ett radhus på ambassadområdet.
Precis innan vi skulle kliva in på själva ambassaden slogs jag av en speciell känsla och sa högt till mina kamrater: "Jag ger mig sjutton på att jag kommer att träffa någon jag känner!" De bara log åt mig och skakade på huvudet. Tokpelle, tänkte de nog.
Jag hann precis komma in och och i vimlet av gäster såg jag långt bort i ett hörn min dotters klassföreståndare från högstadiet i Turebergsskolan i Sollentuna; en person som jag inte sett på fem år. Mycket märkligt, måste jag säga.
Jag gick fram till honom och han kände genast igen mig. Också det märkligt, eftersom vi bara setts på några klassmöten. Han var tjänstledig från lärarjobbet och jobbade för Röda Korset i Hanoi. Snacka om sammanträffande!
3 december 2010
När jag var bjuden till Japans ambassad
I slutet av 1970-talet ordnade jag ett program på Riksskatteverket (nuvarande Skatteverkets huvudkontor) för en grupp japanska riksdagsmän som var i Sverige för att studera vår moms. När de lämnade verket gav de en flaska dyr whisky i present till vår momschef Greger B:son Allström, som varit deras värd.
Han blev nervös och tolkade gåvan som en muta. Därför gick han till verksledningen för att få råd om hur han skulle göra med flaskan. "Den ska du behålla," sa överdirektören Eric Hallman. "Annars tar jag den!" (Nu hör det till saken att Hallman inte var den som direkt spottade i glaset.)
Min belöning från japanerna var att jag ett halvår senare fick en inbjudan, gällande mig och min fru, till en mottagning på Japanska ambassaden. Mycket nervösa gick vi dit. Vi hade ju ingen som helst susning hur man skulle bete sig. Dessutom kände jag inte en käft på ambassaden. Hade bara haft telefonkontakt med en underordnad tjänsteman, vars namn jag inte kom i håg.
Nåja, vi gick dit, fick handhälsa på ambassadören och hans kimonoklädda hustru och lotsades sedan, med en drink i handen, in i en stor sal, full med folk. Alla var för mig helt okända. Det var representanter för den diplomatiska kåren i Stockholm plus en hel del svenskar.
Plötsligt tystnade sorlet i salen och all uppmärksamhet riktades mot en äldre, rätt rund herre som klev in i rummet, omgiven av en handfull yngre män. Det var den ryske ambassadören i Stockholm med sitt hov. Han var doyen; högst i rang bland ambassadörerna i Stockholm i kraft av ha haft sitt ämbete längst av dem alla.
Männen runt ryske ambassadören spred sig snabbt runt i rummet och en av dem sökte ögonkontakt med mig. Eftersom jag tydligen var en främmande fågel för honom kom han fram till mig, handhälsade och frågade på nästan brytningsfri svenska vem jag var och vad jag jobbade med.
"Jag jobbar på Riksskatteverket", svarade jag sanningsenligt. Han muttrade något ohörbart, vände på klacken ock gick. Jag var tydligen ointressant för honom. Så här efteråt skulle jag i stället svarat att jag jobbade på arméstabens underrättelse-avdelning eller något liknande. Då hade jag säkert blivit hembjuden till honom.
Han blev nervös och tolkade gåvan som en muta. Därför gick han till verksledningen för att få råd om hur han skulle göra med flaskan. "Den ska du behålla," sa överdirektören Eric Hallman. "Annars tar jag den!" (Nu hör det till saken att Hallman inte var den som direkt spottade i glaset.)
Min belöning från japanerna var att jag ett halvår senare fick en inbjudan, gällande mig och min fru, till en mottagning på Japanska ambassaden. Mycket nervösa gick vi dit. Vi hade ju ingen som helst susning hur man skulle bete sig. Dessutom kände jag inte en käft på ambassaden. Hade bara haft telefonkontakt med en underordnad tjänsteman, vars namn jag inte kom i håg.
Nåja, vi gick dit, fick handhälsa på ambassadören och hans kimonoklädda hustru och lotsades sedan, med en drink i handen, in i en stor sal, full med folk. Alla var för mig helt okända. Det var representanter för den diplomatiska kåren i Stockholm plus en hel del svenskar.
Plötsligt tystnade sorlet i salen och all uppmärksamhet riktades mot en äldre, rätt rund herre som klev in i rummet, omgiven av en handfull yngre män. Det var den ryske ambassadören i Stockholm med sitt hov. Han var doyen; högst i rang bland ambassadörerna i Stockholm i kraft av ha haft sitt ämbete längst av dem alla.
Männen runt ryske ambassadören spred sig snabbt runt i rummet och en av dem sökte ögonkontakt med mig. Eftersom jag tydligen var en främmande fågel för honom kom han fram till mig, handhälsade och frågade på nästan brytningsfri svenska vem jag var och vad jag jobbade med.
"Jag jobbar på Riksskatteverket", svarade jag sanningsenligt. Han muttrade något ohörbart, vände på klacken ock gick. Jag var tydligen ointressant för honom. Så här efteråt skulle jag i stället svarat att jag jobbade på arméstabens underrättelse-avdelning eller något liknande. Då hade jag säkert blivit hembjuden till honom.
2 december 2010
Vi är redan med i Nato
Den 3 november skrev jag ett inlägg på min blogg om Sverige och Nato. Jag menade att vi i praktiken redan är med - fast i smyg - men att politikerna hymlar om saken. Det enda rätta är att vi öppet går med, vilket majoren Björklund i Folkpartiet vill att vi gör. Det hedrar honom att han talar klarspråk.
Nu har dokumenten som läckt ut via Wikileaks visat att Sverige har ett omfattande samarbete och nästan räknas av USA som allierad. Och detta samarbete har pågått både när sossar och borgare har regerat. Våra politiker borde lägga korten på borden, visa sig raka i ryggarna och se till att vi blir fullvärdig medlem i Nato, vilket gör att vårt inflytande över besluten, som tas där, ökar.
Tillägg den 3 december: Ovanstående inlägg skrev jag i går förmiddag. I dag så tar ledarskribenterna i både SvD och DN upp samma sak. Jag tror inte dom läste min blogg igår. Vi har bara tänkt samma sak.
Nu har dokumenten som läckt ut via Wikileaks visat att Sverige har ett omfattande samarbete och nästan räknas av USA som allierad. Och detta samarbete har pågått både när sossar och borgare har regerat. Våra politiker borde lägga korten på borden, visa sig raka i ryggarna och se till att vi blir fullvärdig medlem i Nato, vilket gör att vårt inflytande över besluten, som tas där, ökar.
Tillägg den 3 december: Ovanstående inlägg skrev jag i går förmiddag. I dag så tar ledarskribenterna i både SvD och DN upp samma sak. Jag tror inte dom läste min blogg igår. Vi har bara tänkt samma sak.
Juridiskt finlir?
En elev som bär niqab behöver inte visa ansiktet i skolan. Att kräva det är diskriminering, anser diskrimineringsombuds-människan Katri Linna. Hon har haft ärendet på sitt bord i två år. Nu har hon till slut (förmodligen efter stor vånda, då ämnet är kontroversiellt) satt ned foten. Det gjorde hon 1) genom att fatta ett formellt beslut om att avsluta ärendet och 2) genom att i en debattartikel formulera sin ståndpunkt i ärendet.
För henne var det en smart lösning och exempel på juridiskt finlir. Hon har sagt vad hon tycker, vilket inte kan överklagas (debattartikeln). Hon har avslutat ärendet (beslutet), vilket kan överklagas - men till vilken nytta när det gäller själva grundfrågan, dvs. niqab eller inte niqab i skolorna?
Ett annat exempel på juridiskt finlir är svenska polisens Interpolefterlysning på Wikileaksgrundaren Julian Assange, som är anklagad i Sverige för våldtäkt. Assange uppges befinna sig i Storbritannien, men kan inte utlämnas till Sverige, därför att den svenska polisen gjorde ett procedurfel när man begärde att Interpol skulle efterlysa honom.
Myndigheterna i USA är naturligtvis skitförbannade på Assange, för att han släppt tiotusentals hemliga dokument som avslöjar USA:s agerande bakom lyckta dörrar runt om i världen. CIA har säkert satt press på Sverige att ta fast honom, med våldtäkten som grund. Sverige vill ligga lågt men gör dock en Interpolefterlysning men ser samtidigt medvetet till att fumla bort den genom att göra ett procedurfel. Juridiskt finlir igen för att ta sig ur en knepig situation.
Sant eller falskt? Jag vet inte. Men eftersom jag är konspiratoriskt lagd så kanske det gick till så här.
För henne var det en smart lösning och exempel på juridiskt finlir. Hon har sagt vad hon tycker, vilket inte kan överklagas (debattartikeln). Hon har avslutat ärendet (beslutet), vilket kan överklagas - men till vilken nytta när det gäller själva grundfrågan, dvs. niqab eller inte niqab i skolorna?
Ett annat exempel på juridiskt finlir är svenska polisens Interpolefterlysning på Wikileaksgrundaren Julian Assange, som är anklagad i Sverige för våldtäkt. Assange uppges befinna sig i Storbritannien, men kan inte utlämnas till Sverige, därför att den svenska polisen gjorde ett procedurfel när man begärde att Interpol skulle efterlysa honom.
Myndigheterna i USA är naturligtvis skitförbannade på Assange, för att han släppt tiotusentals hemliga dokument som avslöjar USA:s agerande bakom lyckta dörrar runt om i världen. CIA har säkert satt press på Sverige att ta fast honom, med våldtäkten som grund. Sverige vill ligga lågt men gör dock en Interpolefterlysning men ser samtidigt medvetet till att fumla bort den genom att göra ett procedurfel. Juridiskt finlir igen för att ta sig ur en knepig situation.
Sant eller falskt? Jag vet inte. Men eftersom jag är konspiratoriskt lagd så kanske det gick till så här.
1 december 2010
Oempatiska uppsägningar både förr och nu
Alla anställda i försvaret, både militärer och civila, måste acceptera utlandstjänstgöring - annars får dom sparken. Ca 95 % har sagt ja. Men en major och flygingenjör med specialistut-bildning, värd 50 miljoner (Sic!), villkorade sitt ja, men det tolkades som ett nej. Han fick sparken när han var på en exklusiv NATO-kurs i Holland. Beskedet om sin uppsägning fick han som ett SMS från Högkvarteret i Stockholm.
Att skicka den här typen av meddelanden på ett känslokallt sätt är inte nytt. Det gjorde även dåvarande Riksskatteverket (nuvarande Skatteverkets huvudkontor) i mitten av 1970-talet. Bakgrunden var följande.
Finansminister Gunnar Sträng införde något som kallades "byggmomsavdrag". Det innebar att den som reparerade sitt hus fick skatteavdrag för momsen. Elaka tungor påstod att Sträng införde den här föregångaren till ROT-avdraget för att hans egen fastighet i Gamla stan i Stockholm behövde repareras.
Riksskatteverket anställde handläggare med juristkompetens samt biträden och byggde upp en tillfällig enhet för detta. Men när verksamheten skulle börja avvecklas måste personalen formellt varslas om uppsägning (även om de flesta sedan fick andra jobb på verket). Uppsägningen formulerades i ett högtravande brev där personalhandläggaren Ni-ade mottagarna, trots att du-andan rådde på verket. Men inte nog med det. Brevet skickades rekommenderat med mottagningsbevis och nådde mottagarna i dagarna mellan jul och nyår. Hur kul var det på en skala?
Jag publicerade ett sådant här uppsägningsbrev och gjorde en artikel om det i verkets interna tidning. Då tog det hus i helsike. Jag kallades till ett uppläxningsmöte hos den administrative direktören, där även personalhandläggaren, som var mycket, mycket upprörd deltog. Han var så förbannad på min artikel att han knappt kunde tala. Till slut reste han sig och lämnade rummet. Vi andra stod i fönstret och tittade på när han gick hem. "Jaha", sa den timide administrative direktören och fortsatte: "Då vi får kanske anse ärendet som avslutat?".
Hur brevet såg ut ser du ovan. Vill du kunna läsa vad som står?
1) Högerklicka på brevet.
2) Klicka på Ctrl +++ så får du upp det i större och läsbart format.
PS. Sträng reparerade faktiskt sitt stenhus och skickade in en ansökan om byggmomsåterbetalning. Det ärendet behandlades med förtur, vill jag minnas.
Att skicka den här typen av meddelanden på ett känslokallt sätt är inte nytt. Det gjorde även dåvarande Riksskatteverket (nuvarande Skatteverkets huvudkontor) i mitten av 1970-talet. Bakgrunden var följande.
Finansminister Gunnar Sträng införde något som kallades "byggmomsavdrag". Det innebar att den som reparerade sitt hus fick skatteavdrag för momsen. Elaka tungor påstod att Sträng införde den här föregångaren till ROT-avdraget för att hans egen fastighet i Gamla stan i Stockholm behövde repareras.
Riksskatteverket anställde handläggare med juristkompetens samt biträden och byggde upp en tillfällig enhet för detta. Men när verksamheten skulle börja avvecklas måste personalen formellt varslas om uppsägning (även om de flesta sedan fick andra jobb på verket). Uppsägningen formulerades i ett högtravande brev där personalhandläggaren Ni-ade mottagarna, trots att du-andan rådde på verket. Men inte nog med det. Brevet skickades rekommenderat med mottagningsbevis och nådde mottagarna i dagarna mellan jul och nyår. Hur kul var det på en skala?
Jag publicerade ett sådant här uppsägningsbrev och gjorde en artikel om det i verkets interna tidning. Då tog det hus i helsike. Jag kallades till ett uppläxningsmöte hos den administrative direktören, där även personalhandläggaren, som var mycket, mycket upprörd deltog. Han var så förbannad på min artikel att han knappt kunde tala. Till slut reste han sig och lämnade rummet. Vi andra stod i fönstret och tittade på när han gick hem. "Jaha", sa den timide administrative direktören och fortsatte: "Då vi får kanske anse ärendet som avslutat?".
Hur brevet såg ut ser du ovan. Vill du kunna läsa vad som står?
1) Högerklicka på brevet.
2) Klicka på Ctrl +++ så får du upp det i större och läsbart format.
PS. Sträng reparerade faktiskt sitt stenhus och skickade in en ansökan om byggmomsåterbetalning. Det ärendet behandlades med förtur, vill jag minnas.
29 november 2010
Nordens huvudstad?
Gunnar Wetterberg på SACO vill (enligt dagens SvD) att de nordiska länderna går samman i en federation. Men det skulle ta minst 15-20 år att nå dit. Det skulle göra Norden starkare i EU och i övriga världen. Tillsammans skulle federationen få 25 miljoner invånare och vara den 11:e största "ekonomin" i världen.
Jag tycker idén är alldeles utmärkt. Förmodligen skulle Norden vara med i Nato då och euron vara den gemensamma valutan. Språket skulle bli lite mer problematiskt. Men den stora stötestenen skulle nog vara huvudstaden: Köpenhamn eller Stockholm? Därför är det bra att Stockholm tagit greppet, eftersom staden redan nu marknadsför sig som "The Capital of Scandinavia", vilket retar danskarna.
Jag tycker idén är alldeles utmärkt. Förmodligen skulle Norden vara med i Nato då och euron vara den gemensamma valutan. Språket skulle bli lite mer problematiskt. Men den stora stötestenen skulle nog vara huvudstaden: Köpenhamn eller Stockholm? Därför är det bra att Stockholm tagit greppet, eftersom staden redan nu marknadsför sig som "The Capital of Scandinavia", vilket retar danskarna.
27 november 2010
Historier och historia
Att använda historier om ett företag, en organisation eller en myndighet för att stärka företagets etc. organisation och kultur kallas Corporate Storytelling. Det används bl.a. för att visa emotionella värden och visa organisationens värderingar och kan nyttjas vid rekrytering. IKEA är känt för att nyttja Corporate Storytelling. Det förekommer sen 2005 också i kurser på svenska universitet och högskolor. Något svenskt ord för det har jag inte funnit.
Utan att känna till begreppet Corporate Storytelling tog jag 1996 fram boken "Byråkrater berättar" där tjänstemän i skatte- och exekutionsväsendet fick berätta anekdoter om sina liv som statstjänstemänniskor. Jag var nog lite för min tid då.
Nu finns ytterligare ett begrepp på samma tema, nämligen History Marketing. Här handlar det inte om att nyttja roliga historier och anekdoter utan att i stället nyttja företagets etc. egen historia i sin marknadsföring och i sitt varumärkesbyggande. Det är ett nytt begrepp som myntats av den tyske historikern och PR-mannen Alexander Shug, som gett ut en bok i ämnet ("History Marketing - använd företagets historia i kommunikation och marknads-föring"/Ekerlids förlag).
Redan i slutet av 1970-talet började jag lite mer systematiskt att intressera mig för skatternas och skatteförvaltningens historia, vilket bl.a. resulterade i en utställning, diverse skrifter m.m. Även här var jag nog lite före min tid.
Men frågan är hur Skatteverket i dag ska kunna ha nytta av detta i sin marknadsföring och sitt varumärkesbyggande?
26 november 2010
ICA:s nitlotteri?
ICA vill att kunderna ska köpa deras egna ICA-märkta varor. Förmodligen tjänar ICA mera om vi köper deras produkter än andra leverantörers. På sikt kan det leda till att en del märken försvinner ur ICA-butikerna. Hur kul blir det om du bara kan köpa ICA-Kaffe i stället för Gevalia, Löfbergs m.fl. Som konsument är det bra med djup på varusortimentet (t.ex. många olika kaffemärken) och inte bara bredd (olika varuslag). Mångfald och konkurrens gynnar oss köpare.
Därför har ICA hittat på ett "lotteri". För att göra det mer legitimt och ge sken av välgörenhet sägs det ske i samarbete med FUB (Riksförbundet för barn och unga med utvecklingsstörning). För varje ICA-märkt vara du köper så får du en lott. På kvittot ser du hur många lotter du har fått. Trots att jag försöker välja andra märken än ICA:s egna har jag fått 246 lotter, men aldrig vunnit något. Nu har lotterna tagit slut, står det på mitt kvitto.
Jag har inte hört talas om någon som vunnit något på ICA:s lotteri. Gör du?
Därför har ICA hittat på ett "lotteri". För att göra det mer legitimt och ge sken av välgörenhet sägs det ske i samarbete med FUB (Riksförbundet för barn och unga med utvecklingsstörning). För varje ICA-märkt vara du köper så får du en lott. På kvittot ser du hur många lotter du har fått. Trots att jag försöker välja andra märken än ICA:s egna har jag fått 246 lotter, men aldrig vunnit något. Nu har lotterna tagit slut, står det på mitt kvitto.
Jag har inte hört talas om någon som vunnit något på ICA:s lotteri. Gör du?
25 november 2010
En upprörd Ask
Borgarna har under sina år vid makten vräkt pengar - flera miljarder extra - över rättsväsendet, främst polisen och domstolarna. Vi har bl.a. fått fler poliser (även om jag inte märkt något av det). Nu vill justitieminister Ask - helt självklart - se om pengarna fått någon effekt.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ), som ska ha koll på brotts-statistiken m.m, har inte kunnat ge något entydigt svar, vilket gjort Ask upprörd. Därför har hon satt Statskontoret på BRÅ för att utreda hur man egentligen sköter sin uppgift. Synd att det inte skedde samtidigt som satsningen på polisen m.fl. inleddes.
Risken är att pengarna inte lett till minskad brottslighet, för det var väl det som var meningen med miljardsatsningen? Om så är fallet är det hög tid att även kika på polisen.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ), som ska ha koll på brotts-statistiken m.m, har inte kunnat ge något entydigt svar, vilket gjort Ask upprörd. Därför har hon satt Statskontoret på BRÅ för att utreda hur man egentligen sköter sin uppgift. Synd att det inte skedde samtidigt som satsningen på polisen m.fl. inleddes.
Risken är att pengarna inte lett till minskad brottslighet, för det var väl det som var meningen med miljardsatsningen? Om så är fallet är det hög tid att även kika på polisen.
Korset var en påle
I ett väntrum hittade jag en populärvetenskaplig tidskrift och i den fanns en liten uppseendeväckande notis.
En svensk forskare, som kikat lite mer noggrant i de äldsta skriftliga urkunderna som bibeln bygger på, har funnit att det grekiska ordet stavros översatts fel. Ordet betyder inte kors, utan det betyder i stället påle eller bjälke. Alltså spikades Jesus inte upp på ett kors.
Denna upptäckt torde - om den är korrekt - förändra bilden för alla kristna som ju har korset som sin främsta symbol. Ska det bytas ut mot en pinne?
En svensk forskare, som kikat lite mer noggrant i de äldsta skriftliga urkunderna som bibeln bygger på, har funnit att det grekiska ordet stavros översatts fel. Ordet betyder inte kors, utan det betyder i stället påle eller bjälke. Alltså spikades Jesus inte upp på ett kors.
Denna upptäckt torde - om den är korrekt - förändra bilden för alla kristna som ju har korset som sin främsta symbol. Ska det bytas ut mot en pinne?
24 november 2010
Wallenbergarna och jag
Vad har jag gemensamt med Marcus och Peter Wallenberg? Jo, vi har alla tjänat drygt 19 miljoner vardera. Jag under alla mina 43 yrkesverksamma år. De två under förra året.
23 november 2010
Greksjukan sprider sig
Först var det Grekland som fick kasta in handduken och be om ekonomisk hjälp från övriga EU. Och nu har Irland gjort samma sak. Risken är stor att Portugal står på tur - och även Spanien. Även i England och Frankrike drar politikerna åt svångremmen när det gäller statens finanser.
Jag var i Spanien förra veckan och tog igen mig. (Det är ju jobbigt att vara pensionär.) I Madrid märktes ingenting av att landet är i ekonomisk kris. Tapasbarerna i centrum var proppfulla med folk, mest i yngre åldrar, runt 30 ungefär. I La Manga utanför Cartagena märktes krisen lite grann. En krog annonserade ut "Dagens krismeny" och en krögare berättade att antalet gäster minskat: "De som brukade äta ute varje dag gör det nu bara varannan", sa han.
Jag var i Spanien förra veckan och tog igen mig. (Det är ju jobbigt att vara pensionär.) I Madrid märktes ingenting av att landet är i ekonomisk kris. Tapasbarerna i centrum var proppfulla med folk, mest i yngre åldrar, runt 30 ungefär. I La Manga utanför Cartagena märktes krisen lite grann. En krog annonserade ut "Dagens krismeny" och en krögare berättade att antalet gäster minskat: "De som brukade äta ute varje dag gör det nu bara varannan", sa han.
Räkna med höjd pensionsålder
De flesta länder i Europa har 65 som formell pensionsålder. Norge och Island avviker och har 67 år. Grekland och Frankrike avviker åt andra hållet med hittills 58 respektive 62 år. Nu ska gränserna höjas i de länderna, vilket lett till folkliga protester.
Politiker - över blockgränserna - diskuterar även i Sverige höjd pensionsålder. De börjar lite försiktigt och tar upp 67-årsgränsen som man kan tänka sig höjd till 69 år. Det är den gräns du har om du vill fortsätta att jobba efter 65 år utan att arbetsgivaren kan säga nej.
När den allmänna folkpensionen infördes 1913 med åldersgränsen 67 år var männens medellivslängd 55 år och kvinnornas 66 år. Nu ligger medellivslängden runt 80 år och av de barn som föds i dag så räknar man med att hälften av dem kan bli över 100 år. I det läget är det inte så konstigt om man börjar diskutera när man kan ta ut sin pension. Ska man jämföra med 1913 så borde dagens pensionsålder vara bortåt 85-90 år.
Jag är helt övertygad om att även gränserna 61 respektive 65 år kommer att höjas de närmaste åren. Min gissning är att de blir 63 respektive 67 år.
Politiker - över blockgränserna - diskuterar även i Sverige höjd pensionsålder. De börjar lite försiktigt och tar upp 67-årsgränsen som man kan tänka sig höjd till 69 år. Det är den gräns du har om du vill fortsätta att jobba efter 65 år utan att arbetsgivaren kan säga nej.
När den allmänna folkpensionen infördes 1913 med åldersgränsen 67 år var männens medellivslängd 55 år och kvinnornas 66 år. Nu ligger medellivslängden runt 80 år och av de barn som föds i dag så räknar man med att hälften av dem kan bli över 100 år. I det läget är det inte så konstigt om man börjar diskutera när man kan ta ut sin pension. Ska man jämföra med 1913 så borde dagens pensionsålder vara bortåt 85-90 år.
Jag är helt övertygad om att även gränserna 61 respektive 65 år kommer att höjas de närmaste åren. Min gissning är att de blir 63 respektive 67 år.
12 november 2010
Byt flaggstänger, Hansson!
När Mats Sjöstrand blev generaldirektör och chef för Skatteverket så ville han markera det med att ända layouten på visitkorten och tidningsannonserna. Jag såg till att layouten på visitkorten ändrades men annonserna struntade jag i. Han fick nog annat att bry sig om och jag hörde inget mer om det.
Nuvarande generaldirektören som tillträdde i början av detta år har också chansen att profilera sig med något påtagligt. Jag vill att han byter ut de två flaggstängerna som står utan för verkets entré på Solna strandväg. Varför då då, undrar ni nog ?
Jo, när verket var nytt 1971 och hette Riksskatteverket så satte fastighetsägaren upp två flaggstänger. De omgivande nyplanterade träden var då ungefär två meter höga. Men nu har de vuxit ikapp flaggstången och är lika långa. Dessutom har grenverket vecklat ut sig. Flaggan syns inte och trasslar in sig i trädens grenar.
I dag besökte jag verket på uppdrag av veteranföreningen. Verket flaggade på halv stång. En medarbetare, som gått bort alldeles för tidigt, begravdes den här dagen. Flaggorna hängde blöta och intrasslade i träden. Det såg inte trevligt ut.
Sveriges flagga är vår mest kända nationella symbol. Att verket misshandlar den på detta sätt är skamligt. Jag undrar vad statsheraldikern tycker? Värre är det nog när verket har utländska besök. Då hissas även besökslandets flagga, som misshandlas på liknande sätt. Hur uppfattas det?
Därför har jag i dag avsänt ett elektroniskt brev till generaldirektören Ingemar Hansson. Jag vill att han - nu när verket fått hundratals miljoner i extra pengar och inte kan skylla på pengabrist - plockar ned de två knappast synliga flaggstängerna och ersätter dem med två rejäla fasadstänger i stället. Då är det inga träd i vägen och flaggorna syns även när det inte blåser och dessutom när man åker in på lokalgatan framför huset. Ambassaderna i Stockholm har sådana här stänger.
Om Hansson fixar nya flaggstänger visar han på ett tydligt sätt att det hänt något med verkets huvudkontor, även om det är i senaste laget. Det går ju förstås att ändra utseendet på visitkorten i stället. Men förmodligen händer ingenting. Tyvärr.
Nuvarande generaldirektören som tillträdde i början av detta år har också chansen att profilera sig med något påtagligt. Jag vill att han byter ut de två flaggstängerna som står utan för verkets entré på Solna strandväg. Varför då då, undrar ni nog ?
Jo, när verket var nytt 1971 och hette Riksskatteverket så satte fastighetsägaren upp två flaggstänger. De omgivande nyplanterade träden var då ungefär två meter höga. Men nu har de vuxit ikapp flaggstången och är lika långa. Dessutom har grenverket vecklat ut sig. Flaggan syns inte och trasslar in sig i trädens grenar.
I dag besökte jag verket på uppdrag av veteranföreningen. Verket flaggade på halv stång. En medarbetare, som gått bort alldeles för tidigt, begravdes den här dagen. Flaggorna hängde blöta och intrasslade i träden. Det såg inte trevligt ut.
Sveriges flagga är vår mest kända nationella symbol. Att verket misshandlar den på detta sätt är skamligt. Jag undrar vad statsheraldikern tycker? Värre är det nog när verket har utländska besök. Då hissas även besökslandets flagga, som misshandlas på liknande sätt. Hur uppfattas det?
Därför har jag i dag avsänt ett elektroniskt brev till generaldirektören Ingemar Hansson. Jag vill att han - nu när verket fått hundratals miljoner i extra pengar och inte kan skylla på pengabrist - plockar ned de två knappast synliga flaggstängerna och ersätter dem med två rejäla fasadstänger i stället. Då är det inga träd i vägen och flaggorna syns även när det inte blåser och dessutom när man åker in på lokalgatan framför huset. Ambassaderna i Stockholm har sådana här stänger.
Om Hansson fixar nya flaggstänger visar han på ett tydligt sätt att det hänt något med verkets huvudkontor, även om det är i senaste laget. Det går ju förstås att ändra utseendet på visitkorten i stället. Men förmodligen händer ingenting. Tyvärr.
11 november 2010
Tur för kungen att sossarna finns
Fru Sahlin och toppsossarna har ställt sina platser i verkställande utskottet till förfogande. Hos sossarna är det nu "hela havet stormar". Östros har pekats ut som syndabock för valförlusten och den dåliga uppgörelsen med kommunistkamraterna och miljö-partiklarna,
Det ska bli intressant att följa den fortsatta processen hos sossarna. En som är glad är nog kungen och hans hov, för nu har kvällspressen fått något annat än kungens fruntimmersaffärer att skriva om.
PS den 12 november: Jag hade fel. Skrivandet om kungen fortsatte i dag. I Expressen talar hans älskarinna, den kända artisten, ut. Suck.
Enligt artikeln i Expressen så träffades artisten och kungen i en lägenhet på Strandvägen. Tänk, ryktet om detta hörde jag för flera år sedan, men jag slog bort det som trams och illvilligt förtal. Nu verkar det ju vara sant? Från samma källa, en person med insyn i kretsen kring hovet, har jag hört att drottningen har en manlig vän i Tyskland och att Carl Philip ska vara tvestjärt. Skitsnack eller inte, det får väl framtiden utvisa. Frågan är om man ska föra fram sånt här skvaller?
Det ska bli intressant att följa den fortsatta processen hos sossarna. En som är glad är nog kungen och hans hov, för nu har kvällspressen fått något annat än kungens fruntimmersaffärer att skriva om.
PS den 12 november: Jag hade fel. Skrivandet om kungen fortsatte i dag. I Expressen talar hans älskarinna, den kända artisten, ut. Suck.
Enligt artikeln i Expressen så träffades artisten och kungen i en lägenhet på Strandvägen. Tänk, ryktet om detta hörde jag för flera år sedan, men jag slog bort det som trams och illvilligt förtal. Nu verkar det ju vara sant? Från samma källa, en person med insyn i kretsen kring hovet, har jag hört att drottningen har en manlig vän i Tyskland och att Carl Philip ska vara tvestjärt. Skitsnack eller inte, det får väl framtiden utvisa. Frågan är om man ska föra fram sånt här skvaller?
10 november 2010
Borg får smaka sin egen medicin
Den rödgröna oppositionen - med stöd av Sverigedemokraterna - tänker få riksdagen att besluta om en rejäl anslagsminskning till Regeringskansliet med sina 4 000 departementsanställda m.fl. Det handlar om 650 miljoner kr mindre i anslag. Borg är förbannad och hotar med att tusen personer kommer att få sparken. Han menar att det krävs pengar till pris- och löneomräkningen och för att Regeringskansliet fått nya uppgifter.
Rätt åt dig, Borg! Nu får du smaka din egen medicin. I flera år har du satt bl.a. Skatteverket på svältkost. Även verket har drabbats av pris- och löneomräkning och fått nya uppgifter utan tillräcklig finansiering.
Rätt åt dig, Borg! Nu får du smaka din egen medicin. I flera år har du satt bl.a. Skatteverket på svältkost. Även verket har drabbats av pris- och löneomräkning och fått nya uppgifter utan tillräcklig finansiering.
9 november 2010
Kalle Dussin är nog den ende som är ren
Kungen har uppmärksammats med en bok som avslöjar pikanta detaljer ur hans privatliv och innehåller sådant som kvällspressen och veckotidningarna gillar att skriva om. En del är säkert sant. Sen då?
Kungen är väl som vilken normal karl som helst. Jag vet många, såväl släktingar (farfar), bekanta som arbetskamrater av båda könen som har vänsterprasslat. Tillfället gör tjuven, heter det. Säg den karl - som sitter berusad i ett grabbgäng och blir uppvaktad av snygga tjejer - som i det läget skulle resa sig och åka hem?
Det har under årens lopp surrat massor med rykten om kungahuset. Och även tidigare svenska kungahus. Det är väl egentligen bara Karl XII som ännu inte har anklagats för herr- eller fruntimmersaffärer.
4 november 2010
Veteraner på uppskattad höstfest
I går kväll var det nostaligträff för medlemmarna i veteran-föreningen vid Skatteverkets huvudkontor (f.d. Riksskatteverket, RSV). Denna gång samlades man i verkets nyligen ombyggda lokaler vid Korta gatan i Solna. Det var ett välbesökt höstmöte där det bjöds på både det ena och andra. Det började med drink och mingel och fortsatte sedan med en utsökt buffétalltik med rött eller vitt vin därtill (i nästan obegränsad mängd) och allt för en billig penning.
Kvällens höjdpunkt var Lennart & Lennart, dvs. Lennart Nilsson och Lennart Grufberg som ledde RSV under åren 1983-1996. De kåserade och berättade minnen och anekdoter från tiden som general- respektive överdirektör vid verket. Under deras tid vid rodret påbörjades det förändringsarbete och varumärkesbyg-gande, som fört fram Skatteverket till en av landets mest populära myndigheter.
Lennart Grufberg berättade bl.a. att han ett år utsågs till "Årets Arsel" av en motorcykelklubb på Gotland. Han fick diplom och ett vandringspris i form av ett arsel i keramik. Anledningen var att han i en utredning föreslagit ökad skatt på motorcyklar. Lennart Nilsson avslöjade att både Gunnar Sträng och Göran Persson var duktiga på att göra armhävningar; i Perssons fall ibland även under en pågående föredragning.
Höstfesten började vid 18-tiden och de sista gästerna gav inte upp förrän bortåt 22-tiden. Det var ett välordnat och uppskattat arrangemang, som veteranföreningen och verkets interservice-personal ska ha all heder av.
3 november 2010
Det är dags att gå med i Nato
Jag var en bokslukare när jag var liten. Det ledde till att jag fick förmånen att besöka bibliotekets vuxenavdelning, trots att jag var en liten nioåring. Där upptäckte jag bokverket "Världskriget i bild". Det var en chockartad upplevelse. Bilder från koncentrationsläger och sönderbombade städer.
Samtidigt pågick kalla kriget med ett militärstarkt Sovjet, med hot om spetsnazinvasion och atombomber. Kombinationen "Värdskriget i bild" och ryssen gjorde min barndom ångestfylld, framförallt för att det lilla alliansfria och neutrala Sverige stod ensamt i den hotfulla världen.
Men vi var inte ensamma. I lönndom var vi nära kompisar med USA, Storbritannien och Nato. Vi hade gemensamt flygledningssystem och hemliga organisationer som skulle aktiveras om Sverige blev ockuperat och annat militärt samarbete. Detta visste sossarna Erlander och Palme, trots att den sistnämnde hela tiden kritiserade USA. Hade jag känt till detta samarbete hade min ångest varit mindre. Nu så här efteråt känner jag mig lurad.
På Brännpunkt i dagens SvD skriver ett gäng sossar och andra USA-hatande vänsternissar om Sverige och Nato. De kritiserar borgarna, främst Bildt, för Sveriges engagemang i Afghanistan. De menar att det inte alls handlar om att skydda flickskolor eller att utbilda landets egna militärer. Det verkliga skälet, menar de, är att borgarna vill bygga upp ett djupgående samarbete med USA och Nato för att underlätta ett framtida Natomedlemskap.
Det känns lite märkligt att sossarna gnäller om Natosamarbete med vetskap om vad som hände på 50- och 60-talen när de själva hade makten. Båda blocken har i så fall gjort sig skyldiga till Natosamarbete. Jag tycker det är dags att sluta hymla och i stället ta steget fullt ut och gå med i Nato.
Samtidigt pågick kalla kriget med ett militärstarkt Sovjet, med hot om spetsnazinvasion och atombomber. Kombinationen "Värdskriget i bild" och ryssen gjorde min barndom ångestfylld, framförallt för att det lilla alliansfria och neutrala Sverige stod ensamt i den hotfulla världen.
Men vi var inte ensamma. I lönndom var vi nära kompisar med USA, Storbritannien och Nato. Vi hade gemensamt flygledningssystem och hemliga organisationer som skulle aktiveras om Sverige blev ockuperat och annat militärt samarbete. Detta visste sossarna Erlander och Palme, trots att den sistnämnde hela tiden kritiserade USA. Hade jag känt till detta samarbete hade min ångest varit mindre. Nu så här efteråt känner jag mig lurad.
På Brännpunkt i dagens SvD skriver ett gäng sossar och andra USA-hatande vänsternissar om Sverige och Nato. De kritiserar borgarna, främst Bildt, för Sveriges engagemang i Afghanistan. De menar att det inte alls handlar om att skydda flickskolor eller att utbilda landets egna militärer. Det verkliga skälet, menar de, är att borgarna vill bygga upp ett djupgående samarbete med USA och Nato för att underlätta ett framtida Natomedlemskap.
Det känns lite märkligt att sossarna gnäller om Natosamarbete med vetskap om vad som hände på 50- och 60-talen när de själva hade makten. Båda blocken har i så fall gjort sig skyldiga till Natosamarbete. Jag tycker det är dags att sluta hymla och i stället ta steget fullt ut och gå med i Nato.
Gångtrafikanter lever livsfarligt
Gångtrafikanter har företräde på övergångsställen. Det är väl ok, men... Det är vanligt att mörkklädda gångare utan reflex bara kliver rakt ut. Som bilförare är man helt rökt om en sådan gångare skulle fastna i grillen. En del gångare står och väntar på en bil för att plötsligt kliva rakt ut. Andra går på gångbanan, parallellt med vägbanan, och viker sedan plötsligt av och ut på ett övergångs-ställe, utan minsta förvarning. Allt för att retas med bilisterna. Nu när det börjar bli halt är det helt livsfarligt!
Jag tycker reglerna ska kompletteras. Den fotgängare som vill gå över på ett övergångsställe måste först få ögonkontakt med bilisten (regel redan i dag) och samtidigt tydligt markera att han vill gå över genom att sträcka ut ena armen. Det skulle underlätta för bilisten och göra övergången säkrare för fotgängaren.
Enligt uppgift lär de nya övergångsreglerna (lägg märke till lustigheten) med fotgängarföreträde inte ha lett till minskat antal skadade fotgängare, utan tvärtom. Trafikverket borde göra något åt det. Varför inte en informationskampanj, riktad till fotgängare? Då skulle man samtidigt kunna lära cyklisterna lite trafikvett (t.ex. att man inte får cykla mot rött ljus) och bilisterna att man ska blinka innan man svänger.
Jag tycker reglerna ska kompletteras. Den fotgängare som vill gå över på ett övergångsställe måste först få ögonkontakt med bilisten (regel redan i dag) och samtidigt tydligt markera att han vill gå över genom att sträcka ut ena armen. Det skulle underlätta för bilisten och göra övergången säkrare för fotgängaren.
Enligt uppgift lär de nya övergångsreglerna (lägg märke till lustigheten) med fotgängarföreträde inte ha lett till minskat antal skadade fotgängare, utan tvärtom. Trafikverket borde göra något åt det. Varför inte en informationskampanj, riktad till fotgängare? Då skulle man samtidigt kunna lära cyklisterna lite trafikvett (t.ex. att man inte får cykla mot rött ljus) och bilisterna att man ska blinka innan man svänger.
2 november 2010
Sopsortering med överfulla containrar
Det där med sopsortering har min hemkommun Sollentuna drivit in absurdum. Tidningar, plast, plåt, pappersförpackningar, mörka tomglas, ljusa tomglas. vanliga övriga sopor samt matavfall ska separeras, alltså åtta olika kategorier. Matavfallen måste jag lägga i en särskild papperspåse, som jag får åka till kommunen och hämta. Övriga sopor kan jag (än så länge) lägga i en vanlig soppåse.
Övriga sopor och matavfall lämnar jag i olika sopkärl (tunnor) vid tomtgränsen. Men tidningar, plast, plåt, tomglas och pappersförpackningar måste jag åka i väg med bilen för att bli av med. Nästan varje gång möts jag av minst en full container - se bilden. Det är frustrerande. Många lämnar sina sopor utanför de fulla containrarna. Men jag åker hem igen med mina sorterade sopkassar och lagrar dom snällt och lydigt i källaren ett tag till.
Nä, det var bättre förr. Då slängde jag allt i samma soptunna. Och buntarna med begagnade och lästa tidningar kom man och hämtade vid tomtgränsen en gång i månaden. Det finns många kommuner i landet som fortfarande har kvar den gamla hederliga sophämtningen.
Jag är tveksam till sopsortering, både från service-, sysselsättnings- och miljösynpunkt. Varför inte i stället låta alla sopor gå iväg tillsammans till en stor anläggning där man maskinellt sorterar de olika materialen. (Eller också kan man göra det manuellt och därmed sysselsätta låg- eller outbildade personer utan jobb. Men sådana tankar är inte politiskt korrekta.)
26 oktober 2010
Krämporna kommer när du pensionerar dig
Jag har varit pensionär i drygt ett halvår nu och det känns bara bra. Men samtidigt har krämporna börjat komma.
Jag har gått upp i vikt (det ökade vin- och pilsnerintaget?), jag har fått ont i ena knäet (alla hopp hos Friskis & Svettis har gett mig artros?) och i morse när gick jag ut för att bli av med soppåsen och för att ta in morgontidningen kom jag in utan tidning. Det kändes lite pinsamt och jag fick gå ut igen (början till alzheimer?).
Sens moral: Alltså, jobba så länge du kan - om du vill vara frisk. ;-)
Jag har gått upp i vikt (det ökade vin- och pilsnerintaget?), jag har fått ont i ena knäet (alla hopp hos Friskis & Svettis har gett mig artros?) och i morse när gick jag ut för att bli av med soppåsen och för att ta in morgontidningen kom jag in utan tidning. Det kändes lite pinsamt och jag fick gå ut igen (början till alzheimer?).
Sens moral: Alltså, jobba så länge du kan - om du vill vara frisk. ;-)
25 oktober 2010
Sand i stället för dubbar?
Jag har kört med dubbade vinterdäck de senaste 20 åren men nu har jag övergått till odubbat. Anledningen var att jag i våras förväntade mig en rödgrön valseger. Med Miljöpartiklarna i regeringsställning kunde vad som helst hända, t.ex. dubbdäcks-förbud. Nu blev det inte så.
Men nu har jag odubbade vinterdäck på en ny bil med diverse antisladdutrustning, vilket sägs vara likvärdigt med dubbdäck på en gammal bil. Dessutom är det ytterst sällan som man behöver dubbar en normal vinter. Vi får se hur det går.
Jag har idé om hur man kan få stopp på bilar på isiga vägar - utan dubbar. Man monterar in en uppvärmd behållare med fin sand, som leds ned via små rör framför hjulen. När bilen känner av att det är halt och inte kan stanna så utlöses sandapparaten som släpper ut sand. Bilen stannar. Sanden ligger kvar och minskar halkan även för andra fordon på vägen. Bensinmackarna kunde tillhandahålla sand i små förpackningar. Dessutom är det här är ingen komplicerat teknik och borde vara lätt att tillverka.
Jag tror att spårvagnar bromsas med sand på det här sättet. Och det har sagts mig att även andra tunga vägfordon har samma teknik. Varför då inte utveckla sandtekniken även för vanliga personbilar? Det vore väl något för Autoliv (som gör krockkuddar och bilbälten) att satsa på?
Men nu har jag odubbade vinterdäck på en ny bil med diverse antisladdutrustning, vilket sägs vara likvärdigt med dubbdäck på en gammal bil. Dessutom är det ytterst sällan som man behöver dubbar en normal vinter. Vi får se hur det går.
Jag har idé om hur man kan få stopp på bilar på isiga vägar - utan dubbar. Man monterar in en uppvärmd behållare med fin sand, som leds ned via små rör framför hjulen. När bilen känner av att det är halt och inte kan stanna så utlöses sandapparaten som släpper ut sand. Bilen stannar. Sanden ligger kvar och minskar halkan även för andra fordon på vägen. Bensinmackarna kunde tillhandahålla sand i små förpackningar. Dessutom är det här är ingen komplicerat teknik och borde vara lätt att tillverka.
Jag tror att spårvagnar bromsas med sand på det här sättet. Och det har sagts mig att även andra tunga vägfordon har samma teknik. Varför då inte utveckla sandtekniken även för vanliga personbilar? Det vore väl något för Autoliv (som gör krockkuddar och bilbälten) att satsa på?
24 oktober 2010
Blod och organ borde vara obligatoriskt
Jag är inte kräsmagad när någon berättar om något äckligt. Men när jag tittar på blodiga operationer på tv så tvingas jag titta åt något annat håll. En gång när det var öppet hus på Karolinska sjukhuset höll jag på att tuppa av när jag kom till blodgivar-centralen och såg kropparna som låg där med blodet rinnande i slangar ned i plastpåsarna.
För att utmana mig själv avgav jag ett nyårslöfte att bli blodgivare. När nästan ett år hade gått gick jag skräckslagen till blodgivningen och anmälde mig. Märkligt nog gick det lätt som en plätt och mitt blod rann i rasande takt och sjuksystrarna blev förvånade att det gick så galant. Jag höll på flera år och lyckades samla ihop vinglas (ersättningen i mitt fall för att jag gav blod) till båda min barn. Sedan fick jag sluta då jag tvingades börja ta en medicin som man inte vill ha spår av i mina blodpåsar. Att bli blodgivare var en stor seger för mig.
Jag har också skrivit på att jag donerar alla mina organ om jag blir liggande hjärndöd. De får ta organ både till transplantation och forskning.
Jag tycker att det i princip ska vara obligatoriskt - för alla som kan - att lämna blod och att donera sin organ. Grunden ska vara att alla är blodgivare och donatorer och de som av olika viktiga skäl, t.ex. religion eller hälsa, inte kan vara det ska få slippa.
I Sverige är 3 % av befolkningen aktiva blodgivare, vilket gör att vi ligger ungefär i mitten bland länderna i Europa när det gäller antal blodgivare. Men när det handlar om organdonatorer så ligger Sverige sämst till i Europa. Det borde vi göra något åt.
För att utmana mig själv avgav jag ett nyårslöfte att bli blodgivare. När nästan ett år hade gått gick jag skräckslagen till blodgivningen och anmälde mig. Märkligt nog gick det lätt som en plätt och mitt blod rann i rasande takt och sjuksystrarna blev förvånade att det gick så galant. Jag höll på flera år och lyckades samla ihop vinglas (ersättningen i mitt fall för att jag gav blod) till båda min barn. Sedan fick jag sluta då jag tvingades börja ta en medicin som man inte vill ha spår av i mina blodpåsar. Att bli blodgivare var en stor seger för mig.
Jag har också skrivit på att jag donerar alla mina organ om jag blir liggande hjärndöd. De får ta organ både till transplantation och forskning.
Jag tycker att det i princip ska vara obligatoriskt - för alla som kan - att lämna blod och att donera sin organ. Grunden ska vara att alla är blodgivare och donatorer och de som av olika viktiga skäl, t.ex. religion eller hälsa, inte kan vara det ska få slippa.
I Sverige är 3 % av befolkningen aktiva blodgivare, vilket gör att vi ligger ungefär i mitten bland länderna i Europa när det gäller antal blodgivare. Men när det handlar om organdonatorer så ligger Sverige sämst till i Europa. Det borde vi göra något åt.
21 oktober 2010
Skatteverket ingår inte i rättskedjan?
Jag är med i pensionärsföreningen vid Skatteverkets huvudkontor och hjälper till att ordna aktiviteter för medlemmarna. En idé jag har är att göra studiebesök på det nybyggda häktet i Sollentuna norr om Stockholm, innan det öppnar och släpper in "kunderna".
Därför kontaktade jag Kriminalvården och fick efter ett ett antal veckor ett negativt svar från en av kriminalvårdscheferna där. Hennes argument för att inte ta emot oss var att man bara "beviljar studiebesök för olika samarbetspartner i rättskedjan". Jag hävdade då att Skatteverket ingår i rättskedjan genom att utreda skattebrott - och i slutändan även levererar en del "kunder" till Kriminalvården. Men det argumentet bet inte.
Det var småaktigt och trångsynt, tycker jag. Framför allt med tanke på dagens Dagens Ekos toppnyhet, nämligen att Skatteverket i samarbete med Polisen har fokuserat på den grova organiserade brottsligheten. Resultatet är krav på 1,4 miljarder i uteblivna skatter och avgifter samt 230 fällande domar!
Kriminalvården har skygglappar och anser att Skatteverket inte ingår i "rättskedjan". Vilken verklighetsbild har man?
Därför kontaktade jag Kriminalvården och fick efter ett ett antal veckor ett negativt svar från en av kriminalvårdscheferna där. Hennes argument för att inte ta emot oss var att man bara "beviljar studiebesök för olika samarbetspartner i rättskedjan". Jag hävdade då att Skatteverket ingår i rättskedjan genom att utreda skattebrott - och i slutändan även levererar en del "kunder" till Kriminalvården. Men det argumentet bet inte.
Det var småaktigt och trångsynt, tycker jag. Framför allt med tanke på dagens Dagens Ekos toppnyhet, nämligen att Skatteverket i samarbete med Polisen har fokuserat på den grova organiserade brottsligheten. Resultatet är krav på 1,4 miljarder i uteblivna skatter och avgifter samt 230 fällande domar!
Kriminalvården har skygglappar och anser att Skatteverket inte ingår i "rättskedjan". Vilken verklighetsbild har man?
Bra brittiskt bidragsinitiativ
Britterna har det kämpigt med sin ekonomi. Regeringen har lagt fram ett tufft sparpaket, bl.a. ska fler hundra tusen statstjänare sparkas, pensionsåldern höjas. Ett förslag går ut på att utreda om man inte ska kunna slå ihop alla olika bidragsformer till en enda. Det skulle ge en brittisk besparing på motsvarande 75 miljarder kr.
Det är något som jag länge tyckt att vi borde göra i Sverige också. Nu bollas medborgare mellan olika system och myndigheter: a-kassa, sjukersättning, socialbidrag etc. Och beloppen och reglerna varierar mellan systemen. Varför inte införa en "medborgarlön" eller liknande, som betalas ut oavsett om man är sjuk, utan jobb eller inte har pengar till mat för dagen. Om det dessutom var samma instans eller myndighet som tog besluten så vore det hela ännu enklare och sannolikt billigare för oss skattebetalare.
Det är något som jag länge tyckt att vi borde göra i Sverige också. Nu bollas medborgare mellan olika system och myndigheter: a-kassa, sjukersättning, socialbidrag etc. Och beloppen och reglerna varierar mellan systemen. Varför inte införa en "medborgarlön" eller liknande, som betalas ut oavsett om man är sjuk, utan jobb eller inte har pengar till mat för dagen. Om det dessutom var samma instans eller myndighet som tog besluten så vore det hela ännu enklare och sannolikt billigare för oss skattebetalare.
19 oktober 2010
En grej till, Björklund!
Nu ska det bli fler terminer med betyg i skolan. Det är bra. Nu ska utbildade lärare få legitimation och bli "leg. lärare" ( ungefär som leg. läkare). Det bidrar ju till att höja lärarnas status. Men en viktig sak återstår: att höja lärarnas löner rejält. Minst 5-10 000 kr i månaden behövs. Då kanske lärarstatusen är tillbaka där den var för 40-50 år sedan. Då var skolan också en statlig angelägenhet, vilket den bör bli så fort som möjligt.
13 oktober 2010
Det finns hederliga medmänniskor
En god vän till mig tappade sitt SL-kort på bussen i morse på väg till jobbet. Tänk så nedrig tillvaron kan vara ibland! Men efter några timmar ringde hennes telefon. En kvinna vid namn Marianne hade hittat kortet och hört av sig tack vare att min vän skrivit sitt telefonnummer på kortet.
På eftermiddagen fick hon tillbaka sitt kort, tack vare vänliga Marianne (som visade sig vara en nysvensk med rötter i Afrika).
På eftermiddagen fick hon tillbaka sitt kort, tack vare vänliga Marianne (som visade sig vara en nysvensk med rötter i Afrika).
Varför KD vill ha avdrag för gåvor
En utredning, som tittat på möjligheten att göra avdrag i deklarationen för gåvor till bl.a. ideella föreningar, lämnade sitt resultat förra sommaren. Utredarens huvudförslag var att spola idén, därför att avdrag för gåvor bara skulle krångla till skattesystemet.
Trots det har borgarregeringen kvar förslaget, men bara som en "ambition". Om förslaget införs ska det - enligt utredarens förslag - finansieras bl.a. med höjda gränser för resor till och från jobbet och för övriga avdrag.
Kristdemokraterna är ivrigaste påhejaren till avdragsrätten för gåvor. Tacka sjutton för det! Förutom stiftelser och idella föreningar är tanken att även gåvor till trossamfund ska vara avdragsgilla. Medlemmar i frikyrkor lämnar som regel en tiondel av sin inkomst till sin kyrka. Med förslaget skulle en del av det tiondet bli avdragsgillt. Alla andra skattebetalare skulle sålunda få vara med och finansiera deras pastorer.
Tillägg den 18 oktober: Jag har uppmärksammats på att regeringens ambitionsförslag är tämligen urvattnat, jämfört med vad utredaren föreslog. Det är bara gåvor till hjälpverksamhet som ska få dras av och dessutom med ett tämligen lågt belopp - en skattereduktion på max 1 500 kr per person och år. Hägglund & Co nådde tydligen inte ända fram i regeringsförhandlingarna om budgeten, såvida nu inte kyrklig verksamhet räknas som hjälpverksamhet?
Trots det har borgarregeringen kvar förslaget, men bara som en "ambition". Om förslaget införs ska det - enligt utredarens förslag - finansieras bl.a. med höjda gränser för resor till och från jobbet och för övriga avdrag.
Kristdemokraterna är ivrigaste påhejaren till avdragsrätten för gåvor. Tacka sjutton för det! Förutom stiftelser och idella föreningar är tanken att även gåvor till trossamfund ska vara avdragsgilla. Medlemmar i frikyrkor lämnar som regel en tiondel av sin inkomst till sin kyrka. Med förslaget skulle en del av det tiondet bli avdragsgillt. Alla andra skattebetalare skulle sålunda få vara med och finansiera deras pastorer.
Tillägg den 18 oktober: Jag har uppmärksammats på att regeringens ambitionsförslag är tämligen urvattnat, jämfört med vad utredaren föreslog. Det är bara gåvor till hjälpverksamhet som ska få dras av och dessutom med ett tämligen lågt belopp - en skattereduktion på max 1 500 kr per person och år. Hägglund & Co nådde tydligen inte ända fram i regeringsförhandlingarna om budgeten, såvida nu inte kyrklig verksamhet räknas som hjälpverksamhet?
12 oktober 2010
Nya betygsskalan liknar den gamlagamla
När jag började folkskolan 1953 (som grundskolan hette då) fick jag inget betyg till jul. Däremot när andra terminen var avslutad våren 1954. Sen dess fick jag betyg varje termin tills jag slutade gymnasiet - och har inte mått dåligt av det. Tvärtom var det betygen som sporrade mig att plugga och läsa läxor.
Min sju år äldre bror hade bra betyg och mitt mål var att få bättre betyg än honom. Och det lyckades jag så småningom med. Dessutom gick vi i samma skolor och hade även en del gemensamma lärare som mindes min bror och jämförde hans skrivningsresultat med mina (!).
Den betygsskala med bokstäverna A-F som major Björklund ska införa liknar den som jag hade hela tiden under min skolgång. Det tycker jag är bra. Så här ser jämförelsen ut:
Godkända betyg
A = A (Berömlig, som heter laudatur på latin)
B = a (Med utmärkt beröm godkänd)
C = AB (Med beröm godkänd)
D = Ba (Icke utan beröm godkänd)
E = B (Godkänd)
Inte godkända betyg
F = BC
Fx = C
Men mina gamla betyg hade en fördel, jämfört med Björklunds nya. Varje betygsgrad kunde kompletteras med ett plus- (+) eller ett minustecken (-) för att markera att betyget var i överkant eller i underkant, t.ex. AB+, Ba-. Men detta gällde bara de godkända betygen. Sådana plus och minus hade man dock inte på slutbetyget från realskolan (dvs. nuvarande högstadiet) eller gymnasiet.
Min sju år äldre bror hade bra betyg och mitt mål var att få bättre betyg än honom. Och det lyckades jag så småningom med. Dessutom gick vi i samma skolor och hade även en del gemensamma lärare som mindes min bror och jämförde hans skrivningsresultat med mina (!).
Den betygsskala med bokstäverna A-F som major Björklund ska införa liknar den som jag hade hela tiden under min skolgång. Det tycker jag är bra. Så här ser jämförelsen ut:
Godkända betyg
A = A (Berömlig, som heter laudatur på latin)
B = a (Med utmärkt beröm godkänd)
C = AB (Med beröm godkänd)
D = Ba (Icke utan beröm godkänd)
E = B (Godkänd)
Inte godkända betyg
F = BC
Fx = C
Men mina gamla betyg hade en fördel, jämfört med Björklunds nya. Varje betygsgrad kunde kompletteras med ett plus- (+) eller ett minustecken (-) för att markera att betyget var i överkant eller i underkant, t.ex. AB+, Ba-. Men detta gällde bara de godkända betygen. Sådana plus och minus hade man dock inte på slutbetyget från realskolan (dvs. nuvarande högstadiet) eller gymnasiet.
11 oktober 2010
Finns det några ämbetsmän kvar?
Ämbetsman är en högre tjänsteman i statens tjänst. Att vara ämbetsman förpliktigar och man förväntas följa den etik som ämbetet kräver. Förr var ämbetsmännen statstjänare hela livet, men så är det inte nu. I takt med att allt fler personer från näringslivet - och framför allt med bakgrund i konsultbranschen - anställs på chefsposter i statliga myndigheter så tunnas ämbetsmannarollen ut.
I näringslivets konsultbransch är etiken inte densamma som på en statlig myndighet - och framför allt inte på en myndighet som Skatteverket, vars uppgift är att granska och kontrollera både företag och privatpersoner. Den som tar jobbet som chef och ämbetsman på Skatteverket måste vara medveten om vad som krävs i den nya rollen. Att så inte alltid är fallet visades för något år sedan då två chefer på Skatteverkets it-sida dömdes i domstol och fick dryga böter för att de lockats att köra sportbil på bana, betalt av en leverantör. Och för drygt ett decennium sedan hade verket en it-chef som heller inte förstod vad som gällde, utan fick lämna verket med svansen mellan benen.
På Skatteverkets it-sida jobbar massor av inhyrda konsulter liksom även medarbetare och chefer med samma bakgrund. Att den här delen av verket varit med och "lekt affär" i drygt fem år och försökt profilera sig som ett företag har inte heller bidragit till att lyfta fram ämbetsmannarollen. Snarare tvärtom
Den som jobbar nära inhyrda konsulter hamnar dessutom lätt i ett slags kompis- och beroendeförhållande. Gränserna suddas ut och i det läget är det lätt att hamna i knäet på leverantörsföretaget.
För att hjälpa och vägleda den som inte har ämbetsmannarollen klar för sig har verket tagit fram riktlinjer som ger handfasta råd. En sådan riktlinje handlar om att verkets tjänstemän inte ska figurera i sina leverantörers PR, reklam och marknadsföring. Skatteverket måste vara opartiskt och kan inte offentligt avge några som helst värdeomdömen om de företag som anlitas.
Kännedomen om dessa riktlinjer borde vara självklar, framför allt hos chefskollektivet, då det ställs högre krav på den som är chef.
Därför är det märkligt att en av Skatteverkets högsta chefer, som är chef för utförarsidan med ansvar för it-verksamhet m.m. har trillat dit - och det riktigt ordentligt. Han har gått i fällan och medverkat i en reklamfilm för det företag, som är huvudleverantör av konsulter till verket. Och det är inget kort uttalande han gör. I flera minuter agerar han helt ensam och pratar sig varm för företaget i fråga. Du kan se filmen på http://www.se.capgemini.com/resources/videos/swedish-tax/. I texten tituleras han VD, vilket ytterligare visar hur näringslivssmittad han är.
På Skatteverket finns en personalansvarsnämnd, som kan döma ut olika "straff" för förseelser som anställda gör i tjänsten. Det har t.ex. handlat om porrsurfning (vilket för övrigt är klassat som en sjukdom) och privat utnyttjande av uppgifter i verkets register. Jag tycker att även flagranta överträdelser av verkets riktlinjer borde kunna prövas av nämnden.
Men, för att knyta an till min inledning: Vi har nog inga ämbetsmän kvar längre.
I näringslivets konsultbransch är etiken inte densamma som på en statlig myndighet - och framför allt inte på en myndighet som Skatteverket, vars uppgift är att granska och kontrollera både företag och privatpersoner. Den som tar jobbet som chef och ämbetsman på Skatteverket måste vara medveten om vad som krävs i den nya rollen. Att så inte alltid är fallet visades för något år sedan då två chefer på Skatteverkets it-sida dömdes i domstol och fick dryga böter för att de lockats att köra sportbil på bana, betalt av en leverantör. Och för drygt ett decennium sedan hade verket en it-chef som heller inte förstod vad som gällde, utan fick lämna verket med svansen mellan benen.
På Skatteverkets it-sida jobbar massor av inhyrda konsulter liksom även medarbetare och chefer med samma bakgrund. Att den här delen av verket varit med och "lekt affär" i drygt fem år och försökt profilera sig som ett företag har inte heller bidragit till att lyfta fram ämbetsmannarollen. Snarare tvärtom
Den som jobbar nära inhyrda konsulter hamnar dessutom lätt i ett slags kompis- och beroendeförhållande. Gränserna suddas ut och i det läget är det lätt att hamna i knäet på leverantörsföretaget.
För att hjälpa och vägleda den som inte har ämbetsmannarollen klar för sig har verket tagit fram riktlinjer som ger handfasta råd. En sådan riktlinje handlar om att verkets tjänstemän inte ska figurera i sina leverantörers PR, reklam och marknadsföring. Skatteverket måste vara opartiskt och kan inte offentligt avge några som helst värdeomdömen om de företag som anlitas.
Kännedomen om dessa riktlinjer borde vara självklar, framför allt hos chefskollektivet, då det ställs högre krav på den som är chef.
Därför är det märkligt att en av Skatteverkets högsta chefer, som är chef för utförarsidan med ansvar för it-verksamhet m.m. har trillat dit - och det riktigt ordentligt. Han har gått i fällan och medverkat i en reklamfilm för det företag, som är huvudleverantör av konsulter till verket. Och det är inget kort uttalande han gör. I flera minuter agerar han helt ensam och pratar sig varm för företaget i fråga. Du kan se filmen på http://www.se.capgemini.com/resources/videos/swedish-tax/. I texten tituleras han VD, vilket ytterligare visar hur näringslivssmittad han är.
På Skatteverket finns en personalansvarsnämnd, som kan döma ut olika "straff" för förseelser som anställda gör i tjänsten. Det har t.ex. handlat om porrsurfning (vilket för övrigt är klassat som en sjukdom) och privat utnyttjande av uppgifter i verkets register. Jag tycker att även flagranta överträdelser av verkets riktlinjer borde kunna prövas av nämnden.
Men, för att knyta an till min inledning: Vi har nog inga ämbetsmän kvar längre.
10 oktober 2010
Krabaterna tar för bra betalt
För sex år sedan medföljde jag en seglande båt i Kroatiens skärgård. Då kostade det inte något att lägga till i en gästhamn och nyttja el, vatten, wc och dusch. I Sverige brukar sådant kosta 150-200 kr per natt.
I går kom jag hem från ett nytt seglingsäventyr i den kroatiska övärlden. Även denna gång en vecka med bra väder, men tyvärr för lite vind. Men den här gången var det inte lika gratis att lägga till i en gästhamn.
Nu kostade det bortåt 600 kr för en natt! Det fick vi betala även om gästhamnen saknade wc och dusch. Vid ett tillfälle ville vi bara lägga till för att luncha under ett par timmar men även då ville man ha fullt dygnspris. Självklart är det ok att ta betalt, men det ska i så fall vara vettiga priser.
Men det värsta var nog när vi ankrade upp i en öde vik vid nationalparksön Kornat, norr om Split, för att käka lunch på svaj och bada. Då kom en liten snabbgående gummibåt med två uniformerade parkvakter och krävde oss på 1 000 kr i besöksavgift! (Hade vi lagt oss i en tidigare vik, utanför parken, hade det inte kostat någonting...)
Nä du, Kroatien... ska det vara på detta viset så tror jag du kommer att tappa många turister som vill åka båt hos dig.
29 september 2010
Tidlös layout som står sig än i dag
När Riksskatteverket bildades 1971 blev en uppgift att ge ut "Skatte- och taxeringsförfattningarna" och "Handledning för taxering" - de två böcker som var "biblar" för alla deklarationsgranskare och taxerare. Jag hade då bl.a. uppdraget att utforma de nya utgåvornas omslag. Jag valde en enkel layout - omslagets nedre halva i färg och den övre i vitt. Samma layout lever kvar än i dag - nästan 40 år senare.
Jag gillar färger och mitt förslag 1971 var att göra nedre halvan av omslaget orange. Men då protesterade generaldirektören Gösta Ekman "Det går inte. Det kommer att se ut som en låda apelsiner i bokhyllorna," sa han. Jag modifierade mitt förslag och tog en ful skitbrun nyans, samma färg som dåtidens offentliga utredningar (SOU) hade på sina omslag. Den färgen accepterade Gösta.
Dessa två böcker gjordes i två varianter: en inbunden variant med hårt omslag, som alla chefer fick och en häftad, billigare variant för fotfolket. Omfånget (dvs. sidantalet) var ca 480 respektive 300 sidor. Dagens motsvarigheter i dag är delade i flera delar och omfattar tusentals sidor.
Den bruna färgen jag hade valt var knepig. Den innehöll bl.a. en liten del svart. Tryckeriet som gjorde böckerna hade en lat tryckare. Han gjorde inte rent tryckpressen ordentligt utan lät svart färg var kvar. Han körde igång och kollade att första exemplaren såg bra ut. Sen somnade han (eller läste sin kvällstidning). Den svarta färg som funnits i tryckpressen tog så småningom slut och de skitbruna omslagen blev gula. Det lärde mig att ta färger som var enklare att blanda.
Den här grundlayouten lever kvar på Skatteverkets publikationer, typ handledningar och författningssamlingar - trots att det gått nästan 40 år. Men färgerna har ändrats varje år. Det var ett beslut som generaldirektören tog, på min föredragning. Jag bytte färg varje år och det blev jobbigt att hitta bra färger som var snygga och funkade enkelt trycktekniskt. Men en dag kom ett förslagsärende som förenklade hela processen.
Förslagsställaren föreslog att vi skulle införa en sexårscykel för färgerna på våra omslag. Jag köpte idén direkt och valde ut sex bra och enkla färger. Det här systemet lever kvar än i dag hos Skatteverket liksom även min enkla grundlayout för omslagen. Samma färg - kallad "Årets färg" - går igen på deklarations-blanketterna och även på de flesta av verkets broschyrer.
Det ska bli intressant att se hur länge det här systemet får leva kvar....
PS. Om ni kollar bilden ovan så ser ni att det är små begynnelsebokstäver på titlarna och att bindestreck saknas. Detta var en kreativ innovation från min sida 1971. I dag skulle jag inte göra så här. Men jag får skylla på att jag var ung (25 år) och naiv.
23 september 2010
Veteraner på kulturblandning i Sollentuna
Pensionärsföreningen vid Skatteverkets huvudkontor har som syfte att "ordna sammankomster och olika former av kulturellt utbyte". Vad som menas med "kultur" varierar säkert från person till person. I går var det olika sorters "kultur" som erbjöds - allt i Sollentuna, norr om Stockholm.
Första punkt var en tur genom salarna på Edsbergs slott under ledning av guiden och f.d. åklagaren Bjarne Rosén. Slottet är normalt bara öppet för allmän visning en gång om året, på nationaldagen.
Därefter blev det kultur i form av konst på Edsviks konsthall, ett stenkast från slottet. Där berättade Edviks kunnige konstnärlige ledare Ricardo Donoso om konstnärerna Roy Friberg och Christoffer Rådlund och deras tavlor med sina mörka, dystra motiv.
Granne med konsthallen ligger det relativt nyöppnade MC-Collection med sina 115 totalrenoverade motorcyklar. Samlingen - eller muséet om man så vill - vill spegla motorcyklarnas design genom årtiondena från 1890-talet och fram till i dag. Museichefen Anders Torén berättade och släppte sedan loss veteranerna för att på egen hand botanisera bland de blänkande cyklarna. Eftermiddagen avslutades med en enkel förtäring på MC-muséet, där veteranerna fick chans att prata minnen över ett glas vin eller öl.
PS. Du som ännu inte har besökt MC Collection i Sollentuna - gör de! Du behöver inte vara särskilt motorintresserad för att ändå imponeras av de vackra motorcyklarna.
Första punkt var en tur genom salarna på Edsbergs slott under ledning av guiden och f.d. åklagaren Bjarne Rosén. Slottet är normalt bara öppet för allmän visning en gång om året, på nationaldagen.
Därefter blev det kultur i form av konst på Edsviks konsthall, ett stenkast från slottet. Där berättade Edviks kunnige konstnärlige ledare Ricardo Donoso om konstnärerna Roy Friberg och Christoffer Rådlund och deras tavlor med sina mörka, dystra motiv.
Granne med konsthallen ligger det relativt nyöppnade MC-Collection med sina 115 totalrenoverade motorcyklar. Samlingen - eller muséet om man så vill - vill spegla motorcyklarnas design genom årtiondena från 1890-talet och fram till i dag. Museichefen Anders Torén berättade och släppte sedan loss veteranerna för att på egen hand botanisera bland de blänkande cyklarna. Eftermiddagen avslutades med en enkel förtäring på MC-muséet, där veteranerna fick chans att prata minnen över ett glas vin eller öl.
PS. Du som ännu inte har besökt MC Collection i Sollentuna - gör de! Du behöver inte vara särskilt motorintresserad för att ändå imponeras av de vackra motorcyklarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
